Solna stadsplanekontor började försöka att planera ett Hagalund med kommunal service av olika slag. I planen förutsattes att det mesta skulle rivas och tomterna kulle upplåtas för allmänhetens behov. Efter år av förhandlingar kom man fram till att riva husen och år 1965 började rivningsproceduren. Den nya stadsplanen innehöll åtta likadana hus längs en matargata.

Många motplaner presenterades. Konstnären Olle Olsson var en av förkämparna. Planen modifierades något och antogs av regeringen 1969. Då pågick redan rivningen sedan fyra år tillbaka. Under åren 1970 - 71 börjande dom första hyresgästerna flytta in.

Vad blev det kvar av gamla Hagalund? Ja, Olle Olssons hus och kvarter, Färghandlarhuset, Villa Odin, I Sjöqvists gravvårdar, kv. Anhalten 7 och 9, Bergmarkiska villan, vattentornet och kyrkan.

Olle Olsson hus byggdes 1890 av snickarmästare C Brolin som var morfar till Olle Olsson. Invändigt har huset byggts om flera gånger. På 1920-talet rymdes fem lägenheter och 30 personer i huset. Olle Olsson bodde hela sitt liv (1904 - 1972) här och det är han som givit huset dess nuvarande färg. Ursprungligen var det gräddgult med röda lister. På tomten finns också Sadelmakare Öbergs hus och torpet samt lusthuset. Olle Olsson-huset är numer museum med verk av Olle Olsson
Hagalund och kolleger samt stadens konsthall med utställningar av framför allt
ung aktuell samtidskonst. Sadelmakare Öbergs bostad har rekonstruerats för att visa hur man bodde på 1920-talet. Torpet används idag som läderverkstad i fritidsförvaltningens regi.

Villa Odin byggdes först under åren 1910 -1912. Huset innehöll fyra lägenheter varav tre hyrdes ut. Bland hyresgästerna fanns den berömda boxaren Harry Persson som bodde här under 1950-talet. År 1965 köpte Solna fastigheten och används numera som kvartersgård och café.

Färghandlarhuset byggdes 1890. Fram till år 1927 hade man livsmedelsaffär i bottenvåningen och därefter färghandel. Färghandeln lades ned 1970. Den kända fotbollsspelaren Evert Svedberg ägde huset från år 1936. Men egentligen är historien lite förvrängd för den egentliga stjärnan i AIK var brodern Helmer ...Evert platsade inte riktig. Det har tillskrivits oss av en släkting till dessa två herrar. Men det är riktigt att Evert ägde huset. Numera äger Solna kommun byggnaden som inrymmer konstnärsateljéer och en presentbutik.

I Sjökvists gravgårdar (bredvid färghandeln) är ett exempel på den småföretagsamhet som förr var så vanlig i Hagalund.

Kv. Anhalten har fått sitt namn efter den station vid norra stambanan som järnvägen hade här mellan åren 1895 - 1912. Det gröna huset på Hagavägen 24 byggdes först som banvaktsstuga. År 1895 inrymdes Hagalunds första stationshus. Ett år senare öppnade även posten sitt första Hagalundskontor här. Huset var då rödfärgat med vita knutar. År 1903 blev huset återigen bostadshus. Idag bedriver landstinget verksamhet där.

"Villa Hagsäter" på Hagavägen 22 byggdes år 1889. Byggmästare var Pehr Persson som bl. a också uppfört riksdagshuset och Hagalunds kyrka. Själv bodde han i paradlägenheten och hyrde ut ytterligare några lägenheter. Idag bedriver landstinget verksamhet här.

Vattentornet byggdes år 1911. Tidigare hade hagalundsborna varit tvungna att hämta vatten från Brunnsviken. Vattentornet är ritat av Ivar Tengbom som bl. a också ritat Stockholms konserthus. Ursprungligen fanns en bostad om två rum och kök för maskinister inrymd i tornet. Idag hyrs vattentornet ut dels till föreningsverksamhet del till konstnärsateljé.

Bergmarkiska villan med tillhörande uthus byggdes troligen på 1890-talet som ett av de första husen i Hagalund. På grund av sprängningar för ytterligare järnvägstunnel flyttades huset år 1986 till tomten där Folkets hus låg förr.

Sammanställt 1988-12-06 av I Odhäll och C Wickström

Denna historik gjordes i anslutning till ett omfattande projekt av föreningslivet i Hagalund. Den s k Hagalundsboken togs fram med enkäter till alla boende om framtiden i Hagalund. Resultatet av denna enkät låg sedan till grund för det stora Blåkullaprojektet som drevs i Hagalund under 1990-talet.

Det nya Hagalund –"Blåkulla"
Som tidigare beskrivits ovan, så växte det nya Hagalund fram under början av 1970-talet, med de magnifika och storskaliga åtta blåa skivhusen med c:a 1 900 bostäder - en bjärt kontrast till den tidigare gamla kåkstaden.
Området med sina c:a 4 500 invånare kom att i folkmun kallas "Blåkulla" och blev en välkänd profil genom sin höga geografiska belägenhet.

Som i många nya bostadsområden i det s.k. "miljonprograms-områdena", så blev området under kort tid barnrikt och många nyinflyttade kom från skilda kulturer och länder. En social oro tilltog under 1980-talet med ungdomsproblem, ökade bidragskostnader och stor omflyttning. Området fick ett oförtjänt dåligt rykte, speciellt i Solna.

Det skedde en stor omvandling både i Hagalund och av samhället i stort, beroendes på 1960-/1970-talens behov av arbetskraftsinvandring och 1980-talets behov av fristad för flyktingar från olika länder. Detta kanske kan ses som en föraning av den i dag allt mer naturliga internationaliseringen, integrationen och mångfalden i samhället.

Blåkullaprojektet 1990-1999
För att möta dessa signaler om social oro fattade Solnas kommunstyrelse beslut 1990 om att starta ett förnyelse- och samarbetsprojekt i stadsdelen. Det s.k. Blåkullaprojektet bildades med samarbete mellan Solna stads olika förvaltningar, bostadsbolaget Solnabostäder, polisen, förenings- och boenderepresentanter. En politiskt sammansatt styrgrupp utsågs som ansvarig för projektet.
 

Ett styrdokument utformades - "Blåkullafördraget" med inriktning på:

• Förbättringar av den fysiska miljön
• Förbättringar av den sociala miljön
• Vidgat medborgarinflytande
• Bättre samverkan

Samarbete mellan olika parter
Utifrån dessa punkter och resultaten från den tidigare nämnda boendeenkäten – "Hagalundsboken" startade ett samarbete kring upprustning av fastigheter och utemiljöer. Olika studie- och arbetsgrupper bildades med en blandning av boende och olika personalgrupper som var verksamma i området.

Bryta storskaligheten – skapa träffpunkter
Idéer om att bryta ner den storskaliga miljön diskuterades och resulterade i ett förslag om att skapa mötesplatser av olika slag på varje gård/kvarter.

Ett av de första åtgärderna i anslutning till projektet blev 1993, ett Familjecenter innehållande barn- och mödravårdscentral kombinerat med öppen förskola och socialtjänst på Nordstjärneparkens gård. Det andra centret som skapades, blev 1996 kvartercentret "Flaggskeppet" innehållande förskola, boendereception, café, förenings-, fest- och konferenslokaler på Flaggparkens gård.

Ett ungdomsprojekt, Blue Hill, startades 1994 i centrum. Ungdomarna ansvarade själva med stöd av staden för musik-, data- och dansstudios samt ett café. För att förbättra områdets skötsel och service skedde samordning av områdets olika fastighetsägare.

Integration av olika kulturer
1995 ansökte Blåkullaprojektet om medel hos staten för insatser i invandrartäta bostadsområden. Projektet erhöll 9 miljoner kr. för satsningar på svenskundervisning, arbetsmarknadsåtgärder, invandrarkvinnor och sociala träffpunkter. Olika delprojekt bildades såsom:

• Språket i fokus med inriktning på förskola, ungdomsskolan och vuxenundervisning
• Arbetsmarknadsåtgärder
• Kvinnoprojekt
• Mediasatsning inom ungdomsprojektet, Blue Hill
• Hälsoprojekt
• Sociala kontaktnät – kvarterscentret, Flaggskeppet

Blåkullaprojektet ändrade i och med dessa satsningar skepnad, från ett förnyelseprojekt för den fysiska och sociala miljön till ett integrationsprojekt direkt verksamt bland barn- och vuxna med utländsk bakgrund. Verksamheterna drevs i projektform tillsammans med Solna stads olika förvaltningar, arbetsförmedlingen, Solnabostäder AB samt landstinget

Projektet avslutas
Blåkullaprojektet pågick under hela 1990 med avslutning 1999. Flaggskeppet drivs i dag vidare som boende-, förenings- och konferenscenter inom Solnabostäder. Språksatsningarna lever vidare dels inom förskola och skola samt dels genom kursverksamhet i området som drivs av Studiefrämjandet.

Andra verksamheter lever vidare genom att det bildades ideella och ekonomiska föreningar. Föreningen Ateljén driver kurs- och konsthantverksverksamhet för invandrarkvinnor, föreningen Blue Hill Ungdom fortsätter med musik, dans och media samt ekonomiska föreningen Lokala Rådgivare är aktivt inom projekt- och arbetsmarknadsområdet. Dessa föreningar har i sin tur knutits till Hagalunds föreningsråd.

Noteras kan:
Idag, år 2002, har Ateljén "lagts på is", föreningen finns men ingen verksamhet bedrivs. Blue Hill ungdomar fortsätter men även Lokala Rådgivare har lagt ner sin verksamhet.