Sydney Allard började med att bygga trialbilar med delar från Ford V8. Efter kriget började en mer seriemässig tillverkning av typerna K, L och M. Fortfarande använde man Fords V8-motorer. 1950 kom den kanske mest kända Allarden, J2. I England såldes de med Ardun-trimmade Ford eller Mercurymotorer, medan man i USA satte i Cadillac, Chrysler eller Oldsmobile Rocket. 1952 vann Sydney Allard Monte Carlorallyt med en P-Type Saloon. Efterföljande vagnar såldes i litet antal då Jaguar började få fart på XK-försäljningen. Bland typerna fanns kombivagnen Safari, sportbilen Palm Beach med motorer från Ford Consul eller Zephyr, samt en egenartad trehjuling, Clipper. Den sista bilen var en GT-coupé 1958, och därefter ägnade man sig åt modifierade Ford Anglia 105E.

Laurie Bond byggde sin första trehjuling 1949, försedd med en encylindrig tvåtaktare från Villiers. 1954 kom den som fyrsitsig. En modell med större motor kom 1959. 1963 kom Bond Equipe som var en GT-Coupé baserad på Triumph Herald. En större trehjuling var Bond 875 med motor från Hillman Imp som kom 1965. Equipe 2-Litre kom 1968 och hade en sexa från Triumph Vitesse. 1969 köps Bond upp av konkurrenten Reliant. Bonds fabrik i Preston stängs, och tillverkningen flyttas till Reliants anläggning i Tamworth. Där tillverkas sedan den speciella Bond Bug, en kilformad trehjuling med motor från Reliant. Den läggs ner 1974, och Bondnamnet försvinner.

Bristol var en känd flygplanstillverkare som efter kriget såg sig om efter en alternativ produktion. Genom bröderna Aldington på Frazer-Nash, som hade tillverkat BMW 328 under licens, fick man rätt att använda BMW:s motor och chassi för den nya bilen. Bristol 400 hade en kaross med delar i lättmetall och fronten var klart inspirerad av BMW. 401 och 403 var utvecklingar av denna första modell. 404 var en tvåsitsig coupé. Bristol första och enda fyrdörrars saloon kom 1954 och hette 405. 1958 fick Bristol 406 en större BMW-motor på 2,2 liter, modellen fanns också i några få exemplar med Zagatokaross. 1960 gick Bristol Aeroplane samman med Hawker-Siddeley och bilsidan såldes ut. Köpare var märkets återförsäljare i London, Anthony Crook.

En stor nyhet 1961 var Bristol 407 som fick en Chrysler V8-motor och Torqueflite automatlåda. Sedan ökade Chryslermotorns storlek genom åren via modellerna 408, 409, 410 för att vara uppe i 6,5 liter i modell 411 år 1973. 1976 kom Beaufighter som var en öppen modell med targabåge, ritad av Zagato. Samma år kom också modell 603, och med i stort sett samma linjer tillverkas den än idag under namnen Britannia och Brigand. 1980 försågs Beaufightern med turbo. En cabriolet utan targabåge, Beaufort, tillkom också.

Under de senaste 20 åren har Bristol fört en tynande tillvaro. Tillverkningen är ytterst blygsam, man har bara en enda återförsäljare, i London, och man deltar aldrig på bilutställningar. I slutet av 1999 visades dock bilder på en ny modell. Den kallas Fighter och ska få V10-motor från Dodge Viper.

Bristol Blenheim Speedster visas år 2003. En öppen version av coupén Blenheim med Chrysler V8-motor på 300 hk. Ska byggas i 12-15 exemplar.

Under 2006 firar Bristol 40 år som biltillverkare. Fighter S är världens starkaste bil med framhjulsdrift med sina 660 hk!