Havanna - dårskap och vemod

Klicka på bilden, men läs gärna först

...dessa fasader, en sådan episk skönhet. Som en gammal kvinnas fårade ansikte, där spåren av åratals gråt och skratt ligger utmejslade...

..Havanna, Kuba. Så mycket föreställningar, så laddat. Filter, alla dessa filter som grumlar vårt förhållande till omvärlden, fördunklar vår klara blick. Hur kan vi komma förbi dem? Hur mycket av dem behöver vi?

...om dialektiken är din filosofiska grund, hur gör du då för att få syntesen att gå din väg? Idag, i morgon?...

*     *    *  * * *   *    *     *

Havanna - dårskap och vemod är titeln på en utställning som Kristina Munklinde, Ylva Olsson och jag under åren 1999 - 2000 har visat på Galleri Majnabbe i Göteborg, Konstnärshusets Grafikgalleri i Stockholm, Galleri Karibakka i Sölvesborg, Galleri General i Umeå samt på Gerlesborgsskolan i Bohuslän.

Vi träffades på Gerlesborgsskolan i Bohuslän i början av 90-talet. Kristina Munklinde och Kerstin Abram-Nilsson var då grafiklärare för den svartvita kursen och Ylva Olsson och jag deltagare och terminselever vid skolan.Så småningom uppkom tankar om att utveckla de kontakter som jag hade skaffat mig som stipendiat vid Konsthögskolan i Havanna 1983 - 84. Vi kontaktade Taller Experimental de Gráfica de la Habana, Havannas Experimentella Grafiska Verkstad, HEGV, som var positiva till ett kulturellt utbyte.

Vi sökte och fick ett tremånaders resestipendium av Konstnärsnämnden för en resa till Havanna och HEGV. Att resa tillsammans, f d lärare och elever, men några decennier emellan födelseåren såg vi som en fruktbar tillgång. Senare visade det sig att Kerstin , p.g.a sjukdom inte kunde följa med.

Under april och maj 1997 arbetade Rafael Paneca Cano och José Omar Torres, den f d och den nuvarande föreståndare för HEGV, i Gerlesborgsskolans och KKV-Bohusläns verkstäder, både med eget arbete och som lärare. I november samma år reste vi till Havanna. Vi kom precis till öppningen av det Internationella Grafikmöte som arrangeras vartannat år. Det var en bra start på arbetsperioden att få denna inblick i nutida kubanskt och latinamerikansk grafik.

Vardagslivet i Havanna är oerhört omtumlande och griper in i alla ens förehavanden: en ständigt närvarande och pulserande ljudridå, strömavbrott, avstängt vatten och nödvändiga ting som plötsligt tar slut och inte går att få tag på igen. Flödande intryck av förger, former, rytmer, möten med människor och annorlunda livsvillkor. Arbetet i Verkstaden är en spegling i allt detta och skiljer sig från vår vanliga arbetsro. Turister och kollegor strömmar runt arbetsbordet, tittar och kommenterar, färgen tar slut just när det är tid att trycka eller något annat som behövs går inte att uppbringa. Finns inte det man behöver får man hitta på något annat. "Inventamos!" Uppfinningsrikedomen blomstrar.

Naturligtvis påverkas bilderna av detta. Men också av att arbeta tillsammans med konstnärer från andra kulturer. Begrepp och traditioner ifrågasätts, ett nytänkande blir oundvikligt och behöver tid, lång tid att integreras. För mig, som bodde på Kuba under det kubanerna senare kom att kalla "Guldåldern", visade tiden tydligt sin egenskap som gycklare. Allt är sig likt. Ingenting är sig likt.