Gröna stubbens
belägg på äldre ofrälse släktvapen i Sverige S-Ö

[ till titelsidan ]

Förklaring, se första sidan (A-C).

[ Gröna stubbens vapenrulla ] [ Förteckning över ofrälse släktvapen i bruk idag A-C|D-K|L-R|S-Ö ] [ Äldre vapen A-C|D-K|L-R|S-Ö ] [ Frimurarevapen ]

Sacklén J. J., häradshövding i Pickie och Haliko härader, 1769. Sköld: I fält, styckat i guld och rött, en stubbe, samt däröver en blå ginstam belagd med två liljor av silver. Hjälmprydnad: En lilja mellan två vingar. Riksdagsfullmakter R 5191. – Samma sköld (framställd utan hjälm) belagd hos Niclas Henrik (1718–86), häradshövding i Vemo och Nedre Satakunta härader, samma år och källa. [Hans son Clas Johan adlades Edelsköld 1818 och en annan sons son Lars Sackleen 1837, båda i Finland och med nya vapen.]
Sæbelius Laurentius Andreæ (1646–91), kyrkoherde i Romfartuna, 1688. Sköld: En mångbladig blomma med två stjälkblad uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två uppväxande ax. Ekström II:1 Bilaga, s.31.
Sæbinus Petrus Halvardi (1636/37–95), kyrkoherde i Tillberga, 1688. Sköld: En man i höger hand hållande en ros på stjälk och i vänster (något mindre föremål, möjligen ett krucifix?). Hjälmprydnad: Tre(?) uppväxande blommor eller blad (?) mellan två vingar. Ekström II:1 Bilaga, s.37.
Sædsbeckius Hermannus Petri (död 1675), kyrkoherde i Kungsåra, 1673. Sköld: [Otydligt – möjligen en pelikan?] Hjälmprydnad: En fågel med lyftade vingar. Ekström II:1 Bilaga, s.25.
Sahl- se vid Sal- nedan.
Salanus Nicolaus Jonæ (1608–77), kyrkoherde i Folkärna, 1664–71. Sköld: Tre rosor uppväxande från mark (över en vågskura?). Hjälmprydnad: Tre uppväxande rosor. Ekström II:1 Bilaga, s 34.
Salenius Gustav (1691–1761), kyrkoherde i Håsdala, 1752. Sköld: Ett träd uppväxande från mark och i dexter övre sköldhörn en framskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 47.
Salensis Christopherus Germundi (död 1620), kyrkoherde i Badelunda, sedan i Odensvi, 1569. Sköld: Ett stickkors uppväxande från ett hjärta. Förde 1613 samma märke som ett bomärke. Ekström I:2, s 55, 219.
Sahlgren Niclas (död 1776). Enligt brevuppgift från arkivarien Bengt O. T. Sjögren 2010 som inventerat gravkoret i Tölö finns följande vapen på kistplåt i Sahlgrens gravkor där. Sköld: En fågel stående på en uppskjutande stubbe. Hjälmprydnad: Två motvända ormstavar.

Salin Olaus (död 1702), kyrkoherde i Lövånger, 1697. Sköld: En balk på båda sidor åtföljd av en balkvis ställd blomma med stjälk. Hjälmprydnad: En uppväxande (naturlig lilja). Eder 26.
Salin Petrus, borgmästare i Gävle, 1705. Sköld: En balk åtföljd av två rosor. Hjälmprydnad: Två vingar. (Ägarinitialer PES.) Mtl Vnorrl 1705.
Salin Gabriel (död 1714), kaptenlöjtnant vid Åbo läns infanteriregemente, 1713 regementskvartersmästare, s.å. kapten där, 1712. Sköld: Kluven, i dexter fält en (romersk) krigare i fjällpansar och med sköld samt svärd vid sidan, på mark, sinister fält blått vari en kvinna i (antik) fotsid klänning och hätta försedd med tre plymer. Hjälmprydnad: En uppstigande bevingad man i rock och hatt blåsande i ett horn. Eder 229.
Salinus Sköld: Två korslagda liljestavar åtföljda i vardera sidokorsvinkeln av en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: Två korslagda liljestavar. – Känt från 1611 i streckteckning för Casparus Salinus, notarius publicus i Marienburg (nuv. Malbork, Polen), i stadens tänkebok i arkivet i Gdansk. Häri är liljestavarna knaggiga. Vapnet beläggs också hos dennes son, kungl kirurgen Balthasar Salinus, som via Danzig flyttade till Stockholm 1611, i dennes sigill 1628 (Svea Hovrätt, Huvudarkivet E VIa2aa). Däri är liljestavarna försedda med rötter nedtill. Enbart sköldemärket, och då med liljestavarna ej knaggiga (och utan rötter), återfinns på Balthasars son Carl Salinus gravsten i Riddarholmskyrkan i Stockholm från 1600-talets senare del, se bild i Sveriges kyrkor, Stockholm, bd II, h 2, Riddarholmskyrkan II, s.707. Släktnamnet ändrades till Sahlin av Balthasars sonson, bergsfogden och brukspatronen Anders Sahlin (1665–98), från vilken den s. k. Värmlandssläkten Sahlin härstammar. En färguppmålning av vapnet med fältet rött och de ingående märkena av silver har Olle Sahlin, jur. och fil. kand., Lidingö, låtit utföra 2001. Uppgifter från denne 2001. Om släkten, se SBL och SSK 1962.
Salinus N A-son. Sköld: En svan(?) åtföljd ovan av två föremål som närmast liknar stolpvis ställda fotavtryck. Hjälmprydnad: Dito (här är de två åtföljande föremålen graverade något mer avlånga än i sköldemärket). Ägarinitialer: NASS. Sigillet använt av sonen/släktingen(?) Andreas Salinus, komminister i Öjaby, 1687. Mtl Kronoberg 1687.
Sahlman /Salman/ Laurentius (död 1707), kyrkoherde i Hjällby, 1697. Sköld: En kalk. Eder 21.
Sahlmenius Anders (1698–1764), kyrkoherde i Amnehärad, 1752. Sköld: [Avtrycket skadat]. Hjälmprydnad: En kalk mellan två vingar. Eder 47.
Sahlstedt Magnus (1686–1752), kyrkoherde i Stora Tuna, 1743. Sköld: En klädd arm framskjutande ur en sky från sinister och svingande en hammare mot (en från nedan dexter uppskjutande klippa). Hjälmprydnad: Ett lamm med kyrkfana. Eder 45.
Salvius Andreas (1624–1702), kyrkoherde i Kvarsebo, 1697. Bild [sköldemärke?]: Tre rosor på stjälkar på mark. Bild däröver [hjälmprydnad?]: En kalk. Eder 22.
Sandahl O T, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Kluven i guld, vari en växt [här ej identifierad] med röda violliknande blommor och gröna lansettblad och (naturfärgade) rotknölar, och rött, vari ett fat på fot omslingrad av en orm stickande huvudet ned i fatet, allt av guld. Valspråk: Corde naturæ fidelis. Frimurare Vapen.
Sandberg Gustav, Lund 1813. Sköld: I fält, ginstyckat av en balk i [oskrafferad tinktur] och grönt, bokstaven S. Otto H Nordenskjölds släktarkiv, volym 18, Riksarkivet.
Sandel Andreas (1671–1744), kyrkoherde i Hedemora, 1743. Sköld: Ett latinskt kors på en uppskjutande kulle, denna belagd med dexter ett balkvis ställt ankare och sinister ett hjärta. Hjälmprydnad: En sinistervänd tillbakaseende vakande trana. Eder 45.
Sandman Johannes (1669–1728), kyrkoherde i Borås, 1715–20. Sköld: En man med vänstra sidan draperad i en mantel och i höger hand hållande en kalk, på mark. Hjälmprydnad: En uppväxande (palm). Mtl Älvsborg 1715; Eder 33.
Sandstedt Henry, tandtekniker, Falköping. Sköld: I fält av guld en röd örn med blå beväring (och krönt av en blå krona) stående på ett uppskjutande svart treberg. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda vingar. Förslag enligt insänd skiss till Riksheraldikerämbetet 1945. Borgerliga vapen.
Sarin Johan Gotthard, jägmästare i Älvsborgs län och Dalsland, 1744. Sköld: En hjort gående på mark varpå fyra uppväxande blommor. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 159.
Sartorius Johannes, (komminister) i Rute, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Dito. Eder 26.
Sauer Jakob (I) (död 1723), inflyttad från Schlesien, tenngjutarmästare i Stockholm liksom alla här nämnda hans efterkommande. Sköld: En häst i språng på mark. Den äldre sonen Jakob (II) (1707–65) förändrade bilden till en enhörning i språng. Dennes son Jakob (III) (1737–1802), bytte vapenbild. Sköld: Ett lejon stående på mark och hållande höger framtass på ett på marken liggande klot. Den yngre sonen till Jakob (I), Carl d. ä., skrev namnet Saur (se dito). På deras mästarmärken. (Initialer inskrivna.) Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.108, 125, 138.
Saur Carl d. ä. (1710–81), yngre son till Jakob Sauer d. ä., tenngjutarmästare i Stockholm, försåg hästen i sin fars vapen (se Sauer) med vingar, i vilken form vapnet även förs av sonsonen Carl d. y. (1738–1809), även han tenngjutarmästare i Stockholm. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.100, 122.
Sc- och Sch- uttalat som Sk-, se vid Sk- nedan.
Schabou Christianus, (komminister) i Fårö, 1697. Sköld: Ett timglas. Hjälmprydnad: En kalk. Eder 26.
Schæfer se vid Schä-.
Schaeij Sköld: [I blått fält] ett [rött] hjul åtföljt av tre bjälkvis ställda nedvända kammar [av silver], två ovan och en nedan. Hjälmprydnad: Två vingar [troligen delade, dexter i blått och silver, sinister i silver och blått] [och däremellan en kam av silver]. – Släkten från Geldern till Arboga med Peter (1616–73). Beskrivningen efter gravsten från 1702 (fast utan kammen i hjälmprydnaden) för dennes sondotter Eva Catharina (1684–1767). Svenska kyrkor, Blekinge IV, s.95. [Hos de här i Sverige från denna släkt utgrenade adelsätterna Schaeij, adlad 1720, ointroducerad, och von Schaeij, adlad 1751, bibehålls i olika mån detta vapen, varför tinkturerna här kunnat rekonstrueras.] Kammen i hjälmprydaden finns med i lacksigill för Johan Petersson (1691–1738), häradshövding Blekinge, 1725–28. Lunds domkapitel FIa: 87, 96 (MS).
Schaerer se vid Schä-.
Schager A C, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Ginstyckad i guld, vari ett lejon hållande ett armborst, allt rött, och blått, vari en nyckel med uppåtvänt ax korslagd med ett svärd, allt av guld. Valspråk: Virtute et labore. Frimurare Vapen.
Schagerström M, (mantalskommissarie eller häradsskrivare?), Skaraborgs län, 1727. Sköld: En bjälke nedan åtföljd av en sinistervänd fisk. Hjälmprydnad: En uppväxande trebladig växt mellan två vingar. Mtl Skarab 1727.
Schalin jfr Scalin nedan vid Sk-.
Schap se nedan vid Sk-.
Scharnweber Friedrich Wilhelm, apotekare i Landskrona (1700–1756), 1734. Sköld: S:t Mikael dödande draken. Hjälmprydnad: En gryta mellan två vesselhorn. PHT 1934.
Schartau/Schartow Andreas Schartow (död 1691), kyrkoherde i Hälsingborg, 1688. Sköld: En uppslagen bok. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande en uppslagen bok. Eder 13. – Joannes, kyrkoherde i Sörby och Gumlösa, 1743. Bild: Ett berg uppskjutande ur vågor och åtföljt ovantill på bägge sidor av stormmoln (med linjer antydande vind blåsande från dem). Valspråk: Immobilis semper. Eder 44.
Schavon Elias, fänrik vid Tavastehus läns infanteriregemente, 1714 löjtnant, 1715 regementskvartersmästare, 1718 kapten där. 1712. Sköld: [Avtrycket otydligt]. Hjälmprydnad: En sinistervänd uppskjutande harneskklädd arm svingande en sabel. Eder 226.
Schedvimontanus Andreas Georgii, se vid sonen Matthias Biörk.
Schedvimontanus Andreas Nicolai (1597–1652), kyrkoherde i Folkärna, 1632. Sköld: En kalk. Ekström II:1 Bilaga, s 19.
Schedvimontanus Laurentius Georgii (1600/01–67), kyrkoherde i Medåker, 1646. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Ekström II:1 Bilaga, s 31.
Scheffer, jämför även Schäfer nedan.
Scheffer Henrik Johansson, Bergskollegium, 1687. Sköld: Delad, 1. i stammen en bergsklyfta med två lamm klättrande uppåt åt varsitt håll, 2. ett sinistervänt liggande lamm. Hjälmprydnad: En uppstigande herde hållande en stav i höger hand och med vänstra handen i sidan. Eder 115.
Scheffer Johan, häradshövding, 1687. Sköld: Ett lamm i språng över en ström balkvis beläggande en mark. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lamm. Eder 94.
von Scheelen Johann Philipp, fänrik vid garnisonsregementet i Pommern, 1750. Sköld: Justitia med svärd och våg stående på mark. Hjälmprydnad: En trana med sten i höger klo och en kort stav i näbben. [Ägarinitialer H(err) I P S.] Eder 235.
Schenberg jfr Per T.........
Schening Johan, kontrollör i Nyen, 1697. Sköld: En grip. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två korslagda palmkvistar. Eder 5.
Schening Jonas (död 1721), fänrik vid Kalmar infanteriregemente, 1703 löjtnant, 1707 kapten där, 1697. Sköld: Två korslagda värjor. Hjälmprydnad: En uppstigande harneskklädd krigare i höger hand hållande ett svärd. Eder 224. [Adlad Schenfelt 1713 med annat vapen.]
Schenmark Lars, kyrkoherde i Östra Ny, 1752. Bild: Ett sinistervänt gudslamm med korsfana liggande på en stängd bok. Valspråk: Iesu in te spes unica. Eder 47.
Schepner Theodorus, skolrektor i Örebro, 1697. Sköld: Ett tremastat skepp seglande på bäljor. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. Eder 22.
Schepperus Ericus (död 1727), kyrkoherde i Värmdö, 1719–20. Sköld: En uppslagen bok ovan åtföljd av tre i bjälke ordnade sexuddiga stjärnor. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma mellan två vingar. Eder 29, 30.
Scherer Heinrich, stallmästare på Läckö slott, 1660–63. Sköld: En gående häst. Hjälmprydnad: En uppstigande häst. M G de la Gardies samling E 1545.
Scherling Anders Nilsson (verksam 1727–36), tenngjutarmästare i Kalmar. Sköld: Delad, i nedre fältet tre sexuddiga stjärnor ordnade två över en. [I övre fältet är hans initialer inskrivna.] På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.278.
Schevenius (Schievenius) Gulbrand (1701–64), kyrkoherde i Halmstad och Sireköpinge, från 1746 i Skurup, 1743. Bild: Ett lågande hjärta på ett altare på mark. Valspråk: Gud se. Eder 44.
Schildesord Henning (känd 1420–22), rådman i Landskrona. Sköld: Två korslagda utåtvända yxor. Raneke II; s.640.
Schienberg jfr Per T..........
Schiller Magnus, Stockholm 1652. Sköld: Två rosor uppväxande från en kulle och korsläggande varandras stjälkar över en rakt uppväxande bladstängel. Hjälmprydnad: En fläkt örn. M G de la Gardies samling E 1545.
Schilling Christophorus Martini, ..., 1643. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd pil. – Sonen Gustavus (1638–82), kyrkoherde i Mora, 1678. Sköld: Två korslagda pilar överlagda av ett hjärta. – Dennes bror Ericus (1632–94), kyrkoherde i Odensvi, 1686. Sköld: En stolpvis ställd pil på vardera sidan åtföljd av en (liten rundel). Ekström II:1 Bilaga, s 22, 24.
Schirman Hans (Johan) (16691733), komminister, 1725 kyrkoherde i Gävle, 1705–13. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst för sina ungar på mark under en nedskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: En kalk mellan två vingar. Mtl Vnorrl 1705; 1713.
Schissler Per, (Bollnäs) 1772. Sköld: En naken underarm framskjutande från dexter ur en sky och hållande en balanserad våg, samt innanför vågens vågskålar en uppslagen bok. Eder 170.
Schlüter Wilhelm, borgmästare i Karlskrona, 1673. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hans och hustruns (Lockerwitz) vapen broderade på mässhake i Ronneby kyrka. Svenska kyrkor, Blekinge IV, s.89.
Schlyter Herman, rådman i Hälsingborg, 1687. Sköld: En framkommande hjort i språng hållande en stolpvis ställd nyckel i munnen samt från dexter en framskjutande husgavel med dörröppning och sluttande tak. Hjälmprydnad: En uppskjutande arm med vid, nedhasad ärm hållande bjälkvis en nyckel med axet åt sinister. Eder 99.
Schlytter Wilhelm, rådman i Karlskrona, 1687–88. Sköld: En sinistervänd vakande trana. Hjälmprydnad: En sinistervänd duva med ett klöverblad i näbben. Eder 98 (två ställen).
Schlyt(t)er Lars (1646/7–1729), kyrkoherde i Hoby, 1725. Sköld: En hund i språng. Valspråk: Qvid ... in vidi. Lunds domkapitel FIa:88 (MS).
Schlyter Conrad, fänrik vid Åbo läns infanteriregemente, 1752. Sköld: En balkvis ställd pil överlagd av en ginbalk. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande en värja mellan två standar. Eder 243.
Schmaltz(ius) se Smalze.
Schmidt Johannes, borgare i Malmö, 1365. Sköld: En stolpvis ställd snickarhammare. Raneke II, s.571.
Schmidt Hans, justitieborgmästare i Visby, 168(7). Sköld: En ängel med utsträckta armar i höger hand hållande (en pil) och i vänster en ros på stjälk. Hjälmprydnad: Ett uppstigande dubbelsvansat lejon i höger tass hållande en hammare. Eder 94.
Schmidt Peder Ottessön, rådman i Landskrona, 1687. Sköld: En bjälkvis ställd och i båda ändar avhuggen gren med tre ekollon på kvistar på ovansidan. Hjälmprydnad: Tre ekollon på uppväxande kvistar. Eder 99.
Schmitt /(von) Schmidt/ Reinhold (1635–1722), kaptenlöjtnant vid Garnisonsregementet i Wismar, slutligen överstelöjtnant och kommendant i Ystad, 1697. Sköld: En vildman stående på mark med klubba i höger hand. Hjälmprydnad: Tre franska liljor, ställda två och en, mellan två tvetungade standar. Eder 227.
Schmidt Mathias (död 1760), kyrkoherde i Tun, 1743. Sköld: (Tre trebladiga blommor, ställda en och två och alternerande med tre hjärtformiga blad, ordnade två och en, allt på stjälkar uppväxande från mark.) Hjälmprydnad: En svävande (stjärna) mellan två vingar. [Son till målaren och bildhuggaren Hans.] Eder 43.
Schmitt Johan Daniel (död 1757), från Königsberg, tenngjutarmästare i Norrköping. Sköld: Fortuna. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.263.
Schomberg se Schumbergh (vid Sk-).
von Schoting Sköld: [I fält av guld] ett [rött] lejon med båda tassarna hållande en stolpvis ställd [naturfärgad] musköt. [Rött (och blått?) hjälmtäcke fodrat med guld.] Hjälmprydnad: En uppstigande [rödklädd] man med hatt, läggande till ögat en [naturfärgad] musköt. – Johan(n), borgmästare i Karlskrona, 1687–88. Eder 98 (två ställen). Ambrosius, kontrollör vid stora sjötullen i Västervik, 1697. Eder 156. [Släkting adlad 1727. Vapnet då förbättrat med tillägg av en ginstam i skölden samt palmkvistar i hjälmprydnaden. Tinkturerna här rekonstruerade efter dem som senare återfinns i adelsvapnet.]
Schottenius se nedan vid Sk-.
Schov(-) se nedan vid Skov.
Schroderus se vid Sk-.
Schreiuer Hans (skrivs på svenska Hans Schriffwer), 1627. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hjälmprydnad: En uppstigande häst med huvudlag. Svea hovrätt, Huvudarkivet EVIa2aa:59.
Schröder Christopher, borgmästare i "Bodekul"(?) och riksdagsman, 1664. Sköld: Tre ekollon på stjälkar uppväxande från en dödskalle överlagd två korslagda benknotor. Hjälmprydnad: Ett timglas mellan två vingar. R 4831.
Schröder Jakob, borgmästare i ..... (här okänt, orten utelämnad) och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. R 4831.
Schröder Daniel, kontrollör vid sjötullen i Halmstad, 1697. Sköld: En balkvis ställd ekoxe. Hjälmprydnad: Två ekoxeklor uppskjutande ur en hjälmkrona. Eder 156. – Herman (1676–1744), kyrkoherde i Katarina, Stockholm, 1729 biskop i Kalmar. 1720/21. Sköld: En stolpvis ställd ekoxe. Hjälmprydnad: Två uppskjutande ekoxeklor. Eder 40. Sonen Georg (Jöran) Claes (1714–73), kyrkoherde i Nikolai, Stockholm, 1770 superintendent i Karlstad, 1772 biskop där. 1752. Dito, med tillägg av hjälmkronan i hjälmprydnaden. Eder 51. – Släkten från Mecklenburg [ty. Schröter = 'ekoxe'], inkommen till Uddevalla vid mitten av 1600-talet. GC:s barn adlades 1759 Schröderheim med annat vapen, men med ekoxar bibehållna som en detalj i hjälmprydnaden.
Schuberg Sveno (död 1746), kyrkoherde i Karreby, 1743. Sköld: Ett parasoll med handtag stående på en kägelformig sockel och skyddande ett lågande hjärta, stående dexter därom, från en ovan sinister nedskjutande strålande sol. Eder 45.
Schubert Robert Constantin (1834–1915), överste, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: I fält av silver ett rött latinskt kors korslagt med ett (blått) ankare. Valspråk: Credo speroque. Frimurare Vapen, SSK 1927.
Schult Olaus Erici (1612–69), kyrkoherde i Hedemora, 1655. Sköld: En pilgrim (eller herde) med hatt och i högra handen en stav. Ekström II:1 Bilaga, s.35. [Son, se Schultin nedan.]
Schult Matthias, 1724. Sköld: En man och sinister därom ett jordklot. Valspråk: Mondum sperno. Lunds domkapitel FIa:85 (MS).
Schultén Carl, borgmästare i Kristianstad, 1743. Sköld: En strålande sol. Hjälmprydnad: En uggla. Eder 159.
Schultin Nicolaus (1660–1708), kyrkoherde i Romfartuna, 1697. Sköld: Fortuna med sitt segel. Eder 23. [Son till O. Schult, se ovan.]
Schultz M, i Rotenberg, Östra Stenby, far till Maria (167(2)–1742), gift med kyrkoherde Andreas Wåhlin (1661–1725), kyrkoherde i Östra Stenby. Denne använde 1719 följande signet med initialerna MS som här förmodas vara hans svärfar. Sköld: Ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. Eder 31.

Schultz Israel, sekreterare hos M G de la Gardie, senare Obergerichtsnotarie i Riga, 1659. Sköld: En man i hatt hållande en stav i höger hand. Hjälmprydnad: Samma figur, uppstigande. Ägarinitialer: I S. Coyetska samlingen, E 3402. Meddelat av Mikael Lundberg, Sundbyberg, 2008.
Schultz Jacobus Petrus Joachimi (1668–1729), kyrkoherde i Kimstad, 1718 i Kettilstad och Tjärstad, 1697. Sköld: Ett träd uppväxande från mark samt från sinister en framkommande hjort i språng. Hjälmprydnad: En uppstigande hjort. Eder 17.
Schultz Joachim, vid någon hovrätt, 1693. Sköld: Kluven, 1. tre över varandra ordnade ormar, 2. en gående vildman med klubba över axeln. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman med klubba över axeln. Eder 94.
Schultz Jost, häradshövding över Jamo och Ivangorods härad, 1695. Sköld: En dubbelörn. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 94.
Schumacher Christiernus Jacobi (1658–94), komminister i Arboga, 169(1). Sköld: En kalk på mark. Hjälmprydnad: En åt dexter stigande man i högra handen bärande en korsstav(?) och med den vänstra i sidan. Ekström II:1 Bilaga, s 20.
Schumbergh se nedan vid Sk-.
Schwartz /Swartz/ Johan, löjtnant vid Hälsinge infanteriregemente, 1697. Sköld: [Otydlig i avtrycket.] Hjälmprydnad: (En blomma uppväxande från gräsbevuxen mark.) Eder 223.
Schwartzkopf Sivert, ränt- och proviantmästare på Ösel, 1697. Sköld: En halv morian, med en klädnad draperad över vänster axel och huvudbindel med fladdrande ändar, med huvudet dextervänt och i högra handen hållande en pil. Hjälmprydnad: Ett morianhuvud med dylik huvudbindel mellan två vingar. Eder 156.
Schvan Olof, någon slags landsstatstjänsteman i Stora Kopparbergs län, 1743/44. Sköld: Kluven, 1. en fransk lilja över två träd uppväxande från mark, 2. ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En svan med utbredda vingar. Eder 159.
Schwartz Josua, professor i Lund (1632–1709), 1689. Sköld: Ett gående lejon på mark. Hjälmprydnad: Tre fjädrar. EB 206.
Schyllerström Anders (verksam 1759–78), tenngjutare i Östhammar. Sköld: En ginbalksvis ställd ström åtföljd ovan av en stjärna och nedan av en tulpan med två stjälkblad. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.470.
Schytte Martinus (död 1704), professor. Sköld: En knäböjande koltklädd skytt med spänd båge. Hjälmprydnad: En uppstigande skytt med spänd båge. [Signeten använd av hans fosterson Petrus Svantesson Höök (1689–1756), kyrkoherde i Krokstad, 1743. Eder 45.]
Schäfer etc, jämför även Scheffer ovan.
Schäfer Johannes, borgmästare i Åbo och riksdagsman, 1664. Sköld: En herde blåsande i en lur och i vänster hand hållande en käpp. Hjälmprydnad: En uppstigande herde hållande höger hand i sidan och i vänster hand en käpp. R 4831.
Schæfer Johan Henric (1657–1725), kyrkoherde i Gävle, 1719–20. Sköld: En blå ginbalk upptill belagd av en strålande sol samt ovan och nedan åtföljd av ett grekiskt kors. Hjälmprydnad: En herdestav [vippa överst och omknutet band] mellan två vingar, vardera belagd av en bjälke. Eder 29, 30.
Schaerer Olof Jacob (död 1572), livmedikus hos kung Johan III. Sköld: En pelikan i sitt rede ristande sitt bröst för sina ungar. På gravhäll. Vadstena klosterkyrka, 1985, III, s. 110.
Schönbeck Andreas (död 1723), kyrkoherde i Västra och Östra Vram, 1719. Sköld: En svan simmande på böljor. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 32.
Schönberg Ulrik Johan (född ca 1685), löjtnant, slutligen kapten vid Tavastehus läns infanteriregemente, 1712. Sköld: [Avtrycket otydligt.] Hjälmprydnad: Två korslagda kanoner mellan två standar. Eder 226.
Seberus Georgius Danielis (164286), komminister i Torsång, 1676. Sköld: En stolpvis ställd nedvänd avhuggen klädd underarm. Hjälmprydnad: [Uppskjutande fjädrar eller liknande?] Ekström II:1 Bilaga, s.24.
Sederberg Henrik (1670–1733), kyrkoherde i Karlshamn, 1724. Sköld: Ett hjärta omgivet av en strål- eller törnekrans. (Hjälmprydnad): En seraf. Lunds domkapitel FIa:85 (MS).
Segeroth jfr Orre.
Segerwald Anders, rådman och postinspektör [i Malmö?], 1762. Sköld: En stork med orm i näbben samt stående på ett skär uppskjutande från en vågbjälke. (Skölden hållen av ett tillbakaseende lejon. Initialer inskrivna i skölden.) PHT 1934, s. 208.
Seglorin Petter Svensson, löjtnant vid Kalmar infanteriregemente, 1711. Sköld: En (vimpel på stång) korslagd bakom ett svärd och mellan dem en krönt pelare på mark. Hjälmprydnad: En harneskklädd arm ställd på armbågen och hållande ett svärd och en lagerkvist. Valspråk: In fide et iustitia fortitudo. Eder 224.
Sejerus /Seijerus/ Barthold, kyrkoherde i Falkenberg (död tidigast 1734), 1719–20. Sköld: En uppväxande buske. Hjälmprydnad: En tupp. Eder 36, 37.
Selander Joannes, kyrkoherde i Tofta, 1687. Sköld: Ett bomärke bestående av ett andreaskors förenat med en bjälke. Mtl Kronoberg 1687.
Semenius Jonas Petri (död 1704), kyrkoherde i Mörlunda och Tveta, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 17.
Serlachius Johannes, rektor vid Viborg gymnasium, 1688. Sköld: En blomma uppväxande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 14.
Serlachius Johannes (1658–1729), prost i Östra Husby, 1719. Bild: Ett brinnande ljus i en ljusstake, ljuset tänt av två armar framskjutande ur skyar på vardera sidan upptill och hållande varsitt mindre ljus mot det större ljusets låga, samt över det hela Guds namn i hebreisk skrift i ett moln från vilket en sol nedskjuter. Valspråk: Sine lamno suae lucis. Eder 31.
Sernander Johannes Erici (1660–97), kyrkoherde i Lima, 16(83–97). Sköld: En stolpvis ställd harneskklädd arm hållande en nyckel. Hjälmprydnad: En uppväxande (fyrbladig) blomma(?). Ekström II:1 Bilaga, s. 27.
Seth Andreas (1656–1725), kyrkoherde i Foss, 1719–20. Sköld: [I blått fält] en bjälke [av guld] belagd med en [blå] fisk samt åtföljd ovan av en sexuddig stjärna [av guld] och nedan av en bildad tilltagande måne [av silver]. Hjälmprydnad: En pelikan med lyftade vingar ristande sitt bröst inför sina ungar i sitt rede. Eder 36, 37. [Släkten inkommen omkring 1620. Brodern Johan adlad von Seth 1716 med sköldemärke helt liknande detta (och identiskt med det som fördes av släkten i Hamburg-Bremen, se Rietstap II, s.767). Tinkturerna har rekonstruerats därefter.] – Brodern Martin (1659–1731), kyrkoherde i Habo, förändrade vapnet för sin del. 1720. Sköld: Kvadrerad, 1. tre avtagande månar ordnade två över en, 2. en pelikan ristande sitt bröst, 3. tre sexuddiga stjärnor ordnade två över en, 4. tre bjälkvis i stolpe ställda fiskar. Hjälmprydnad: En pelikan ristande sitt bröst mellan två vingar. Eder 33. [Om Släkten, se SSK 1965.]
Seulerus Johannes Svenonis (1647–1724), kyrkoherde i Björsäter och Yxnerum, 1697–1719. Sköld: En pelare. Eder 17, 31.
Sevallius Johannes Olai, ..., 1651. Sköld: Ett hjärta nedtill övergående i ett [här obeskrivet] bomärke. Använde också en bild, u.å.: Tre blommor uppväxande från mark. – Sonen Gabriel (1641–92), kyrkoherde i Svärdsjö, 1674. Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma. – Dennes bror och efterträdare Johannes (1639–98), u.å.  Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En sittande duva. Ekström II:1 Bilaga, s. 24, 28.
Sevelius Bertil Larsson, kronobefallningsman, Huvudstorp, 1600-talets slut. Heraldiserat och återupptaget 196(3) inom släkten, se Förteckningen.
Sevenius Samuel (1669–1735), kyrkoherde i Tjällmo, 1719. Bild: En man knäböjande sinister om Kristus på korset, på en kulle. Valspråk: Signum midi toris specto. Eder 31.
Siberg Andreas (1640–1713), kyrkoherde i Björke, 1697. Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En uppväxande (palm). Eder 21. – Sonen Eric (1688–1746), kyrkoherde i Skövde, 1743. Sköld: En mansfigur stående på en dödskalle överläggande två uppskjutande benknotor och i vänstra handen hållande (ett runt föremål). Hjälmprydand: En kalk mellan två palmkvistar. Eder 43.
Sidenius Laurentius Nicolai, kyrkoherde i Sidensjö, 1646. Sigillbild: En tillbakaseende örn med lyftade vingar stående på ett uppskjutande (tre)berg och i lyftad klo hållande en ros samt däröver en nedskjutande sol. Mtl Härnosands län 1646.
Sidrenius Jonas (död 1734), lektor i Skara, därtill kyrkoherde i Vinköl 1726. 1720. Sköld: En duva sittande inuti kronan på ett träd uppväxande från mark. Hjämprydnad: En bildad strålande sol. Eder 33.
Siehl Reinhold, fänrik vid Södermanlands infanteriregemente, 1697 vid Tyska livregementet till fots, 1703 löjtnant där, 1717 vid Lilliecronas kommando. 1697. Sköld: I blått fält ett tjurhuvud. Hjälmprydnad: En stjärna mellan två horn. Eder 226.
Sieurin Sven (166(1)–1734), kyrkoherde i Vanstad och Tolånga, 1697–1709. Sköld: En sittande duva med en kvist uppböjd över dess rygg i näbben. Hjälmprydnad: Ett hjärta. Eder 19, Färs HR FIa:3.
Sigfrid Petri präst i Linköpings stift(?), riksdagsman 1600. Sköld: En kalk. R 4742.
Sigge Caroli (död 1678), kyrkoherde i Norunga. Hans vapen har återupplivats inom hans yngsta sons efterkommande, se Norrman i Förteckningen. Sonen ifråga förde ett annat vapen, se Norrman. Ett annat vapen förde även en annan son, som liksom sina syskon hade antagit namnet Siggonius, se här nedan.
Siggonius Laurentius (1626–94), kyrkoherde i Agunnaryd, 1683–87. Sköld: En duva med blad i näbben. Hjälmprydnad: Dito. Mtl Kronoberg 1683–87. [Han skriver sig egenhändigt Siggonis 1683, men 1687 Siggonius (så även enligt Herdaminnet).]
Siggonius Nicolaus (död 1697), kyrkoherde i Norunga, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Tre (fjädrar). Eder 21. [Son till Sigge Caroli, se denne här ovan.]
Sigtunius Johannes Erici (1645–98), kyrkoherde i Arboga, 169(6–8). Sköld: En kyrka med tornspira (och på motsatt gavel ett kors). Hjälmprydnad: Två uppåtvända korslagda nycklar med axen utåt. Ekström II:1 Bilaga, s. 27.
Sigvard Jönsson /Hestvedensis/ (död 1697), kyrkoherde i Hästveda och Farstorp, 1688. Sköld: En häst i språng åt sinister på mark. Eder 13.
Silentz Lars, borgmästare i Uddevalla, 1719–43. Sköld: En vågbjälke ovan åtföljd av tre i bjälke ordnande sköldar, nedan av sex grekiska kors, ställda tre, två och en. Hjälmprydnad: Ett utböjt kors (med kanter och mittrundel). Eder 157, 159.
Sillström Johan (död 1805), tenngjutarmästare i Kristinehamn. Sköld: En bjälkvis ställd ström. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.490.
Silnecker Petter, häradshövding Färs härad, 1702–10. Sköld: En balk åtföljd både ovan och nedan av tre uppvända ekollon, ställda tre över ett. Hjälmprydnad: En uppväxande stängel med tre ekollon mellan två vingar. Färs HR AIb:1, nr 2; FIa:3.
Silvander Lars, komminister i Norrby, 1688. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En sittande duva. Eder 8.
Silvius Aron, häradshövding i ..., 1688. Sköld: Tre ginbalkar belagda med varsin kedja av kopplade ringar. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande en (hammare) mellan två vingar. Eder 94.
Silvius Sveno Petri (1645–1700), kyrkoherde i Od, 1697. Sköld: En kalk. Eder 21.
Silvius Magnus, kyrkoherde i Stenby, 1719. Sköld: En duva med olivkvist i näbben sittande på ett hjärta. Initialer: MJS. Eder 38.
Silvius Jonas (1697–1779), prost i Tun, 1772. Sköld: En uppslagen bok. Hjälmprydnad: En kalk mellan två vingar. Eder 57.
Simenquist Sven, Bjärke härad 1744. Sköld: En sexuddig stjärna över två korslagda palmkvistar. Mtl Älvsborgs län 1744.
Simming L... (troligen). Sköld: En sinistervänd pelikan ristande sitt bröst inför sina ungar i sitt rede. Hjälmprydnad: Två vingar. [Jonas Wahlborg, kyrkoherde i Uddevalla, använde 1772 denna signet med initialerna L S. Eder 58. Wahlborg var gift med Brita Charlotta Simmingsköld, så signeten kan vara ärvd från någon bror e.dyl. till hennes far Erik Simming, adlad Simmingsköld 1689 med annat vapen.]
Simon Olsson nämndeman i Kalleby nedergården, Tanum, 1724. Sköld: En blomma på stjälk med två stjälkblad. Mtl Gbg och Bohus 1724.
Sirenius Daniel (död 1721(?)), kyrkoherde i Drängsered, 1719–20. Sköld: En sjöjungfru simmande på böljor och spelande på en harpa. Hjälmprydnad: En kalk mellan två vingar. Eder 36.
Sittman Johan. Sköld: Ett uppväxande träd på mark, på dexter sida en mot stammen vänd upprest (djurfigur) och på sinister en sittande ekorre. Hjälmprydnad: Tre uppväxande rosor på stjälk. Västml. reg:s räkensk. 1671, s. 56, KrA.
Sivers Henrik Jacob (1709–58), kyrkoherde i Tryserum och Hannäs, 1743. Sköld: I styckat fält tre sexuddiga stjärnor. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 43. Samma vapen använde han i exlibris, se C M Carlander: Svenska bibliotek och ex-libris, II:2 (1904).
Sjöborg Niklas Jönsson, rådman i Malmö, 1736. Sköld: Ett borgtorn uppskjutande ur sjön. Hjälmprydnad: En uppstigande örn. Sydsvenska Dagbladet 1932-12-04. – Nils Henrik (1767–1838), professor i historia vid Lunds universitet. Bild: Samma grundbild som ovan, men tornets nederdel har följande inskription med runor: N H SIOBORK LIT RAISA STI[N]A THISA ('N H Sjöborg lät resa dessa stenar'), och en strängad lyra hänger från tornets sinistra sida. Valspråk: Njuter himlens skygd. Fornvårdaren IV 1931–32, s 393 ff, meddelat av MS.
Sjöbeck Jacob (död 1741), kyrkoherde i Västra Nöbbelöv, 1724. Sköld: Mellan två träd på mark en pelare varpå ett krönt hjärta hållet av en från dexter ur en sky framskjutande hand samt från sinister en framskjutande strålande sol. Valspråk: Ad huc no respicit deus. Lunds domkapitel FIa:85 (MS).
SjögréenOtto August (1834–1906), kansliråd, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: I rött fält en brinnande fackla överlagd av ett ankare korslagt med ett latinskt kors, allt av guld. Valspråk: Omnia amor supereminet. Frimurare Vapen, SSK 1912.
Siöholm Johan, regementskvartermästare vid garnisonsregementet i Pommern, 1749. Sköld: Delad, i övre fältet fyra ringar liggande intill varandra formande en uppböjd båge, i undre fältet ett åt sinister liggande ankare. Hjälmprydnad: Ett korskrönt hjärta mellan två vesselhorn. Eder 235.
Siöman J., häradsskrivare e.dyl., Ulvesunds län, 1715. Sköld: En man uppstigande ur böljor och balkvis hållande en treudd. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon. Mtl Västml 1715.
Sjöstedt Nicolaus (Petri, 1682–1757), kyrkoherde i Höreda och Melby, (a) 1719. Samma fullständiga vapen som i den senare signeten (armen här graverad som en hel arm). Ägarinitialerna ser ut som I S varför signetet kan ha varit övertaget. Eder 31. (b) 1752. Sköld: En underarm framkommande ur en sky från sinister och hållande en kalk, samt i övre dexter sköldhörn en nedskjutande sol. Hjälmprydnad: En uppstigande Fortuna med sitt segel. [Här är ägarinitialerna tydligt N S.] Eder 47.
Scalin Laurentius (död 1708), kyrkoherde i Enånger och Njutånger, 1697. Sköld: Ett brinnande hjärta över en uppslagen bok. Hjälmprydnad: En pelikan ristande sitt bröst. Eder 16.
Scalin /Schalin/ Olof (död 1692), kyrkoherde i Söderala, 1688. Sköld: En från sinister framskjutande klädd arm hållande tre rosor på stjälk. Hjälmprydnad: Tre rosor uppväxande från ett hjärta. Eder 10.
Schap (Skap) Mattis (känd 1396–1414), bymand i Malmö. Sköld: Ett avhugget fågelhuvud med hals och kam. Raneke I, s.382.
Scarén /Scarenius/ Johannes (1677–1740), kyrkoherde i Varv, 1720. Sköld: [Avtrycket trasigt.] Hjälmprydnad: Tre ax uppväxande från ett hjärta mellan två vingar. Eder 33.
Scarin /Scarinus/ Asmund (1641–1711), lektor i Skara, 1694 kyrkoherde i Källby, 1701 i Tunhem, 1688–97. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: En uppväxande stjälk med två blommor. Eder 14, 21. Sitt valspråk hade han, enl. Herdaminnet, hämtat ur Apg. 21:14 (”Må Herrens vilja ske”).
Schatelovius Gerhardus, kyrkoherde i Södra Sandsjö, 1687. Sköld: En tupp. [Omskrift: Giert ....]. Mtl Kronoberg 1687.
Skilder Johan, Gotland 1714. Sköld: I brunt (rött?) fält en lilja av silver. Brunt (rött?) hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av guld. Målad fönsterruta, nu i Gotlands fornsal.
Skipperus Benjamin, ... Bild: Ett sinistervänt tremastat skepp. [Signeten använd 174(3) av Bengt Estberg, löjtnant vid amiralitetet. Eder 118.]
Skogh Jonas (död 1704), kapten vid Åbo läns infanteriregemente, 1702 major. 169(8). Sköld: Ett svärd korslagt med ett sadelrör (pistol), i varje korsvinkel åtföljda av en hästsko. Hjälmprydnad: Ett svärd korslagt med ett sadelrör, i övre korsvinkeln åtföljda av en hästsko. Eder 229.
Schoug Johan (1692–1753), kyrkoherde i Skee, 1743. Sköld: Tre träd uppväxande från en kulle. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 45.
Schottenius Petrus Joannis (160(7)–67), kyrkoherde i Rättvik, 1643. Sköld: En bildad halvmåne i nedan på sinister sida åtföljd av en sexuddig stjärna. Ekström II:1 Bilaga, s 38.
Schottenius Erik (död 1699), kyrkoherde i Torhamn och Sturkö, 1688. Sköld: En vakande trana. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 13.
Skov /Schov/ Caspar Petersson, borgmästare i Ronneby. Vapen för honom och hustrun graverade på dopfat, skänkt 1638, samt målat på epitafium från 1640-talet, båda i Ronneby kyrka. Sköld: Kluven, 1. tre ekollon, ordnade två och en, 2. ett [här obeskrivet] bomärke stående på mark. [På dopfunten är fälten omkastade häremot.] Hjälmprydnad: En uppstigande hjort framför en uppväxande kvist med tre ekollon. [Kvisten har inte kommit med på epitafiet.] (Tinkturer framgår på epitafiet.) Hustruns vapen, se Katarina Svensdotter. Sveriges kyrkor, Blekinge IV, s.79, 113.
Schovgaard Jakob Matsson (166(8)–1730), kyrkoherde i Örtofta och Lilla Harrie, 1697. Sköld: En (bikupa) mellan två uppväxande blommor på mark. Hjälmprydnad: Två palmkvistar. Eder 19.
Skraedeus Hindrek, borgmästare i Norrköping, 1468. Sköld: En störtad (ull)sax. Raneke II, s.621.
Skragge Elavus Andreæ (1622–91), kyrkoherde i Hedemora, 1667–91. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En uppstigande bock. Ekström II:1 Bilaga, s.21, M G De la Gardies samling  E:1613. – Sonen Gabriel (1660–1710), sist generalsuperintendent i Livland, förde samma hjälmprydnad men sköld: En klädd underarm framkommande från sinister och hållande en uppslagen bok. [Signeten efter hans död anv av hans svärson Johan Näsman 1719–20. Eder 29, 30.] – Andreas (166(2)–1735, kyrkoherde i Lyngby, Genarp och Gödelöv, förde 1729 samma hjälmprydnad men med sköld: Tre blommor uppväxande från en dödskalle överlagd två benknotor. Lunds domkapitel FIa:98, LLA (MS).
Skragge Simon, löjtnant vid Amiralitetet, 1738. Sköld: Herkules stoder med havets horisont synlig däremellan. Hjälmprydnad: En uppstigande lagerkrönt naken mansfigur (Apollon?) i högra handen hållande (något runt lätt föremål med utskott upptill, troligen en duva). Eder 116.
Schriffwer se Schreiuer.
Schroderus Ericus, kungl translator och slottssekreterare i Stockholm, 1627. Sköld: En fågel på gren. Hjälmprydnad: En fågel. Svea hovrätt, Huvudarkivet EVIa2aa:61. [Två av hans bröder adlades Skytte af Duderhof 1604 resp. Skytte af Sätra 1619 med annat vapen.]
Schroderus Olof (död 1711), komminister i Gävle, 1692 kyrkoherde i Västeråker och Dalby, 1688/89. Sköld: Fem femuddiga stjärnor, ordnade två, en och två, över ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En (duva) framför två uppväxande blommor. Eder 10.
Schröder se ovan vid Sch-.
Schumbergh /Schomberg/ Andreas (död 1742/43), kyrkoherde i Breared, 1720. Sköld: Ett femberg uppskjutande ur böljor. Hjälmprydnad: En sittande duva med ett blad i näbben. Eder 37.
Skytte jfr vid Sch-.
Slang Rasmus, Gotland 1645. Sköld: Ett (hjärta) mellan benen på ett [här obeskrivet] bomärke. Eder 2.
Slötman se Laurentius Siggonis.
Smalze /Schmaltz(ius)/ Peter (Abelsson, 1610–efter 1648), kungl. sekreterare. [1] 1631. Sköld: Delad, 1. två (hillebarder?) tillsammans ställda utåtvända som ett V mot delningsskuran, 2. en sittande duva. Hjälmprydnad: En sittande duva. [2] 1634–36. Sköld: Ett Janushuvud. Hjälmprydnad: Nio strutsplymer, ordnade tre framför tre framför tre. [3] 1637–. Samma sköld men med enklare hjälmprydnad: En femuddig stjärna. Oxenstiernska samlingen.
Smaræus Olaus, lektor i Gävle, 1697 kyrkoherde i Ovansjö, 1697–1705. Sköld: En (stjärna?) över (en uppslagen bok?) (1705 otydligt). Hjälmprydnad: En uppväxande växt med många bladgrenar och en knopp. Eder 16; Mtl Vnorrl (Gävleb) 1705.
Smed Henrich, prinsens hovsmed. På gravhäll från 1630 i Malmö S:t Petri kyrka. Sköld: En hammare korslagd med en tång samt däröver två böjda korslagda (spikar). E Bager: Malmöhistoria i sten, I.
Smolandus Jonas Gudmundi (död 1640), kyrkoherde i Berg, 1632. Sköld: En kalk. Ekström II:1 Bilaga, s. 30.
Solberg Palle Jönsson (1641–1714), kyrkoherde i Silvåkra och Revinge, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En strålande sol. Eder 19. – Martin, kyrkoherde i Färlöv och Norra Strö, 1743. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett klot. Hjälmprydnad: Ett ankare mellan två vingar. Eder 44.
Sohlblom jfr Solenblomma nedan.
Sohlblom Andreas (166(7)–98), kyrkoherde i Gylle och Kyrkoköpinge, 1697. Sköld: Skadat [i sinister hälft en uppväxande blomma]. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 19.
Solenblomma /Sohlblom/ Lennart (död 1708), löjtnant vid Jönköpings infanteriregemte, 1703 regementskvartermästare, 1706 sekundkapten där. 1700. Tre sköldar, ordnade två och en: 1. En rundel (en fullmåne?). 2. Ett träd uppväxande från mark. 3. En strålande sol. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd. Eder 223.
Solinus Joannes Danielis (1646–91), kyrkoherde i Kolbäck, 1685–91. Sköld: En strålande sol. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd pil. Ekström II:1 Bilaga, s. 27.
Soltner Göran /Georg Söldner/, murmästare i Kalmar, verksam ca 1640–60. Sköld: En murslev. (Initialer inskrivna.) På gravhäll. Sveriges kyrkor, Småland III:3, s. 415, 423.
Solltner Paul (164(7)–92), kyrkoherde i Västra Sallerup och Remmarlöv, 1688. Sköld: En människofigur på mark i fotsid klädnad med högra handen i sidan och hållande en palmkvist i vänstra handen. Hjälmprydnad: En strålande sol mellan två vingar. Eder 13.
Soltner Petter, tullnär i Vimmerby, 1697. Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Eder 156.
Sommar Ebbe Johan (1733–83), krigsfiskal i Malmö, 1757. Sköld: I fält av guld en obelisk. (Skölden hållen av en tillbakaseende örn.) PHT 1934, s. 208.
Sommar Jonas Sonesson /egenhändigt Jonas Suhnesson Sommer/, rådman i Karlshamn, 1688. Sköld: Tre (bolliga) blommor (med stjälkarna utgående från en gemensam rotklump). Eder 98.
Sommar/Sommerus Petrus Iani Sommerus (Per Jönsson Sommer) (1643–1719), kyrkoherde i Hörby och Lyby, 1688. Bild: En fyrbladig ros över ett hjärta. Eder 13. [Upptog namnet efter sin mormors far, Peder Stensen Sommer i Gårdstånga.] – Jöns (Danielsson, 1675–1750), kyrkoherde i Östra Hoby, 1743. Sköld: En man i hatt på sinister sida om (eldsflammor eller gröda/växtlighet?), allt på mark. Hjälmprydnad: Två vesselhorn. Eder 44. – Per Jönssons son Petrus (Per) (1696–1753), kyrkoherde i Dalköpinge och Gislöv, 1743. Bild: En man knäböjande på dexter sida om Kristus på korset, allt på mark. Valspråk: Petra salutis. Eder 44.
Sommelius Magnus Nicolai (1638–1701), kyrkoherde i Skärkind, 168(8). Sköld: En (troligen bar) högerarm framskjutande från en dödskalle och hållande en uppslagen bok. Hjälmprydnad: En duva mellan två tända ljus. Initialer: MNSS (det sista S:et troligen för Scharekingensis; han skriver sig efter Sommelius "Scharekingensium pastor" vid detta tillfälle). Eder 11. Denne Magnus antog släktnamnet och är stamfader för släkten Sommelius, se SSK 1938.
Sommerus se Sommar.
Sondell se Sundelius.
Sorbonius Johan Severin, Karlshamn 1723. Sköld: Ett hjärta, dexter därom en hand, över hjärtat en stjärna, sinister om hjärtat och nedanför det (otydliga föremål). Lunds domkapitel FIa:82, LLA (MS).
Sotræus se Zotræus.
Spaak Olaus (1668–1719), kyrkoherde i Millesvik, 1715. Sköld: Ett lamm bärande ett latinskt kors, på mark. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna. Mtl Örebro 1715. – Carolus (1673–1730), kyrkoherde i Mogata, 1719. Sköld: Ett lamm bärande en tvåtungad korsstavsfana, på mark. Hjälmprydnad: Ett monogram av bokstäverna C S. Eder 31.
Spalding Hans, borgmästare i Göteborg, 1664. Sköld: Tre stolpvis i bjälke ställda nedvända svärd med en uppgående måne strax under vardera svärdspetsen och åtföljda av fyra sexuddiga stjärnor, ställda två och två, de två övre i mellanrummen mellan svärdsklingorna och de två undre nedanför raden av månar. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna. R 4831.
Sparrman Israel, borgmästare i Skara och riksdagsman, 1664. Sköld: Två sparrar. Hjälmprydnad: En uppstigande människofigur i höger hand hållande [en bladstängel, palmkvist eller fjäderpenna?].
Sparv Anders Jönsson (död sannolikt 1679), tenngjutarmästare i Norrköping. Sköld: En sparv. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.268.
Spegel Haqvin (1645–1714), biskop i Skara, 1692 i Linköping, 1711 ärkebiskop. Bytte vapen. a) 1677 (HT nr 53, s 125, något felaktigt beskrivet)–1688 (Eder 14). Sköld: En sinistervänd ängel sittande på en stol på mark och hållande en fyrkantig inramad spegel upplyft mot en från ovan sinister framskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande en fyrkantig inramad spegel. b) 1697. Sköld: En klädd arm framkommande ur en sky från sinister och hållande en stängd bok. Valspråk: Maculas et monstrat et odit (?). Eder 17.
Spilhammar Peder Larsson (känd från 1657, stupad 1676), ryttmästare vid Upplands kavalleriregemente, bosatt i Berg, Sköllersta. Sköld: Ett stolpvis ställt bergjärn på vardera sidan åtföljt av en stolpvis ställd kil. Hjälmprydnad: En uppskjutande klädd arm svingande ett svärd mellan två glavenstakar med i en knut innanför dukarnas ytterkant slagna standar. På hans gravsten i Sköllersta kyrka. Biografi i Braunerhielm: Lifregementet, Biografiska anteckningar.
Spongius Matthias Johannis (död 1689), komminister i Ljusnarsberg, 168(0). Sköld: Tre uppväxande blommor. Hjälmprydnad: Dito. Ekström II:1 Bilaga, s. 33.
Spora se Spåre.
Springer Balthazar, borgmästare i Eskilstuna, 1707. Sköld: Två korslagda liljestavar åtföljda av två sexuddiga stjärnor, en i vardera sidokorsvinkeln. Hjälmprydnad: Två korslagda liljestavar uppskjutande ur en hjälmkrona. Eder 155.
Spåre Henrik Månsson (egenhändigt: Hindrich Monnsson Spora) till Hyvikkylä i Janakkala socken i Finland, ståthållare på Keksholms slott, 1619. Sköld: Två korslagda sporrar, en med klingan nedåt sinister och den andra med klingan uppåt sinister. Hjälmprydnad: Tre radiellt ställda pilar med spetsarna nedåt. Initialer: HM. Eder 3. Frälsesläkt, introducerad 1627 med häremot avvikande vapen: i skölden en stolpvis ställd sporre med klingan nedåt och i hjälmprydnaden en sporre med klingan uppåt mellan två växelvis delade vesselhorn.
Stabæus Lars (171(1)–74), kyrkoherde i Torslunda, 1772. Sköld: En obelisk omslingrad av lager. Eder 58.
Staf Eric (1632–97), kyrkoherde i Tillinge, 1693 i Enköping. 1688/89. Sköld: En pilgrim i huvudbonad och halvlång rock över en fotsid klädnad i högra handen hållande en stav med toppknopp. Hjälmprydnad: En uppskjutande stav grönskande med tre utväxande blommor på vardera sidan (de på sinister sida ett halvt steg högre upp på staven än de på dexter). Eder 9.
Staaf Ericus Laurentii (1655–1704), 1700 kyrkoherde i Sunne, 1697. Sköld: En ginbalksvis ställd knoppande stav. Hjälmprydnad: En kalk. Eder 26.
Stagnel Johan (1711–95), lektor i Kalmar, 1772. Sköld: Delad medelst ett inböjt mantelsnitt i rött och [silver], vari [fyra] sexuddiga stjärnor, ordnade en, två och en. [Endast de tre övre av dessa är synliga i avtrycket, som är skadat.] Hjälmprydnad: Ett svävande nedåt strålande Gudsöga mellan två vingar. Eder 58.
Stahlfoot Petter, borgmästare i Björneborg, 172(2). Sköld: En dödskalle över två korslagda benknotor. Hjälmprydnad: Två vingar. Valspråk: [Syr. 73., dvs hänvisning till Syraks bok, 73 kap.] Eder 158.
Stam Anders Andersson (född 1673), fänrik vid garnisonsregementet i Narva, 1701 löjtnant, kaptens avsked 1722. 1697. Sköld: En fransk lilja. Hjälmprydnad: Dito. Eder 224.

Starbeckius Israel Laurentii (död 1659), teol lektor i Kalmar och kyrkoherde i Ljungby, 1635 [otydligt avtryck]–52. Sköld: En orm på ett antoniuskors, åtföljt på båda sidor av en uppväxande bladväxt, på mark. R 4788; Mtl Kalmar län 1652. Stamfader för släkten Starbäck, se Leijonhufvud: Ny svensk släktbok.
Starbäck se Starbeckius.
Stare Krister Nilsson (egenhändigt: Christer Nillson Stare), undermarskalk, 1619. Sköld: En stare. Omskrift: CHRISTER NILSON STARE. Eder 3.
Starck Sveno Matthiæ (1613–88), kyrkoherde i Lohärad och Malsta, 1688. Sköld: En kalk. Eder 8.
Starck Daniel, vaktmästare vid Nya Älvsborgs fästning, 1752. Sköld: Kluven i rött och blått. Sköldhållare: Ett tillbakaseende lejon. Mtl Gbg och Bohus 1752.
Starkelius Andreas (1685–1742), gymnasielektor i Göteborg, 1726 kyrkoherde i Torup och Kinnared, 1719–20. Sköld: En pelikan med lyftade vingar ristande sitt bröst inför sina ungar i sitt rede. Hjälmprydnad: En mångbladig planta uppväxande mellan två vingar. Eder 36, 37.
Steinman Marcus, Stockholm, direktör över krutkvarn i Österåker, 1645. Sköld: En man uppstigande från ett uppskjutande berg och hållande ett klöverblad i högra handen och vänstra handen i sidan. Hjälmprydnad: Dito. Eder 5.
Steno Danielis kyrkoherde i Boteå, 1636. Sköld: Tre från en höjd uppväxande tallar. Västernorrlands läns landsboksverifikationer 1636 (PS).
Stenberg Johan Jansson, ..., (Österbotten) 1772. Sköld: Initialerna JSB sammanflätade. Hjälmprydnad: Ett kärl (till formen liknande en enkel blomkruka) med ett uppbolmande rökmoln(?). Eder 170.
Stenbäck Thomas, kyrkoherde i Brahestad och Salo, 1772. Sköld: Ett liggande lamm med tvetungad korsstavsfana belagd med ett mantuanskt(?) kors samt en sol nedskjutande från ovan dexter. Sköldhållare (bakom skölden): En örn. Inga initialer. Eder 59.
Stenfält Eric (1671–1733), kyrkoherde i Hille, 1719. Sköld: En stenig mark i sköldfoten. Eder 29.
Steenhoff Nicolaus (1670–1734), prost i Kristianstad, 1722. (Sköld): Ett krenelerat torn omgivet av tolv kulor, fyra nedanför och fyra vid var sida samt ovanför tornet en krona. Lunds domkapitel FIa:95 (MS). – Sven, kyrkoherde i Kristianstad och Vä, 1743. Sköld: Ett hus med en dörr och takryttare på mark mellan två uppväxande träd. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 44.
Stenholm Johan, någon landsstatstjänsteman i Linköping, 1719. Sköld: En holme bestående av tre branta klippor (ett treberg) uppskjutande ur böljor samt ovan dexter en framskjutande strålande sol. Eder 157.
Stenius Andreas, kyrkoherde i Stenkvista, 1697–1700. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. [Ägarinitialer: AMS.] Eder 22; Hedvig Eleonoras livgeding, Generalguvernörens arkiv E 4C:23.
Steenkop Henrik, fogde i Malmö, 1384. Sköld: Delad, i övre fältet ett uppväxande träd, i nedre tre vågbjälkar. Raneke II, s.837.
Stenman Nicolaus, (komminister) i Hablingbo, 1697. Sköld: En (vildman) i höger utsträckt hand hållande en sten [ett litet runt föremål]. Hjälmprydnad: Tre uppväx blommor. [Initialer NCS.] Eder 26.
Steuchius Petrus (1605–83), superintendent i Härnösand, 1657. Sköld: Ett ormomslingrat antoniuskors och en blomma på vardera sidan om korsets stam, allt uppväxande från ett hjärta. R 4816 (PS). Sigillet använt ännu 1688 av sonen och efterträdaren Matthias (1644–1730), sist ärkebiskop. Eder 14. Den sistnämnde hade sedan två olika sigill, båda med följande innehåll. Sköld: En avhuggen stör på mark omslingrad av en vinranka. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. HT nr 9 1964, s 381.
Stickler Magnus (1758–1824), tenngjutarmästare i Hälsingborg. Sköld: En ros. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.463.
Stiern- se nedan vid Stjärn-.
Stierwald /Stiervald/ Karl Fredrik (1721–84), ord. lantmätare i Vasa län, 1772. Sköld: Fyrdelad, 1. i grönt fält en framkommande tjur, 2. en passare stående på en bjälkvis ställd linjal, 3. en skog på mark (tre trädkronor och sju stammar synl), 4. ett okrenelerat högt smalt torn med dörr och sinister därom (en buske eller ett lägre träd), allt på mark. Valspråk: Qværo qvod spero. Eder 170. – Släkten inkommen från Holstein med hans far Markus.
Stigtomptensis Magnus Petri, se vid Magnus.
Stigzelius Lars, ärkebiskop 1670, 1660. Sköld: En ringlande stig ställd som en av esskuror bildad sänkt ginbalk, ovan åtföljd av ett och nedan av tre träd, allt under en strålande sol. Åtföljande inskrift: L M STIG. R 4819.
Stillman Carl Johan, landskamrerare i Österbotten, 1772. Sköld: [Avtrycket skadat, men det ser ut att vara tre i bjälke ställda rosor i ginstammen.] Hjälmprydnad: En krans av dexter en palmkvist, sinister en lagerkvist. Eder 170.
Stierneroos Johan B, lagman, 1691–1714. Sköld: En bjälke belagd med tre rosor och åtföljd av tre femuddiga stjärnor (2, 1). Hjälmprydnad: En uppstigande grip. Hedvig Eleonoras livgeding, Generalguvernörens arkiv E 4C:23.
Stiernman Erik, borgmästare i Kungsbacka, 1687. Sköld: En man i hatt och livrock stående på mark med högra armen sträckande sig efter en liggande bildad måne över honom. Sköld: Tre sexuddiga stjärnor, ordnade en och två, mellan två vingar. Eder 98.
Stobæus jfr Gram.
Stobæus Andreas, professor i Lund (1642–1714), 1711. Sköld: En genom en krans uppväxande rönn(?)kvist med sex blad. Hjälmprydnad: Tre fjädrar(?) genomstuckna en krans. PHT 1934, s. 208.
Stocker Melcher, "Eekholm" 1651. Sköld: Tre rosor på stjälkar uppväxande från ett hjärta bjälkvis genomstunget av en pil. Hjälmprydnad: En ros (troligen, men ej synlig i avtrycket) på stjälk. E 1572.
Stockhus Anders (verksam 1773–95), tenngjutarmästare i Linköping. Sköld: En (sinistervänd) fågel (lom?). På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.425.
Stolpe Aron Petri (död 1673), kyrkoherde i Madesjö, 1652. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Mtl Kalmar län 1652.
Stoltz Paul, kommendör vid amiralitetet, 1743. Sköld: Tre solfjädersformigt ordnade naturliga liljor med stjälkarna avhuggna strax under blomman, samt därunder en stam belagd med en sinistervänd pistol. Hjälmprydnad: En (sinistervänd) uppskjutande klädd arm hållande en pistol mellan två uppväxande naturliga liljor. Eder 118.
Storck Johannes Magni (1649–1715), kyrkoherde i Hov och Appuna, 1697. Sköld: En kalk. Eder 17.
Stoorman Reinhold J, borgmästare i Brahestad, 1743. Sköld: En man i kort rock och värja vid midjan i högra handen hållande en våg, på gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: En ormstav krönt av en upptill öppen krans. Eder 159.
Stræthovius Anders (död 1720), kyrkoherde i Landskrona, 1719. Sköld: Otydlig. Hjälmprydnad: Ett vingat hjärta. Valspråk: Otydligt. Eder 32.
Strakelius Laurentius (död 1701), kyrkoherde i Järpås, 1697. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 21.
Strand G..., skeppskapten vid amiralitetet, 1743. Sköld: Ett tremastat skepp på en medelst vågskuror bildad sänkt bjälke. Hjälmprydnad: En sinistervänd vakande trana. Eder 118.
Strand Georgius Andreæ (1648–1702), kyrkoherde i Södra Vi och Djursdala, 1697. Sköld: [Ett svårtolkat runt föremål (i stark upphöjning i gravyren) med fyra hål innanför kanten, möjligen en styrratt?]. Hjälmprydnad: Tre uppväxande ax. Eder 17.
Strauch Ægidius (1647–1709), kyrkoherde i Tyska församlingen i Stockholm, 1687–97. Sköld: En rosenbuske med nio rosor på stjälkar uppväxande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Dito. Eder 17. [Strauch betyder buske på tyska. Den första av ägarinitialerna MES är troligen en förkortning av Magister.]
Strelow Simon Hansson (död 1672), kyrkoherde i Fole, 1645. Sköld: Ett gudslamm med kyrkfana samt därunder en dödskalle över två korslagda benknotor. Eder 2.
Strelow Hans Nielssön (död 1656), superintendent i Visby. Enligt hans sigill: Sköld: En vakande trana på mark. Hjälmprydnad: En vakande trana. [Ägarinitialer: HNS.] Sigillet är återgivet i Jöran Wallins "Gothländske samlingar" (1746–47). Enligt hans gravhäll i Visby domkyrka: Sköld: En vakande trana stående på en framskjutande, klädd arm. Hjälmprydnad: En trana (någon lyftad klo syns ej). Hamner, J W: Visby kyrkas gravstenar (1933).
Streng Axel, kontrollör vid Narva licent, 1697. Sköld: Delad, 1. tre spetsar, 2. tre gånger delad. Hjälmprydnad: En uppstigande hjort mellan två vingar. Eder 5.
Strengnensis Magnus Matthiæ (död efter 1601), kyrkoherde i Stora Malm. Sköld: Ett svinhuvud. Collmar 2, s.561.
Stridbeck Henrik, någon landstatstjänsteman i Kalmar län, 1719. Sköld: En halv man (i barett eller plymförsedd huvudbonad) i högra handen hållande en (hillebard). Hjälmprydnad: Dito, uppstigande. Eder 157.
Stridsberg Lars, häradshövding i Ångermanland och borgmästare i Härnösand, 1688–90. Sköld: Tre träd uppväxande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd harneskklädd arm hållande en palmkvist. Eder 94; Mtl Västernorrl 1690. Om släkten, se SSK 1963.
Striff Hans, Härnösand 1652. Sköld: Kluven, i sinister fält [hermelin eller stolpvis i rader ordnade avlånga föremål]. Hjälmprydnad: En sköld, kluven, i dexter fält [hermelin eller stolpvis i rader ordnade avlånga föremål], mellan två (palmkvistar?). E 1572.
Stropp Joakim, krigskommissarie (1630–77), 1675. Sköld: Genom inböjt mantelsnitt (– med mellanrum mellan skurornas anslutningspunkter till övre sköldkanten –) tredelad, varvid i nedre fältet en bjälkvis ställd grenbit, varifrån på mitten en uppväxande blomma på en stängel med två smala blad. Heraldisk Tidsskrift 42, s. 76.
Strutz Daniel Jönsson (1607–72), skeppsmajor i Göteborg, 1646. Sköld: En struts med hästsko i näbben. Hjälmprydnad: Dito, uppstigande mellan två änterhakar. C.C. Gyllenhielms samling E:3706. [Adlad Strussflycht 1648 med ny hjälmprydnad samt strutsen (av guld i blått fält) med ring i näbben i stället.]
Stræ- se ovan vid Strae-.
Ström H[ans]. Sköld: Ett tremastat skepp med beslagna segel och flagga i aktern, på böljor. Eder 116. – Johan Hansson, kapten vid amiralitetet, använde 1733 ovannämnda signet (troligen hans fars), men senare en egen, 1743. Sköld: I blått fält en ginbalksvis ställd ström av silver. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 118.
Ström Michaël (död 1709), kyrkoherde i Nordingå. 1. 1690. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En blomma på stjälk med två stjälkblad. Mtl Västernorrl 1690. Bytte sedan vapen. 2. 1697. Sköld: En ginbalksvis ställd ström. Hjälmprydnad: En sinistervänd duva. Eder 26.
Ström Olof Pedersson, borgmästare i Hudiksvall, 168(7). Sköld: Tre blommor uppväxande från en kulle uppskjutande ur en bjälkvis ställd ström. Hjälmprydnad: En tillbakaseende fågel. Eder 94.
Ström Peter Hansson (1683–1740), kyrkoherde i Träslöv, 1719–20. Sköld: En duva flygande över en bjälkvis ställd sänkt ström. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 36, 37. – Severin Jacobi (1718–88), kyrkoherde i Slöinge, 1772. Sköld: Dito (duvan med synlig olivkvist i näbben). Eder 58. – Peters son Hans (1719–97), kyrkoherde i Ölmevalla och Landa, 1772. Sköld: En ginbalksvis ställd ström åtföljd ovan av en sexuddig stjärna och nedan av tre i ginbalk ordnade rundlar. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna över en rundel mellan två vingar. Eder 58.
Ström Pehr, komminister i Solberga, 1723. Sköld: Delad, nedtill vågor(?). Hjälmprydnad: Ett uppväxande (träd?). Mtl Gbg och Bohus 1723.
Ström Tormo, rådman i Uddevalla, 1751–1754. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst inför tre ungar. Hjälmprydnad: En uppstigande pelikan med utbredda vingar. Initialer: TS. Mtl Gbg o Bohus 1752; 1755.
Strömbeck Stefan, kaptenlöjtnant vid amiralitetet, 1743. Sköld: Delad, i övre fältet en sinistervänd bjälkvis ställd kanon, i undre två ginbalksvis ställda strömmar. Eder 118.
Strömberg Anders (1658–1732), löjtnant vid Kronobergs infanteriregemente, 1704 sekundkapten, majors avsked 1723. 1703. Sköld: En balkvis ställd ström över ett uppskjutande (tre)berg. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd harneskklädd arm svingande en värja. Eder 224.
Strömdahl Jacob, rådman i Strömstad, 1723. Sköld: En träd uppväxande på ett framskjutande näs över böljor samt ovan dexter en nedskjutande sol. Hjälmprydnad: En lilja mellan två vesselhorn. Mtl Gbg och Bohus 1723.
Strömman Nils Arentsson, (rådman?), Wernenääs 1687. Sköld: En man uppstigande ur en bjälkvis ställd sänkt ström. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 97.
Strömmer jfr Strömnehr.
Strömnehr /Strömmer(?)/ Arvid (1666–1727), kyrkoherde i Stora Lundby, 1719–20. Sköld: En ginbalksvis ställd ström. Hjälmprydnad: En uppväxande (tulpan). Eder 36, 37.
Stub /Stubæus/ Lage (född ca 1659), kyrkoherde i Skanör och Falsterbo, 1688–97. Sköld: En (i vid ärm) klädd arm framskjutande ur en sky från dexter och hållande en uppryckt blomma. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna. Eder 13, 19.
Stumpzælius Ingemar Arvidi, komminister i Vetlanda (163(1)–1705), 1688. Sköld: "En liten kruka varur uppväxa tre stora blommor." HT 42, s.79.
Sture Mats Fredriksson (165(0)–94), kyrkoherde i Gladsax och Östra Tommarp, 1688. Triangelformat emblem: Delat genom nedvänt gaffelsnitt i tre lika delar; 1. (ett svårbestämbart föremål), 2. en våg, 3. en dödskalle överläggande två korslagda benknotor. Eder 13. – /Stuure/ Peder (1636–1707), kyrkoherde i Vellinge och Fuglie, 1697. Dito; 1. (ett kors uppskjutande från mark, svävande), 2. (en figur liknande bokstaven omega fast med de raka delarna böjda och insvängda) (=en våg?), 3. två i bjälke ställda ringar kopplade i varandra. [Omskrift P C STVRE.] Eder 19. På hans gravhäll i Malmö S:t Petri kyrka syns en sköld med däri samma triangel, svävande [med P C STURE inskrivet i skölden i utrymmena däromkring]. Märkena i fälten är här: 1. en till välsignelse höjd högerhand med handryggen hitåtvänd, 2. en våg, 3. en dödskalle. Vapen för hans två hustrur syns på samma gravhäll, se Karen Lydersdotter respektive Krutmeijer. E Bager: Malmöhistoria i sten, I.
Sturck Hans, löjtnant vid Västerbottens infanteriregemente, 1697. Sköld: [Avtrycket skadat, men något liknande en genomgående taggig bjälke syns i ginstammen.] Hjälmprydnad: En sinistervänd fågel. Eder 227.
Sturke Hans, borgmästare i Kungälv och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett [här obeskrivet, ej helt synligt p.g.a. skada på avtrycket] bomärke. Hjälmprydnad: Två rosor på stjälkar. R 4831.
Styrenius Ericus Erici (1622–1701), kyrkoherde i Säby, 168(8)–97. Sköld: En uppslagen bok. Hjälmprydnad: Två palmkvistar. Initialer: EES. Eder 11; Eder 17.
Stürtzenbecher Fredric, någon landstatstjänsteman i Visby, 1720. Sköld: Delad, i övre fältet initialerna FSB, i nedre ett framskjutande svinhuvud. Eder 158.
Ståhl jfr Swenbergh.
Ståhl Zacharias (död 1720), lektor i Linköping, 1698 kyrkoherde i Lommaryd och Bälaryd, 1697. Sköld: Delad, i övre fältet två i bjälke ställda sexuddiga stjärnor, i undre (två korslagda stavliknande föremål). Eder 17.
Ståhlbergh Johan Gustaf, rådman i Marstrand, 1723. Sköld: Kluven, dexter en planta(?) uppväxande från ett uppskjutande berg, sinister en ginbalksvis ställd nedvänd värja. Hjälmprydnad: En uppskjutande klädd arm svingande en värja. Mtl Gbg och Bohus 1723.
Ståhlbom Gustaf, någon landsstatstjänsteman i Södermanlands län, 172(0). Sköld: [Avtrycket otydligt.] Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 158.
Ståhle Christoffer, bisittare i kämnärsrätten i Ängelholm, 1687. Sköld: Initialerna CBS sammanflätade. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 99.
Ståhle Stephanus Petri (1646–1702), kyrkoherde i Skällvik och S:t Annæ kapell, 1697. Sköld: En duva med olivkvist i näbben. Hjälmprydnad: Dito. Eder 17.
Ståhlgren Göran (167(2)–1723), kyrkoherde i Simris och Östra Nöbbelöv, 1719. Sköld: En man i knälång dräkt i höger hand hållande ett ankare i läggen och på vänster arm bärande en rund sköld. Valspråk: Gaudet sperando. Eder 32.
Ståhlström Bengt Christersson (död 1724), tenngjutarmästare i Åbo, Stockholm och sist Kalmar. Sköld: En bjälke, samt därunder tre sexuddiga stjärnor ställda två över en (samt hans initialer inskrivna i det övre fältet). På hans mästarmärke. Sonen Bengt (levde ännu 1769), tenngjutarmästare i Kalmar, förde i stället i sitt mästarmärke: Sköld: Två bjälkvis ställda strömmar. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.134, 278–9.
Sudermannus Nicolaus Erlandi (död efter 1603), kyrkoherde i Sättersta. Sköld: Ett tjurhuvud. Collmar 2, s.586.
Sunborg Magnus, kyrkoherde i Sunnersberg, 1743. Bild (ovan krönt av en krona hållen av keruber och nedan inramad av palmkvistar): Ett lågande hjärta. Eder 43.
Sundahl A, (mantalskommissarie), Skaraborgs län, 1725. Sköld: Ett genomgående skogsparti på en kulle och ovan sinister en femuddig stjärna. Hjälmprydnad: Två vingar. Mtl Skaraborg 1725.
Sundberg Claes, kapten vid Viborgs garnison, slutligen (1713) underkommendant på Dalarö, 1702. Sköld: Två berg uppskjutande från böljor och beväxta med vardera två blommor (ev. också ett vattenfall mellan bergen). Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 227.
Sundberg Nicolaus (död 1730), kyrkoherde i Eldsberga och Tönnersjö, 1719–20. Sköld: Delad (mellan himmel och hav). Hjälmprydnad: En uppstigande jungfru [inte Fortuna? – hon tycks vara klädd] hållande ett uppblåsande segel över huvudet. Eder 36, 37.
Sundberg Johan B (1741–181(2)), tenngjutarålderman i Stockholm. Sköld: En eldsflamma (fyreld) på ett berg uppskjutande ur vatten. Samma sköld används på sex olika stämplar av honom. På en är vågor tydliga. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.176.
Sundelius Nicolaus Erici (1632–1704), kyrkoherde i Håtuna och Tibble, 1688/89. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst för sina ungar. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 9. Barnen kallade sig Sondell. Sonen Johan (1661–1706), kyrkoherde i Danvik och Sicklaö, 1699 kyrkoherde i Värmdö, förde 1697 samma sköld (med en unge) med hjälmprydnad: Två vingar. Eder 17. [Brodern Olof adlad Olivestierna 1720 med nytt vapen.]
Sundelius Ericus, kyrkoherde i Kastlösa, 1719. Bild: Ett brinnande hjärta på ett altare. Valspråk: Exquuit au........ Inga initialer. Eder 38.
Sundius Johannes Johannis (1625–86), kyrkoherde i Norberg, 1669. Sköld: Ett ankare. Ekström II:1 Bilaga, s.28.
Sundius Andreas Andreæ (1642–1705), kyrkoherde i Boteå, 1688–90. Sköld: En pelikan med lyftade vingar ristande sitt bröst i sitt rede. Hjälmprydnad: En uppväxande stjälk med två blommor. Eder 14; Mtl Västernorrl 1690 (här endast hjälmprydnaden synlig).
Sundius Johannes Magni (1662–1701), kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv, 1698 i Hälsingborg. 1697. Sköld: Två pelare på mark med havet däremellan [Herakles stoder]. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 20.
Sundius Zacharias (1664–1710), justitieborgmästare i Malmö, 1700–09. Sköld: Ett ankare omslingrat av en delfin. Hjälmprydnad: En delfin. PHT 1934, s.206 (anger missförstådd tolkning av hjälmprydnaden: En "harpa" (formen är förväxlingsbar)), Färs HR AIb:1, nr 4; FIa:3.
Sundius Nils (1693–1733), kyrkoherde i Källstorp, 1724. Sköld: På böljor en båt sinister, samt ovan dexter nedskjutande strålar. Valspråk: Ne perean serv... Lunds domkapitel FIa:85 (MS).
Sundius Magnus (1697–1738), Ystad, 1730 kyrkoherde i Ivetofta, 1728. Sköld: Ett lågande hjärta. Hjälmprydnad: Ett hjärta mellan två vingar. Lunds domkapitel FIa:97, LLA (MS).
Sundman Carl Persson, borgmästare i Visby och riksdagsman, 1664. Sköld: Sju vasstrån uppskjutande ur vatten. Hjälmprydnad: En människofigur uppstigande mellan och skjutande åt sidan tre vasstrån åt vardera hållet. R 4831.
Sunnudag Henrik, borgare i Stockholm, 1320–23. Sköld: Delad, i det övre fältet ett liggande hjorthorn. B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden, III:734.
Suhr Sven (död före 1648). Sköld: En hatt(?). (Initialer inskrivna.) På gravhäll i Kalmar. Svenska kyrkor, Småland III:3, s.421, 425f.
Svahn se vid Svan nedan.
Swala Andreas Laurentii (död 1691), kyrkoherde i Båstad och Torekov, 1688. Sköld: En sinistervänd svala ovan dexter och nedan sinister åtföljd av (något). Eder 13.
Svalander Jonas, kyrkoherde i Åker, 1695. Sköld: En sittande svala (med sköldbård?). Hjälmprydnad: Svalan. HT 42, s.79.
Svan jfr även Schvan.
Swahn Lars, borgmästare i Kristianstad, 1687. Sköld: En gående svan. Hjälmprydnad: Två uppskjutande motvända svanhuvuden med halsar mellan sig i näbbarna gemensamt hållande ett nedvänt blad. Eder 99.
Swan Ericus (död 1715), kyrkoherde i Lunda och Kila, 1697. Sköld: En svan simmande på en av vågskuror bildad sänkt bjälke. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 22.
Swahn Petrus Petri (död 1739), kyrkoherde i Listerby och Förkärla, 1697. Sköld: En svan simmande på vatten. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 20.
Svahn Hans, Åbo 1722. Sköld: En svan simmande på böljor. Hjälmprydnad: En uppstigande svan [alt. ett uppskjutande svanhuvud på hals mellan två vingar] krönt av en åttauddig(?) stjärna. Kammarkollegiet EIIb1:33.
Svan Hans Jönsson (verksam 1703–26), tenngjutarmästare i Linköping. Sköld: En svan simmande på böljor. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.429.
Swahn Hans E, löjtnant vid amiralitetet, 174(3). Sköld: En bjälkvis ställd smal ström ovan åtf av (en sädeskärve?) och nedan av en sinistervänd duva sittande på en lövad gren. Hjälmprydnad: [Delvis otydligt, men stammen till sannolikt ett uppväxande träd är synlig i avtrycket]. Eder 118.
Svan Peter (169(8)–1761), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: En svan på mark. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.123.
Svanberg Olof Segersson (1644–1722), kyrkoherde i Nätra, 1704 i Sollefteå, 1697. Sköld: En sinistervänd svan på mark. Hjälmprydnad: En uppstigande svan med utbredda vingar. Eder 26.
Swanberg Mårten, överskeppare vid Gamla och Nya varven i Göteborg, 1752. Sköld: En svan stående sinistervänd på en kulle. Mtl Gbg och Bohus 1752.
Swanhals Lars Nilsson (1641–1704), hovrättsassessor, Skåne 1687. Sköld: En gående svan. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande svanhuvud med hals. Eder 99. [En brorson adlad Gyllensvaan 1756 med ett annat svanvapen.]
Svanholm Sigvard (död 1719), kyrkoherde i Gladsax och Östra Tommarp, 1697. Sköld: En svan liggande på en holme omgiven av vatten. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma. Eder 20.
Swanström J, å en häradsrätts vägnar, 1704. Sköld: En svan simmande på böljor. Hjälmprydnad: En uppstigande svan med utbredda vingar. Stockholms magistrat och rådhusrätt 1636–1849 E6:4.
Svart /Niger/ Israel Petri (död 1614), kyrkoherde i Kärrbro, senare i Tillberga. 1610. Sköld: Ett svävande andraskors förenat med en svävande bjälke, med alla ändar avslutade som kulor och åtföljt i övre korsvinkeln av ett hjärta. (Ett annat sigill samma år visar samma märke i bomärksform.) Ekström I:2, s.96, 110.
Swart Christian Stephansson (död 1673), bryggare i Kalmar. Sköld: Tre ax uppväxande från mark. På gravhäll. Svenska kyrkor, Småland III:3, s.372, 443.
Svart Nils Hansson, stadsskrivare i Vadstena, 1687. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Eder 95.
Svarte Wernerus Henrici, se Henrik Borchardsson.
Swartz se Schwartz.
Swebilius Olaus (1624–1700), ärkebiskop, 1688/89. Sköld: En tillbakaseende duva med lyftade vingar på ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En svävande stjärna mellan två vingar. Eder 8. [Sonen Samuel adlad Adlerberg 1684 med nytt vapen med tydliga paralleller. Sköld: En svart örn i guldfält på ett uppskjutande grönt berg under en blå ginstam. Hjälmprydnad: En svävande femuddig stjärna av guld mellan två svarta vingar.] – Olaus bror Andreas (1626–92), kyrkoherde i Ljungby, hade antagit ett annat vapen. 1688. Sköld: En ormstav ovan åtföljd av tre i bjälke ställda rosor. Hjälmprydnad: En duva. Eder 14. – Andreas (Danielis, 1694–1783), kyrkoherde i Ålem, 1743. Sköld: Delad, i övre fältet en flygande duva, i nedre fältet en sammanringlad orm. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 45.
Swebilius Andreas, kyrkoherde i Arby och Hagby, 1719. Sköld: En klädd arm framskjutande ur en sky och svängande en handklocka. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Initialer: AS. Eder 38.
Swedberg Daniel, bergmästare, 1720. Sköld: Tre avbrända trädstammar uppväxande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande (något). Eder 116.
Svedberg Jesper (1653–1735), biskop i Skara, 1720. Sköld: I blått fält en balk belagd med en nyckel (med axet uppåt och dextervänt) mellan två spetsrutor, allt balkvis ställt, och balken åtföljd ovan och nedan av ett latinskt kors. Hjälmprydnad: En duva med utbredda vingar. Eder 33. [Barnen adlade Svedenborg 1719 med nytt vapen, vari nycklar förekommer.]
Svedelius Jacob (1693–1763), kyrkoherde i Köping, 1745 domprost i Västerås, 1743. Sköld: Otydlig. Hjälmprydnad: Två korslagda pilar. Eder 45.
Svedman Johan, 1687. Sköld: En (vildman) i högra handen hållande (en klubba?) samt med vänstra handen uppböjande och stående på en (trädgren). [Mycket enkelt graverat.] Lichtons samling E:4651.
Svedritz Olof, auditör vid Helsinge infanteriregemente, 1743. Sköld: Ett svärd korslagt med en ginbalksvis ställd våg. Hjälmprydnad: En uppstigande grip. Eder 159.

SVEN, SVENO
Sven Hansson skattebonde och nämndeman i Tomasbol, Tösse, 1744. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Mtl Älvsborgs län 1744.
Sven Jo(e)nsson (död 1672/73), regementsskrivare vid Jönköpings läns infanteriregemente, 1647-72. Bild: Fortuna hållande sitt segel och balanserande på ett vingat klot. Ägarinitialer: S I S. Regementsräkenskaper Småland, provinsialräkenskaper 1646, s 766; .......................... [En del söner tog sig namnet Hult(h).] Meddelat av Peder Claesson, Brämhult, 2005.

Sven Jonsson rådman i Västervik, 1687. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 97.
Sveno Canutius /Sven Knutsson/ (162(9)–99), kyrkoherde i Hällestad, Dalby och Bonderup, 1697. Bild: Ett naket ben nedskjutande från en sky och krossande en ringlande orm. Valspråk: Serpentem contrivi. Eder 19.
Sven Månsson (R...) fogde, deltog i ständerdomstolen i Linköping 1600. Sköld: Ett störtat ankare utan stock. R 4742.
Sven(o) Larsson rektor vid Hudiksvalls skola, 1688/89. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst. Hjälmprydnad: En vakande trana. Eder 10.
Sven Nilsson bisittare i Lunds kämnärskammare, 1687. Bild: En fransk lilja. Eder 99.
Sueno Suenonis (så egenhändigt), biskop i Skara, 1633. Sköld: En ekkvist korslagd med sig själv och uppåt vriden till två öglor liknande siffran 8 med fyra ekollon åt vardera sidan. Hjälmprydnad: Tre ekollon på stjälkar. R 4784.
Sven Svensson rådman i Eksjö, 1687. Sköld: Tre toppiga mångblommiga blomster uppväxande från mark. Eder 96.

Swenbergh /tillhör släkten Ståhl/ Olaus (168(0)–1727), kyrkoherde i Farhult och Jonstorp, 1722. Sköld: Ett hjärta på ett altare under nedskjutande strålar. (Nedanför skölden två vingar, över den en stjärna.) Lunds domkapitel FIa:80, LLA (MS).
Svenonius (kallade sig de efterkommande) /Svenonis/ Enevald (död 1688), professor och domprost i Åbo, vid sin död utnämnd biskop i Lund. 1681. Sköld: En duva med olivkvist i näbben sittande på Noas ark. Hjälmprydnad: Ett störtat ankare mellan två motböjda bladkvistar. M. G. De la Gardies samling E:1613. (Om släkten, se SSK 1962.)
Svidielinus Gabriel Martini, komminister i Kimito, 1688. Sköld: En kalk. Eder 14.
Sylvan Nils (1665–1726), kyrkoherde i Håslöv och Bodarp, 1719. Sköld: Tre uppväxande träd, det mellersta högst. Hjälmprydnad: En uppstigande klädd mansfigur i högra handen hållande en uppslagen bok samt med vänstra handen i sidan. Eder 32.
Synnerberg Petrus (1691–1748), krigspräst vid Västgöta kavalleriregemente, 1735 kyrkoherde i Synnerby, 1720. Sköld: En tillbakaseende duva på en balkvis från mark uppväxande gren. Eder 33. Brodern Nils (1698–1760), kyrkoherde i Åsled, 1743. Sköld: En dubbelörn. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 43.
Synnerberg Jonas, häradshövding i Uleåborgs södra och Korsholms norra härader, 1769. Sköld: Ett uppskjutande berg samt ovan dexter en nedskjutande strålande sol. (Sköldhållare: Ett tillbakaseende lejon.) Riksdagsfullmakter R 5191.
Sæ- se ovan vid Sae-.
Särling Laurentius Petri (död 1707), kyrkoherde i Mogata och Börrum, 1697. Sköld: En kalk. Eder 17.
Söderberg Magnus (död 1748), tenngjutare i Stockholm. Sköld: Ett lejon. (Initialer inskrivna.) Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.132.
Söderberg Andreas Olavi (1691–1776), kyrkoherde i Steneby, 1752. Bild: Ett brinnande ljus i en låg ljusstake på ett dukklätt altarbord. Valspråk: Aliis officios splendet. Eder 50.
Södergren Johan (död 1714), fänrik vid Åbo läns infanteriregemente, 1713 löjtnant där. 1712. Sköld: Två blommor på en tvågrenad stjälk [uppväxande eller på mark syns ej p.g.a. skada]. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 229.
Söderling Johan (död 1722), lantmätare i Hallands län, 1697. Sköld: En avhuggen klädd hand ginbalksvis nedvänd hållande en nedvänd cirkelmätare. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma mellan två flikiga blad. Eder 156.
Söderman Jöns Mårtensson, löjtnant vid Österbottens infanteriregemente, 1688. Sköld: En (vild)man i höger hand svingande ett svärd. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 215.
Söderman Anders (1673–1752), kyrkoherde i Ekeby och Bladåker, 1720. Sköld: Tre ax uppväxande från överdelen av en dödskalle. Hjälmprydnad: Ett timglas. Eder 30.
Söldner se Soltner.
Söllzberger /Sölfzberg/ Remundus, rådman i Laholm, 1687. Sköld: Två triangelformiga vimplar(?) på korslagda stänger, åtföljda i vardera av den övre och undre korsvinkeln av en större rundel och i sidokorsvinklarna av en mindre rundel. [Initialer RFS.] Eder 98.

SÖREN, SEVERIN etc
Sören Hansson underskriver mantalslängd från Tunge härad, 1723. Sköld: Delad, nedtill flätverk. Mtl Gbg och Bohus 1723.
Söfren Christensson rådman i Hälsingborg, 1687. Sköld: En sinistervänd duva med olivkvist i näbben sittande på en gren med båda ändar och kvistar avhuggna samt i övre dexter sköldhörn en (fem)uddig stjärna. Hjälmprydnad: Två uppväxande rosor på stjälkar. Eder 99.
Sören Sörensson bonde och nämndeman i Höjdslycke i Rönneberga härad, 1687. Bild: En sinistervänd fågel sittande på en gren och ovan dexter åtföljd av en (fem)uddig stjärna. Eder 99.

Sörensen Niels Georg (1833–1917), grosshandlare i Stockholm, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: I blått fält ett vikingaskepp av guld med segel av silver på en av en vågskura bildad stam av silver. Valspråk: Gud med oss. Frimurare Vapen, SSK 1918.
Sörling Jonas Petri (1669–1735), kyrkoherde i Hov och Appuna, 1719. Bild: En kalk nedtill åtföljd av två korslagda palmkvistar. Valspråk: Iehova portia sancta. Eder 31.
Sörman David Persson (död 1731), tenngjutare i Kristianstad. Sköld: En avtagande måne. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.310.
Sörström Laurentius, kyrkoherde i Hässleskog, 1719. Bild: Ett brinnande ljus i en ljusstake ovanpå en (stängd bok med över- eller undersnittet synligt?). Valspråk: SUBUROR .........IS. Inga initialer (därför ännu något osäkert belägg). Eder 38.
Sörström Andreas (1718–90), kyrkoherde i Åmål, 1751 i Edsleskog, 1752. Sköld: Ett hjärta bjälkvis från dexter genomborrat av en pil samt åtföljt ovan av tre i bjälke ställda femuddiga stjärnor samt nedan av en röd(?) stam bildad av en tretandad tandskura. Hjälmprydnad: Två vingar. [Ett S inskrivet mellan vingarna.] Eder 50.

T... [förnamn] Halvardsson, häradsskrivare(?) i Inlands Fräkne härad, 1752. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett klot. Mtl Gbg och Bohus 1752.
T... [släktnamn] Hans Olofsson, rådman i Kungälv, 1723. Se vid Hans.
Tagelycke /Taagelycke/ Lauritz Andersson, kyrkoherde i Hjärnarp och Tostarp, 1688. Sköld: Ett halster. Eder 13. [En son, se Hierner.]
Taijard Anders (1650–1708), kyrkoherde i Ekerö, 1688/89. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En uppstigande örn. Eder 9.
Talenus Samuel Petri (1646–1702), kyrkoherde i Västra Husby, 1697. Sköld: Ett gudslamm med processionsfana på mark. Hjälmprydnad: En kalk. Eder 17.
Thallin Elias (1640–1717), kyrkoherde i Sidensjö, 1697. Sköld: [Otydlig]. Hjälmprydnad: Två uppväxande naturliga liljor. Eder 26.
Tham Vollrath (1629–1700), rådman i Göteborg. Sköld: En häst i språng. Hjälmprydnad: En uppstigande häst mellan två glavenstakar. M.G. De la Gardies samling E:1611. [En son adlad Tham 1716 med förbättrat vapen.]
Tauson Petrus (1688–1760), kyrkoherde i Västra Alstad och Fru Alstad, 1719–43. Sköld: Ett hjärta och däröver en krona, hållen av en ur en sky från dexter framskjutande arm. Hjälmprydnad: Två vingar. Lunds domkapitel FIa:91 (MS); Eder 32, 44.
Tauvon Axel Vincent (1852–1912), överste, Stockholm, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Delad i blått, vari en femuddig stjärna över en uppgående bildad måne, allt av silver, och silver, vari en grön krans ombunden av ett blått band nedtill och överlagd av en nyckel korslagd med ett svärd, båda naturfärgade (blå). [I frimurarvapnet är denna sköld lagd på en större röd sköld.] Valspråk: Rerum concordia custos. Frimurare Vapen, SSK 1962.
Thelaus Johannes (1629–95), kyrkoherde i Indal, 1690. Sköld: En duva sittande på en sänkt bjälke. Hjälmprydnad: Två strutsplymer. Mtl Västernorrl 1690.
Thelaus Magnus (164(2)–1725), kyrkoherde i Ovanåker, 1705–13. Sköld: En uppslagen bok. Hjälmprydnad: Ett barn i höger hand hållande ett kors (tydligast 1705). Mtl Västernorrl 1705; 1713.
Telin Johannes (1656–1717), kyrkoherde i Häverö, 1693. Sköld: Ett gudslamm med fana på mark. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två uppskjutande spjut. Eder 16.
Tellerus Erik (1635–99), kyrkoherde i Lerbo, 1697. Sköld: En klädd arm framskjutande ur en sky och hållande en ginbalksvis ställd nyckel med axet uppåt. Hjälmprydnad: En kalk mellan två uppskjutande klädda armar höjande handflatorna mot skyn. Eder 22.
Tenggren /Tänggreen/ Benedictus Elavi (1655–1714), kyrkoherde i Främmestad, 1711 i Gökhem, 1697. Sköld: En kalk. Eder 21. – Brodern Petrus (1658–1707), kyrkoherde i Råda, 1697. Sköld: Dito. Hjälmprydnad: Tre blommor uppväxande (från en uppskjutande spets?). Eder 21. – Dennes sonson Peter (1727–85), kyrkoherde i Hångsdala, 1772. Sköld: Ett ungt lövträd uppväxande från gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: En planta mellan två hjorthorn. Eder 57.
Tenglöf B. (död 1741), komminister i Helsingborg, 1725. Sköld: En uppslagen bok med bokstäverna A och O. Valspråk: Biblia liber tupus. Lunds domkapitel FIa:89 (MS).
Tengman Gunnar (död 1722), kyrkoherde i Rackeby, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En åttauddig stjärna. Eder 21.
Tengmark Jonas (död 1753), kyrkoherde i Falköping, 1743. Sköld: En stolpvis ställd gren förgrenande sig i tre stjälkar (vardera slutande i en liten knopp eller ett bär). Hjälmprydnad: Tre strutsplymer. Eder 43.
Tengroth Lars (1701–58), kyrkoherde i Leksberg, 1751 i Alingsås, 1743. Sköld: En uppslagen bok och sinister därom ett latinskt kors på mark (tvärslån vriden halvvägs så att den nästan är balkvis ställd). Eder 43.
Tengwall Lars Tengval (död 1731), kyrkoherde i Kvidinge, 1715. Sköld: Ett lamm med tvetungad fana. Lunds domkapitel FIa:64, LLA (MS). – Sonen Michaël Tengwall (stavar så 1743, Tengvall 1772), kyrkoherde i Lemmeströ och Börringe, 1743–72. Sköld: Ett lamm med tvetungad fana på mark och ovan sinister en nedskjutande sol. Hjälmprydnad: En sol inuti en blomsterkrans. Eder 44; 52.
Tengzelius Anders (1723–88), kyrkoherde i Skölvened, 1772. Sköld: En stolpvis ställd gren med fem blad. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 57.
Tenlenius Gabriel, kyrkoherde i Janackala och Hausjärvi, 1772. Bild: En präst knäböjande på dexter sida av ett altare med ett brinnande hjärta på, varom på sinister sida en segelsatt båt på böljor är synlig och ovanför alltihop en gestalt sittande på en stol ovanpå molnskyar med en mindre gestalt knäböjande och räckande handen till den förstnämnda gestalten. Överskrift: [Otydlig GOE..(?) TIE..(?)] Underskrift: MIN GUD MITT [I BÖN(? otydligt)]. Eder 59.
Thermænius Olaus Erici (1632–75), komminister i Munktorp, 1667. Sköld: Ett genomgående träd med stammen omslingrad av en orm. Ekström II:1 Bilaga, s.35. – Brodern Johannes Erici (1635–88), kyrkoherde i Svärdsjö, 1675. Sköld: Två korslagda uppåtvända nycklar med axen utåt. Hjälmprydnad: En kalk. Ekström II:1 Bilaga, s.27.
Ternström Anders (1648–94), kyrkoherde i Harbo, 1688/89. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: (Tre) uppväxande blommor. Eder 10. – Sonen Christopher (1680–1722), komminister i Harbo, 1715. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Samma som faderns. Mtl Västml 1715.
Terserus Joannes Elai (1605–78), biskop i Linköping, 1630-talet–1675. Sköld: En balkvis flygande duva med en olivkvist i näbben. Hjälmprydnad: En duva med en olivkvist i näbben. Ekström II:1 Bilaga, s.27; Uppsala domkapitel EIII:3a (flera avtryck). – Adolphus Elai, kyrkoherde i Mora, 1653. Sköld: En femuddig stjärna över en kalk. M.G. De la Gardies samling E:1613.
Tesche Peter (död omkr 1616), slottsbarberare i Viborg. Sköld: Ett (?liggande knivblad med uppvänd, rak egg och böjd rygg) och däröver en ginstam belagd med en åt sinister lagd rakkniv (som tillsammans med skaftet bildar en Z-liknande form, liknande ett sådant skärverktyg som i brittisk heraldik kallas fleam). Initialer: PT. Ruuth, s.230, meddelat av MS.
Thesleff Hans (död 1615), köpman och rådman i Viborg, 1601. Bild: Ett bomärke i form av en nedvänd treudd. Initialer: HT. Ruuth, s.177, meddelat av MS (se även EÄ VII, s.679.) – Hans sonson Johan (1653–1722), häradshövding i Viborgs län, slutligen landshövding i Åbo län, förde 1688 ett annat vapen. Sköld: En hjort i språng och dexter därom ett uppväxande träd. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 94. [Adlad Stiernstedt 1697 (och friherre 1719) med nytt vapen.]
Thesmar Blasius (död 1701), kyrkoherde i Asarum. Sköld: Tre sexuddiga stjärnor, ordnade två över en. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande en sexuddig stjärna. Eder 13.
Tetzloff Christian (1682–1761), artillerikapten vid Nya Älvsborgs fästning, sedermera major vid artilleriet i Göteborg, 1728–33. Sköld: Ginstyckad, i övre fältet tre i ginbalk ordnade kulor, i nedre fältet en lilja. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd harneskklädd arm hållande en brinnande granat. Mtl Gbg och Bohus 1728; 1733 (tydligast).
Textorius Andreas (1679–1745), kyrkoherde i Borlunda och Skeglinge, 1722. Sköld: (Otydligt, en växt?) Hjälmprydnad: Två vingar. Lunds domkapitel FIa:82, LLA (MS).
Tiass se Tijess.
Tibelius Andreas (1649–1727), kyrkoherde i Ramnäs och Sura, 1720. Sköld: En kalk med därur uppskjutande nattvardsbröd. Hjälmprydnad: Ett latinskt kors. Mtl Västml 1720.
Tiburtius Tiburtius (1706–87), kyrkoherde i Vreta kloster, 1752. Sköld: Ett hjärta på ett altare under en nedskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: En kalk. Eder 47.
Tideman Herman (1663–1746), löjtnant vid Jämtlands dragonregemente, 1702 kaptenlöjtnant, 1705 regementskvartersmästare, 1705 kapten, majors avsked 1720. 1697. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: (Ett liggande ovalt föremål på ben?) mellan två uppväxande blommor. Eder 223. – Henning (född 1669), löjtnant vid Jämtlands dragonregemente, 1697. Sköld: En (duva) på kvist. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 223.
Tiderus Arvidus (omkr 1590–1657), kyrkoherde i Väckelsång, 1651. Sköld: Ett hjärta. [Ägarinitialer A I T.] E 1627.
Tijess Johann (så egenhändigt, av annan skriven Tiass), fälttrumpetare och instrumentist, 1620. Sköld: En fiol och en trumpet med munstycket uppåt, bredvid varandra stolpvis ställda. Hjälmprydnad: Sex radiellt ställda fjädrar (eller andra raka, avlånga föremål). Initialer: IT. Eder 3.
Tihl- se Til- nedan.
Tilas Erik, kyrkoherde i svenska S:ta Katarina församling i S:t Petersburg, 1687. Sköld: En pelikan med lyftad vinge ristande sitt bröst för en unge i ett uppskjutande rede. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. Initialer: ET. Eder 12.
Tiliander Sven (1637–1710), kyrkoherde i Pjätteryd, 1687. Sköld: En lind uppväxande från mark. Mtl Kronoberg 1687.
Tiliander Eric (död 1697), kyrkoherde i Ekeby och Bladåker, 1688/89. Sköld: En kalk på ett uppskjutande helt duktäckt altarbord. Eder 8.
Tiliander Isak (död 1718), löjtnant vid Jönköpings infanteriregemente, 1715 kapten, 1713. Sköld: Tre (tulpaner) uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två (palmkvistar). Eder 223.
Tillæus Andreas (1648–1714), kyrkoherde i Rättvik, 1697. Sköld: Tre granar uppväxande från en kulle. Hjälmprydnad: En uppväxande gran. Eder 23. – Brodern Johan (1658–1707), rektor i Falun, 1698 kyrkoherde i Svärdsjö, 1697. Sköld: Tre uppväxande (granar). Hjälmprydnad: En uppstigande vildman hållande en (gran). Eder 23. – Brodern Petrus (1663–1744), lektor i Västerås, 1715 kyrkoherde i Rättvik, 1719 domprost i Västerås, 1697–1743. Sköld: En mångbladig blomma uppväxande från gräsbevuxen mark samt ovan dexter en nedskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 23, 45.
Tillroth Petter, kronobefallningsman över Orusts östra härad, bosatt i Hjälmvik södergården, Stala, 1728–33. Sköld: Ett avlövat uppryckt träd. Hjälmprydnad: En uppstigande grip i höger klo hållande en (grenstump). [Initialer: PLT.] Mtl Gbg och Bohus 1728, 1733.
Tihlman Ernst Wilhelm, adjutant vid Tavastehus läns infanteriregemente, 1753. Sköld: En man i karolinsk uniform i vänster hand hållande en värja, på gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd värja mellan två vingar. Eder 242.
Thiman Johan, (mantalskommissarie?), Skaraborgs län, 1710. Sköld: En balkvis ställd ström. Hjälmprydnad: En uppstigande kvinnofigur i klänning i högra handen hållande en blomma. Mtl Skaraborg 1710.
Timell Gustav (1656–1727), kyrkoherde i Hössna, 1697–20. Sköld: Ett träd uppväxande från mark och åtföljd på vardera sidan av stammen av en rundel. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 21, 33. – Brodern Gabriel (1660–1722), kyrkoherde i Varola, 1697–1720. Sköld: Två korslagda nedvända basuner över ett lågande bevingat hjärta, detta åtföljt på vardera sidan av en ros på stjälk. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma. Eder 21, 33.
Timmerman Ericus (1680–), kyrkoherde i Högby, 1719. Sköld: [Otydlig.] Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd mellan två vingar. Eder 31.
Tinellius Isak Svensson, borgmästare i Jönköping, 1687. Sköld: Tre femuddiga stjärnor, ordnade två över en. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd mellan två vingar. Eder 96.
Tingström Petrus Pauli (1654–1702), kyrkoherde i Karlskoga, 1697. Sköld: En pelikan ristande sig på bröstet [inför sina ungar? – avtryckets nedre del skadat]. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. Eder 26.
Tiste Elias Johannis (162(3)–72), komminister i Kärrbo, 1655–72. Sköld: En uppskjutande tistel(?) med två blad och fem blommor. Ekström II:1 Bilaga, s.21.
Tocklin Henric, bataljonspredikant vid Åbo läns infanteriregemente, 1772. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett vingat klot. Eder 261.
Tholander Anders, borgmästare i Strängnäs, 172(0). Sköld: Ovan dexter en strålande sol och nedan sinister framvällande moln samt havsyta i stammen. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma mellan två vingar. Eder 158.
Tholl I. (eller J.?), häradshövding i Aska och Göstrings härader, 1769. Sköld: En duva sittande på en orm med ormens huvud i jämnhöjd med duvans och ormens kropp slagen som en liggande siffra 8 under dem. Hjälmprydnad: Samma märke. Riksdagsfullmakter R 5191.
Tollet Gilius Giliusson (1601–78), kronofogde i Östra Sysslet i Värmland. Sköld: En avbruten årtull. Hjälmprydnad: Dito. "Enligt en gammal berättelse, anförd av särskilda värmländska författare, hade släktnamnet [Roman] tillkommit vid en kapprodd mellan Arvid Pedersson (Roman) på Västervik och Gilius Giliusson, varvid den senare, när årtullen under den häftiga rodden brustit för honom, utropat: du blev mannen att ro, men det kom an på min tollpinne. Du skall heta Roman och jag Tolle. Gilius avkomlingar förde även i skölden och på hjälmen en avbruten årtulle. En av hans söner adlades Lindeflygt." Förmedlat av MS. – För Gustav Giliusson, som har sigillerat boskapslängder från Värmlands bergslag, beläggs följande vapen 1661: Sköld: En man i hatt uppstigande från mitten av en båt. Hjälmprydnad: Två vingar. Mtl Örebro 1661.
Tollstadius Abrahamus Erici (död 1694), kyrkoherde i Vallby, 1688/89. Sköld: En gående duva ovan åtföljd av en (stjärna). Hjälmprydnad: En häst i språng åtföljd ovan av en (stjärna). Eder 9.
Tollsten Per [egenhändigt: Peer Tolsten], borgmästare i Lund och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett monogram av bokstäverna P T sammanskrivna, därunder en sten. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma med två stjälkblad vid roten. R 4831.
Tolsten Erich, Hälsingland 1713. Sköld: En sinistervänd duva sittande på en stubbe med flera grenar, på mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Mtl Västernorrl 1713, s.1275.
Tollsten Carl Fredrik, rådman i Malmö (1705–61), 1749. Sköld: Tolv spetsrutor ordnade så att de bildar en större spetsruta, dvs en över två över en över fyra över en över två över en. Hjälmprydnad: Två vingar. PHT 1934, s.208.
Thomæus Petrus, kyrkoherde i Osby och Loshult, 1697. Sköld: Ett gudslamm på mark med korsstavsfana. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 20. – C., Effinröd(?) 1728. Samma hjälmprydnad men sköld: En fågel sittande på en från mark uppskjutande torr gren. Lunds domkapitel FIa:97, LLA (MS). Signeten övertogs av Thomas, kyrkoherde i Knisslinge och Hjärsås, han använde den 1743. Eder 44.

TOMAS
Thomas Laurentii /Munketorpensis/ (död 1602), kyrkoherde i Odensvi, sedan i Munktorp. (1) 1571. Sköld: En tillbakaseende (pelikan). (2) 1581. Sköld: En man med ett tygstycke? i vänster hand och ett spetsigt föremål i höger (sannolikt S:t Martin med mantel och svärd) på vardera sidan av huvudet åtföljd av ett riksäpple(??). Ekström I:2, s.133, 219.
Tomas Nilsson frälsebonde och nämndeman på Krusetorpet, Gärdhem, 1744. Sköld: En blomma med två stjälkblad uppväxande från en uppskjutande kulle. Mtl Älvsborgs län 1744.
Thomas Simonis /Tomas Simonsson/ (död 1443), biskop i Strängnäs (upphovsman till den välkända Bisp Tomas frihetssång). På gravhäll. Sköld: Delad, i övre fältet två franska liljor, i nedre en krönt leopard. [Enligt nu försvunnen glasmålning: Sköld: I fält, delat av blått och rött, tre franska liljor av guld, ordnade två över en.] Collmar.

Thomæ- se ovan vid Thomae-.
Thonis Jost (död 1570), svärdfejare. Sköld: Tre svärd med sammanstötande spetsar nedstuckna i en uppgående måne. På gravhäll. Vadstena klosterkyrka, III, 1985, s.158.
Tor Eriksson bonde i Humlebäck nära Alingsås, 1715. Sköld: En uppväxande blomma med uppvänd stor blomkalk och två stjälkblad. Mtl Älvsborg 1715.
Torbergius Andreas Johannis (1612–70), komminister i Norrbärke, 1659. Sköld: En stolpvis ställd pil. Ekström II:1 Bilaga, s.18.
Thore Påvelsen (död 1653), kyrkoherde i Halmstad, 1645. Sköld: Två palmkvistar uppväxande från ett hjärta. Valspråk: Iustus ut palma ... Eder 2.
Toreen Bengt, häradsskrivare i Kinds och Redvägs härader. (1) 1715. Sköld: En sinistervänd fågel stående med lyftade vingar på en bjälkvis ställd och i båda ändar avhuggen gren. Hjälmprydnad: (En uppskjutande smal spets.) Mtl Älvsborg 1715. (2) 1723. Sköld: En sinistervänd pelikan ristande sitt bröst, på mark, och däröver en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: En (stjärna) mellan två vingar. Stamfar för släkten Torén. Genealogiska Föreningens släktböcker 9, s.57. (Magnus Torén (1720–1807), kyrkoherde i Strömstad, 1773 kyrkoherde i Forshälla, 1772. Oheraldisk bild: En naken arm framskjutande ur en sky från ovan dexter och med en kanna vattnande ett ungt träd i en gryta. Valspråk: Ferendum e sperandum. Eder 58.)
Torger Nils (1662–1719), lektor i Gävle och kyrkoherde i Hille, 1707 kyrkoherde i Ovansjö, 1697. Sköld: En sinistervänd tupp stående på en kulle. Hjälmprydnad: En strålande sol. Eder 16. I princip samma vapen (med tuppen normalvänd och ingen kulle) använde han i ny signet 1719. Eder 29.
Thorin Johan, kapten vid Älvsborgs infanteriregemente, 1724. Sköld: En störtad genombruten liksidig triangel delad i c:a femton delar och inneslutande en femuddig stjärna samt ovan åtföljd av en fyruddig stjärna över två femuddiga stjärnor. Eder 235.
Thorinus Jonas (död 1690), kyrkoherde i Nykyrka, 1688. Sköld: Ett torn med tornhuva på mark. Hjälmprydnad: En duva. Eder 14.
Torkel Nilsson bonde i Buared, Mo, 1715. Sköld: En balk ovan och nedan åtföljd av en rundel. Mtl Älvsborg 1715.
Torner Nicolaus, fältpredikant, 1676. Sköld: Ett träd? (otydligt – möjligen samma buske som hos Christian?). M.G. De la Gardies samling E:1613. – Christian (1661–1740), kyrkoherde i Nora, 1697. Sköld: En buske (törnbuske?) på mark. Hjälmprydnad: En liggande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 23.
Torpadius Daniel Zachariæ (död 1700), kyrkoherde i Vireda och Haurida, 1697. Sköld: En [nära lodrätt] sittande fågel. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 17.
Torslow Sköld: En ljuskrona. Hjälmprydnad: Två vingar. Belagt hos Severin Hansson (1656–98), stadskomminister i Lund, 1697. Eder 19. Även hos brodern Hans (165(6)–1724), kyrkoherde i Kyrkheddinge och Esarp, 1697. Eder 19. Även hos Hans son och efterträdare Johannes (169(0)–1739), 1719. Eder 32. – Severin förde dessförinnan 1688 sköld: En duva på en gren (framväxande med ett blad längst ut) med ett (klöverblad) i näbben. Eder 13.
Torslundh M., ingenjör i Stockholm, 1738. Sköld: Två korslagda pilar och däröver en krona. Hjälmprydnad: Två korslagda pilar mellan två vingar. Bou 1738/2:1078, SSA.
Torslund Gustaf, landsstatstjänsteman i Stora Kopparbergs län, 1743/44. Sköld: Ett uppskjutande berg med ett uppväxande träd i en inhägnad på toppen, samt ovan sinister en framskjutande strålande sol. (Sköldhållare: Ett tillbakaseende lejon i höger tass hållande två korslagda pilar.) Eder 159.
Tozaræus Johannes Matthiæ (1602–54), kaplan i Stora Tuna, 1640. Sköld: Ett ormomslingrat latinskt kors. Ekström II:1 Bilaga, s.29.
Trail Patrik (död 1705), fänrik vid Kalmar infanteriregemente, 1703 löjtnant, 1705 sekundkapt där, 170(0). Sköld: En sparre, ovan åtföljd av två (genombrutna spetsrutor) och nedan av ett klöverblad. Eder 224.
Trana Erik Andersson (död 1634), kommissarie i Ingermanland, 1624. Sköld: En vakande trana på mark. Hjälmprydnad: Ett ormomslingrat stolpvis ställt svärd mellan två vingar. C C Gyllenhielms samling E:3706. [Adlad 1626 med förbättrat vapen.]
Trana Hans Sörenssen, rådman i Laholm, 1687. Sköld: En sinistervänd vakande trana på en kulle. Hjälmprydnad: Två uppväxande bladstänglar. Eder 98.
Trana Lars (1690–1756), kyrkoherde i Dimbo, 1743. Sköld: En vakande trana på en kulle. Hjälmprydnad: (Ett närmast trekantigt föremål) mellan två vingar. Eder 43.
Tranæus Johan, häradsfogde över Tjusts härad, 1697. Sköld: En vakande trana (på mark). Hjälmprydnad: Fem uppväx blommor. Eder 156.
Tranæus Olof (1682–1751), kyrkoherde i Osby, 1724. Sköld: En trana på mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Lunds domkapitel FIa:84, LLA (MS).
Tranæus Johan, justiarie och sekreterare vid Stockholmseskadern vid Amiralitetet, 1738. Sköld: En tillbakaseende vakande trana på mark. Eder 116.
Tranberg Johan (1665–1727), kyrkoherde i Dalstorp, 1719–20. Sköld: En duva med ett blad i näbben på en åt dexter nedböjd lövad gren uppväxande från en avhuggen trädstam uppväxande från mark samt ovan sinister en nedskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: Två sinistervända vingar. Eder 36, 37.
Tranberger Johan, stadsnotarie i Lindesberg, 1661. Sköld: En trana stående på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: En trana mellan två vingar. Mtl Örebro 1661.
Tranch- se nedan vid Trank-.
Tranhemius Sveno Nicolai (död 1673), regementspredikant, 1659 kyrkoherde i Flistad, 1668. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst för sin unge. M.G. De la Gardies samling E:1612.
Tranchelius Andreas (1697–1766), kyrkoherde i Kungälv, Rödbo och Ytterby, 1752. Sköld: En vakande trana på mark. Hjälmprydnad: En hjulorm i en hjälmkrona. Eder 50. – Brodern Jöns Tranchell (1698–1761), kyrkoherde i Vinberg, 1752. Sköld: Dito. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 50.
Tranchell se Tranchelius ovan.
Tranou se Tranæus, Olof.
Traubtzig se Trotzig.
Treslow Erik, kyrkoherde i Sätila, 1715. Sköld: En uppväxande (solros). Hjälmprydnad: Två vingar. Mtl Älvsborg 1715.
Treslow Erik Göransson (1672–1719), kyrkoherde i Berghem, 1719. Sköld: En kalk på ett (altare). Hjälmprydnad: (Ev. en rundel mellan) två vingar. Eder 36.
Treudderus /Treuderus/ Lars (död 1712), komminister i Fittja, 1694 kyrkoherde i Holm och Kulla, 1688/89. Bild: Tre spetsade pålar uppskjutande från en kulle. Eder 8.
Treutiger Pavel, fältpukslagare, 1600-talet. Sköld: Delad, i övre fältet en på skuran sittande ekorre hållande en uppväxande stängel med ekollon, i nedre fältet tre ekollon uppväxande från stänglar med blad från en kulle. Hjälmprydnad: Två vingar. På gravhäll. Svenska kyrkor, Stockholm 2, s.717. – Karl Karlsson, löjtnant vid amiralitetet, 174(3). Sköld: [Otydligt]. Hjälmprydnad: Två profilställda vingar. Eder 118.
Treyer Carl Fredrik (död 1769), tenngjutarmästare i Uppsala. Sköld: Ett lejon mellan tassarna hållande ett riksäpple. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.226.
Triberg Anders, kyrkoherde i Gräsgård, 1719. Sköld: Ett lejon gående på en snedstam. Hjälmprydnad: Två uppstigande lejon hållande något mellan sig. Inga initialer (därför ännu något osäkert belägg). Eder 38.
Triewald /Triwaldt/ Daniel, löjtnant vid Amiralitetet, 1738. Sköld: Kluven, i dexter fält ett upprest lejon i högra tassen svingande ett svärd, sinister fält delat av en genomgående skansmur med uppskjutande stång hissad med en (svensk örlogsflagga), stången på båda sidor åtföljd av en femuddig stjärna, samt under skansmuren två korslagda kanoner i övre och undre korsvinkeln åtföljda av en kula. Hjälmprydnad: En svensk örlogsflagga hissad från en stång uppskjutande genom en stående krans. Eder 116.
Troilius Uno Troili (1586–1664), kyrkoherde i Leksand, 1640. Sköld: Ett gudslamm med fana från tvärstång. Sonen Samuel förde samma sköld 1664. Ekström II:1 Bilaga, s.39f.
Trolle Nils Håkansson (1635–1705), ryttmästare, Örkened. Sköld: Ett lejonansikte. Hjälmprydnad: En uppskjutande arm med värja i handen. Krigsmanshusets handlingar 1701(?).
Trost Nils Jörensson, borgmästare i ("Särstad"? otydligt) och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke på sinister sida åtföljt av en sexuddig stjärna. R 4831. [Han skriver sig Nilß Jörenßon, men i sigillomskriften är därtill ingraverat: Trost.]
Trotzelius Benedictus (död 1721), kyrkoherde i Loftahammar, 1719. Bild: Ett ankare belagt med ett bevingat hjärta. Eder 31.
Trotzig Johan (1597–1647), direktör över styckegjuteriet vid Stora Kopparberget. Sköld: Otydlig (liknar hjälmprydnaden till formen). Hjälmprydnad: Två uppskjutande (harneskklädda?) armar gemensamt hållande (ett otydligt föremål, möjligen en brinnande granat). På hans epitafium i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Vapnets närmare utseende och tinkturer bör framgå därpå. Svenska kyrkor, Dalarne II:1, s.63, 66. Hans bror adlades Trotzenfelt 1669 och hans söner Peter och Mårten adlades Trotzig (adliga ätten Trotzig, nr 1005, respektive friherrliga ätten Trotzig, adlad 1684, friherrlig 1705) med nya vapen. Släkten inkom till Sverige från Lübeck 1581 med Johans far Mårten Traubtzig, född i Wittenberg.
Trägårdh Lars (1656–1708), kyrkoherde i Norra Rörum och Hallaröd, 1697. Sköld: Ett (lågande?) hjärta. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd med klotrund lövkrona (eller en uppväxande buske). Eder 19. – Sonen Sven (1691–1773), kyrkoherde i Helsingborg, Välluv och Rans, 1743. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Samma som fadern (ett uppväxande träd). Eder 44. – Erasmus, kyrkoherde i Karlshamn och Asarum, 1743. Sköld: Ett träd inom en rund inhägnad. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 44.
Trälod Olof, mönsterskrivare vid Hälsinge infanteriregemente, 1697. Sköld: En (naken) arm framskjutande ur en sky från ovan sinister och hållande ett lod. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 223.
Thuen Erik, landssekreterare (i Västerås?), 1697. Sköld: Ett tillbakaseende duva flygande över ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 156.
Tugurin Petrus (1698–1783), prost i Vånga, 1772. Sköld: En man i en båt roende på böljor åt dexter från framvällande molnskyar och mot ett hus på en framskjutande strand bakom vilket ett uppväxande träd. Valspråk: Per multa t...ationes. Eder 57.
Tulenius Ericus Andreæ (1652–92), lektor i Västerås, 169(0). Sköld: En hjort. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor (med sju kronblad) på stänglar med blad. Ekström II:1 Bilaga, s.22.
Tulin Knut Nilsson (1666–1730), kyrkoherde i Västra Karup och Hov, 1697. Sköld: En borg med tak och två runda torn med tornhuvar. Hjälmprydnad: Dito. Brodern Jöns (död 1697) förde samma märke i bild (på mark och med Guds namn i hebreisk skrift över borgen) 1688–97. Valspråk: Iehovæ nomen turris. Eder 13, 20. – Knut beläggs senare, 1729, med ett nytt vapen. Sköld: Ett gudslamm med fana på mark. Hjälmprydnad: En stjärna i en krans. Lunds domkapitel FIa:98, LLA (MS).
Tulin Johan(nes) /Hans/ (död 1741), kollega i Kristianstads skola, 1719. Sköld: En vakande trana på mark. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. [Initialer: HT.] Eder 32.
Tummelinus Gabriel, kyrkoherde i Lojo, 1688. Sköld: Ett träd uppväxande från gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 14.
Tumulin Salomon (1665–1747), kyrkoherde i Nystad, 1743. Sköld: [Otydlig.] Hjälmprydnad: En kalk. Eder 46.
Thun jfr Thuen.
Thun Josef (1661–1721), kyrkoherde i Nyköping Nicolai. Sköld (eller bild?): Ett lamm med en fana. Valspråk: In Te spes unica Jesu. K. A. Hagström: Strängnäs Stifts herdaminne II (1898), s.312.
Thunæmontanus Matthias Nicolai (död 1646), kyrkoherde i Köping, 1630–46. Sköld: En kyrkklocka. Ekström II:1 Bilaga, s.34.
Thunberg Carl, någon landsstatstjänsteman i Ystad 1743. Sköld: Ett upprest lejon på mark svingande ett svärd. Eder 159.
Tunensis Johannes Laurentii (1601–32), kaplan i Torsång, 1632. Sköld: En kalk. Ekström II:1 Bilaga, s.28.
Turbilius Magnus Johannis (död 1694), kyrkoherde i Örby och Kinna, 1688. Sköld: En kalk. Eder 14.
Thurelius Andreas (1689–1736), kyrkoherde i Berg, 1720. Sköld: Två rosor på stjälkar uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: Två rosor på stjälkar. Mtl Västml 1720.
Thuronius Johannes, kyrkoherde i Kangasala, 1688. Sköld: Ett andreaskors förenat med en stolpe uppskjutande från ett hjärta. Eder 14.
Turteltaube Henrik Conrad, kapten vid Viborgs läns infanteriregemente, 1700 major vid Savolax och Nyslotts läns fördubblingsregemente. 1697. Sköld: En duva sittande på en med en utväxande kvist åt vardera sidan försedd stubbe på mark. Hjälmprydnad: En tillbakaseende duva med lyftade vingar. Eder 227.
Twet /Tweet/Tvet/ Anders (1644–1715), lektor i Skara, 1689 kyrkoherde i Särestad, 1704 i Hassled. a) 1681. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Omskrift: ANDREAS TWEET. Uppsala domkapitel EIII:4a. b) 1688–97. Sköld: En sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: En (stjärna) mellan två palmkvistar. Eder 14, 21. – Sonen Johannes (1680–1748), kyrkoherde i Rångedala, 1720–43. Sköld: En kalk ovanpå en fyrkant (altare). Hjälmprydnad: En (uppskjutande pik) mellan två vingar. Eder 33, 43.
Twetonius Laurentius, kyrkoherde i Ekeberga, 1687. Bild: Tre blad utväxande från toppunkten av ett pentagram [detta därtill med sin dextra långsida förenat med stolpen i hans förnamnsinitial L]. Mtl Kronoberg 1687.
Twist Johan, rådman i Halmstad, 1687. Sköld: Ett lejon i språng. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon. Eder 98. – Peter (1668–1710), häradshövding i Villands, Gärds och Albo härader i Skåne, 1693. Sköld: Ett upprest lejon hållande i ett svärd med vänster tass om fästet och höger om klingan. Hjälmprydnad: Samma lejon uppstigande. Eder 99. [Adlad Rosentwist 1695 med förbättrat vapen. Äldst från England kom släkten från Lübeck till Halmstad senast 1660.]
Tybelius Nicolaus Matthiæ (död 1617), kyrkoherde i Björksta, 1617. Sköld: Ett kors med nedre armen kluven i två utåtvridna raka armar uppväxande från ett hjärta. Ekström I:2, s.731.
Tybelius Ericus Benedicti (död 1696), kyrkoherde i Ockelbo, 1688/89–90. Bild: En stolpvis ställd pil korslagd med två latinska kors med kryckavslutade armar och överlagd av en bjälke med kryckändar. Eder 10; Mtl Västernorrl 1690. – Sonen Johannes /Hans/ Erici (död 1693), kyrkoherde i Häverö, 1688. Sköld: En kalk. Eder 8.
Tysk se Modéer i Förteckningen.
Tysk Andreas Andreæ (1645–1727), kyrkoherde i Åsled, 1720. Sköld: Ett träd uppväxande från gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: En ros på (bladlös) stjälk mellan två vingar. Eder 33.
Taagelycke se Tagelycke.
Tänggreen se Tenggren.
Tärn- se Tern-.
Törnberg Olof, någon landsstatstjänsteman i Södermanlands län, 172(0). Sköld: Fem solfjädersformigt uppväxande blommor med torniga stjälkar på mark. Hjälmprydnad: Två uppväxande dylika blommor. Eder 158.
Törne Mikael Hansson (1638–94), borgmästare i Stockholm, 1687. Sköld: Tre stolpvis uppväxande törnrosor. Hjälmprydnad: Tre uppväxande törnrosor. Eder 94. [Efterkommande adlade Törnflycht med nytt vapen.]
Törnebom Johan, proviantmästare i Kalmar, 1697. Sköld: Tre törnrosor med torniga grenar mellan varje blomstjälk, uppväxande (från mark). Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 156.
Törnebohm Olof (1697–1766), kyrkoherde i Kungsbacka och Hanhals, 1743–52. Sköld: En blomma med småblommig blomkorg och långa smala blad uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 45, 50.
Törnedahl Mathias (död 1705), kyrkoherde i Larv, 1697. Sköld: Ett (träd eller möjligen blomma) uppväxande från en kulle. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd klädd arm hållande en knippe av tre blad. Eder 21.
Törner Anders (1664–1730), lektor i Linköping, 1719. Bild: Tre törnrosor på mark. Eder 31. – Johannes Laurentii, lektor i Linköping, 1719. Sköld: Två bladstänglar på mark. Hjälmprydnad: Två ax. Eder 31.
Törnevallius Petrus Johannis (död 1706), kyrkoherde i Gladhammar och Västrum, 1697. Sköld: En nedskjutande strålande sol över en uppväxande (törnbuske). Eder 17.
Törnquist Olof, rådman i Vänersborg, 1715. Sköld: Tre törnrosor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Ett dextervänt sittande lejon i högra tassen hållande en törnros på stjälk. Mtl Älvsborg 1715.
Törnqvist Claes (död 1760), tenngjutarmästare i Gävle. Sköld: En törnbuske uppväxande från mark. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.350.
Törnquist Olof, artillerilöjtnant vid amiralitetet, 1743. Sköld: Medelst en kavle styckad, i övre fältet en balkvis ställd kanon, i undre fältet en pyramid med kulor i hörnen och omslingrad av en lagerkvist. Eder 118.
Törnqvist N, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Uppdelad medelst ett smalt gaffelkors av guld i blått, vari Karlavagnens stjärnbild, rött, vari ett svärd, och grönt, vari ett ankare, alla märken av guld. Valspråk: Deus rex patria (’Gud, konungen, fäderneslandet’). Frimurare Vapen.
Törnschiär Lars Persson (död 1691), borgmästare i Malmö, 1687. Sköld: Tre harneskklädda ben i trepass (dvs en triskele) över två bjälkvis ställda strängar (föreställer möjligen en bjälke). Hjälmprydnad: Triskelen från skölden mellan två vingar. Eder 99.
Törnsten Eric, kyrkoherde i Bollebygd, 1715. Sköld: En kalk på ett altare under två uppväxande, motböjda och korslagda törnkvistar med vardera en ros på yttersidan. Hjälmprydnad: En (uppväxande? någon stjälk ej synlig i gravyren) törnros mellan två vingar. Mtl Älvsborg 1715.
Törnsten Jonas Edvard (1733–1783), lantmätare i Västerbottens län, 1772. Sköld: I fält, medelst en ginbalk ginstyckat i blått och grönt, en balkvis ställd ström ovan omgiven av klippor samt underlagd ginbalken. (Hjälmprydnad): En strålande femuddig stjärna. Sköldhållare: En örn. Eder 170. [Ett häremot identiskt sigill är avbildat i Fornvårdaren II:2–3 (meddelat av MS) såsom tillhörigt lantmätaren i Jämtland Johan Törnsten (1738–1796); ovisst om de (som måhända var bröder?) hade varsitt sigill med identiska gravyrer, eller om den ene övertagit den andres sigill.] Johan Petter Udds signet
Törnsten Jonas, kyrkoherde i Njurunda. Sköld: Tre bjälkvis över varandra ställda fiskar, den mellersta sinistervänd. Hjälmprydnad: En uppskjutande böjd högerarm hållande en ginbalksvis nedåtvänd fisk. Omskrift [otydlig]: JONAS TÖRNSTEN(?). Eder 59.

Udd Johan Petter, häradsfogde över Svartsjö län, 1703. Sköld: Tre pilspetsar, ställda en över två. Hjälmprydnad: En pilspets. Eder 155.
Udd /Udde/ Johannes Jonæ /Jöns/, Malmö 1664. Sköld: Ett hjärta och däröver (en stjärna). Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna. Krigskollegii brevböcker 1664:1, s.284.
Uddenberg H E, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Delad i blått, vari en tryckt triangel av silver överlagd med ett bjälkvis ställt blixtknippe av guld, och guld, vari ett uppskjutande (svart) berg. Valspråk: Honeste et urbane. Frimurare Vapen.
Uggla Marcus (1600–49), borgmästare i Växjö. Sköld: En uggla sittande på en gren. Raneke III, s.658.
Uggla Eric, borgmästare i Sala, 1743. Sköld: I blått fält en inböjd spets belagd med en uggla sittande på en kvist liggande på ett svävande sexberg, spetsen åtföljd av två sexbladiga rosor. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon i höger tass hållande en pil. Eder 159.
Uhr- se vid Ur-.
Ulff Ericus (1619–1701), kyrkoherde i Svinstad, 1697. Bild: En upprest varg under en femuddig stjärna. Eder 17.
Ulff Jacob Larsson, vid Göta hovrätt (häradshövding?), Gärds häradsting 1687. Sköld: En sittande varg. Hjälmprydnad: Dito. Eder 99.
Ullin Petrus (164(0)–1724), kyrkoherde i Floby, 1697. Sköld: En man i knälång rock stående på mark. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 21.
Ulmgrehn Lars (1655–1711), kyrkoherde i Ljungby, 1697. Sköld: Tre (ljungblommor) på stjälkar, uppväxande. Hjälmprydnad: Dito. Eder 23.
Ulnerus Isaac, kyrkoherde i Lemo, 1772. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett klot. Hjälmprydnad: En upprest bock. Initialer: IU. Eder 59.
Ulrich Johan Wilhelm, lagman i Narva, 1691. Sköld: [Avtrycket skadat, men troligen en (pelare) åtminstone på sinister sida åtföljd av en ros.] Hjälmprydnad: (Något) mellan två vingar. Eder 94.
Ulsberg Olof (död 1705), adjunkt, 1704 kyrkoherde i Bergsjö och Hassela, 1688/89. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Tre blommor. Eder 10. [Son till Andreas Netzelius.]

Ulnæus Johannes Olai (1667–1735), kyrkoherde i Luleå, 1710. Sköld: Styckad, i övre fältet en örn, i nedre en krans. Hjälmprydnad: Ett uppstigande örnhuvud inom en krans. Mtl Västerbotten 1710. – Olof, någon landsstatstjänsteman i Västerbottens län, 1743. Sköld: I blått fält en femuddig stjärna inskriven i ett monogram bildat av bokstäverna O V sammanflätade. Hjälmprydnad: En svävande femuddig stjärna mellan två vingar. Eder 159.
Ultin Carl Johan, kronolänsman i Värmdö skeppslag, 1757 (2 avtryck). Sköld: Ett dubbelsvansat lejon på en gräsbevuxen holme uppskjutande ur böljor. Hjälmprydnad: Ett hjärta mellan två vingar. [Initialer: CIW.] Värmdö häradsrätt FII:1, SSA.

Unæus Olaus (död 1729), kyrkoherde i Stoby, a) 1721. Sköld: Ett träd med en krona runt stammen uppväxande från mark. Lunds domkapitel FIa:78 (MS). b) 1724. Sköld: Ett ormomslingrat träd uppväxande från mark, samt över trädet ett krucifix. Valspråk: Omnes ventite hinc ill & lack y ma. Lunds domkapitel FIa:86 (MS).
Unander Ericus Matthiæ, kyrkoherde i Ununge och Edsbro, 1688/89. Sköld: En kalk åtföljd ovan av ett nattvardsbröd. Hjälmprydnad: En uppväxande flerbladig stjälk med tulpanlik blomma. Eder 8.
Unander Christopher Gabriel (verksam 1803–30), tenngjutare i Göteborg. I hans kompletteringsstämpel syns en blomma i en urna/kalk. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.174.
Undén Gustaf (död 1711), kapten vid Västgöta femmänningsregemente, 170(4). Sköld: En brinnande granat med eldsvans nedåt och omgiven av ett vingpar. Hjälmprydnad: En sinistervänd uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd. Eder 228.
Undenius Haqvinus (1652–1725), kyrkoherde i Undenäs, 1697. Sköld: Ett (träd) uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma med två par stjälkblad. Eder 21. Modifikation i ny signet, känd 1720. Sköld: Dito [fast marken ej synlig p.g.a. att avtrycket är trasigt]. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 33.
Unge Anders, postmästare i Falkenberg, 1697. Sköld: En pelikan på mark ristande sitt bröst inför sin unge. Eder 156.
Unge Petrus (Andreæ, 1643–1714), kyrkoherde i Åsarp, 1697. Sköld: En duva. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma med två motsatta rotblad. Eder 21.
Unge Petrus (Georgii, 1688–1770), kyrkoherde i Södra Mellby och Vitaby. a) 1719–23. Sköld: En duva (framför en blomma böjd åt sinister, på mark?). Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar uppväxande ur ett hjärta mellan två vingar. Eder 32, Lunds domkapitel FIa:83, LLA (MS). b) 1743. Sköld: En sexuddig stjärna över en av vågskuror bildad(?) bjälke. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 44.
Unge Andreas (Ambrosii, 1662–1736), lektor i Skara, 1726 domprost, 1721. Sköld: En duva sittande på en gren uppväxande från mark med ett lövat utskott åt dexter. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 33. – Brodern Jonas (1681–1755), kyrkoherde i Lidköping, 1752. Sköld: [Avtrycket trasigt]. Hjälmprydnad: En duva med lyftade vingar och en olivkvist i näbben. Eder 47.
Unger Daniel Johannis (1647–96), sist kyrkoherde i Katarina, Stockholm, 1680–89. Sköld: En man hållande en kvist(?). Hjälmprydnad: En sol mellan två vingar. Ekström II:1 Bilaga, s.21.
Unnerus Samuel (1648–1724), kyrkoherde i Rydaholm, 1697–1703. Sköld: "En stående fågel." (En fågel sittande på en kvist.) Eder 23, HT 42, s.80.
Uppendick Gert (1645–1700), kyrkoherde i Lövestad och Fågeltofta, 1697. Sköld: Två sexuddiga stjärnor över en (avtagande måne). Hjälmprydnad: En vippa (i vas? eller uppväxande träd e.dyl.). Eder 19. – Peter (1661–96), kyrkoherde i Västra Nöbbelöv och Skivarp, 1688. Sköld: [Svårtolkad – inte väl en duva eller en dödskalle uppskjutande bakom en genomgående uppslagen bok?] Hjälmprydnad: Ett bevingat hjärta. Eder 13. – Gerts son Erasmus (1684–1745), kyrkoherde i Hammenhög, 1743. Sköld: Ett lejon i språng. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 44.
Uhr Johan Eriksson (1651–1709), kyrkoherde i Håslöv och Bodarp, 1688–97. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Ett dextervänt kristushuvud med strålgloria. Eder 13, 19.
Urlander Johan, sergeant vid Västmanlands infanteriregemente, 1691. Sköld: En upprest björn på mark. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Västmanlands reg. räk. 1690, s.217, RA. – Johan, möjligen = (död 1740), landskamrer i Falun, 1719. Sköld: [Avtrycket skadat]. Hjälmprydnad: En femuddig strålande stjärna. Västmanlands reg. räk. 1719, s.56.
Ursell Johan O:son, postmästare i Kristianstad. Sköld: [Otydligt, en gående björn?] Hjälmprydnad: [Otydligt, en uppstigande björn?] Signeten, med initialerna IOV, använd 1743 av sonen Hans (1697–1751), kyrkoherde i Harlösa och Hammarlunda. Eder 44.
Utter jfr Svahn.
Utter Lars, någon landstatstjänsteman i Kalmar län, 1719. Sköld: En (stubbe) på en holme i vatten. Hjälmprydnad: En uppstigande (utter) mellan två vingar. Eder 157.
Utter Per Månsson (1566–1623). (1) 1588. Sköld: En växt med tre blad, varav ett nedåtvänt, stängel och blommor. (2) 1608–23. Sköld: Delad, i övre fältet en gående utter med fisk i munnen, i nedre ett uppväxande klöverblad från vars stängel nedtill utgår två bladskidor. [Söner adlade 1632 respektive 1636 med helt liknande vapen.] PHT 1959, s.171f.
Utterklo Anders Andersson, sekreterare, sedermera (1703) kommissionssekreterare i Köpenhamn. (Hälsingborg) 1688. Sköld: En utter uppstigande ur böljor. Hjälmprydnad: Två vingar. Kanslibokhållarens arkiv E2:7. [En bror adlad 1673 med annat vapen.]

W... se Henrik Johansson.
Wagner Ela(v)us (1630–1721), kyrkoherde i Algustorp, 1720. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Ett uppryckt träd. [Ägarinitialer inte synliga i detta avtryck, så attribueringen är hittills något osäker.] Eder 33.
Wagner Matthias Jacobi (1635–93), kyrkoherde i Köping, sedermera i S:t Jacob, Stockholm, 1674–87. Sköld: En pelikan med lyftad näbb med unge vid bröstet. Hjälmprydnad: En lilja mellan två palmkvistar. Initialer: MW. Ekström II:1 Bilaga, s.33; Eder 12.
Wahl- se vid Wal- nedan.
Hval Lars (1678–1753), kyrkoherde i Ving, 1752. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 47.
Wahlberg Jonas, lagman i Skänninge, 1687. Sköld: Delad, i övre fältet ett svävande berg, undre fältet murstensmönstrat. Hjälmprydnad: Tre uppväxande naturliga liljor. Eder 95.
Wahlberg Sven (1668–1749), lektor i Skara, 1729 kyrkoherde i Alingsås, 1721. Sköld: En åttauddig stjärna. Eder 33.
Hvalberg Nicolaus Olavi (1680–1746), kyrkoherde i Tengene, 1743. Sköld: Två motvända duvor sittande på varsin från mark uppväxande gren och gemensamt i näbben hållande ett hjärta mellan sig. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 43.
Wahlborg Jonas J. (död 1777), kyrkoherde i Uddevalla, 1743. Sköld: Kluven, i dexter fält en stav omslingrad av en bladranka, i sinister fält ett borgtorn. Hjälmprydnad: Två lövkvistar. Eder 45.
Waldenius Olof, komminister i Ljusdal, 1688. Sköld: [Avtrycket trasigt]. Hjälmprydnad: En kalk. Eder 10.
Waldius Jacob (162(8)–97), kyrkoherde i Simtuna och Altuna, 1688/89. Sköld: En sinistervänd duva på ett uppskjutande treberg med olivkvist i näbben. Eder 8.
Waldner Jonas, "administer" i Arbrå, 1688/89. Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 10.
Wale se Hans Ollsön.
Valenius Olaus Michaëlis (död 1661), regementspredikant vid Västmanlands infanteriregemente, 1676. Sköld: En hand framskjutande ur en sky från dexter och hållande en nyckel. Hjälmprydnad: En änglaflykt (kerub)? Ekström II:1 Bilaga, s.36.
Wahlgréen Ernst, räntmästare vid Amiralitetets krigsmanskassa, 1737. Sköld: Delad, i övre fältet två korslagda lagerkvistar, i undre fältet en delfin ["val"]. Hjälmprydnad: Två uppväxande lagerkvistar. Eder 116.
Hwaling Johannes (död 1703), kyrkoherde i Västra och Östra Vram, 1688. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Eder 13.
Walingius Olaus N, domkyrkosacellan i Strängnäs, 1689. Sköld: Tre (avlövade?) träd uppväxande från ett uppskjutande treberg. Initialer: ONW. Eder 12.
Walcke Detleff (så egenhändigt), rådman i Uddevalla, 1754. Sköld: Kluven i guld, vari två korslagda palmkvistar överlagda av ett bjälkvis ställt rektangulärt föremål, och blått, vari en i två rader schackrutad bjälke åtföljd av tre stolpvis ställda biljetter. Sköldhållare: Ett sittande tillbakaseende lejon. Initialer: DW. Mtl Gbg o Bohus 1755.
Wallberg Isak (1719–86), kyrkoherde i Snöstorp, 1772. Sköld: En genomgående triangel uppdelad i tre lika stora sektorer vari 1. ett ankare, 2. ett latinskt kors respektive 3. ett hjärta placerat med sina nedåtriktningar mot varje sektors bas. Valspråk (inskrivet utanför triangelns sidor): Iesus vita beati. Eder 58.
Wallbohm J., Hälsingland 1713. Sköld: En genomgående krenelerad mur ovan åtföljd av två liggande sexuddiga stjärnor. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Mtl Västernorrl 1713, s.1275.
Wallbom Jakob (1678–1727), kyrkoherde i Kinneved, 1720. Sköld: Tre rosor på raka bladlösa stjälkar stolpvis uppväxande från en balkvis ställd kavle (nedan åtföljd av något? – avtrycket trasigt). Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar mellan två strutsplymer. Eder 33.
Walldorf Jacob (1674–1728), lektor i Linköping, 1719. Bild: Ett brinnande hjärta stående på ett altare samt därovan nedskjutande strålar, det hela omgivet av två korslagda palmkvistar. Eder 31.
Wallenius Magnus, kyrkoherde i Gudmundrå, 1662. Sköld: En kalk. Västernorrlands läns landsboksverifikationer 1662 (PS).
Wallenius Johannes (1657–1700), kyrkoherde i Hudiksvall och Idenor, 1697. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst för sin unge. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 16.
Wallenius Laurenius Caroli (död 1701), kyrkoherde i Flisby och Solberga, 1697. Sköld: En kalk. Eder 17.
Wallenius Joseph, vid Tavastehus läns infanteriregemente, 1753. Sköld: En dextervänd präst med höger hand välsignande en i hans högra hand hållen kalk, samt däröver en nedskjutande strålande sol. Eder 242.
Wallensen Magnus Gabriel, ryttmästare vid Jämtlands kavalleriregemente, 1697. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 223.
Vallensis Andreas Petri (omnämnd 1570–80), kyrkoherde i Hedemora, 1574. Sköld: En man i ländkläde (av egyptiskt utseende) hållande med uppböjd arm i vänster hand en ring varifrån hänger ett latinskt kors och i nedåt utsträckt höger hand (en uppslagen bok). Ekström I:2, s.588.
Wallentein Per, auditör vid Västmanlands infanteriregemente, 1745. Sköld: Delad av en bjälke, i övre fältet en trave stenar, lagda en på två på tre på bjälken, samt undre fältet spetsrutat. (Sköldhållare: Ett lejon och en grip, båda tillbakaseende.) Eder 235.
Wallerius Daniel Laurentii (1630–89), biskop i Göteborg, 1688. Sköld: Tre tulpaner uppväxande från en dödskalle överlagd två korslagda benknotor. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman i högra handen hållande en uppslagen bok och vänstra handen i sidan. Eder 14. – Brodern Nicolaus (1633–97), kyrkoherde i Högsby, 1688. Sköld: En barhuvad man i rock stående på mark och bärande en kalk på högra handflatan och med vänstra armen i sidan. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon. Eder 14.
Wallerius Johannes Johannis (1641–99), kyrkoherde i Hällestad, 1697–1719. Sköld: En kalk på dexter sida om ett gudslamm med fana på mark. Hjälmprydnad: En duva med en olivkvist i näbben. Eder 17, 31.
Wallerius Magnus (1710–97), kyrkoherde i Örgryte, 1772. Sköld: I blått fält ett brinnande ljus i ljusstake på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: En strålande femuddig stjärna på en liggande törnekrans. Valspråk: Sal her edert lius lysa mig. Eder 58.
Wallersteen Ernst (168(8)–1771), kyrkoherde i Östra Kärrstorp, 1743. Sköld: Tre latinska kors på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 44.
Wallgren Bengt (död 1731), kyrkoherde i Össjö, 1729. Sköld: Två lågande hjärtan, dexter hjärta delvis skymmande sinister. Lunds domkapitel FIa:98, LLA (MS).
Wallin Andreas (1651–1721), kyrkoherde i Bokenäs, 1719–20. Sköld (i gravyren utbytt mot): En uppslagen bok. Hjälmprydnad: Tre uppväxande ax. Eder 36, 37. – Sonen Severin (1681–1748), kyrkoherde i Ljungby. a) 1719. Sköld: Två stentavlor, dexter med de romerska sifforna I-III, sinister med IV-VIII. Eder 36. b) 1743. Sköld: Två klungor med tre träd i varje uppväxande från en kulle. Hjälmprydnad: En duva med en olivkvist i näbben. Eder 45.
Wallman Michel, rådman i Vänersborg, 1715. Sköld: En man i kjortel hållande en blomma i höger hand, på gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. [Initialer MAV.] Mtl Älvsborg 1715.
Walltier Ericus (1658–1709), brukspredikant i Galtström, 1690. Sköld: Ett buskage(?). Sköld: En uppskjutande spets(?). Mtl Västernorrl 1690.
Wahlman Per (1649–1722), komminister i Valbo, 1707 kyrkoherde i Ljusdal, 1688/89–1713. Sköld: Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En duva. Eder 10, Mtl Västernorrl 1713.
Wahlström Hans (1664–1746, antog namnet), komminster i Fläckebo, 1742 kyrkoherde där, 1723. Sköld: En blomma med två rotblad uppväxande från en (rundel). Hjälmprydnad: Dito. Mtl Västml 1723.
Wandalin Ivar (1625–93), kyrkoherde i Uppåkra och Flackarp, 1688. Sköld: En (duva) sittande ovanpå en ormstav. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma. Eder 13.
Wandelin Björn Larsson /Bernhardus Laurentii/ kyrkoherde i Torsby, 1719. Sköld: En fågel med klorna i öglan på en orm som slagit en ögla mitt på sig. Eder 36.
Wankif Nicolaus (död 1767), hovpräst hos Gyllenborg, senare kyrkoherde i Lösen, 1727. (Sköld): Ett lågande hjärta inom en lagerkrans. Lunds domkapitel FIa:94, LLA (MS). – Petrus (1696–1752), kyrkoherde i Räng och Stora Hammar, 1743. Sköld: [Otydligt, en krona hållen av två uppskjutande armar?] Eder 44. – Andreas, kyrkoherde i Glimåkra och Örkened, 1743. Sköld: Två bladstänglar på mark. Hjälmprydnad: Två uppväxande bladstänglar. Eder 44.
Wanzelius Johan (död 1687), kyrkoherde i Giresta och Gryta, 1688/89. Sköld: En sinistervänd pelikan på mark ristande sitt bröst inför sina ungar. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 8.
Wansonius Anders (död 1691), komminister vid Uppsala domkyrka, 1688/89. Sköld: En tupp. Eder 8.
Wanzonius Johannes Jonasson (död 1717), kyrkoherde i Dalköpinge och Gislöv, 1688–97. Sköld: En kalk på mark. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma. Eder 13, 19.
Warberg Albrekt Bör(ge)sson, rådman i Halmstad (tog avsked 1687/88), 1687. Sköld: En hund upprest mot ett under dess tyngd sviktande träd (på mark). Hjälmprydnad: En uppstigande hund. Eder 98.
Warberg Peter, löjtnant vid amiralitetet, 174(3). Sköld: Delad och överkluven, 1. en åttauddig stjärna, 2. i rött fält en ginbalk, 3. i blått fält ett balkvis ställt ankare liggande mot en skrovlig klippa i sinister snedstam. Hjälmprydnad: En sinistervänd (klädd eller harneskklädd) arm ställd på armbågen och svingande ett svärd mellan en svensk örlogsflagga och en vinge. Eder 118.
Wardman Christopher, borgmästare i Vadstena, 1687. Sköld: En man uppstigande ur böljor. Hjälmprydnad: En svävande stjärna mellan två vingar (väl inte horn besatta med fjädrar?). Eder 95.
Varenholtz Johan Rutger (1664–97), kyrkoherde i Borgeby och Löddeköpinge, 1697. Sköld: En bjälkvis ställd och i båda ändar avhuggen gren med två korslagda uppväxande kvistar. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 19.
Warfv- se vid Warv- nedan.
Warg Ericus Olai, kyrkoherde i Nora, 1646. Sköld: En från en liggande stock uppväxande växt. Västernorrlands läns landsboksverifikationer 1646 (PS).
Wargh Dominicus Nilsson (1653–1718), komminister i Enånger, 1688/89–1705. Sköld: En tillbakaseende varg gående åt sinister på mark. Hjälmprydnad: En sinistervänd uppstigande varg. Eder 10; Mtl Vnorrl 1705.
Wargentin Johan (1678–1738), häradshövding i Lill-Savolaks härad, 1736. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Biografica / Argillander.
Warner Otto (1679–ca 1723), fänrik vid Garnisonsregementet i Wismar, 1704 löjtnant vid Elbingska regementet, 1705 kapten där, 1709 ryttmästare vid Norra skånska kavalleriregementet. 1700. Sköld: En blå bjälke belagd med tre åttauddiga stjärnor. Hjälmprydnad: En svävande åttauddig stjärna mellan två strutsplymer. Eder 227.
Warner Andreas, kyrkoherde (i eller nära Uddevalla), 1723. Sköld: Tre (ax) uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Fortuna med sitt segel. Mtl Gbg och Bohus 1723.
Wass Anders Svensson (död 1630), agent, sedermera resident, i Hamburg, 1628. Sköld: Ett hjärta och däröver två i bjälke ställda rosor. Skoklostersamlingen E 8134 (OE). [Adlad Ödell (eller Ödla) 1630 med nytt vapen.]
Wassberg Lorents (verksam 1773–1800), tenngjutaremästare i Kalmar. Sköld: Ett (svävande) berg. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.275.
Wasselius Ericus (död 1715), komminister i Litslena, 1694 kyrkoherde där, 1688/89. Sköld: En and simmande på böljor. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 9.
Wasser C. L. Sköld: Genom inböjt mantelsnitt delad i rött och silver, vari en åttauddig stjärna över ett (hjärta). (Sköldhållare: Dexter en tillbakaseende (örn).) [Signeten använd av B. L. /egenhändigt: Hwasser/, häradshövding i Norrvikens härad, 1769. Riksdagsfullmakter R 5161.
Wassman Anders (född 1684), fänrik vid Upplands femmänningsregemente, 1716 löjtnant där, 172(3)–49 löjtnant vid Drottningens livregemente till fot. 1712. Sköld: Två korslagda svärd i övre korsvinkeln åtföljda av en stolpvis ställd pil. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd mellan fyra parvis grupperade standar. Eder 227.
Wattrangius Ericus Andreæ, 1654 kyrkoherde i Torsåker, 1646. Sköld: Ett timglas. Västernorrlands läns landsboksverifikationer 1646 (PS).
Vatke Zakarias (död 1616), skolmästare i Stockholm. Sköld: Ett bomärke bestående av ett antoniuskors med pilspets nedtill, ormomslingrat och nedan åtföljt av korslagda benknotor och under dem en dödskalle. (Initialer inskrivna.) På gravhäll. Svenska kyrkor, Stockholm 2, s.721.
Vatz Sven Johannis (1638–94), kyrkoherde i Bollnäs, 1688. Bild: En uppslagen bok med bokstäverna L E och omgiven av rötter. Valspråk: Si iuxta werbum. Eder 10. [Sigillet övertogs och brukades även av svärsonen och efterträdaren Nils Clewberg 1697. Eder 16.]
Watz Andreas, från 1630 major vid Johan Banérs fältregemente. 1630. Sköld: Tre sjuuddiga stjärnor ordnade två över en. Hjälmprydnad: En sjuuddig stjärna. Förekommer också senare på en kvinnlig släktmedlems gravhäll. Olle Elm i Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1998. [Släkten förefaller tillhöra det tyska språkområdets inte ovanliga s.k. skenadel.]
Waxelius Olof (död 1697), kyrkoherde i Valö, 1688. Sköld: En kalk. [De tre ägarinitialerna otydliga, attribueringen därmed osäker. Den andra synes vara ett A.] Eder 8.
Webling se Wibbeling.
Wedberg J O, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: I fält av guld ett uppskjutande (blått) berg och en blå ginstam belagd med en strålande femuddig stjärna av guld. Valspråk: Per ardua ad astra. Frimurare Vapen.
Wedderborgh Thomas, rådman i Växjö, 1615. Sköld: En sparre åtföljd av tre rosor. Enligt egenhändig teckning i stambok. Anbytarforum/Växjö 2002-01-22 (OE).
Wedege Jacob, borgmästare i Växjö och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett upprest lejon. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon. R 4831. Samma vapen beläggs hos Hasselbeck, borgmästare i Växjö, 1687. Mtl Kronoberg 1687; Eder 97.
Wedekindt Matthias, stadsskrivare i Landskrona, 1687. Sköld: Ett gudslamm med fana på mark. (Svagt avtryck.) Eder 99.
Wedeman Carl Gustaf, löjtnant vid Åbo läns infanteriregemente, 1752. Sköld: I fält av guld en blå balk belagd med tre femuddiga stjärnor samt åtföljd ovan och nedan av en balkvis ställd lagerkvist. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon i högra tassen hållande en kvist med tre blad. Eder 243.
Wegner Lars (död 1715), kyrkoherde i Lena, 1688. Sköld: En vagnkaross på mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 9.
Weibull Hans Peter, kyrkohrede i Mörrum och Elleholm, 1743. Sköld: En fläkt örn i klorna hållande en orm. [Attribueringen inte säker eftersom signeten saknar initialer.] Eder 44.
Weidman Johan Gottfriedh (1710–50), kyrkoherde i Gladsax och Östra Tomarp, 1743. Sköld: Ett lågande bevingat hjärta på ett altare. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 44.
Weigang Johan (död 1707), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: Justitia. Samma bild användes även av hans son Carl (1707–63), tenngjutarmästare i Stockholm. Sonsonen Samuel (1742–93), även han tenngjutarmästare i Stockholm, bytte dock vapenbild. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett bevingat klot. På deras mästarmärken. (Initialer inskrivna i alla tre märkena.) Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.101, 121, 143.
W(eijer?) H. Sköld: Ett träd uppväxande från gräsbevuxen mark. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. – Anders Holst (1697–1762), kyrkoherde i Stiby, använde 1743 en signet med beskrivna vapen och initialerna HW. Holsts svärmor hette Anna Weijer, varför en gissning kan vara att signeten tillhört hennes far eller bror e.dyl. Eder 44.
Weiller Hans, guldsmed, Stockholm 1627. Sköld: Två korslagda örnfötter. Hjälmprydnad: En uppstigande människofigur. Svea hovrätt, Huvudarkivet EVIa2aa:61.
Weinberg Hans, landtullnär i Varberg, 1697. Sköld: Två vinkvistar med varsin nedhängande druvklase och med stjälkarna korslagda uppväxande från (svävande) mark. Hjälmprydnad: Samma vinkvistar. Eder 156.
Weinheim Nils Arvidsson (1635–1702), inspektör över småtullarna och accisen i Skåne, Halland och Blekinge, slutligen överinspektör över tullarna i Sverige och Finland samt assessor i likvidationskommissionen. 1662. Sköld: En klädd arm framskjutande ur en sky och hållande en vinstock med nedhängande druvklase. Hjälmprydnad: En uppväxande vinstock mellan två vingar. C.G. Wrangels samling E:8511. [Adlad Hägerflycht 1675 med nytt vapen.]
Weldt se vid Welt nedan.
Welin Pehr (död 1700), komminister i Edbo, 1694 i Knutby, 1688/89. Sköld: Kluven, i dexter fält en höjd bjälke ovan åtföljd av en sexuddig stjärna och nedan av två korslagda (pilar), i sinister fält en sänkt bjälke ovan åtföljd av ett stolpvis ställt spjut och nedan av en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: Tre uppväx (vajande) (blommor eller naturliga liljor) [själva blommorna syns inte i detta avtryck, som är skadat]. [Attribueringen osäker. Två initialer: bortfallen respektive E; att Pehr inte här använder en annans sigill förutsätter alltså att han kunde skriva sina initialer PE (t.ex. Petrus Erici).] Eder 8.
Wellstadius Eric (1649–1716), komminister i Lidingö, 1689 kyrkoherde i Kalmar i Uppland, 1688/89. Sköld: En duva sittande på och bitande i en kvist. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 9.
Weldt Gabriel, (rådman) i Jönköping, 1695. Sköld: Kluven och överdelad, 1. genom delande och styckande skuror spetsrutat av rött och silver, 2. i blått fält en lilja (av silver), 3. i fält (av silver) en femuddig stjärna och däröver en medelst en uppböjd bågskura bildad röd ginstam. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon med båda tassarna uppbärande en femuddig stjärna. Eder 97.
Welt Lars (död 1731), kyrkoherde i Ösmo, 1697. Sköld: En av en vågskura bildad balk åtföljd ovan av en nedskjutande sky och nedan av [något föremål] på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Två böjda palmkvistar upptill och nedtill korsläggande varandra. Eder 22.
Wenberg D... A-son, rådman i Vänersborg, 1715. Sköld: Fyra (ax) uppväxande från ett uppskjutande berg. Mtl Älvsborg 1715.
Wendelin Matthias (död 1711), kyrkoherde i Roslags-Bro, 1697. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: En uppväxande stjälk delande sig och slutande i två (knoppar). Eder 16.
Wennerbom Olof (1701–71), kyrkoherde i Sunnersberg, 1752. Sköld: En tulpan med två blad och två blommor uppväxande på en gemensam stjälk från mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 47.
Wennergren /Wängren/ Nils, rådman i Vänersborg, 1715. Sköld: Ett upprest lejon på mark. Hjälmprydnad: En avhuggen och åt sinister tillbakaböjd lövad kvist. Mtl Älvsborg 1715.
Wennerquist Jonas, rådman i Uddevalla, 1724–28. Sköld: Ett brinnande bevingat hjärta(?). Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. Mtl Gbg och Bohus 1724, 28.
Vergb(ergh?) Hans, riksdagsman (på dokumentet framgår ej var), 1635. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. [I sigillomskriften är HANS VERG... tydbart, släktnamnet ser i namnteckningen ut som Wargbergh.] R 4788.
Werdt se vid Wert nedan.
Werner Johannes, borgmästare i Jönköping, 1687. Sköld: Tre bildade avtagande månar, ordnade två över en. Hjälmprydnad: Tre uppskjutande bardisaner. Eder 96.
von Werdt Abraham, rådman i Västerås, 1723. Sköld: Tre eldsprutande berg. Hjälmprydnad: En uppskjutande fransk lilja mellan två vingar. Mtl Västml 1723.
Wertmüller Sköld: I blått fält ett kvarnhjul inneslutande två utåtvända bildade halvmånar, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra [fem] strutsplymer, omväxlande av guld och blå. – Ursprungligen borgarsläkt från Zürich (Werdmüller), inkommen på 1600-talet, utslocknad här på 1800-talet. Belagt använt i sigill av översten Hans Rudolf [1643–48] och Johan Ulrik. Granström: "Några anteckningar om familjen Wertmüller", C.G. Wrangels samling E:8511 (Hans Rudolfs sigill), tinkturer enligt Siebmacher.
Weslander Hans (1630–94), kyrkoherde i Ovansjö, 1688/89–90. Sköld: Tre rosor på en gemensam, avhuggen stjälk (med rotänden böjd åt sinister). Hjälmprydnad: Två vesselhorn. [Ägarinitialer HLW.] Eder 10; Mtl Västernorrl 1690.
Veslo Lubertus (död 1519/20), domprost i Västerås. Sköld: Tre i balk ställda sexuddiga stjärnor åtföljda ovan och nedan av bokstaven L. Ekström I:1, s.442.
Wesslo se Wess- nedan.
Wesman se Wess- nedan.
Wesslo Joh. Fr., borgmästare i Kungälv, 1754. Sköld: En från sinister framskjutande klädd arm svingande en hammare över ett städ. Sköldhållare: En tillbakaseende grip. Inga initialer. Mtl Gbg och Bohus 1755.
Wässman Daniel Göransson (död 1692), häradshövding över Tveta, Mo och Västra härader, 1687. Sköld: Ett uppskjutande treberg med tre lågor. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd pil mellan två vingar. Eder 96. [En son 1692 adlad Stiernklo med nytt vapen.]
Wessman Carl (Danielsson, 1661–1747), kyrkoherde i Ryssby, 1697. Sköld: Tre rosor med korslagda stjälkar uppväxande från ett hjärta, hjärtat åtföljt på vardera sidan av en femuddig stjärna. Eder 23.
Wessman /Wässman/ Gustav (död 1702), löjtnant vid Jönköpings infanteriregemente, senare fänrik, två olika sigill. 170(0). Sköld: En hjort uppstigande från ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande en värja mellan två sammandragna fanor. (I det andra sigillet är hjorten sinistervänd.) Eder 223 (två ställen).
Wessman Jonas (död 1748), fänrik vid Västgöta femmänningsregemente, 1716 löjtnant där, 1718–19 kapten vid Västra skånska infanteriregementet, 1712. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett vingat klot. Eder 228.
Wessman Hans Daniel, kaptenlöjtnant vid Amiralitetet, 1737. Bild: En palm uppväxande från mark. Valspråk: Crescit sub pondere palmes. Eder 116.
Wesman Carl (1728–tidigast 1772), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: Ett tillbakaseende lejon på mark hållande en mot marken stödd oval sköld (med hans initialer inskrivna däri). På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.111.
Westadius Lars (död 1690), kyrkoherde i Hudiksvall och Idenor, 1688/89. Sköld: En kalk över en (bjälke i sköldfoten). Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 10.
Westadius Erik (1683–1727), kyrkoherde i Västra Ljungby, 1727. Sköld: Tre ax uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: Ett strålande öga. Lunds domkapitel FIa:92, LLA (MS).
Westelius Petrus Benedicti (1670–1722), kyrkoherde i Gamleby, 1719. Sköld: En arm framskjutande ur en sky och hållande en ginbalksvis ställd nyckel med axet uppåtvänt. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 31.
Wester /Wäster/ Johan, rådman i Karlshamn, 1710. Sköld: Tre ax stolpvis uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två uppväxande ax. Mtl Blekinge 1710.
Westerberg Anders, (mantalskommissarie) i Västerbottens län, 1753–57. Sköld: Ett (svävande) sexberg ovan sinister åtföljt av en nedåt strålande sol. Hjälmprydnad: Två vingar. [Initialer: AEW.] Mtl Västerbotten 1754, 1758.
Westerheim Salomon, tullförvaltare. Sköld: Ett upprest lejon. På oblatask given 1686 till Fredrikskyrkan i Karlskrona. Svenska kyrkor, Blekinge III, s.49. [Adlad Westersköld 1691 med ett nytt vapen.]
Westerlind Nils (död 1756), kyrkoherde i Hjärtum, 1743–52. Sköld: En lind uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En uppstigande hjort. Eder 45, 50.
Westhius Joannes, kyrkoherde i Bettna, 1689. Sköld: En avhuggen hand hållande tre rosor på stjälkar. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. Initialer: IW. Eder 12.
Westman Nathanael, häradsskrivare i Raseborgs östra härad, 1697. Sköld: En triton med treudd i höger hand. Hjälmprydnad: Dito. Eder 156.
Westring Johan, borgmästare i Gamlakarleby, 1722. Sköld: Fortuna med sitt segel. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. Eder 158.
Westring Ambrosius J, teologie professor i Lund, prost och kyrkoherde i Stångby och Vallkärra, 1743. Bild: En uppslagen bok med texten Eph. 6 på ett altarbord och däröver ett störtat svärd under en av en strålkrans omgärdad triangel belagd med Herrens namn i hebreisk skrift. Valspråk: Andans swärd. Eder 44.
Westrogothus Jacobus Johannis (död 1602), biskop i Skara. Sköld: En uppflygande duva. På hans gravsten i Skara domkyrka. Hans söner kallade sig Columbus (lat. ’duva’), uppenbarligen efter vapnet, vilket han troligen upptagit inspirerad av sin svärmoder Karin Håkansdotters (Rosendufva) släktvapen. Släktforskarnas årsbok 2000, s.104.
Westrogothus Sveno Svenonis, kyrkoherde i Svinevad, 1609. Sköld (eller b?): En femuddig stjärna. Collmar 2, s.582.
Wetter Petter, domare i konfiskationsrätten vid stora sjötullen i Helsingfors, 1697. Sköld: En fågel med svårighet flygande över ett träd på mark, trädet ginbalkvsvis ställt med rotvältan synlig (fallande p.g.a. vinden). Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två vingar. Eder 156.
Wetterberg Gabriel (171(4)–82), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: En fågel med höger vinge sänkt och vänster vinge lyftad och stående på ett berg. På mästarmärke. Initialer inskrivna. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.118.
Wettergren Magnus Gabriel (1680–1718), kapten vid Upplands femmänningsregemente, 1712. Sköld: En framskjutande harneskklädd arm hållande stolpvis en värja. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd. Eder 227.
Wetterhof Georg, regementskvartersmästare vid Åbo läns infanteriregemente, 1752. Sköld: Kluven, i deter fält en från skuran framkommande örn hållande ett svärd, sinister fält blått vari tre (spikar), ordnade två över en. Eder 243.
Wetterqvist Anders Samuel (173(4)–1796), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: Ett lamm på mark med kyrkfana. (Initialer inskrivna.) På mästarmärke. Samma bild hade tidigare hans hustrus fosterfar Eric Björkman använt. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.106.
Wetterman Jöns, borgmästare i Vadstena, 1690. Sköld: En man i rock vadande över en ström och i högra handen stödjande sig på en lång stav. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 95.
Wettersten Johannes (1691–1759), 1752. Sköld: En sten i en balkvis ställd ström. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 47.
Wettersten Petrus (död 1702), lektor i Skara, 1700 kyrkoherde i Borås, 1697. Sköld: En rund sten på ojämn mark [ev. åtföljd av något som i gravyren bara är svagt antytt som från ovan dexter respektive sinister mot stenen nedskjutande bladliknande (moln)?]. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Eder 21.
Wetterwall Nils B, regementsadjutant vid Västra Skånska infanteriregementet 1717, placerad vid garnisonsregementet i Strahlsund 1723. 173(0). Sköld: Ett spegelmonogram bestående av bokstäverna N(B)W. Hjälmprydnad: En blomma med flerbladig stjälk uppväxande mellan två vingar. Eder 235.
Wexionensis Petrus Jonæ (1559–1630), biskop i Växjö, se Angermannus.
Wexionensis Jonas Magni (1583–1651), biskop i Skara, 1635. Sigillbild: En duva på en kulle. R 4788. På hans gravhäll i Skara domkyrka är motivet framställt i sköld, duvan där med olivkvist i näbben och lyftade vingar, på ett uppskjutande treberg (i skölden inskrivna initialer: IMWH, vad H:et står för är obekant).
Wibbeling Georg /Göran Webling/ stadsskrivare i Söderköping, 1687. Sköld: [Otydlig och svårtolkad – tre kopplade ringar, ordnade en över två balkvis, och därunder tre (mindre föremål), ornade på samma sätt?] Eder 95.
Wibom Elias, har sigillerat jordeboken för Kalmar län, 1716. Sköld: Ett uppväxande träd. Hjälmprydnad: (Ett träd ställt ovanpå bokstaven V) mellan två vingar. Jordebok Kalmar 1716.
Wic-, Wich- uttalat som Vik-, se nedan vid Vik-.
Vick Zacharias, Gotland 1693. Sköld: I fält av silver dexter en uppväxande ros på stjälk och sinister en gående hjort, allt naturfärgat. Hjälmprydnad: En uppskjutande brun(röd?)klädd arm svingande en sabel av silver. Målat fönster från Lunderhage, nu i Gotlands fornsal.
Wickelgren Giurdo, häradshövding, Viborgs län, 1688. Sköld: Ett uppväxande lövträd på mark. Hjälmprydnad: En tupp. Eder 94.
Wickenberg Hans Persson, häradsfogde över Albo, Kinnevalds och Norrvidinge härader, 1686–97. Sköld: Ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Lichtons samling E:4651; Eder 156. – Jonas, advokat/notarie i Åbo, 1688–89. Sköld: En strålande sol över ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En uppväxande bladstängel. Lichtons samling E:4651.
Vicklerus Petrus Jonæ (död 1685), kyrkoherde i Bergunda, 1683. Sköld: En kalk åtföljd på båda sidor av en sexuddig stjärna. Mtl Kronoberg 1683.
Wickman Christian (död 1711), tenngjutare i Stockholm. Sköld: En melusin över böljor. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.144.
Wickman /egenhändigt Wijkman/ Daniel (1671–1748), vicepastor, 1714 kyrkoherde i Gnarp, 1713. Sköld: En hand framskjutande ur en sky och hållande en kalk. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. Mtl Västernorrl 1713.
Widegren Jean, löjtnant vid Upplandas infanteriregemente, 1753. Sköld: I stjärnbestrött fält en balkvis ställd värja samt tre tulpanliknande blommor uppväxande från en från sinister framskjutande avsats (?). Eder 242.
Widholm Carl (1738–tidigast 1802), tenngjutare i Örebro. Sköld: Ett träd uppväxande från mark samt på vardera sidan av trädet en (tulpan). På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.247.
Widing Hans (1658–1744), kyrkoherde i Oppmanna och Vånga, 1722–43. Sköld: Ett brinnande ljus ställt på en dödskalle överlagd korslagda benknotor. Hjälmprydnad: En sol. Lunds domkapitel FIa:80, LLA (MS); Eder 44.
Wiesel se vid Visel nedan.
[Wigius] Samuel Magni (död 1651), kyrkoherde i Vårdnäs, 1642. Sköld: En kalk. Mtl Östergötl 1642.
Wigius Olaus Nicolai (1610–1700), kyrkoherde i Tryserum och Hannäs, 1697. Sköld: Någon sorts växt med blad tätt fästade på en rak stam uppväxande från mark. Eder 17.
Wigius Petrus Petri (1665–1712), regementspredikant vid Smålands infanteriregemente, 1704 kyrkoherde i Askeryd och Bredestad, 1697. Sköld: Ett (trekantigt föremål). Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd? med trädkronan i två sektioner? (eller stammen belagd meed något avlångt föremål). Eder 17.
Wigius Samuel (Nicolai, 1678–1741), kyrkoherde i Veta, 1719. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En stjärna mellan två vingar. Eder 31.
Wighman Johan, (rådman) i Linköping, 1687. Sköld: (En borste med borstet uppåt?). Hjälmprydnad: En uppstigande man i höger hand hållande en fisk. Eder 95.
Wigman Lars, kyrkoherde i Atlingbo, 1772. Sköld: Ett hjärta överlagt ett latinskt kors korslagt med ett ankare. Valspråk: LAUS VIRTUTIS MANET. Eder 59.
Wijk Erik (1725–83), kommissionslantmätare i Vasa län, 1772. Sköld: Två åtskilda spetsar från dexter samt en från sinister (inskjutande mellan de två från dexter), alla mjukt avrundade och försedda med två utbuktningar, en på ovansidan av spetsen och en på undersidan (på varierande ställen i anpassning till utrymmet). Eder 170.
Wichæus Andreas Matthiæ (1626–94), kyrkoherde i Bro, 1675. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor. Ekström II:1 Bilaga, s.19.
Wichæus Johannes Olai (död 1640), predikant i Norrbärke, 1639. Sköld: En sinistervänd duva sittande på en uppböjd kvist som den även håller med näbben. Ekström II:1 Bilaga, s.39.
Wikegren Nils, borgmästare i Söderhamn, 1743. Sköld: En avhuggen trädstam framväxande från dexter med två utskjutande lövade kvistar. Hjälmprydnad: Ett i båda ändar avhugget trädstycke, med avhuggna grenar, mellan två vingar. Eder 159.
Wichius Carl (1707–57), kyrkoherde i Skällvik och S:t Annæ kapell, 1752. Sköld [ej färdiggraverat?!]: En (rundel) [p.g.a. det ofärdiga tillståndet]. Hjälmprydnad: En duva. Eder 47.
Wikman jfr även Wickman.
Wichman /Wijkman/ Petrus Esberni (död 1709), kyrkoherde i Rumskulla och Hässleby, 1697. Sköld: En mansfigur med höjd höger arm uppstigande från en (av en vågskura bildad) stam. Hjälmprydnad: Ett timglas. Eder 17.
Wikman /Wijkman/ Gabriel Andersson, häradsfogde över Sunnerbo härad, 1697–1705. Sköld: En vildman (av textförf. tolkat som "en man klädd i tidens ämbetsmannadräkt med peruk"!) med händerna i sidorna. Hjälmprydnad: Samma figur uppstigande. Eder 156; HT 42, s.80.
Wijkman se Wickman.
Wijkman Jacob, någon landsstatstjänsteman i Nylands och Tavastehus län, 1720. Sköld: Ett lejon i språng över en blomma på mark. Hjälmprydnad: En mansfigur (i högra handen hållande en kvist) mellan två vesselhorn. Eder 158.
Wichmannus Carolus Erici (1602/03–52), kyrkoherde i Björskog, 1640. Sköld: En genombruten åttauddig stjärna över bokstaven W. Ekström II:1 Bilaga, s.20.
Wikström Bernhard (1676–1726), kyrkoherde i Skredsvik, 1720–23. Sköld: Styckad av en vågskura, i övre fältet en pelikan ristande sitt bröst. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. Eder 37; Mtl Gbg och Bohus 1723.
Victorin Lars (1632–1702), lektor i Skara, 1699 domprost där, 1688–97. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 14, 21. Brodern Anders (1650–1714), kyrkoherde i Segerstad, förde 1710 samma sköld. Mtl Skaraborg 1710.
Wilhelms Johan, skeppskapten vid Amiralitetet, 1738. Sköld: I fält av guld en örn och däröver en röd ginstam belagd med bokstäverna SCA. Hjälmprydnad: Två vesselhorn framför två svenska örlogsflaggor och mellan dem en  sol. Eder 116. – Samma vapen (utan skraffering) beläggs också hos Martin /egenhändigt Willhelms/, artillerikapten på Gamla och Nya Varven (1733), amiralitetskapten (1737), 1733–37. Mtl Gbg och Bohus 1733; Eder 116.
Wilhemsson se Wiliamson nedan.
Wiliamson Gilbert (död 1725), kyrkoherde i Torup och Kinnared, 1719–20. Bild: Ett ankare krönt av samt på båda sidor om stången åtföljt av en sexuddig stjärna. Valspråk: En Dieu mon Ecourance. Eder 36, 37. [Herdaminnet stavar: Wilhelmsson.]
Willemoth Gerhard, borgmästare i Nyköping, 172(0). Sköld: En nedflygande duva över bokstaven W. Eder 158.
Willemot Gillis /Gilius/ (död 1708), postmästare i Norrköping, 1697. Sköld: Kluven, i dexter fält en vildman hållande en klubba över axeln på mark, i sinister fält en uppväxande gran på mark. Hjälmprydnad: Vildmannen, uppstigande. Eder 156.
Willhelms se Wilhelms.
Willius Jacob (164(4)–95), kyrkoherde i Hökhuvud och Skäfthammar, 1688. Sköld: En vildman med vänstra handen i sidan och ett uppryckt träd i höger. Hjälmprydnad: Samma, uppstigande. Eder 8.
Willström se Wilström nedan.
Wilskman Lars (1677–1726), kyrkoherde i Ravlunda och Brösarp, 1719–23. Sköld: En vildman i höger hand hållande en nedvänd klubba. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman med armarna utefter sidorna. Eder 32; Lunds domkapitel FIa:84, LLA (MS). – Vapnet tillökades av senare släktmedlemmar. Lars Magnus, fänrik vid Österbottens infanteriregemente, 1762. Sköld: Kluven, dexter i fält av guld en (sinistervänd upprest björn?), sinister i blått fält en vildman med klubba över axeln. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman med klubba över axeln. Eder 244. Per Georg (1718–91), löjtnant vid Östgöta infanteriregemente, senare stabskapten, RSO, beläggs 1752 med samma vapen (denna signet är ej skrafferad, men det är i detta avtryck som en sinistervänd upprest björn är tydlig i sinister fält). Eder 244. [Sistnämnde 1772 adlad von Wilskman (ointroducerad) med annat vapen, men med björnramar i hjälmprydnaden.]
Wilstadius Jacobus, borgmästare i .... (ser ut som "Woßa") och riksdagsman, 1664. Sköld: Ett hjärta brinnande med tre eldsflammor. R 4831.
Wilstadius Jacob J, borgmästare i Gamlakarleby, 1690. Sköld: En blomma uppväxande från mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 94.
Wilstadius Lars, justitieborgmästare i Åbo, 169(1). Sköld: [Otydlig]. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman i vänstra handen stödjande en nedvänd klubba mot midjan. Eder 94. – Matthias, fänrik vid Åbo läns infanteriregemente till 1713, 1716 löjtnant vid Tavastehus läns infanteriregemente, kaptens avsked 1719. 1712. Sköld: En genomgående mur med port i mitten och två runda gluggar på vardera sidan därom samt upptill ett torn med rund glugg och spetsig tornhuva på vardera sidan åtföljt av en uppskjutande smal tornspira med vimpel och knopp överst. Hjälmprydnad: En uppstigande vildman i högra handen stödjande sig på en nedvänd klubba. Eder 229.
Wilström /Willström/ Fredrik (död 1705), löjtnant vid Viborgs läns infanteriregemente, 1704 kaptenlöjtnant där, 1697. Sköld: En vildman med klubba i höger hand. Eder 227.
Wiltfang Evert, borgmästare i Malmö, 1650. Sköld: En duva uppflygande från en naken arm framskjutande ur en sky. Hjälmprydnad: En duva med utslagna vingar. Sydsvenska Dagbladet 1932-12-04.
Wimnell Lars, (kapten) vid Älvsborgs infanteriregemente, 1724. Sköld: Kluven, i dexter fält en av vågskuror bildad bjälke belagd med en fisk, i sinister en stolpvis ställd krönt stockfisk. (Sköldhållare: Ett lejon.) Eder 235.
Winberg Anders (känd 1697–1736), tenngjutarmästare i Göteborg. Sköld: En vindruvsklase nedtill på vardera sidan åtföljd av en sexuddig stjärna. På mästarmärke. Samma beläggs hos sonen Olof Andersson W (död 176(6)), likaledes tenngjutarmästare där, i hans mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.180, 185.
Winblad Erik Simonsson, kungl. sekreterare, 1630. Sköld: En balkvis ställd vinkvist med ovantill ett blad och nedtill en druvklase. C.C. Gyllenhielms samling E:3706.
Winblad Henrik Larsson (död ca 1690), häradshövding i Västerbottens norra kontrakt, 1687. Sköld: En i båda ändar avhuggen vinstock med nedhängande druvklase. Hjälmprydnad: Tre uppväx vinblad. Eder 94. [Adlad Winblad von Walter 1688 med nytt vapen.]
Winblad Johan Matsson (död 1659), kungl. sekreterare, 1637–39. Sköld: En vinstock med druvklase och ett blad (liggande på ett uppskjutande berg). Hjälmprydnad: En kvist med druvklase och ett blad. Oxenstiernska samlingen E:750. [Adlad Wijnbladh 1649 med hjälmprydnaden förbättrad med vingar.]
Windingh Samuel (död 1740), kyrkoherde i Gärdslöv och Önnarp, 1724. Sköld: En knästående bedjande man på mark. Hjälmprydnad: Ett gudslamm med fana. Lunds domkapitel FIa:84, LLA (MS).
Windruf Johan Svensson (död 1675), borgmästare i Borås och riksdagsman, 1664. Sköld: En vindruvsklase ovan åtföljd av två sexuddiga stjärnor. Hjälmprydnad: En vindruvsklase med två blad [stjälken även här uppåt] mellan två vingar. Ägarinitialer: I W. R 4831. (Vid sigillet ser namnteckningen närmast ut som ”Joernßon Windruf”. Tack till Peder Claesson, Brämhult, för identifiering av ägaren 2005.)
Windrufwa Sven, auditör och regementsskrivare vid Västmanlands infanteriregemente, Sala 1751. Sköld: Tre vindruvsklasar, ställda två över en. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar gemensamt hållande en vindruvsklase. Bergskollegium, Huvudarkivet, Brev och suppliker E IV:241.
Winge /Wingius/ Elias (1657–1721), kyrkoherde i Rångedala, 1720. Sköld: En balkvis ställd nedvänd vinge. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 33. – Brodern Johan(nes) (1659–1728), bataljonspredikant vid Västgöta kavalleriregemente, 1703 kyrkoherde i Broddetorp, 1697–1720. Sköld: Ett vingpar. Hjälmprydnad: En blomma uppväxande från ett hjärta mellan två vingar. Eder 21, 33.
Winge Petter (verksam 1761–80), tenngjutarmästare i Linköping. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.426.
Wingius Magnus Svenonis (död 1648/49), kyrkoherde i Snavlunda, 1642. Sköld: En kalk. Mtl Örebro 1642.
Wingius Johannes (1658–99), teol. lektor och kyrkoherde i Överselö, 1697. Bild: En duva uppåtflygande mot Jahvenamnet i hebreisk skrift, strålomkransat. Valspråk: Volo. Eder 22.
Winqvist Malte (död 1721), rektor vid Malmö skola, 1721. Sköld: En palm uppväxande från mark. Lunds domkapitel FIa:78, LLA (MS).
Winruth Olaus Johannis, vicarius i Björklinge, 1691 komminister i Bälinge, 1688. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 9.
Winslow Hans (död 1709), konsitorienotarie i Lund och kyrkoherde i Stävie och Lackalänga, 1688–97. Sköld: En druvklase med två blad. Hjälmprydnad: En uppväxande vinkvist med en uppåtvänd klase och två blad. Eder 13, 19.
Vintapper Per, tysk köpman från Livland som ville överflytta till Viborg 1558. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Initialer: PV. Ruuth, s.175, meddelat av MS.
Wippert Clawes, skomakare i Kalmar omkring 1640. Sköld: En skomakarkniv över tre blommor uppväxande från mark. På gravhäll. Svenska kyrkor, Småland III:3, s.421, 448.
Wirgman Petter (död 1788), guldsmed i Göteborg, från 1745 i Alingsås, där fabrikör med tillverkning av tennföremål. Sköld: Fortuna med sitt segel. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.518.
Wirijn Carolus Svenonis (1655–99), kyrkoherde i Häradshammar och Jonsberg, 1697. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst för sina ungar. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Eder 17.
Wiesel Elias (1651–1731), kyrkoherde i Vislanda, 1687–88. Sköld: En (vessla) och sinister därom en uppväxande blomma, allt på stenig mark. Hjälmprydnad: Ett latinskt kors nedtill omgivet av smala blad eller grässtrån. Mtl Kronoberg 1687; Eder 14.
Wiselius Magnus, kyrkoherde i Urshult, 1687. Sköld: En pelikan med lyftade vingar ristande sig själv på bröstet och stående på mark. Hjälmprydnad: En pelikan med lyftade vingar ristande sig själv i bröstet. Mtl Kronoberg 1687.
Wising Gustaf (1647–97), kyrkoherde i Hyby, 1688. Sköld: Ett träd uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En duva med olivkvist i näbben. Eder 13.
Wistelius Magnus (1669–1726), kyrkoherde i Rystad, 1719. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Ett kerubhuvud med vingar. Eder 31.
Wistman Anders, 1689–95. Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett klot. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två vingar. Västmanlands reg. räk. 1688, s.144; 1694, s.135.
Vit Engelbert, borgare i Stockholm, 1323. Sköld: Tre blad med stjälkar förenade i trepass. Även belagt hos Lubertus Albus ca 1325. (Albus är latinisering av Vit.) Raneke: Sv. medeltidsvapen II, s.445.
Witte Hermannus Werneri (1666–1728), biskop i Åbo, 1722. Sköld: Två korslagda dubbla liljestavar (dvs liljeavslutade i båda ändarna) [eller korslagda liljor, troligen av silver i blått fält, blått hjälmtäcke fodrat med silver och hjälmprydnad: Tre strutsfjädrar, de båda yttre blå och den mellersta av silver]. Eder 40. [Hans döttrar adlades von Witten, tydligen med samma vapen; beskrivningen inom hakparentesen.]
Wittman Johan (1632–1703), regementsskrivare vid Jönköpings infanteriregemente. Sköld: En man (i 1600-talsklädsel med puffiga byxor) i höger hand hållande ett uppryckt träd. Hjälmprydnad: Tre plymer. Krigskollegii brevböcker 1664:1, s.144, 158. [Adlad Gripenberg 1678 med nytt vapen.]
Wixner Elias (1660–1736), kyrkoherde i Forsa och Hög, 1705–13. Sköld (1705 otydlig): En vakande trana (på mark). Hjälmprydnad: Två vingar. Mtl Västernorrl 1705; 1713.
Vlockerius (bokstäverna -er- är osäker tydning) Carl (skriver på tyska), anställd vid hovet, 1623. Sköld: En fågel med lyftade vingar på mark. Hjälmprydnad: En fågel med lyftade vingar och hållande något (ett spänne?) i näbben. Initialer: CVL. Eder 3.
Voigtländer Gustaf Friederich, med. dr i Gävle, 1743. Sköld: En genomgående liksidig triangel belagd med en däri genomgående störtad liksidig triangel. Hjälmprydnad: Ett gudslamm med processionsfana. Eder 159.
Wolffram C B T, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: I fält av guld en blå tryckt sparre belagd med tre avhuggna vargtassar av guld och åtföljd av tre röda S:t Georgskors. Valspråk: Virtus via vitæ. Frimurare Vapen.
Wolcker Henrik Gustav, fänrik vid Västgöta-Dals infanteriregemente, 1764. Sköld: I blått fält en naken arm framskjutande ur en sky från sinister och hållande ett blixtknippe. Eder 242. – Elias och Hindrik Gustav von W., fänrikar vid Västgöta-Dals infanteriregemente, 1772. Sköld: Kluven, sinister fält grönt och belagt med två av vågskuror bildade balkar av silver vari en grip, i dexter fält samma sköldemärke som det 1764 kända. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd lans mellan två blå fanor. Eder 260.
Wolle se Hans Ollsön.
Vollert Daniel Ehrenfried, fänrik vid Västgöta-Dals infanteriregemente, 1764–72. Sköld: En av vågskuror bildad bjälke. Hjälmprydnad: Tre sädesax. Eder 242, 260.
Wollin Laurentius (1642–1720), kyrkoherde i Ransberg, 1697. Sköld: En uppväxande blomma med ett par stjälkblad (och stjälken något böjd åt dexter som ett spegelvänt S). Eder 21.
Volnander Jonas Laurentii (död 1703), regementspredikant vid Östgöta kavalleriregemente, 1702 kyrkoherde i Vallerstad och Järstad, 1697. Sköld: En uppväxande blomma med stjälken delande sig till två blommor med fyra kronblad. Eder 17.
Worm Christen, Kiöbenhof 1725. Sköld: Kluven, dexter ett upprest lejon inom en bård av kulor, sinister ett ur mark uppväxande träd med trädkronan i tre sektioner (en ceder?). Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon. Lunds domkapitel FIa:88 (MS).
Wormstenius Sören Knutsson, kyrkoherde i Slöinge, 1645. Sköld: Ett pentagram. Eder 2.
Voult Jakob Julius (född 1667), kapten vid uppbådsmanskapet i Finland till 1722, 1729 majors karaktär. 1702. Sköld: En duva med olivkvist i näbben på en i båda ändar avhuggen gren. Hjälmprydnad: En uppstigande ängel med utbredda armar. Eder 227.
Wrethelius Magnus Nicolai (1665–1745), regementspredikant, 1705 kyrkoherde i Mörlunda och Tveta, 1697. Sköld: [Avtrycket skadat – möjligen en mansfigur på mark, höjande en stav?] Hjälmprydnad: [Skadat.] Eder 17.
Wretlind Mårten, rådman i Arboga, 1725. Sköld: En lind på mark. Hjälmprydnad: Två rosor på stjälkar. Mtl Västml 1725.
Wrång Erik (död 1704), kyrkoherde i Stora Harrie och Virke, 1697. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst på mark.. Eder 19.
Wulf Daniel, assessor i Kammarrevisionen, 16(87–97). Sköld: En varg gående på mark. Hjälmprydnad: En uppstigande varg. Eder 115.
Wulff Petter, löjtnant vid Tavastehus läns infanteriregemente till 1705. 1697. Sköld: En gående varg. Eder 226.
Wulf Åke Håkansson (1638–1701), kyrkoherde i Gässie och Eskilstorp, 1688–97. Sköld: En varg med (en fisk) i käften och uppstigande bakom och läggande framtassarna över ett genomgående flätat stängsel. Hjälmprydnad: En uppstigande varg med ett böjt föremål (fisk?) i munnen. Eder 13, 19.
Wulfram Johan (1687–1733), kyrkoherde i Karlskrona, 1722–24. Sköld: En vargram (tass och arm). Hjälmprydnad: Två uppskjutande vargramar. Lunds domkapitel FIa:79, 85 (MS).
Wulffson Johan (död 1706), fänrik vid Kalmar infanteriregemente, 1700 löjtnant, 1704 kapten där, 1697. Sköld: En sänkt sparre åtföljd av tre sexuddiga stjärnor, två ovan och en nedan. Eder 224.
Wult Johan /Johannes Vultejus/ (1639–1700), kyrkoherde i Göteborg Kristine, sen i Riddarholmskyrkan i Stockholm, 1674. Sköld: Delad [metall överst]. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna. M.G. De la Gardies samling E:1611.
Wunsch Carl Friedrich, fänrik vid Drottningens livregemente i Pommern, 1749. Sköld: Kluven, i dexter fält en lilja, i sinister en bildad måne. Hjälmprydnad: En lilja mellan två vesselhorn. Eder 235.
Wåhlberg Anders (166(3)–1723), kyrkoherde i Estuna, 1719. Sköld: Ett runt torn med spetsig huva på en holme i vatten omgiven av vass. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blommor (med sex kronblad). Eder 29.
Wängren se Wennergren.
Wärling Lars (född 1665 i Värö – därav namnet, d 1739), kyrkoherde i Getinge och Rävinge, 1719–20. Sköld: En ko betande på mark. Hjälmprydnad: Två uppväxande blommor. Eder 36, 37.
Wäs(s)man se Wessman.
Wäster se Wester.

Yborch se Iborg.
Young Claes (död 1710), kapten vid Södermanlands infanteriregemente, 1703 major där, 1705 överstelöjtnant vid Kronobergs infanteriregemente. 1697. Sköld: Tre nedskjutande bardisaner. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna inom en hjulorm. Eder 226. [Adlad 1707 med liknande vapen.]

Zachris Christophersson, rådman i Eksjö, 1687. Sköld: Ett [här obeskr] bomärke. Eder 96.
Zachrisson Josias (1711–64), kyrkoherde i Bro, Brastad, Lyse och Lysekil, 1752. Sköld: En kalk på ett borgtorn på båda sidor åtföljt av en femuddig stjärna. Hjälmprydnad: En krans mellan två vingar. Eder 50.
Zandt /Zanndt/ M... Sköld: En bildad strålande sol. [Signeten använd av Johannes, svensk hovrättssekreterare i Stettin, 1647. Oxenstiernska samlingen E:757.]
Zeissolf /Zeyssolff/ Johan Jakob, Erik Oxenstiernas lärare. Använde 1635–40 en signet med följande vapen och initialerna HBZ (= fader eller annan släkting). Sköld: En genombruten liksidig triangel ställd på högkant på ett uppskjutande treberg, samt däröver en ginstam. Hjälmprydnad: En genombruten liksidig triangel ställd på högkant mellan två vingar. Graverade en egen signet 1640 som han använde ännu 1651. Sköld: Samma sköldemärke men utan ginstammen. Oxenstiernska samlingen E:757.
Zelberg Joannes, kyrkoherde i Skön, 1772. Sköld: Ett hjärta på ett altare på ett uppskjutande (två)berg. Hjälmprydnad: En uppslagen bok. Valspråk: Jesu Nomen Beat. Eder 59.
Zellén Abraham (1734–tidigast 1781), tenngjutarmästare i Härnösand, sedan Piteå, Jakobstad och Uleåborg. (Sköld): Ett träd uppväxande från mark. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.434, 534.
Zerl Johannes (1677–1748), kyrkoherde i Ekeby och Rinna, 1719. Bild: En duva åtföljd av två rosor och sittande i ett träd uppväxande från mark. Eder 31.
Zeschen Ch?, 1726. Sköld: En schackrutad balk, övre fältet blått vari en sexuddig stjärna, i undre fältet en harneskklädd arm hållande tre blommor. Hjälmprydnad: En på armbågen ställd harneskklädd arm hållande tre blommor mellan två vesselhorn. Lunds domkapitel FIa:90 (MS).
Zettrenius Nicolaus Petri (1653–1709), kyrkoherde i Ljung och Flistad, 1697. Sköld: En femuddig stjärna. Hjälmprydnad: En hjort i språng. Eder 17.
Zeyssolff se Zeissolf här ovan.
Zimmerman Gustaf Eric, någon slags landsstatstjänsteman i Skaraborgs län, 1743/44. Sköld: Ett svävande treberg med lågor. Hjälmprydnad: Tecknen för de tre alkemistiska urprinciperna mercurius, sal o sulfur, ordnade en och två, svävande. Eder 159.
Zipperneck Stephan (död 1719), löjtnant vid Upplands femmänningsregemente, 1717 kapten vid Södermanlands infanteriregemente. 1712. Sköld: En svan simmande på böljor och dexter om den en åttauddig stjärna. Hjälmprydnad: En sinistervänd uppskjutande harneskklädd arm hållande en vindruvsklase. Eder 227.
Zotræus Andreas Andreæ, student i Uppsala, bördig från Hässlehult i S. Unnaryds socken, 1630. Sköld: Kluven, dexter en framkommande örn, sinister tre i stolpe ställda (elliptiskt formade föremål). Svea hovrätt, Huvudarkivet EVIa2aa:61.
Zynth Aron Evertsson (född ca 1560), rektor vid Uppsala universitet, 1594. Sköld: En simmande lax åtföljd ovan av två rosor och nedan av en ros. Biographica i RA, 1594 (PS). – Brodern Henricus Edvardi (född ca 1565), kyrkoherde i Alfta, 1627. Sköld: En stolpvis ställd pil, åtföljd på båda sidor av en utväxande ros, allt över två bjälkvis ställda laxar, den nedre sinistervänd. Norrlands handlingar, kvittens 1627 (PS).

Åberg Petrus, komminiser i Färnebo, 1705. Sköld: En kalk. (Ägarinitialer: PEÅB.) Mtl Vnorrl (Gävleb) 1705.
Åberg Olof (död 1726), kyrkoherde i Roslags-Bro, 1719. Sköld: En hjort med kvist i munnen i språng på mark. Hjälmprydnad: En duva med lyftade vingar och olivkvist i näbben. Eder 29.
Åberg Hindrich, löjtnant vid Amiralitetet, 1738. Sköld: Ett upprest lejon hållande högra tassen på en från dexter framskjutande skeppsratt. Eder 116.
Åberg Petter, någon landsstatstjänsteman i Älvsborgs län, 1743/44. Sköld: På dexter sida ett berg uppskjutande ur en bjälkvis ställd ström samt ovan sinister en nedskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 159.
Åberg Petter (171(2)–1766/9), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: Ett treberg, med översta bergstoppen eldsprutande, uppskjutande ur vatten. På mästarmärke. (Initialer inskrivna.) Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.116.
Åhl- se vid Ål-.
Åhm- se vid Åm-.

ÅKE, AAGE
Aage Hinrichssen rådman i Kristianstad (född 1635), 1687. Sköld: En sinistervänd svan stående på en kulle. Hjälmprydnad: En uppväxande blomma (med åtta kronblad och två motsatta stjälkblad). Eder 99.
Åge Larsson rådman i Ystad, 1687. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. Hjälmprydnad: En uppskjutande arm med vid, nedhasad ärm hållande en obalanserad våg. Eder 99.
Aage Aagessön troligen = (1572–1650), kyrkoherde i Onsala, 1645. Sköld: En pelikan ristande sitt bröst. Eder 2.

Åkerman Nils, Jönköping 1687. Sköld: Tre ax uppväxande från ett uppskjutande treberg. Eder 95.
Åkerman Lars (1678–1748), rektor vid Vänersborgs skola, 1721 kyrkoherde i Mellby, 1720. Sköld: Tre ax uppväxande från en flätverksmönstrad stam. Eder 33. Modifikation i ny signet, känd 1743. Sköld: Fyra ax uppväxande från en flätverksmönstrad stam. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 43.
Åkerman Jakob (känd 1704–35), tenngjutarmästare i Stockholm. Sköld: En klädd man i höger hand hållande en nedvänd hacka. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.128.
Åkerman Krister Gustav (1718–90), kommissionslantmät i Vasa län, 1772. Sköld: Tre ax uppväxande från en kulle. Hjälmprydnad: En halvcirkelmall med däri genomstuckna (avlånga föremål, dexter liknande en tjock pil och sinister en golfklubba med "klubba" i båda ändarna). Eder 170. [Son till frälseinspektorn Nils, denne i sin tur naturlig son till friherre Krister Bonde.]
Åhlander Jacob, mönsterskrivare vid Bohulsläns dragonregemente, 1745. Sköld: Ett svin stående på sex i bjälke ställda stenar(?). Biografica.
Åman Nils, kaptenlöjtnant vid Amiralitetet, 1738. Sköld: Medelst en ginbalksvis ställd ström delad i blått, vari en sexuddig stjärna, och silver, vari en dextervänd uppstigande man i schakå och uniformsrock med knappar. Hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan fyra parvis grupperade svenska örlogsflaggor. Eder 116.
Åhman Olof, Åmål 1677. Sköld: Ett [här obeskrivet] bomärke. M.G. De la Gardies samling E:1606.
Aars Jens Jensen (död 1692), kyrkoherde i Husie och Västra Skrävlinge, 1688. Sköld: En sinistervänd vakande trana. Eder 13. – Brorsonen Willem Sörensen (död 1706), kyrkoherde i Tygelsjö och Västra Klagstorp, 1688. Sköld: En dödskalle över två korslagda benknotor. Eder 13.
Aars /Aarhusius/ Niels Poulsen, kyrkoherde i Hishult, 1645. Sköld: En fransk lilja. Eder 2.

Älf Samuel Erici (1658–1722), kyrkoherde i Kvillinge och Simonstorp. (a), 1697. Sköld: Tre blommor uppväxande från ett hjärta. Eder 17. (b), 1719. Sköld: En ginbalksvis ställd ström. Hjälmprydnad: En duva med en olivkvist i näbben. Eder 31.

Öberg Matthias, hovmästare hos Christina Catharina De la Gardie, utan datum (efter 1658?). Sköld: Ett lejon uppstigande ur böljor. Hjälmprydnad: [Otydlig.] Ericsbergsarkivet, autografsamlingen, vol. 244.
Ödman Lars Persson (död 1729), tenngjutarmästare i Jönköping. Sköld: En kanna med pip, lock, handtag och fot. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.204.
Ödman Daniel (1689–1747), kyrkoherde i Gällstad, 1743. Sköld: En man i sid klädnad stående på en uppskjutande kulle och i höger hand hållande en stängd bok. Hjälmprydnad: Två vingar. Eder 45.
Ögiegreen se Öijegren.
Öhr- se vid Ör-.
Öijegren /Ögiegreen/ Olaus, stadsnotarie i Lidköping, 1677. Sköld: Tre tulpaner uppväxande från ett hjärta. Hjälmprydnad: En uppväxande tulpan. [Initialer: OA.] M.G. De la Gardies samling E:1606.
Öijegren Daniel Magnus, fänrik vid Åbo läns infanteriregemente, 1772. Vapen som tillhört antingen honom eller G B Lundstedt, se vid dennee.
Ölandus Petrus Benedicti (död 1606), biskop i Västerås från 1583. Sköld: Ett (springande) får. Ekström I:1, s.355.
Oelreich se vid Oe-.
Öman Jonas (död 1704), kyrkoherde i Nederluleå, 1697. Sköld: En uppväxande blomma. Hjälmprydnad: Dito med uppvänd blomkalk. Eder 26.
Öring Magnus (1682–1721), kyrkoherde i Fornåsa, 1731. Bild: Ett offeraltare med brinnande offereld nedtill omgivet av två korslagda palmkvistar. Valspråk: Soli Deo. Eder 31.
Öhrman Carl Niclas, fänrik vid Österbottens infanteriregemente, 1762. Sköld: En tillbakaseende flygande örn i vänster klo bärande en brinnande fackla. (Sköldhållare: En harneskklädd krigare i höger hand svingande ett svärd och i vänster hand hållande en nedvänd lagerkvist.) [Ägarinitialer saknas, så attribueringen är något osäker tills fler belägg återfinns.] Eder 244.
Örn Olaus Erici (162(8)–1719), kyrkoherde i Västra Ryd och Näs, 1688/89. Sköld: En kalk. Hjälmprydnad: Dito. Eder 9.
Örn Samuel, tygmästare, Stockholm 1680. Sköld: Ett tillbakaseende örn stående med vingarna och ena klon lyftad på en kulle. Hjälmprydnad: Något [avtrycket skadat] mellan två vingar. M.G. De la Gardies samling E:1606.
Öhrström C F E, i frimurarvapen senast 1896. Sköld: Delad i blått, vari en stolpvis ställd nyckel av guld, och guld, vari ett rött lejon hållande en svart ankare. Valspråk: Solidæ virtuti. Frimurare Vapen. – Samma vapen, men med nyckelns ax sinistervänt, beläggs hos H i dennes frimurarvapen senast 1896. Valspråk: Timor dei fundamentum vitæ. Frimurare Vapen.
Örtken Otto (död 1702), löjtnant vid garnisonsregementet i Narva, 1697. Sköld: Ett hjärta genomborrat av två korslagda pilar. Hjälmprydnad: [Svårtolkad]. Eder 224. – G von Örtken, (skriver på tyska), Stockholm 1700. Sköld: En duva stående på en upphöjning på mark med utbredda vingar och huvudet lyftat mot en ovan dexter framskjutande strålande sol. Hjälmprydnad: En harneskklädd och behandskad arm ställd på armbågen och ginbalksvis hållande en lans, allt under en svävande sexuddig stjärna. Dahlbergska samlingen E:3503.
Öhrwall A. (intygar mantalslängdens riktighet i Söndrum), 1747. Sköld: En uppflygande duva över mark. Hjälmprydnad: Två vingar. Initialer: ABÖ. Mtl Halland 1748.
Öhrwall Andreas (1718–96), kyrkoherde i Vinberg, 1772. Sköld: Fyra blommor uppväxande från mark. Eder 58. (Om släkten, se SSK 1936.)
Östberg Carl, kyrkoherde i Jämsä, 1772. Sköld: Ett lamm med tvetungad processionsfana på ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad (direkt ovanpå skölden): En uppslagen bok. Initialer: CO. Eder 59.
Österman E. Sköld: En sinistervänd duva sittande på en lövad gren. Hjälmprydnad: En uppväxande bladstängel. [Signeten, med initialerna EÖ (eller O), använd av Sven Österman i Stockholm 168(4). M.G. De la Gardies samling E:1606.]
Östling Gudmund (verksam 1762–90), tenngjutarmästare i Vimmerby. Sköld: Fortuna. På mästarmärke. Bruzelli: Tenngjutare i Sverige, s.358.
 
 
 


* * * * * * * * * * * *

KÄLLOR och förkortningar

Einar Bager: Borgerliga sigill. En axplockning från handlingar i Malmö stadsarkiv, i Personhistorisk tidskrift 1934, s 205–210.
Einar Bager: Sigillen berätta, i Sydsvenska Dagbladet 1932-12-04.
Einar Bager: Malmöhistoria i sten, I–II, Malmö 1958–64.
Bergskollegiets arkiv, Riksarkivet.
Bielkesamlingen, Riksarkivet.
Biografica, Krigsarkivet. Samlingen är ordnad alfabetiskt efter personernas släktnamn/fadersnamn.
Bou Bouppteckning. Årtal/volymnummer och sida, eller signum och sida.
Birger Bruzelli: Tenngjutare i Sverige. Stockholm 1967.
Magnus Bäckmark och Jesper Wasling: Heraldiken i Sverige, Lund 2001.
M Collmar: Strängnäs stifts herdaminne.
M G De la Gardies samling, Riksarkivet.
Ericsbergsarkivet, Riksarkivet.
Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I–IX, Stockholm 1925–36.
Eder Kungl Maj:ts kansli, Eder (volymnummer). Riksarkivet.
G Ekström: Västerås stifts herdaminne.
Frimurare Vapen, utgiven av J Påhlman, Stockholm 1896.
Från norska riksarkivet överlämnade räkenskaper och handlingar, Riksarkivet.
Färs HR, Landsarkivet i Lund.
Carl Carlsson Gyllenhielms samling, Riksarkivet.
T Hauch-Fausbøll:Haandbog over den ikke naturaliserede adel (1933).
Hedvig Eleonoras livgeding, Generalguvernörens arkiv, i Riksarkivet.
Heraldisk Tidsskrift. Utgiven av Heraldiska Sällskapet (Societas Heraldica Scandinavica). Löpande nr.
Arvid Horns samling skrivelser till Arvid Horn, Riksarkivet.
HR häradsrätt.
Jordeböcker, Riksarkivet. Exv Jordebok Kalmar 1716 betyder jordebok, Kalmar län, 1716.
Kammarkollegiets arkiv, Riksarkivet.
Klinckowströmska släktarkivet, Riksarkivet.
KrA Krigsarkivet.
Krigskollegii brevböcker, Krigsarkivet.
Krigsmanshusets arkiv, Krigsarkivet.
K O Lejon: Gravhällarna i Uppsala domkyrka (1997).
Gabriel Lillieflychts papper, E 4665, Riksarkivet.
LLA Landsarkivet i Lund.
Lunds domkapitel Landsarkivet i Lund.
Robert Lichtons samling Riksarkivet.
Momma-Reenstiernasamlingen Riksarkivet.
(MS) Belägg meddelat av jur. stud. Martin Sunnqvist, Lund.
Mtl Mantalslängd, i resp. landsarkiv eller Riksarkivet. Exv. Mtl Kalmar 1716 betyder mantalslängd, Kalmar län, 1716.
(NH) Belägg meddelat av Niklas Hertzman, Lund.
Otto Nordenskjölds släktarkiv, Riksarkivet.
Norrlands handlingar. Kammararkivet, Riksarkivet.
Gabriel Gabrielsson Oxenstiernas arkiv, Riksarkivet.
(OE) Belägg meddelat av Olle Elm.
Gabriel Thuresson Oxenstiernas samling, Riksarkivet.
Oxenstiernska samlingen Skrivelser till bl.a. Axel Oxenstierna, Riksarkivet.
PHT Personhistorisk tidskrift.
(PS) Belägg meddelat av Peter Sjölund, Kramfors.
Raneke: Jan Raneke: Svenska medeltidsvapen, I–III, 2001.
R Riksdagsacta, följt av volymnummer, Riksarkivet.
Regementsräkenskaper, Krigsarkivet.
Riksdagsfullmakter Volymerna är numrerade med ett R följt av volymnumret. Riksarkivet.
Ruuth J W: Viborgs stads historia, I, 1906.
SBL Svenskt biografiskt lexikon.
Siebmacher Siebmacher's Grosses Wappenbuch. (Ett omfångsrik referensverk vad gäller vapen från tyskt område.) En hänvisning t.ex. Bg14 utläses: Borgerliga släktvapen, band 14.
Skoklostersamlingen Skrivelser till Carl Gustaf Wrangel, Riksarkivet.
Sköldebrevssamlingen, i Riksarkivet.
Släktforskarnas årsbok. Utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
Släkt och Hävd. Utgiven av Genealogiska Föreningen.
Stegeborgssamlingen, Riksarkivet.
Stockholms magistrat och rådhusrätt 1636–1849, Stockholms stadsarkiv.
SSA Stockholms stadsarkiv.
SSK Svenska släktkalendern.
Svea hovrätt, Huvudarkivet, Riksarkivet, den s.k. Liber causarum.
Svenska antavlor utgivna av Sveriges Släktforskarförbund.
Sveriges kyrkor Riksantikvarieämbetets bokserie, Stockholm.
S Söderhielm: Ätten Söderhielm, del I, Falun 1961.
(TB) Belägg meddelat av Torsten Berglund, Stockholm.
Uppsala domkapitels arkiv, Landsarkivet i Uppsala.
C von Warnstedt: Ofrälse sigill i Smålands Kavalleriregementes räkenskaper, Heraldisk Tidsskrift 42 s 76ff.
Västernorrlands läns landsboksverifikationer. Riksarkivet.
Ångermanlands handlingar. Kammararkivet, Riksarkivet.
Öländska personminnen (1942).