"Varje kväll innan jag somnar ligger jag och fantiserar och
upplever varje gång de mest
barnsliga historier som kommer
till mig"
"Der finns ju så många
utsatta barn i världen,
och i verkligheten kan
jag inte hjälpa
så många, men det bereder mig en viss
tillfredsställelse
det där att få ta hand om dom
på nätterna åtminstone, även
om
det bara är i fantasin"
Så har det alltid
varit med Astrid Lindgren; hon ser.
Hon ser
barnen därför att barnet lever i
henne själv.
Den som har
ett
levande barn inom sig ser också annat;
hon ser naturen
med barnets sinnen i behåll, hon
kommer ihåg hur det
kändes
när naturen befolkades
av
sagor och magiska
under och hon ser
och identifierar sig med allt som är
svagt och hotat
och
i underläge:
barnen och också djuren.
Förord i
boken Astrids klokbok.
"Det
sägs att barn i vår tid ska ha sagor med
bulldozers och
höghus. Det är säkert riktigt.
Men varför ska jag skriva om
bulldozers?
Den riktiga sagan om Farsta , den kan inte
jag skriva, den kommer kanske att skrivas
av någon som
just nu är barn i Farsta".
Veckojournalen
nr 2 1972
"När
jag skrev var jag oåtkomlig för alla sorger".
Källa; Astrid
Lindgren - en levnadsteckning
