KAMELRACE I ÖKNEN. Kamelerna stormar fram över sanden och det är som hämtat ur Tusen och en natt. Här är det kapplöpning men utan odds och totalisator - spel och dobbel är förbjudet i Förenade Arabemiraten.

Himlen är brännhet och röd. Himlen är en vägg av sand. Som fladdermöss hänger vi nästan upp och ner i en Landcruiser på kammen av en 50 meter hög sanddyn mitt ute i en tyst, böljande öken. I mitten av ingenstans, ändå bara åtta mil från larmiga storstaden Dubai. Öknen är knäpptyst, men i den svala bilen dånar stereo- anläggningen.
Utanför är det hetare än i helvetet. Det är som en klarvaken feberhallucination.
Mirakulöst nog släpper inte däcken, smälter inte däcken, exploderar inte däcken. I en bråkdel av en sekund svävar vi och sedan bär det nerför igen med en hisnande känsla i magen medan vår lätt "vrickade" chaufför Fady sladdar och laddar om inför nästa sanddyn. Upp och ner. Igen.
Vi är bara lite rädda.
-Tycker ni om det? undrar vår libanesiske guide Fady från Arabian Adventures med ett roat, forskande leende. Det är i varje fall alldeles uppenbart att han trivs i sin bil här ute i öknen, som han gjort till sitt eget naturvårdsområde. Den som slänger plast eller cocacolaburkar ligger illa till. Då osäkrar Fady sin revolver. Åtminstone verbalt.
Här ute i den tysta, röda hettan vaggade beduiner, bara för ett kvartsekel sedan, fram med sina kamelkaravaner på samma sätt som öknens stammar gjort i tusentals år. Då när man levde på det lilla marken kunde ge, boskapsskötsel, kamelmjölk och handel.

Lyx i överflöd
Sedan slog välfärdsbomben ner. Oljan fann man 1966, det svarta guldet, och sedan dess har de flesta av Förenade arabemiratens infödda araber kunnat byta ut sina kameler mot splitt nya Cadillacs, Buickar, Rolls Royce, Mercedes och Lamborghini istället. Beduintälten har förvandlats till swimmingpoolförsedda och luftkonditionerade lyxvillor, under de 25 år som Förenade arabemiraten har funnits som eget land, efter att engelsmännen gav sig av.
Analfabetismen är utrotad bland de yngre. Och landets infödda medborgare får sin utbildning bekostad av emiratet på vilket universitet de vill i världen. All sjukvård är fri och ingen betalar skatt.
I fråga om att göra magiska trix är Aladdins lampa bara trams i jämförelse med oljeinkomsterna. I landet finns tioprocent av all världens olja.
Men i emiratet Dubai, där man inte hittade så mycket olja har man istället satsat allt på frihandel, turism och publika evenemang som golf, hästkapplöpning. Och shopping, shopping, shopping. Det talas allt mer om att Dubai i framtiden kommer att ta över Hongkongs roll som världens viktigaste affärs- och frihandelsområde.

Allt är nytt
Den gamla nomadkulturen försvann bara på ett kvartsekel och nu gör man sitt bästa för att till utseendet bli till USA:s 51:a stat. Åtminstone i Dubai, det näst största emiratet, där skyskraporna, hotellen, lyxpalatsen och shoppingcentren, grönskande parker och golfbanor bokstavligen växer upp ur ökenmarken. Allt är nytt. Halva stan är en gigantisk byggarbetsplats. Och ser följaktligen ut som en sådan med grushögar och cementblandare mellan lyxbyggena. Vackert är inte första ordet man tänker på. Men det är rent och propert och till skillnad från USA finns här ingen brottslighet.
När man åker på stadstur längs med havet på Abu Dabi Road, där man faktiskt har tänkt sig att plantera en specialvattnad 15 mil lång allé av palmer kan man ana sig till den luxuösa prakten bakom de muromgärdade shejkpalatsen.

Akvarium med hajar
Här ligger shejk Muhammad Bin Rashids "sommarstuga" där han bland annat har ett akvarium fyllt med hajar och ett sovrumstak som kan öppna sig så att man kan betrakta stjärnhimlen. Ute i öknen har han anlagt ett jaktpalats med en privat safaripark där alla slags djur från den afrikanska savannen strövar runt och han har låtit bygga en 250 kvadratmeter stor säng inbäddad i en jaktfalksklo omgärdad av en joggingbana.
Shejk Ahmed ville inte vara sämre. Han ville ha världens största vattensäng under sitt planetarium i sitt palats. Men arkitekten tyckte att det var bättre att låta bygga sovrummet som en pool och låta sängen flyta runt istället. Han får frukost på sängen på en flytande flotte.

SVALKANDE VÅGOR. Vattnen utanför Dubai är framför allkt kända som Piratkusten. Piraterna med kroksablar är borta, istället invaderas stränderna av turister som behöver svalka.

Som ur tusen och en natt
Vad som är sant eller mytbildning om överflödet och lyxen i shejkernas palats är svårt att svara på. Ingen vi träffar har någonsin varit inne i något av palatsen. Men helt sant är att pengarna finns och att man finner en stor glädje i att försöka bräcka varandra. Shejk Muhammad, bror till Dubais härskare shejk Maktoum, håller just nu på och bygger världens största hotell, Chicago Beach Resort ett stenkast från Dubais centrum alldeles vid havet. Ena flygeln med lyxsviter ska ligga på en ö. Att det inte råkade finnas någon ö att bygga på var inget problem. Man anlade en.
Så skapar sig Dubai den moderna tidens hängande trädgårdar. Det är som ur en saga i Tusen och en natt. Men verkliga människor lever inte i sagor. Människor i verkliga världen arbetar för att överleva. Och det är exakt vad de cirka 500000 gästarbetarna gör som håller igång affärerna, byggena, hotellen, restaurangerna ... ja, i stort sett hela ruljansen i Dubai.

Ett myller av folk
Vid middagstid nere vid vattentaxistationen vid Creeken, som delar av stadens två delar, Dubai och Deira, är det en formligen myllrande smältdegel av människor som hoppar på och av båtarna. Tolerant, sida vid sida finner man araber, indier, pakistanier, iranier, européer, filippinier och thailändare. Förenade arabemiratens män, klädda i sina fotsida traditionella vita dräkter, dishdasha (som ser ut som lucianattlinnen), med guttrahn på huvudena och obligatoriska yuppienallen i näven. Kvinnorna i sina svarta heltäckande klädnader och bronsvisiret över ögonbryn och näsa, bredvid en färgsprakande mullig indiska som visar halva magen medan en shiamuslimsk pakistanier med turban på huvudet makar sig åt sidan för en europeisk medelålders turisttrupp på väg ner till Dubais alldeles utmärkta museum eller på jakt efter billigt guld på marknden, eller souken som det heter här.
Att shoppa är en av de allra tyngsta turistattraktionerna här i Dubai.
-Njet! Njet! Alldeles för dyrt!
-Da! Okej.
Dubai håller shoppingfestival och tusentals människor ger sig ut i köpfesten. Dessutom dundrar det in minst 2 000 penningstarka ryssar om dagen för att göra klipp. Och det prutas ivrigt över diskarna. Här köper man inte en TV eller video. Här köper man kapitalvaror på lass, som man sedan låter flyga hem med cargoflyg.
-Ryssarna har kommit sedan gränsen öppnandes. Det finns européer som har synpunkter på detta och sprider rykten om att det skulle handla om "rysk maffia" som kommer hit och köper upp kapitalvaror. I Dubai diskriminerar vi inte turister och de ryssar som kom hit i fjol konsumerade för inte mindre än 2,8 miljarder kronor, förklarar Dubais internationelle turistchef Mubarak.

FAKTA Dubai Resan: Vingresor, Always och Spies har sedan förra året marknadsfört Dubai som exotiskt resemål. Säsongen är från oktober till april. Flyget från Stockholm tar 7,5 timmar. Barnvänligt: På den offentliga stranden finns det lekplats med gungor, rutschkanor och klätterställningar. Vattnet är inte långgrunt, men på de flesta hotell finns det barnpooler. Uteliv: Cyklone och The Lodge heter nattklubbarna i Dubai; lika kul som en torsdagskväll i Falun. Klubbarna är endast för medlemmar och turister. Turister går in gratis. Visum: Ja. Skaffas lättast via resebyrån och kostar 400 kr. Passet måste gälla det närmsta halvåret. Inga israeliska stämplar. Vaccinationer: Gammaglobulinspruta rekommenderas. Kontrollera skyddet mot polio och stelkramp. Valuta: Dirham. En dirham motsvarar cirka 50 öre. Resecheckar, kontanter eller betalkort. Befolkning: Förenade arabemiratet 2,3 miljoner. Dubai cirka 700000 tusen varav 80 procent är gästarbetare. Språk: Arabiska och engelska Religion: Sunnimuslimer 80 procent, shia, hindi, kristna och buddister. Varför inte... LÄSA PÅ om gamla upptäcktsresanden sir Lawrence av Arabien och äventyraren Richard Burton. Sätt upp ett beduintält hemma i storarummet. ÖVNINGSRIDA på en häst hemma, om du vill ge dig ut på en vaggande kameltur. Ta på solhatt! LÄSA Koranen mellan golfputtarna. Dyrt: Alkohol och vin: På hotellrestauranger, en medelgod flaska vin kostar över 100-lappen. En stor stark ungefär som hemma. Hotellrestauranger: En middag går på 150-200 kr. Stort utbud av libanesiskt, thailändskt och indiskt. Dock finns det mängder av billiga restauranger med mat för runt 50 kronor. Billigt: Guld: Runt 100 kr grammet för 24-karats guld. Man får lägga till 20 kronor grammet för smidesarbetet. Elektronik: TV-apparater, video, kamera, stero, tvättmaskiner, hushållsmixers. Cirka 50-60 procent av priset i Sverige. Kläder: Billigt att låta sy upp kläder. Märkeskläder till 60-70 procent av priset hemma. Utmärkta thailändska piratlevis för 100-lappen. Taxi: Inom Dubai/Deria pris runt 40 kronor. Max.

Elektronikens mekka
Halvt bedövade av minaretsångarnas starka stämmor och skriken från guldlotterier och billotterier tumlar vi vidare. Bara för att bli halvt förblindade av de blinkande neonljusen för Sony, Akai, Panasonic på de båda elektroniksoukerna på var sin sida om Creeken. Allt vad man någonsin kunde ha önskat sig i elektronikväg finns här till nästan halva priset mot hemma i Sverige. Och för den som känner för att liderligt sniffa är krydd- och grönsaksoukerna en renodlad aromatisk njutning.
Men även den som har svart bälte i shopping måste ta en paus ibland.

Golf i öknen
Ta sig en golfrunda på någon av de legendariska tävlingsgreenerna mitt ute i öknen på Emirates Golf Club eller Dubai Creek Golf Club nästan mitt inne i stan. Eller varför inte ta sig en kopp starkt turkiskt kaffe, ta sig ett glas arabiskt vittvin (det vill säga vatten) eller åka iväg till stranden och ta sig ett dopp. Det gör man enklast med taxi. Antingen åker man med Dubais beiga taxibilar på taxameter, eller också med en friåkare och man ska aldrig betala mer än max 20 dirham (cirka 40 kr) för en taxifärd över Deira/Dubai. Att förhandla om priset innan man stiger in i bilen kan vara riktigt kul, speciellt om en chaufför försöker lura dig.
Det bästa man kan göra är att börja gapskratta och vinka efter nästa taxi.
Vi dundrar förbi Dubai World Trade Center, den 39-våningar höga skyskrapan som är ett av stans bästa riktmärken på vår väg mot havet. Ut mot Dubai Marine & Yatch Club, en av de lyxiga privatägda stränderna där man får exklusiv service, solstol och handduk till en kostnad av 50 kronor. Men bara om man bor på ett hotell som är anslutet till klubben. Detta är enbart för de utvalda. Man är mycket för så kallad "kvalitetsturism" här i Förenade arabemiraten. Det innebär oftast välbemedlad, medelålders medelklass. Inget för ryggsäcksluffare.
På dessa privata klubbar kan man också få se muslimska män ta sig en pilsner i baren med lättklädda europeiska flickor minsann. Men som man säger här:
-Det där är en sak mellan en man och Allah.
Det är tillåtet för västerlänningar och icke-muslimer att både dricka alkohol och äta fläskkött på de flesta av Dubais oftast sjusärdeles utmärkta hotellrestauranger.

Piratkusten
Men tillbaka till havet vid den gamla Piratkusten, där Qawasims sjörövar- och smugglarstam gjorde livet surt för engelsmännens fraktskutor under 1800-talet. Till slut slöt man fred och kusten började kallas för Fördragskusten istället, men i folkmun kallas den fortfarande Piratkusten. Vad man i varje fall kan konstatera är att havet utanför Piratkusten är exakt likadant på lyxklubben som på Jumeirahs offentliga strand där man badar gratis. Och vi kan garantera att man blir exakt lika bränd på båda ställena om man inte smörjer in sig med en rejäl solskyddsfaktor. Om inte annat känner man av det mot kvällningen när huden plötsligt har blivit två nummer för liten och man själv mest liknar en signalkräfta innan man får en mer klädsam brun färg. Dubai är den mest toleranta orten runt Persiska viken. Alla religioner är tillåtna, själva är de sunnimuslimer och går till moskén och ber fem gånger om dagen, men har ändå en ganska avspänd attityd till religionen. Ett slags islam "light". Men inte hur "light" som helst, inte ens för en västerländsk kvinna klädd i en anständig T-shirt och sin allra mest tantigaste byxkjol en dag på kamelbacken... Solen står i zenit och hettan får ökendammet att sudda ut horisonten. Det är fredag. Vilodag. Fromma dubaier går till moskén och ber, andra går och badar, fiskar eller tittar på kamelkapplöpning.

På kapplöpningsbanan
Det enda som hörs är frustande kameler klädda i fantastiskt färgade och dekorerade täcken, med hemligt insvepta ryttare i sadlarna. Man hör skratt, skrik och galopperande hovar. Ögonblicket efter frigör sig en skenande kamel och ryande ryttare ur dammolnet och fotografen och jag kastar oss skrämt in under närmsta staket.
Men en vild, galopperande kamel var inga problem för den glada tjutande treåring, som en stund tidigare ensam kommit flygande på en raskamel högt över marken med sitt lilla, lilla spö i handen.
Sådan sisu ger mersmak och vi knallar nyfiket iväg till kamelbacken, tältstaden ett stenkast från banan, där rasdjuren står och idisslar i värmen. Ibland är det inte alls bra att vara nyfiken. Västerländska kvinnor om än klädda i de tantigaste kläder göre sig icke besvär på kamelbacken, om man nu inte gillar att bli kladdad på brösten av en gammal pilsk kamelskötare.
Efter en sådan incident lär man sig snabbt som kvinna att alltid klä sig i byxor och långärmade skjortor när man är ute på stan.

Helt torrlagt
Vi är på väg bort från Persiska viken mot Indiska oceanen. Vi kör först mot emiratet Sharjah, den "helt vita" zonen. Ett riktigt drömland för helnykterister, för här finner man icke en droppe alkohol. Sharjah som var den gamla huvudorten i området som numera för evigt har blivit utkonkurrerad av det offensiva Dubai. Och det märks. Här finner man sedvanliga moderna byggkomplex, parker och nybyggda vägar att köra vilse på. Här finns en strandsträcka med lyxhotell. Ett tjusigt bibliotek och ett flertal köpcentra. Men en promenad nere i hamnen är en charmig upplevelse. Där ligger träskutorna, dhows, på parad och man kan småprata på stapplande engelska med sjömän från länder runt hela Persiska viken. Vi kör vidare mot de grönskande oaserna Dahid och Masafi. Vi kör genom bergsmassiven och kommer slutligen fram till den lilla sömniga semesterstaden Fujairah mitt under eftermiddagssiestan. Tristess. Så vägen går mot Khor Fakkan, sägs vara ett av sportdykarnas favorittillhåll. I horisonten utanför ser man konvojerna med supertankers med olja från Gulfländerna.
Ett snabbt dopp i Indiska oceanen på Oceanic Hotel (där man badar för halva priset under happy hours, d v s 40 kr). Knappt har fotografen gått iväg, förrän en sorgsen, kärlekskrank bankir från Teheran, slår sig ner och börjar småprata om väder och vind och tillståndet i dagens Iran.
-I mitt land finns det 1, 5 miljoner mullor som lever gott och är lyckliga. Resten av folket håller på att dö av förtryck och sorg, säger Ahmed.
Efter fem minuter friar han.
Och som västerländsk kvinna gör man som vanligt. Man ljuger och säger att man är väldigt mycket gift och pekar intensivt på kollegan.

Vanvettigt vacker
Hög tid att åka vidare. Så vi drar vidare till den lilla fiskebyn Dibba, som ligger inne i Oman. Under eftermiddagstimmarna ser man fiskebåtarna komma in. Hajarna läggs upp och förevisas, flugorna svärmar kring de styckade tonfiskarna medan de omanska männen går och shoppar middagsfisken och slår sig ner på kajen och småpratar, klädda i sina dräkter. Småkillarna spelar fotboll på stranden. Ett mysigt ställe.
Vägen tillbaka mot Dubai går över röda, taggiga berg. Det är vanvettigt vackert. Det ser ut som en amerikansk film.
Några dagar senare är vi tillbaks på omanskt område. Det är när Fady tar ut oss på hisnande äventyrskörning i kanjonerna, så vattnet fräser och skvätter i flodådrorna. Han bjuder oss på syrliga ökenväxter som smakar som stensöta och tar med oss till en sötvattenskälla mitt ute i öknen. Vattnet är kallt och klart och källan är sju meter djup. Det är en ganska sensationell känsla att dyka rätt ner i detta vatten med vetskapen om att i de branta bergen omkring oss kan man inte promenera mer än i tio minuter utan att bränna sönder fötterna. Det är ett välsignat vatten.

Ut på äventyrssökning
En halv dag senare. Efter en hel röd öken, minst 500 raskameler, tre jaktfalkar och en synnerligen mättande libanesisk middag senare, är vi på väg tillbaks mot Dubai.
Natten är blåsvart och månen är full när vi lämnar öknen bakom oss. Bilens hastighetsalarm tjuter envist. Men Fady bara höjer volymen på Deep Purple-bandet och talar förstrött om hur han ska ut på äventyrskörning med fyra tyska affärsmän nästa dag.
-Vad du än gör tala inte om Hitler! fnissar jag i tron att han har sett Pang i bygget.
Det hade han inte, men sa:
-Nej, du. Den läxan lär man sig efter en tabbe. Jag körde ett gäng äldre tyskar en gång, de måste ha varit i tonåren under kriget, och jag började snacka om en medicinsk artikel jag läst i Times om att Hitler måste ha lidit av Alzheimers. Så jag pratade på och skämtade som jag brukar göra. Det skulle jag inte ha gjort. De blev inte alls glada.
-Nuförtiden pratar jag bara om fred, kärlek, blommor ... och Eva Braun, säger Fady och flinar innan han släpper av oss utanför vårt hotell.
I Dubai är man duktig på att ta väl hand om sina "kvalitetsturister".

To top