Newroz

Newroz

Det var en gång för så där tvåtusen år sedan en härskare i Kurdistan, som hette Eschdahak, en grym och oförsonlig man. En dag drabbades han av en mystisk sjukdom: två stora ormar växte ut på hans skulptor.
Ormarna krävde varje dag hjärnorna av två små kurdiska pojkar, annars vredgades de och vållade tyrannen fruktansvärda plågor.
Eschdahaks män tog varje dag två kurdiska pojkar till fånga, dööaöe dem och gav hjärnorna till ormarna.
Och allteftersom tiden led, märkte folket, att deras söner, framtidens hjältar, minskade i antal.
I allt fler familjer fanns nu inga söner kvar, allt fler flickor miste sina bröder.
Vreden mot förtryckaren Eschdahak växte.
En av dem som sörjade mest var smeden Kawa:
Alla hans söner utom en hade dödats för härskarens skull.
När så Eschdahaks män kom för att ta även Kawas sista son, blev smeden rasande drämde sin hammare hårt i bordet och skrek:
-Vi tillåter inte längre, att våra söner blir till föda åt tyrannens ormar!
Han sprang ut ur smedjan, såg ut över folket som stod där och talade till dem:
-Landsmän! Om det förtsätter på detta vis, kommer det snart att finnas bara åldringar i våra hem.
Vi kommer att bli tvungna att föda upp våra barn till orrmföda. Om det fortsätter så, kommer vi aldrig mer att kunna hålla barnen i våra famn, aldrig mer njuta av deras godhet i framtiden!
Kawa tog nu av sitt förskinn och satte det som en fana på en stång. I spetsen för folket marscherade han sedan mot Eschdahaks borg.
-Frukta inte, sade han, ty att dö för friheten är bättre än att leva under förtryck!
Nu störtade hopen mot borgen, och den so först nådde fram till Eschdahak var Kawa själv.
Han lyfte sin tunga slägga och slog den i huvudet på förtryckaren.
Slaget var så kraftigt, att släggan gick in i Eschdahaks huvud och dödade honom på fläcken.
Detta sägs ha inträffat den 21 mars "1Newroz", på vårens första dag, då den ljusa årstiden börjar och den långamörka vintern är slut.
Marken börjar blomstra och det nya årettar sin början.
Folk välkomnar det nya året och frihetens dagmed dans och festligheter. Man gläder sig att vintern, förtryckets tid, är över och tändereldar på berg och höjder. "När Kawa dödat Eschdahak, tände man en stor eld uppe på ett högt berg som ett tecken på att tyranen besegrats.