Allmänt kring behandling och medicinering av akvariefiskar

Det finns många sjukdomar och parasiter som förekommer som plågoandar i akvarie-/terrariesammanhang. Många av de sjukdomsalstrande organismerna förekommer naturligt hela tiden fritt svävande i vattnet eller i och på bottensubstratet. Normalt gör de ingen skada, men de kan innebära ett hot för försvagade djur. En del av dem som införs av misstag via t.ex. levandefoder, nyimporter eller nyinköpta växter eller fiskar, bör dock inte förekomma alls i våra akvarier. Dessa gör att fiskarna förr eller senare blir sjuka och så småningom dör.

Sätten att göra något åt saken varierar. På dessa hemsidor presenterar jag några av de erfarenheter jag gjort under de drygt trettio år jag har hållit på med akvariehobbyn. Alla metoder som omnämns här är sådana jag vet fungerar, och är utprovade under längre tid av mig och många andra runtom i världen. Under den tid jag arbetat med forskning inom medicin och kemi i Tyskland och Sverige har jag haft möjlighet att tillgodogöra mig många kunskaper kring ekologiska samband. Jag utnyttjade under denna tid alla tillfällen till att skaffa mig egna uppfattningar kring naturliga kontra konstgjorda metoder att lösa problem, vilket jag har haft enorm nytta utav inom min hobbyverksamhet. Min förhoppning är nu att försöka sammanställa litet nyttigheter på svenska språket, där det länge saknats lättillgänglig (och framförallt lättbegriplig!) facklitteratur om t.ex. fisksjukdomar för hobbyakvarister.

Jag kommer ständigt att uppdatera dessa sidor, eftersom jag hela tiden försöker hålla mina kunskaper aktuella inom området. Om du som läser detta har synpunkter på de metoder som beskrivs, eller provat någon ny "dunderkur", så blir jag jätteglad om du meddelar mig om detta. Kanske känner du till någon ny metod som kan komma andra akvarieentusiaster tillgodo!

Några allmäna råd kring medicinering

Personligen så provar jag helst någon av de naturliga biologiska metoder som står till buds, innan jag tar till en medicinkemisk metod. Dessa är oftast ofarliga för andra än dem metoden är riktad emot, och man behöver inte vidta några speciella åtgärder för att återställa kretsloppet i akvariet till det normala tillståndet efter behandlingen.

Det finns flera ytterligare tungt vägande skäl till varför man i görligaste mån bör försöka sig på någon av de biologiska metoderna. Det är inte ofarligt att hantera många av de kemikalier som används i akvarie­sammanhang. Många av dessa finns inte ens att köpa i vanliga handeln, bara i akvarieaffären, där de via lagstiftningen är undantagna från de normala restriktioner som gäller för sådana ämnen. Man får inte låta sig luras av detta - de kan vara skadliga för oss människor, inte bara att ta på eller vid inandning. Det kan också vara frågan om skadliga ämnen som fräter sönder hud och andra föremål - eller i värsta fall ger bestående njurskador!

Rester av mediciner samt mediciners nedbrytnings­produkter tas upp av alger och andra mikroorganismer som hör till akvariets normala befolkning. Dessa ämnen kan anrikas i de fiskar, malar m.m. som lever av mikroalgerna eller de organismer som lever av dessa, genom att de äter upp dem. Då finns det risk för att även dessa fiskar blir förgiftade och dör. Denna omständighet har förorsakat "manfall" särskilt bland yngel av olika slag.

Kemiska bekämpningsmedel har ofta också en negativ inverkan på de nyttiga bakterier som behövs för att nedbrytnings-kretsloppet i akvariet skall kunna fungera. Efterverkningar i form av skadliga ökningar av halterna utav Nitrit, Nitrat, Ammoniak m.m. kan uppstå, dessutom ofta i kombination med syrebrist. För att få tillbaka den normala bakteriefloran behövs både vattenbyten och stora "boosterdoser" av nitrifikationsbakterier. Se mera om detta här nedan.

Många preparat är dessutom direkt skadliga för yngel, vissa fiskarter och lägre stående djur. Vilka dessa är brukar ofta (men inte alltid!) stå angivet i instruktionerna som levereras med varje förpackning! Här kan det vara bra att höra med någon kunnig akvarist, hur denne brukar göra.

UV-filtrering och ozonisatorer (en kvarleva från akvaristikens barndom), i vissa fall även CO2-gödnings­­apparater, bör stängas av under medicinal­behandlingar. Detta beror på att de verksamma substanserna kan nedbrytas på ett oönskat sätt, och i bästa fall blir verkningslösa, men lika ofta förgiftar vattnet, direkt eller indirekt.

Vid varje användande av fiskmediciner är det därför viktigt att man noga följer de anvisningar som bifogas, och efteråt åtmindstone rengör alla rutor och inredningsdetaljer från alger, samt genomför ett större vattenbyte! Många använder sig utav en tids (i normalfallet 3 dagar till 3 veckor) filtrering med aktivt kol (antingen kolpellets eller med kol preparerade skumfilterpatroner) för att få bort medicinrester. Personligen så avråder jag från kolfiltrering under längre tid, eftersom man bortför partiklar och mikroorganismer ur vattnet, som är till nytta för att behålla den ekologiska balansen för allt som lever i akvariet. Många samband som utgör denna ekologiska balans är ännu outredda eller okända, och de negativa effekterna utav ständig perfektionism överväger i längden. Många hobbyakvarister tror att de "tekniska genvägslösningarna" är det bästa, men det är inte alltid så. Ett praktexempel på detta är de odlare, som ständigt använder Metylénblått som anti-mögelmedel så snart de får rom. Efter ett antal generationer får man så slutligen på konstgjord väg djur som inte längre klarar att fortplanta sig under normala förhållanden, eftersom inte bara de starkaste individerna överlever, utan alla. Jag vill påstå att det är bättre att ha ett halvstökigt akvarium i balans, än ett ständigt perfekt renat, med djur som inte är härdiga nog att klara tillfälliga stress-situationer. Det känns naturligare för mig, och har sällan någon negativ inverkan på det estetiska intrycket.

Kom ihåg att den mest drastiska metod blir fullständigt verkningslös, om inte diagnosen stämmer! Många preparat blir dessutom verkningslösa om man använder sig utav någon av de vanliga vattenberedningsmedel som finns ute i handeln. Dessa binder de verksamma partiklarna, och då blir till exempel kopparhaltiga mediciner eller bekämpningsmedel mot snäckor helt eller delvis verknings­lösa. Man bör också tänka på att varje medicinala behandling är en påfrestning för den redan av sjukdom försvagade fisken, och man bör inte testa den ena medicinen efter den andra, utan att först vara säker på vad det är man behandlar mot.

Sluta inte i förtid med medicineringen, även om fisken ser frisk ut! Man kan ofrivilligt ge upphov till negativa ekologiska sekundär­effekter. Dessa kan vara till exempel förorsakande av immunitet hos fiskarna eller uppkomsten av resistenta bakteriestammar. Man kan få fiskar som ser friska ut men dock fortfarande fungerar som smittbärare. Det kan också hända att smittan finns kvar vilande i vattnet, och trots att de kvarvarande djuren tillfrisknat kommer oböhörligt alla nytillskott att insjukna. Man bör därför genomföra medicineringen hela den tidsrymd som rekommenderas för preparatet ifråga. Det gäller att inte slarva med antibiotika-behandling, eller ta till ett bredspektrumpreparat i onödan. Några av de på detta sätt uppkomna resistanta bakteriestammarna börjar nu hitta hit till skandinavien, från främst de asiatiska storodlingarna av fiskar där dessa uppstått. Drabbas dina fiskar av en sådan bakterie- eller virusstam, då är det i nuläget bara att avliva djuret, vilket tyvärr ofta sker efter långdragna, fruktlösa behandlingsförsök med den antibiotika vi har idag.

En del medicinalpreparat fungerar inte vid pH-värden kring 7-8. Om det dessutom är hårt vatten kan det i vissa fall bli ännu svårare att ge någon effekt. Många av dessa preparat säljs i handeln utan att det står angivet på förpackningen att man kan behöva sänka pH vid användningen.

Vissa medicineringar måste upprepas efter en viss tid, för att ett särskilt utvecklingsstadium av en parasit skall kunna innefattas av behandlingen. Gör man inte detta, så sätter smittkarusellen igång på nytt även om fisken för tillfället är befriad från de vuxna parasiterna.

Ibland kan det bli nödvändigt att man helt plockar bort vissa akvarie­innevånare som kan tjänstgöra som mellan­värdar för parasiter, för att skydda sina fiskar från angrepp. Läs noga vid varje sjukdoms­beskrivning, vilka dessa kan vara.

Medicinska preparat har ett sista förbruknings-datum som måste beaktas! Gör du inte det, kan fiskarna förgiftas eller så är medicinen i bästa fall verkningslös. Detta gäller även kemikalier som du köper i lösvikt på Apotheket eller i akvariehandeln.

Följande texter är under uppdatering och kommer att göras tillgängliga här senare:

När skall man misstänka en viss sjukdom?

Miljörelaterade sjukdomar
Mekaniska skador
Parasiter
Andra sjukdomar och bristsymptom

Guide för diagnosticering

Utseende
Beteende
Sjukdomsförlopp

Metodbok

Agnmetoden
Att undvika skadliga djurhållningssätt
Boosterdoser
Direktapplikationer
Eftervård
Enskilda behandlingsformer
Injektioner
Karantän
Matningsmetoder
Medicinalbad för hela akvariet
Naturliga hjälpredor
Operativa ingrepp
Vitaminer?