Gröna stubbens förteckning
över ofrälse släktvapen i bruk i Sverige idag S-Ö [ till titelsidan ]

Förklaring på första sidan (A-C).

[ Gröna stubbens vapenrulla ] [ Förteckning över ofrälse släktvapen i bruk idag A-C D-KL-R S-Ö ] [ Äldre vapen A-C D-KL-RS-Ö ] [ Frimurarvapen ]

Sæmund Sköld: I av silver och rött kluvet fält tre musselskal av motsatta tinkturer ordnade två över ett. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två korslagda röda pilgrimsstavar överlagda med ett musselskal av silver. – Efterkommande till grosshandlaren James Saturnius Svensson, 1936. Borgerliga vapen, Berghman, s.58.
Sager Sköld: Delad i silver, vari en nymåne och en fågel sittande på en regnbåge, allt av naturliga färger, och schackrutat i guld, blått och rött. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre strutsfjädrar, av guld, blå respektive röd. – Släkt från Pommern inkommen till Sverige med regementsläkaren Daniel Sager (död 1676). SSK 1943.
Sahlin jämför Salinus bland Äldre vapen.
Sahlqvist se Salquist.
Sahlström Sköld: I rött ett vattenhjul av guld under en ginstam av guld belagd med tre stolpvis i bjälke ordnade röda smideshammare. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd enhörning med beväring av guld. – Roul, Tyresö, 1979. SVR 250/79.
Salomonsson Sköld: Kluven i rött, vari en upprest hermelin av silver hållande en grön grankvist, och hermelin. I första fältet . Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En gående hermelin av silver med en svart tuppfjädersplym på ryggen. – Hans, lärare i Jukkasjärvi, 1998. Släkten tillhör Hannunjussasläkten som är en gren av birkarlssläkten Kyrö, som anses härstamma från Isokyrö socken i finska Österbotten. Flera släktgrenar var bosatta i Tornedalen vid 1500-talets början. Denna släktgren härstammar från Anund Anundsson Kyrö, som var nämndeman, birkarl och gårdsägare i Pello, Ylitornio, 1539–49. Den aktuella släktgrenen inkom till Vittangi 1674, och till Jukkasjärvi socken med vapenantagarens ff ff f kyrkvärden Johan Hansson Kyrö vid 1800-talets början. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Salquist Sköld: I fält av guld en av en törnskura med inåtvända törnen bildad svart spets belagd med en sporrklinga av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande svart hästhuvud med röd beväring och seldon av guld. Valspråk: Framåt även genom törnen. – Del, f.d. järnvägstjänsteman, Spooner, Wisconsin, USA, 2000. Medges åt efterkommande till dennes ff ff f, dragonen Anders Jonsson Sahlqvist (1747–1819), Tornum Prinsgården, Kvänum. Äldste kände stamfader är sistnämndes ff, bonden därstädes Anders Gustavsson (165(5)–1739). Gröna stubbens vapenrulla.
Sammelin Sköld: I fält, delat av en vågskura i guld och blått, tre stickkors av motsatta tinkturer, två över ett ställda. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande(?) åldring i blå kåpa i sin vänstra hand hållande en herdestav, i sin lyftade högra hand ett smörjehorn av guld. – Hans, företagare, Kiruna, 1997. Släkten hette tidigare Ullatti och Purnu och har bott i Vettasjärvi, Gällivare, sedan 1700-talet. Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Sandberg från Hällestad. Sköld: Delad i guld, vari två röda liljor, och rött med tre uppskjutande avstötta stolpar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En lilja av guld framför tre röda strutsplymer. – Bröderna Agne, Åke och Kurt, alla civilingenjörer, 1980. Äldste kände stamfader är Jon Sunesson (född på 1650-talet), bergsman i Hällestad bergslag. SVR 280/82, SSK 1980, s.328.
Sandberg Sköld: I fält av guld bestrött med svarta rundlar en av en trebergsskura bildad svart ginstam. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring hållande en svart fjäder. – Bengt, Eskilstuna, 1997. SVR 544/97.
Sandberg jfr Risbecker.
Sandberg Sköld: I blått fält en kompassnål av silver. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Lojalitet – uthållighet. – Hans, chefsjurist, direktör, i Atlas Copco AB, [bostadsort?], 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Uppgift från Lars C Stolt.
Sandbergh Sköld: I blått fält en metkrok överlagd av en balkvis ställd fisk nära intill dess spets, fisken litetgrann sårad av denna, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra uppskjutande bakåtvända spetsar av metkrokar av guld. – Nils, [yrke? bostadsort?], senast 1966. Stolts exlibrissamling.
Sandell Sköld: I blått ett lejon dexter, åtföljt av tre sexuddiga stjärnor i stolpe sinister, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett vingat sexekrat vagnshjul av guld. – Lennart, tjänsteman, Malmö, 1995. [Anknyter till morfaderns släktvapen Eisengarten.] SVR 392/95.
Sandell Sköld: I blått fält en spänd, uppåtvänd pilbåge med pil, allt av guld, och en ginstam av guld belagd med tre röda äpplen. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande råbock av guld med röd beväring. – Benny, Eskilstuna, 2001. VB nr 56, s.153.
Sandell (yngre släkten) Sköld: I rött fält tre sexuddiga stjärnor, två över en, av guld och däröver en av en flamskura bildad ginstam av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande klassisk lyra av guld på vardera sidan besatt med tre röda liljor. Valspråk: Veritas scientiae astra est (latin 'Sanningen är kunskapens stjärna'). – Bo, fil mag, Trelleborg, 2003. Släktnamnet vidareförde hans ff Edvin (1880–1950), brännmästare på Höganäsbolaget i Bjuv, från sin mor Elisa (född 1850), husmanshustru i Maglaby nr 10, Kvidinge. Släktnamnet antogs av hennes far Per Eskilsson Sandell (född 1822), soldat i Håkantorp, Västra Torup. VB nr 63, s.349.
Sandin se Bragesjö.
Sandin Sköld: Ginstyckad i rött och guld med fem röda eldflammor i guldfältet. [Hjälm saknas hittills.] – Sven Fredrik, civilingenjör, Stockholm, 1974. Äldste kände stamfader är Johan Persson (född ca 1641), bonde i Finnbacken, Norrbärke. SVR 203/75.
Sandsten Sköld: I blått en sol av guld belagd med ett blått allseende öga (i triangel). Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett blått svärd och en blå skomakarhammare korslagda med fäste respektive handtag av guld. Valspråk: Rakt fram mot målet. – Per, optiker, Lomma, 1979. Namnet antogs av soldaten Conrat (1708–60), död i Karlskrona. SVR 238/79.
Sanmark Sköld: I fält av (silver) ett fyrekrat (svart) finkugghjul. (Svart) hjälmtäcke fodrat med (silver). Hjälmprydnad: Ett fyrekrat (svart) finkugghjul mellan två (svarta) vingar, vardera belagd med tre bjälkar av (silver) och uppskjutande ur en hjälmkrona. – Per Kasten, godsägare, Strängnäs, (senast) 1952. Stolts exlibrissamling.
Sarigianidis se Nilsson (2002).
Schenström Sköld: I blått fält två balkvis ställda strömmar av silver överlagda av ett svart störtat armborst [med pil]. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn av silver, vartdera belagt med tre blå [bjälkvis ställda] strömmar. – Hannes, tjänsteman, Trollbäcken, 1962. Samlarnytt 7–8/1963, s.11.
Scherlag Sköld: I rött fält en spets av guld belagd med ett rött merkuriemärke och åtföljd på vardera sidan av en bildad sol av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett merkuriemärke av guld mellan två röda vingar, vardera belagd med en bildad sol av guld. Valspråk: Dic cur hic. – Hans Henrik, dr, före 1950, på grundval av äldre inom släkten förda vapen. Berghman, s.59.
Schillén Sköld: En spets belagd med en korskrönt vase och åtföljd på vardera sidan av en ros. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna mellan två inåtböjda lövade kvistar. [Tinkturer okända.] – A., [yrke? bostadsort?], (senast) 1968. Stolts exlibrissamling.
Schlyter Sköld: I rött fält två stolpvis ställda nycklar av guld med axen vända mot varandra. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två stolpvis ställda nycklar av guld med axen vända mot varandra. Valspråk: Ut tibi sic alteri. – Känt från 1600-talets början,  fört av Herman (död 1635), borgmästare. Heraldiserat och återupplivat före 1950. Berghman, s.59.
von Schmalensee Sköld: I fält av silver ett litet träd med fem gröna blad. Hjälmprydnad: Två buffelhorn [tinktur på dessa och hjälmtäcket här okänd.] – Adlig ätt från Pommern, inflyttad till Sverige senast 1625 med sedermera tunnbindarmästaren i Stockholm Christopher Schmalensee (död 1650). SSK 1950.
Schuback Sköld: I fält av silver ett blått ankare stående lutat åt dexter på ett uppskjutande grönt treberg. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En åttauddig stjärna av guld mellan två horn, dexter delat i silver och blått, sinister i blått och silver. – Känt från 1737 hos rådsherren Nicolaus i Hamburg. Siebmacher Bg3, s.88. Använt i exlibris från senast 1966 av Gunvor (född 1914), Stocksund. Stolts exlibrissamling.
Schumburg Sköld: I fält av guld tre borgtorn (det mellersta högre) ovanpå en mur, allt rött, över skummande (naturfärgade) vågor [torde kunna stiliseras till en av en vågskura bildad stam av silver]. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett [rött?] borgtorn mellan två vingar [av guld?]. Valspråk: Treu und wahr (’Trofast och sann’). Sköldhållare: En rådsherre och en väpnare [deras tinkturer?]. – Vapnet uppenbarligen från tiden före släktens inkommande till Sverige 1856–62. Släkten är känd från 1500- och 1600-talen i Hildesheim, Halberstadt, Quedlinburg och Hessen-Cassel. Vapnet fördes av Robert J H (född 1848), grosshandlare i Stockholm, oförändrat i dennes frimurarvapen från senast 1896, vilket underlättat beskrivningen ovan. Vapnet beskrivs så här i SSK: ”Släktens vapen: Tre torn å en mur, mot hvilken böljor bryta sig, ofvan den slutna hjälmen ett torn mellan tvenne vingar; sköldhållare: en rådsherre och en väpnare; hjälmtecknet i rödt och guld; valspråk: Treu und wahr.” Frimurare Vapen, SSK 1915–16.
Schwalbe Sköld: I fält av silver en flygande svart svala inom en av en karvskura bildad röd bård. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Videte possibilitates (’Se möjligheterna’). – Urban, överstelöjtnant vid Livgardet, CXIVG:sJmt, GMnor, Stockholm, 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Släkten härstammar från Österrike. Uppgift från Lars C Stolt.
Schöldström Sköld: En av vågskuror bildad balk. [Tinkturer och hjälm okända.] – Birger Fredrik, skriftställare, Stockholm, (senast) 1888. Stolts exlibrissamling.
Scott Sköld: I blått fält en lilja av silver. [Hjälm okänd.] – Sverre, disponent, Stockholm, (senast) 1962. Stolts exlibrissamling.
Sebardt Sköld: I svart fält ett upprest lejon med båda tassarna hållande en ormstav, allt av guld. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i en frimurarframställning för Carl Wilhelm (1841–1918), hovapotekare. Frimurare Vapen. Pommersk släkt invandrad 1766 med stadskirurgen i Enköping Henrik Wilhelm Eberhard Siegbardt. SSK 1943.
Sederblad jfr Gilstring.
Seitz Sköld: I svart fält en framskjutande och vid armbågen böjd björnram av guld. – Äldre vapen från släktens tid i Tyskland. Framställt i ordensvapen inom Timmermans Orden för Heribert (död efter 1961), fil dr, styresman för Armémuseum. Uppgift från L C Stolt.
Selander Sköld: I blått två korslagda nycklar, dexter (dvs den överst i korsläggningen, med axet åt dexter) av guld och sinister av silver (S:t Petri nycklar) över en harpa av guld med strängar av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: En uppstigande ängel hållande och spelande på en harpa av guld med strängar av silver. – Ulf, organist, Eskilstuna, 199(9). Uppgift från heraldiker Davor Zovko 1999.
Sevelius Sköld: I fält av guld en spjutspets  mellan två motvända sabelklingor, allt blått och uppskjutande från en medelst en bågskura bildad röd stam. Hjälmtäcke kluvet i blått och rött samt fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande blå spjutspets mellan två vingar av guld. – Känt från 1600-talets slut, fört av kronobefallningsmannen Bertil Larsson S. i Huvudstorp. Återupplivat 196(3) av Sven-Eric, disponent, Malmö. Vapnet i denna heraldiserade form medges åt brodern Fritz, chefsveterinär, Hälsingborg. SVR-28-63.
de Shàrengrad Sköld: I av silver och rött kluvet fält ett borgtorn av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett eldstål av silver mellan två vesselhorn, dexter delat av silver och rött med röd mynning och sinister av rött och silver med mynning av silver. Valspråk: Vivere militare est. – Fredrik Wilhelm, konsul, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.60.
Sheldon Sköld: Tre gravänder (eng. sheldrakes). [Fullständigare beskrivning hittills ej tillgänglig.] – Lokaliserat med hjälp av gravyr på silverbestick till Ipsa Jeanette gift Sylvander (född 1820) i Karlskrona, dotter till Gustaf (född 1784). Uppgift från hennes dd ds Mats Ringsén 2002.
Signeul Sköld: Ett lågande strålomkransat hjärta. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande bockhuvud. [Tinkturer okända.] Valspråk: Cor gratia hærens. – Edwin, grosshandlare, Hudiksvall, (senast) 1910. Stolts exlibrissamling.
Sigurdh Sköld: I rött ett ringkors med förlängda balkarmar över en sänkt, av vågskuror bildad bjälke, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande och frånvända röda griphuvuden med beväring av guld. – Åke, instrumentmakare, Lund, 1970. SVR-155-70.
Silén Sköld: Ett brinnande hjärta. [Tinkturer och hjälm okända.] – Sven, biskop i Västerås, (tidigast) 1962. HT 29, s.430, 35, s.226.
Silvegren Sköld: I rött två ankbönder med uppböjda stjärtfjädrar över en ankhona, alla med krona om halsen, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd panter med beväring och man av guld. – Ulla, numismatiker och arkeolog, och maken Christer, tekn. dr. Lund, 1993. SVR 466/95.
Sixt Sköld: I rött en ringlande orm av silver under en ginstam av silver belagd med tre röda sexuddiga sporrklingor i bjälke. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två korslagda röda färlor med silverbeslag. – Ulrik, ekonom, Göteborg, 2001. Medges till namnantagaren, hans fm ff Teodor (född 1862). Namnet är antaget efter Sixtorp, Gammalkil. SVR 613/2001.
Sixten Sköld: I svart fält en genomgående blixt av guld, formad som en uppifrån nedskjutande sicksacksträng med två spetsar åt dexter och två åt sinister, båda utgående till sköldens kant. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn två gånger delade i svart, guld och svart, och däremellan: (1) ett klöverblad av guld / (2) en mungiga av guld. Valspråk: Non quiesco (’Jag slår mig inte till ro’). – Bröderna Joakim, civilingenjör, Västra Frölunda (1), och Fredrik, musikdirektör, Göteborg (2), 1999. Släktens äldste kände stamfader är Bengt (känd från 1600-talets början), bonde i Katteskalla, Kinneved. Namnet antogs av dennes ss ss ss ss s Johannes (född 1893), kyrkoherde i Saleby, vapenantagarnas farfar. SVR 583/2000.
Siöstedt (även Sjöstedt) Västgötasläkten. Sköld: Delad i silver, vari två i bjälke ställda blå sjöblad, och blått, vari ett musselskal av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En papegoja av silver med blå beväring. Valspråk: Sola salus servire. – Stig, direktör, Alingsås, 1950. Berghman, s.60, SVR-17-63. Av SSK 1978 verkar det som om vapnet är medgivit övriga släkten. Släktens äldste kände stamfader är Svante Johansson S. (född 1725), inspektor, gästgivare i Grästorp, Tengene (SSK).
Sjöberg Sköld: I blått fält ett uppskjutande treberg av guld belagt med ett grönt sjöblad. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En vinge av silver. – Börje, Gnesta, 1966. Egen uppgift 1999.
Sjöblad Sköld: Delad i grönt, vari två sjöblad av guld, och i schackrutor av silver och grönt. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett sjöblad av guld mellan två vädurhorn, dexter delat i silver och grönt samt sinister i grönt och silver. Valspråk: Pro pace. – Knut, direktör, Göteborg, 1975. Medges åt brodern Bertil och dennes äldste son, Sture, med. dr, Lund. Den yngre brorsonen Ingemar, ingenjör, Lindköping, för sedan samma år ett differentierat vapen utan valspråk och med den gröna tinkturen utbytt mot röd. Namnet upptogs vid sekelskiftet av Knuts far Gustav Theodor (1877–1949) med anledning av att hans mormors mormor var dotter utom äktenskapet till Johan Siöblad av friherrliga ätten nr 79. SVR 222/77.
Sjögren Sköld: Delad medelst en vågtoppsskura i guld, vari en i bägge ändar avhuggen naturfärgad gren med gröna blad, och blått, bestrött med vågskum av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svartklädd munk av silver, i höger hand hållande en stängd bok med naturfärgat band och snitt och beslag av guld, och i vänster en naturfärgad pensel med borst av guld och en skrivfjäder av silver. – Arthur, konstnär, Stockholm 190(7). A. Berghman: Exlibris, s.99.
Sjögren Sköld: Ett knoppande träd uppskjutande ur vatten, vattenlinjen delande skölden. [Tinkturer och hjälm okända.] – Carl-Olof, bokförare, Stockholm, (senast) 1946. Stolts exlibrissamling.
Sjögren Sköld: I fält av silver sju gröna sjöblad ordnade ett, två, ett, två, ett. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande grönklädd underarm av silver hållande en grön bok med beslag och snitt av silver. – Efterkommande till bokbindarmästaren Carl Gustaf (död 1846), före 1950. Berghman, s.61.
Sjögren Sköld: Kluven i rött, vari ett patriarkalkors av guld med en ring överlagd de nedre korsarmarna och spetsiga armändar, och guld, vari ett störtat svart ankare. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Mot utskären. – Rolf, försäljningschef, [bostadsort?], 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Uppgift från Lars C Stolt.
Sjöholm Sköld: I rött ett enmastat skepp med upprullat råsegel under ett sköldhuvud bildat av tre rader mursten, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett grönt johanniterkors med kulor av guld på spetsarna mellan två vesselhorn delade av tandskuror, dexter i rött och guld, sinister i guld och rött. – Sten Börje, generalkonsul, Malmö, 1997; utökande av ett vapen som först inom släkten Sjöholm även i de tre föregående generationerna. SVR 542/97.
Sjölin Sköld: I blått fält en hästsko av silver med nedåtvända skänklar omgivande ett sädesax av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande blått hästhuvud med man av guld samt med betsel av guld och guldbeslaget rött huvudlag med röd tygel. – Axel, f. avdelningschef, Malmö, 1973. Härstammar från Oluf Hansen (ca 1630–88), rusthållare på Veberöd nr 20 och 22 Södre. SVR 162/74.
Sjölund Sköld: I rött fält en av vågskuror bildad blå balk med kanter av silver, belagd med en balkvis ställd lax av silver med röd beväring och på båda sidor åtföljd av en ros av silver. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande fläkt svart kråka med röd beväring. – Peter, miljökonsult, Skellefteå, 2000. Egen uppgift 2000; VB nr 50, s.715.
Sjöstedt se Siöstedt.
Sjöstrand Sköld: I svart fält en naturlig sjöhäst av silver och en av en vågskura bildad stam av silver belagd med ett rött hjärta. Svart hjälmtäcke med foder av silver bestrött med röda hjärtan. Hjälmprydnad: En uppstigande svart naturlig sjöhäst. Valspråk: Alba et atra discernit (’Han/hon/den/det skiljer vitt och svart / svart från vitt’). – Frank, tapetserare, Hallsberg, 2000. Släktnamnet antogs av hans ff f Gustaf (född 1843), Sköllersta. Släktens äldste kände stamfader är Gustafs ff ff f, nämndemannen Erik Jonsson i Åsen, Norrbyås, känd 1703–08. Uppgift från Martin Sunnqvist, Lund, 2001–02.
Sjöström Sköld: I grönt fält sinister del av en halv lilja åtföljd på dexter sida av en edshand och på sinister ovantill av ett ankarkors, allt av silver. [Hjälm okänd.] – Harry, leg. sjukgymnast, Hallstahammar, (senast) 1964. Stolts exlibrissamling.
Skielse se Juell-Skielse.
Skoglund Sköld: I grönt fält ett sexekrigt hjul av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En tupp av guld med röd beväring stödjande sin lyftade högra fot på ett sexekrigt hjul av guld. – Åke, transportchef, Stockholm, 1962. Samlarnytt 1–2/1964, s.9.
Skottek Sköld: Delad i guld och svart av en sänkt vågskura överlagd med en kanonkula av motsatta tinkturer med en uppväxande ekplanta av guld bestående av en stjälk från vars topp i sköldcentrum utgår tre löv omväxlande med två ollon. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svart eklöv mellan två vallhorn av guld. – Folke, fögderisekreterare, Göteborg, 1975. SVR 217/76.
Skyttberg Sköld: Fyra svarta rundlar, ordnade en över tre, över ett uppskjutande treberg. [Övriga tinkturer och hjälm okänd.] – Maria, gift Trönnberg, Göteborg, (senast) 1959. Stolts exlibrissamling.
Skånberg Sköld: I rött en genomgående T-runa nedtill övergående i ett grekiskt kors på en uppskjutande stav, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svart möllejärn mellan två vädurshorn av guld. Valspråk: Quaerite primum regnum Dei. – Tuve, riksdagsman, Skillinge, 1997, medges åt efterkommande till timmermannen och möllebyggaren Jöns Olsson (1773–1854), som antog namnet 1804. Äldste kände stamfader är Morthen Bondesen, känd 1530–72, Dalby klosters länsman och fogde i Sövestad. SVR 525/97.
Skånberg från Vemmenhög. Sköld: I grönt en lagerkrans av silver (med röda bär) överläggande ett stolpvis ställt svärd ovan åtföljt av två rundlar, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel: Silver, grönt, guld, grönt, silver, grönt. Hjälmprydnad: Tre gröna klot, ett upphöjt framför två med profil som ett treberg, varifrån två uppväxande sädesax av guld. Valspråk: Omnia mutantur, nihil interit. – Göran, vd, Stockholm, 1997, medges åt efterkommande till Edmund Laurell (1877–1946). Äldsta kände stamfader är Anders Jensen, belagd 1572–1618 på Stora Isie gård, Hemmesdynge. SVR 540/97.
Skåpström jfr Hammar.
Sköld Sköld: I fält av silver en röd sköldpadda med beväring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar av silver, vardera belagd med en röd sköldpadda med beväring av guld. Valspråk: Låt motgången sporra. – Sven Valfrid, konstnär, före 1950. Berghman, s.62.
Sköld Sköld: Kvadrerad i grönt och hermelin samt belagd med en hjärtsköld kvadrerad i grönt och guld inom en bård av motsatta tinkturer. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande man i grön dräkt med vid hermelinskrage hållande i höger hand med svart hanske en långskaftad yxa (hillebard) med ax av guld och på vänster arm en sköld lik hjärtskölden. – Benny Arnold, Malmö, 1971. SVR 168/74.
von Sneidern Sköld: Kluven, i dexter(?) fält en vakande trana, sinister(?) fält delat, i övre delen en stjärna, i nedre två liggande kanoner. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm hållande ett svärd mellan fyra fänikor. [Tinkturer här okända.] – Adlig ätt från Böhmen, ursprungligen kallad von Schneidau, inkommen till Sverige 1718 med fyra bröder, varav den yngste, kaptenen Paul (död 1722), ändrade sitt namn till von Sneidern. SSK 1950.
Snifs jfr Strömbäck från Gävle.
Sommerlath Sköld: Kluven av rött och guld vari en fransk lilja av motsatta tinkturer. [Hjälm ännu ej fastställd?] – Drottning Silvia, 1978. HT 38, s.383.
Spajic Sköld: I rött två utåtvända bilor av guld med skaft av silver, ställda genom en krona av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande vildkvinna med krona av guld och i vardera handen hållande en bila av guld med skaft av silver. – Franjo, Heby, 1997, medges åt efterkommande till Ilija, (född 1909) från Zepce. SVR 547/97.
Sparrlöf Sköld: I blått fält en sparre av guld belagd med ett rött tandat blad. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande utåtvända tranhuvuden med halsar, delade dexter i blått och guld, sinister i guld och blått. – Göran, fil. mag., Jönköping, 1989. Egen uppgift 1999.
Sprängare Sköld: I svart en balkvis ställd flammande slägga av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En flamma av guld. – Björn, Robertsfors, 1972. Medges åt efterkommande till bergsprängaren Nils Edvin Johansson, Järfälla (född 1904). Äldste kände stamfader är Carl Hansson (1731–1807), bonde i Tiggesbo, Gammalkil, sedan i Ek, Åsbo. SVR 204/75.
Staaf Sköld: I blått tre i bjälke ordnade grankvistar under en ginstam bildad medelst en sågtandskura med fjorton tänder, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En lilja kluven i blått och silver mellan två sextaggiga älghorn, dexter av silver och sinister blått. Valspråk: Att vilja är att kunna. – Släktföreningen, 1958. Medges för efterkommande till jordbrukaren Carl Olof (1832–1909), Ljungå. Äldste kände stamfader är Anders Pålsson (född ca 1660), bonde i Stafre by, Ljustorp. SVR 191/75.
Stackell Sköld: I blått fält en balk åtföljd ovan av en femuddig stjärna och nedan av en liljekonvaljestängel med sex blommor, allt av silver. [Hjälmprydnad här okänd.] – Antaget senast 1950. SSK 1950.
Stadenfeldt Sköld: I fält av guld en grön trappgavel belagd med tre falkbjällror av guld, ställda en över två. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande grönt dubbelsvansat lejon med krona av guld och med röd beväring i tassarna hållande en bjällra såsom i skölden. Valspråk: Hos successus alit. – Greger, jur. kand., Göteborg, 1991. SVR 434/92.
Starbäck Sköld: En stare stående på en uppskjutande kulle belagd med två av vågskuror bildade bjälkar. Hjälmprydnad: Två lövade kvistar. [Tinkturer okända.] – Enligt uppgift antaget av Harald, urspr. som ordensvapen. Använt i exlibris 1979 i ovanstående form av brodern Rolf, [yrke? bostadsort?]. Stolts exlibrissamling.
Stare från Malmö. (1) Sköld: I fält av silver en svart stare med beväring av guld och med lyftade vingar. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En stare såsom i skölden. –  Känt sedan 1600-talets senare hälft, fört av Jonas, tullskrivare i Malmö. Heraldiserat och återupplivat senast 1950. Berghman, s.62, SSK 1980. Hos Jonas söner beläggs varianter: (2) Christian Stare (1668–1716), tullskrivare i Malmö. Sköld: En stare sittande på ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En sittande stare. (3) Petter Stare (1674/5–1723), tullnär och rådman i Landskrona. Sköld: Två starar ordnade stolpvis över varandra och sittande på varsin svävande kvist. Hjälmprydnad: Samma som brodern. Släkt och Hävd 1999 s.380, 388.
Stavenow Sköld: I silver tre röda spetsar mot sinister under en röd ginstam med två korslagda skomakarhammare av silver. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: En merkuriestav av guld mellan två flaggor, dexter med Stockholms och sinister med Lübecks vapen. Valspråk: Modestia victrix. – Anders, direktör, Lidingö, med flera släktmedlemmar, 1988. Släktens äldst känd i Lübeck på 1770-talet, till Sverige 1850. SVR 378/88.
Stéen från Harastorp. Sköld: I rött fält en sexuddig Davidsstjärna med inflätad smal ring över en trespannsbro och dem emellan en genomgående kedja i en tvillingsträng, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sexuddig Davidsstjärna med inflätad smal ring av guld mellan och delvis framför två röda stolpvis ställda lansar med spetsar av guld. – Algot, vägmästare, 1946. Namnet antogs av dennes ff f Nils (1872–1936), tidigare förda namn är Liberg, Herlund och Lindqvist. Släkten härstammar från Harastorp, Djurröd. SVR 454/93.
Stéenhoff och Sténhoff. Sköld: I blått fält ett hus av silver stående på stenig grund [naturfärgad, eller hellre silver]. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. [Hjälmprydnad okänd.] – Känt från 1740-talets slut på begravningsvapen uppsatt i Fjälkinge kyrka efter likvidationskommissarien Pehr (död 1746). Nu levande släkten härstammar från hans son Jonas Niklas. [En annan son, Christian, adlades med namnet af Stenhoff och ett nytt vapen.] PHT 1914, s.35, SSK 1930, s.769. Släktens äldste kände stamfader är N. N. Sténhoff, 1670 inspektor vid Sperlingsholm, Övraby (SSK).
Stehr Sköld: Delad i blått och i guld, vari en blå ambult, på vardera sidan åtföljd av ett blått hasselblad, varvid den delande skuran bildas av den övre häften av en tolvuddig stjärna. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett blått hasselblad överlagt av en fjäderpenna av guld. Valspråk: Elegantia et mores. – Micael, tekn. dr., Stockholm, 1998, medges (utom valspråket) åt efterkommande till fadern Artur, författare. Egen uppgift 2000.
Sten jfr Stridh.
Stenhamn Sköld: I blått fält ett sjölejon av silver med röd beväring och däröver den övre hälften av en av murstenar bildad bård av silver. Hjälmtäcke av silver med blått foder. Hjälmprydnad: Ett uppstigande sjölejon av silver med röd beväring hållande en blå stång med en blå flagga belagd med den övre hälften av en av murstenar bildad bård av silver. Valspråk: Gå i hamn med segel fyllda av god frihet och samlad kunskap i lasten. – Lars, civilekonom, Onsala, 2002. Medges till släktmedlemmar av namnet. Gröna stubbens vapenrulla.
Sténhoff se Stéenhoff.
Stiernelf Sköld: Ginstyckad medelst en vågskura i blått, vari två störtade femuddiga stjärnor, dexter större och sinister mindre, båda av silver, och silver, vari ett ginbalksvis ställt blått eklöv. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stork med röd beväring och lyftade vingar hållande ett nedvänt sädesax i klon, allt av guld. – Lage, lantmästare, Torup, 1989. SVR 391/89.
Stiglund Sköld: I blått fält en lilja av guld åtföljd på dexter sida av två medelst vågskuror blidade ginbalksträngar av silver och på sinister sida av två medelst vågskuror bildade balksträngar av silver. Motto: Gud med oss. – Hans, biskop i Luleå, 2002. VB nr 55, s.113.
Stigson se Quarn.
Stjernberg Sköld: Delad av en bågskura i blått, vari bjälkvis en smedtång av silver, och i guld, vari en störtad sexuddig blå stjärna. Rött hjälmtäcke fodrat med guld och med uttag i form av sexuddiga stjärnor. Hjälmprydnad: Ett rött vikingaskeppsdrakhuvud. – Stefan, köpman, Ekerö, 2001. Släkten härstammar från Österbybruk, Film, och hette tidigare Fröberg, innan vapenantagarens ff f som indelt soldat omkring 1875 bytte namn till Stjernberg. SVR 615/2001.
Stolt Sköld: I fält delat av en tinnskura i guld och rött ett balkvis ställt svärd åtföljt på vardera sidan av ett stolpvis ställt eklöv, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En till edgång uppsträckt röd hand mellan två av tinnskuror kluvna oxhorn, dexter i rött och guld, sinister i guld och rött, samt vartdera på ytterkanten besatt med fem eklöv av guld. Valspråk: Frihet, sanning, trohet. – Lars C, patentingenjör, Stockholm, 1962, medges åt efterkommande till soldaten Magnus Jonsson S. (född 1835). SVR-12-63 samt egen uppgift 2000 [SVR:s uppgift ”vikingasvärd” är felaktig].
Stridh Sköld: I rött två korslagda pilar och mellan dem en störtad pil, alla av guld, under en ginstam av guld med tre brinnande svarta granater. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande dubbelsvansat rött lejon överlagt med en bjälke av guld samt hållande en pil av guld i höger tass och en brinnande granat i vänster. – Göte, Sandared, 1969. Medges åt efterkommande till Johan (född 1867), soldat från Stenbrohult. Tidigare namn i släkten har varit Sten och Blad. SVR-144-70.
Strokirk Sköld: I blått fält [eller, hellre, av silver] en röd kyrka med torn [med svart tak och tornhuva]. [Hjälmtäckets tinktursättning okänd.] Hjälmprydnad: Tre sädesax av guld. – Släkten från Lübeck till Sverige 1620. Antagligen gemensamt ursprung med adliga och friherrliga ätterna von Strokirch, vilka har andra vapen. G. Anrep: Svenska slägtboken, III, s.249, SSK 2000. Ovannämnda fullständiga vapen (men i monokrom form i sigill) beläggs för militiesekreteraren Michaël 1675–79, Jochim (i brev daterade Lidköping och Örebro) 1677–79, och J... eller I..., vars sigill (med ägarinitialerna I S) användes av Paul, Stockholm 1677. E 1572. Åtminstone i en frimurarevapenframställning för W. T. senast 1896 har fältet i stället återgetts av silver, vilket är att föredra eftersom färgmöte då undviks, och den röda kyrkan med svart tak. Frimurare Vapen. I ett exlibris från 1912 för Evert, arkitekt, Stockholm, är kyrkan framställd av silver (alt. naturfärgad) i blått fält och stående på en stam. Stolts exlibrissamling.
Stromqvist [Här okänt.] – John S. Stromqvist, England, var 1903 i brevväxling med Riksheraldikerämbetet angående hans ”crest”. RHÄ:s diarium 1903.
Strömbäck från Gävle. Sköld: I blått fält två av vågskuror bildade balkar och mellan dem två i balk ordnade femuddiga stjärnor, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda och behandskade armar gemensamt hållande ett järnmärke, allt av silver. Valspråk: Rak kurs. – Helge, viceamiral, chef för marinen, Bromma, senast 1950. Berghman, s.63, SSK 1950, s.727. Släktens äldste kände stamfader är Erik Jonsson Snifs, känd 1634, var död 1647, borgare i Gävle (SSK).
Stubbe Sköld: Delad och överkluven, 1. ett järnmärke, 2. två korslagda pilar, 3. en stubbe uppväxande från en uppskjutande kulle. [Hjälm och tinkturer okända.] – Carl F., [yrke? hemort?], (senast) 1919. Stolts exlibrissamling.
Stutzinsky Sköld: I grönt fält en rundel belagd med en davidsstjärna. [Övriga tinkturer och hjälm okända.] – Helge, [yrke? bostadsort?], (senast) 1999. Stolts exlibrissamling.
Ståbis Sköld: I svart en genomgående trappgavel av guld belagd med en svart örn och ovan åtföljd av två grekiska kors av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svart hästhuvud mellan två svarta vingar. – Christer, ingenjör, Mora, 1988, medges efter differentiering åt släktmedlemmar. SVR 384/88.
Sund jfr Holmström.
Sundberg Sköld: I blått fält en uppskjutande kräkla av guld. [Hjälm okänd.] – Anton Niklas (1818–1900), ärkebiskop, 187(8). Berghman, s.63, Kungl. Serafimerorden, s.336.
Sundberg Sköld: Delad av en vågskura, i övre fältet ett vikingaskepp, i nedre fältet två korslagda tallgrenar med varsin kotte. Hjälmprydnad: En basilisk slingrande sig kring en kolv med sjudande dekokt i, med eldsflammar framslående under kolven. [Tinkturer okända.] – Thure, docent, Lidingö, (senast) 1942. Stolts exlibrissamling.
Sundby Sköld: I fält av silver en röd S:t Olofsyxa. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Veritas liberavit nos. – Olof, ärkebiskop, 197(4). HT 29, s.423, 53, s.126.
Sundelin från Fellingsbro. Sköld: I fält av silver en blå bjälke belagd med en ordförandeklubba av silver samt åtföljd av tre blåklintsblommor, två ovan och en nedan. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre uppväxande blå blåklintsblommor med stjälkar av silver. Valspråk: Frihet under ansvar. – Gustaf, talman, Fellingsbro, 196(4). Kungl. Serafimerorden, s.518, SSK 1963, s.441. Släktens äldste kände stamfader är Hans Andersson S. (född 1733/7 i Kroppa), ryttare för Laggsta, Västra Skedvi (SSK).
† Sundin från Östergötland. Sköld: Kvadrerad: 1. i blått fält en på ett genomgående hav flytande fregatt med beslagna segel, allt naturfärgat; 2. i blått fält ett ginbalksvis ställt svart ankare överlagt med ett upprest lejon av guld med röd tunga; 3. i fält av silver en röd lilja; 4. i fält av guld tre kulor av silver, ställda två över en. [Hjälm okänd.] Valspråk: Pro rege et patria. – Christian, amiral, 188(6). Hans släktgren är utslocknad, en äldre ännu inte vapenförande släktgren fortlever. Berghman, s.64, Kungl. Serafimerorden, s.366, SSK 1930, s.788. Släktens äldste kände stamfader är Petrus Magni Rivius (död 1655), kyrkoherde i Sund, därav släktnamnet (SSK).
Sundqvist Sköld: Av en kvistskura styckad i guld och rött. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två utåtvända yxor av guld med röd skaft uppskjutande genom en krona av guld. – Olof, silversmed, Uppsala, 1993, medges efter tillstånd till släktmedlemmar. SVR 480/95.
Sunnqvist Sköld: I blått fält en bjälke av silver åtföljd ovan av en stolpvis genomgående ekstam med två blad och nedan av fem balkar, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: En inom en blå hägnad uppväxande ek avguld med ekollon av silver. Valspråk: Sicut querqus (’Såsom en ek’). – Olof, överläkare, med. lic., Ljungby, 2000. Medges åt efterkommande till dennes farfars far, släktnamnsantagaren Olof (1851–1924), folkskollärare i Svartvik, Njurunda. Medlemmar bär även namnen Nilsson och Ramviken. Släkten härstammar från Rikolf, känd 1565–1600, bonde i Berge, Frösön. Gemensamt ursprung med Åkerman (Stockholmssläkten). Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.715.
Svan Sköld: I blått en gående svan av silver under tre gyllene rosor i ginstammen. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda rosor på stjälkar med blad uppväxande från en [i båda ändar] avhuggen [liggande] stam, allt grönt. – Peder, lutsångare och viskännare, Stockholm, 1998. Medges åt efterkommande till Bengt Algutson Svan (164(3)–95), djurgårdsintendent vid Läckö djurgård på Kållandsö, Otterstad. SVR 560/99.
Swande Sköld: I blått överdelen av en uppflygande hök övergående i bakdelen av en lapphund, allt av silver och med beväring av guld. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmbindel: Silver, blått, guld, rött, silver, blått. Hjälmprydnad: Två renhorn av guld. – Erland, 1982. SVR 281/82.
Svanlund Sköld: En svan med utbredda vingar simmande på en av vågskuror bildad bjälke och därunder tre träd (och omväxlande mellan dem fyra i teckningen mer obetonade träd, vilka därför torde kunna uteslutas i nyteckningar av vapnet) uppväxande från en uppskjutande kulle. Hjälmprydnad: Två vingar. (Därtill en usurperad ytterligare hjälm, vilken bör bortses ifrån.) Valspråk: Per aspera ad astra. – Sone (född 1886), uppbördsman, Stockholm, (senast) 1911. Stolts exlibrissamling.
Swanson Sköld: I fält av guld, bestrött med blå liggande korsade kors, en svart svan med utbredda vingar med en kedjeförsedd krona av guld runt halsen och med bröstet belagt med en sol av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart svan med lyftade vingar simmande på blått vatten med vågkant av silver. Valspråk: Through The Eyes Of Faith. – James Lawrence, Saint Paul, Minnesota, USA, 1995. Son till James Alan. Av namnet att döma har släkten svenskt ursprung. The Heraldic Register of America Vol. 8 Nr 1315.
Swanstrom Sköld: I blått fält två av vågskuror bildade bjälkar av silver ovan åtföljda av två svanar och nedan av en svan, alla av silver med beväring av guld och med lyftade vingar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En dylik svan uppstigande ur en hjälmkrona av guld. – Hugo (1884–1971), Fresno, Californien, USA, 1920-talet. Släkten härstammar från livgrenadjären Jonas Svanström (1754–1811) i Åkershagen, Gärdserum. Uppgift från Justin, jur. stud., Denver, Colorado, USA, 1999.
Svantesson Sköld: I blått fält ett ånglok ovan en vävskyttel, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En upprest blå grip med beväring av guld hållande en blå stång med en fana av silver. – Systrarna Mona, gift Enesten, biblioteksassistent, Kil, och Marita, gift Wasling, lärare, Borås, 1992. Uppgift från Jesper Wasling 2000.
Swaretz Sköld: I guld ett grönt treberg varifrån ett uppväxande grönt lagerträd med röda bär. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sittande naturfärgad uggla. Valspråk: Tu ne cede malis (’Vik ej inför prövningen’). – Christer, civilekonom, Näsbypark, 2001, vilken tidigare också antagit namnet. SVR 619/2001.
Swartling från Hällestad (II). Sköld: I silver en svart sparre omsatt med tre svarta järnmärken under en svart ginstam vari tre femuddiga stjärnor av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre svarta strutsplymer. – Släktföreningen, 198(6), SVR 358/86. Ett äldre vapen antaget av Axel, talman, 1912: Sköld: I rött fält en bjälke av silver belagd med ett svart städ samt åtföljd ovan av en ordförandeklubba av guld och nedanför av en sinistervänd slägga av silver, båda bjälkvis ställda. Valspråk: Deo adjuvante. Berghman, s.64, Kungl. Serafimerorden, s.436, SSK 1976, s.365, RHÄ:s diarium 1912. Släktens äldste kände stamfader är Måns, född omkring 1590, bonde i Svartebo, Hällestad (SSK).
Swartz från Svartsången. Sköld: I fält av silver en blå balk belagd med en störtad nyckel av guld och åtföljd ovan av ett svart järnmärke och nedan av en på en grön tobaksstjälk med röda blommor sittande svart uggla. [Hjälm ännu inte fastställd.] – Carl, universitetskansler, 1922. Berghman, s.65, Kungl. Serafimerorden, s.456, SSK 1943, s.875, RHÄ:s diarium 1922. Släktens äldste kände stamfader är Nils Persson, bergsman i Färnebo socken vid 1500-talets slut (SSK).
Swedenhammar Sköld: Två gånger ginstyckad i rött, guld och blått, varvid i andra fältet tre stolpvis ställda blå hammare. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Rött, guld, blått, guld, rött, guld. Hjälmprydnad: Ett rött armborst med svart båge och sträng samt med en svart pil med spets av guld mellan två oxhorn av guld. Valspråk: Heder, tro, vilja. – Rolf, Malmö, 1966. SVR 173/74.
Swedinger Sköld: Ett stolpvis ställt veteax mellan två sporrklingor... [Tinkturer och hjälm okänd.] – Sven-Eric, före 1980. Sv. Exlibrisföreningens årsbok 1980–82, s.32.
Swedlund Sköld: I fält, fyrstyckat i svart och silver, två korslagda kommandostavar av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande bock av guld med röd beväring. Valspråk: Si vis pacem para bellum. – Nils, general, 1965. – Skiss daterad 1965 i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4; Kungl. Serafimerorden, s.520.
Svegelius Sköld: I rött fält en fempipig flöjt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En flöjt såsom i skölden mellan två röda vesselhorn. – Lennart, musikdirektör, Göteborg, 1955. SVR-127-68.
Svenback Sköld: I blått fält två i stolpe motställda genomgående halva ringar av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå vingar beströdda med bysantiner av guld. – Ingemar, [yrke?], Helsingborg, 2000. Släktens äldste kände stamfader är Bengt Persson (född 1747), bonde i Ringamåla, Asarum. SVR 598/2000.
Svenningsen Sköld: I silver tre över varandra ställda springande blå vinthundar med röda tungor över en av en vågskura bildad blå stam vari tre i bjälke ställda fyrbladingar av silver. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Dei enim donum est. – Anders Widner S., domprost, Lund, 1994, medges åt efterkommande till Anders, dispaschör (född 1856 i Arendal, Norge). SVR 510/96.
Svensén se Hultén.
Svensson SVR 445/93 se Gyllenbok.
Svenungsson Sköld: I fält av silver en röd hjort med beväring av guld drickande ur en av en vågskura bildad stam, två gånger medelst vågskuror delad i rött och silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En av en skyskura bildad rund blå hjälmklenod belagd med en liksidig triangel (Gudsöga) av guld. Valspråk: Min nåd är dig nog. – Henrik, biskop i Stockholm, 1988. SVR 396/89.
Svärd Sköld: I blått ett blått svärd med fäste av guld och med från klingan på vardera sidan fem utgående eldsflammor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En (havs-)örn av guld med röd beväring i höger klo hållande ett störtat svart ankare. Valspråk: Sine antiqua non futura. – Christer, ekonom, Stockholm, 1996. SVR 511/96.
von Sydow Sköld: I silver en balk av guld med ovan en på balken stående naturfärgad duva hållande en grön olivkvist i näbben och nedan ett balkvis ställt svart ankare. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna av guld mellan två vingar av silver. – Borgerlig släkt från Pommern, hette Sido/Sidou/Sidow, till Sverige med vapnet 1724. I Sverige kom namnet att skrivas Sydow, under 1800-talet med tillägg av prepositionen von. (En medlem adlades med namnet von Sydow 1830; hans ätt utslocknade 1951.) SVR 364/88.
Syrén Sköld: I fält av gulden stolpvis ställd grön syrenkvist med naturfärgad blomklase. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande sjöjungfru av guld i vardera handen hållande en grön syrenkvist med naturfärgad blomklase. Valspråk: Sincere et sereniter (’Uppriktigt och glatt’). – Jonas, varuhuschef, Jonstorp, 2001. Medges åt släktmedlemmar. Namnet antogs av hans ff f Carl Erik Syrén (född ca 1875–90), officer vid Göta Livgarde, först bosatt utanför Strängnäs och sedan i Aspö. Gröna stubbens vapenrulla.
Szakács Sköld: I rött fält en häst uppstigande från en vindruvsklase av silver, samt en post av silver belagd med tre röda kittelkrokar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En naturfärgad kvinnlig ängel med hår av guld klädd i en särk av silver med linningar av guld, i höger hand hållande ett avbrutet svärd av silver med fäste av guld och i vänster ett patriarkalkors av silver. – Isabella, fastighetsmäklare, Södertälje, 2005. Medges till släktmedlemmar härstammande från hennes ff, hästuppfödaren Ferenc (1905–1985) som bodde i Szabadka i Ungern (nuvarande Subotica i Serbien). VB nr 62, s.313.
Sæmund se vid Sae-.
Sävström Sköld: I fält av guld tre sävstrån med röda blommor och gröna stjälkar uppväxande från en av en vågskura bildad stam samt däröver en blå ginstam belagd med en ordförandeklubba av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppväxande sävstrån som i skölden. Valspråk: För medborgerlig frihet. – August, f. talman, Stockholm, 195(3). Kungl. Serafimerorden, s.502.
Söderberg Sköld: I svart fält en nedvänd vinge av silver. [Hjälm okänd.] – Stig (1906–60), pastor, Göteborg, (senast) 1945. Stolts exlibrissamling.
Söderblom från Söderala. Sköld: I blått fält en ridande S:t Göran av silver, med mundering[sdetaljer] av guld och i skölden ett rött utböjt kors, dödande en på rygg liggande naturfärgad drake [eller hellre av guld] under en blå ginstam belagd med en bild av Trönö kyrka uppskjutande från en genomgående mur med port, allt av silver. [Hjälm okänd.] – Nathan (1866–1931), ärkebiskop, Uppsala, 191(9). Vapnet har på detta sätt sammansatts ur hans ämbetsvapen, vari kyrkan respektive S:t Göransbilden upptog varsitt fält. Berghman, s.65, HT 53, s.126, Kungl. Serafimerorden, s.464, SSK 1927, s.573. Släktens äldste kände stamfader är Olof Olsson, vid 1600-talets mitt bonde i Orsta, Söderala (SSK).
Söderholm Sköld: I svart en uppskjutande edshand av guld åtföljd i ginstammen av två sexuddiga stjärnor av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppvända åror av guld. Valspråk: In medio consistit virtus. – Mårten A., poliskonstapel, Jörn, 1974. Medges åt efterkommande till häradsdomaren Mårten (död 1909). Släkten kommer från Söderå, Mo. SVR 163/74.
Söderhäll Sköld: I fält av silver ett blått ankare stående på ett rött treberg uppskjutande från en av en vågskura bildad blå stam. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå älg med röd beväring. – Efterkommande till mästerlotsen och sjökaptenen Johan (1861–1913) senast 1950. Berghman, s.66, SSK 1950, s.757. Släktens äldste kände stamfader är Per Larsson (1727–80), fiskare i Älvkarleby (SSK).
Söderlund Sköld: Två korslagda pilar, på vilka i övre korsvinkeln en sittande uggla, över ett uppskjutande treberg belagt med en nedvänd genombruten triangel med lod med en nedvänd passare med benen under- respektive överlagda denna. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd brinnande fackla överlagd med en slägga korslagd under ett järnmärke. [Tinkturer okända.] Valspråk: Nulla dies sine linea. – C. A., ingenjör, Stockholm, (senast) 1912. Stolts exlibrissamling.
Sörlöw Sköld: I blått fält en hillebard och ett störtat svärd korslagda bakom en stolpvis ställd gåsfjäder och åtföljda av två i bjälke ställda ringar, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring hållande ett blått ankare med rött anktartåg. – Arne, adjunkt, Alnaryd, 2004. VB nr 61, s.293.
Sörman jfr Lekholm.

Tallberg Sköld: En tupp. [Tinkturer och hjälm okända.] – Axel, bitr. professor, grafiker, Stockholm, senast 1928 (död detta år). Stolts exlibrissamling.
Tarras-Wahlberg, se Clüver.
Terrvik Sköld: I blått fält en sparre av silver ovan åtföljd av ett lejonhuvud och ett terrierhuvud, frånvända, avhuggna och av silver med röd beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två bagghorn av silver. Valspråk: Pertinacia et probitas (latin 'Envishet och ärlighet'). – Magnus, civilingenjör, Kullavik, 2004. Medges till efterkommande till hans far, polisöverintendenten Lennart (1927–2003), Kungsbacka, vilken antog släktnamnet 1956. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff Johan Svensson (född 1783), åbo i Baggagård, Årstad. VB nr 61, s.293.
Tersaeus Sköld: Delad i guld och svart vari ett lejon av motsatta tinkturer hållande en korsstav med utböjt kors, vars armar har konvext slut, allt svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda olivkvistar av guld. Valspråk: Mercurius et Minerva. – Sture, Tyringe, 1981. Medges åt övriga medlemmar av släkten Cohn, som kom till Sverige med Carl Emil C. (född 1834), varav några antagit namnet T. SVR 305/83.
Tesdorpf Sköld: I blått fält en stegrande hjort av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Pie, honeste, temperanter. – Släkten från Lübeck till Sverige 1829. E. Swartz: Genealogia Gothica, 1930, s.222, SSK 1936, s.818.
† Thapper Sköld: Kluven i rött, vari en stolpvis ställd ordförandeklubba av guld, och guld, vari en röd eskulapstav. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande grip av guld med blå beväring. Valspråk: Firmitate et temperantia. – Fridolf, talman, 197(4). Släkten utslocknad. Kungl. Serafimerorden, s.524, SSK 1967, s.353. Släktens äldste kände stamfader är Anders Igel (född 1774 i Risinge), ryttare för Ingelstad, Risinge (SSK).
Thard Sköld: I blått ett skepp med mast, åtföljd ovan av två motställda och avhuggna griphuvuden med draktunga, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande falk av guld med utbredda vingar. – Anna och Thomas, Norrköping, 1995. SVR 498/96.
Theander Sköld: Genom ett inböjt mantelsnitt delad i grönt, vari två musselskal av silver, och silver, vari en röd ros. [Hjälm ännu inte fastställd.] – Ove, kyrkoherde i Räng, 1977. SVR 226/77.
Thedin Sköld: Styckad i guld och blått med runtecknet för bokstaven S ginbalksvis av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå häst med beväring samt betsel, huvudlag, töm och pannplåt med pik av guld. – Gösta, rektor, Skärhamn, 1975. Medges åt efterkommande till fadern Karl August (född 1860), folkskollärare. Äldste kände stamfader är ryttaren Håkan Segolsson i Segerstad, Ullervad, omnämnd 1639–1668. Sonsonen Nils antog namnet 1708. [Gemensamt ursprung med Hilbers (och liknande vapen).] SVR 206/75.
Theutenberg Sköld: Av tre sparrsnitt delad i guld och rött och med ett fallande skaftat sjöblad av guld under det nedre sparrsnittet. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande tillbakaseende svart varg hållande ett fallande skaftat sjöblad av guld. Valspråk: Cognitio iudiciumque. – Bo Folke Johnson, ambassadör, professor, juris dr, 1979. SVR 494/95, 529/97.
Thorén Sköld: I svart fält ett svärd av guld åtföljt på vardera sidan av två i stolpe ställda och fallande lindblad av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, silver, svart, guld, svart. Hjälmprydnad: En lilja av guld med avhuggen fot. – Michael, Kungsängen, 1989 (differentiering av styvfaderns vapen Lindholm). SVR 408/90.
Thornberg Sköld: Tre triangulärt formade berg, det ena överlappande varandra, uppskjutande från en av vågskuror bildad stam, allt under en sjuuddig strålande stjärna. [Hjälm och tinkturer okända.] Valspråk: Monte spiera. – H., [yrke?], Helsingborg, troligen omkring 1910, i exlibriset en flygande fågel över skölden. Stolts exlibrissamling.
Thornberg Sköld: I svart fält med en blå fyrkant ett smalt kors av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett svart hundhuvud med röd beväring. – Bo H:son, direktör, Malmö, 1965. SVR-85-66.
Throsandher Sköld: I blått fält en grip med röd beväring uppstigande ur en båt med två åror och hållande ett latinskt kors, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande grip med röd beväring hållande ett latinskt kors, allt av guld. – Kent Ericson T., civilekonom, Eskilstuna, 2001. Uppgift från Davor Zovko 2001.
Thulin Sköld: Kvadrerad: 1. i blått fält en balkvis ställd av femuddiga stjärnor bildad karlavagn av guld; 2. i fält av silver ett stolpvis ställt svärd överlagt av en våg, allt rött; 3. i fält av silver två korslagda röda nycklar med motvända ax; 4. i blått fält en lyra av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Nordens enhet nordens styrka. – Gabriel, f. regeringsråd, jur. dr, senast 1950. Berghman, s.66.
Thunberg Sköld: I grönt fält ett av kavlar bildat genomgående andreaskors åtföljt av tolv rundlar, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld med hjälmbindel i guld, grönt, guld, svart, guld, grönt. Hjälmprydnad: En uppstigande svart grip med röd beväring hållande ett svärd av guld. – Carl L, fil mag, f d fäktmästare, Gideåbacka, Husum, 2002 (förstadium 1995). Medges efter tillstånd till medlemmar av släkten, som härstammar från Södermanland. SVR nr 641/2003; VB nr 56, s.153.
Thundal Sköld: I fält av guld en blå ginbalk belagd med ett svärd av guld samt ovan och nedan åtföljd av en stolpvis ställd blå fackla med röd eld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda blå svärd med fästen av guld och överlagda av en fackla av guld med röd eld. – Sten-Åke, kapten, chefsutbildare, Torslanda, 2004. Den förste med namnet var sergeanten Karl (född 1792), Stora Tuna. VB nr 61, s.293.
Thärnström Sköld: I rött en flygande tärna av silver över en stam av silver bildad av en vågskura och belagd med en av vågskuror bildad smal röd bjälke. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett kvarnhjul av silver mellan två röda oxhorn. – Björn, byrådirektör, Sollentuna, 1980. Medges åt efterkommande till Johan Fredrik Jonsson T. (född 1824 i Skuttunge). SVR 282/82.
Thörnell Sköld: Kluven av guld, vari ett svärd o ett ankare med tåg i kors ovanför en bevingad flygmaskinspropeller, allt blått, och blått, vari tre i stolpe ordnade femuddiga stjärnor av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Esse non videri. – Olof, general, Uppsala, 194(2). Berghman, s.67, Kungl. Serafimerorden, s.486, SSK 1967, s.353. Bondesläkt från Trönö socken (SSK).
Tibell Sköld: Av ett kors av silver kvadrerad i fält, vartdera tre gånger schackrutat i svart och silver, det hela överlagt av en röd genomgående ruta belagd med ett kugghjul av silver. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver, svart. Hjälmprydnad: En eskulapstav av silver mellan två vingar, dexter röd och sinister svart. – Magnus, flygare och ingenjör, Bromma, 1985. Dennes far Curt (1907–76), ingenjör och officer, uppstog sin mödernesläkts namn. Denna släkt härstammar från Johannes Petri Tibelius (1635–94), kyrkoherde i Sigtuna. SVR 356/86.
Tideström Ingelsbosläkten. Sköld: I rött fält en av vågskuror bildad bjälke åtföljd av tre solar, två ovanför och en nedanför, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda vingar, vardera belagd med en lilja av guld, och mellan dem en röd ros. Valspråk: Alltid redo. – Egon I:son, kapten, Djursholm, senast 1950. Berghman, s.67, SSK 1943, s.493. Släktens äldste kände stamfader är Peter Axelsson, vice befallningsman i grevskapet Visingsborg, fick barn 1713 (SSK).
Tiger Sköld: I rött en upprest naturfärgad tiger mellan två i bjälke ställda ringar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande tiger såsom i skölden hållande ett svärd av silver. – Lars, Stockholm, 1986, medges åt brodern Bo, Täby. Äldste kände stamfader är bonden Mats Ersson (född 1701 i Morkarla). SVR 357/86.
Tiljander (yngre släkten). Sköld: I fält av guld en röd vildman med händer av gröna lindgrenar och med ben av gröna lindrötter. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd vildman med händer av gröna lindgrenar. – Bröderna Frej, danslärarare, Karlstad, Magnus, kock, Markus, musiker, 2003. Namnet vidareför de från sin mors släkt. VB nr 58, s.212.
Tillman Sköld: I fält, kluvet i rött och guld, ett jakthorn ovan åtföljt av två liljor, allt av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med röd beväpning, hållande en hammare av guld. Valspråk: Veritas ante omnia – Mathias, leg optiker, Arboga, 2000. Uppgift från Davor Zovko 2000; VB nr 50, s.715.
† Tingsten Sköld: I blått fält en uppskjutande sten av guld belagd med ett rött upprest lejon med båda framtassarna hållande stolpvis ett svart armborst, och däröver en ginstam av guld belagd med två korslagda blå värjor. [Hjälm okänd.] – Lars, general, Stockholm, 192(8). (Endast bröders släktgrenar fortlever.) Berghman, s.68, Kungl. Serafimerorden, s.468, SSK 1930, s.829. Släktens äldste kände stamfader är Peter T. (1772–1851), korpral (SSK).
Tollstén Sköld: I rött fält en medelst karvskuror bildad balk, på vardera sidan åtföljd av ett latinskt kors, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett latinskt kors av guld mellan två röda vingar. Valspråk: Sans Deiu rien. – Efterkommande till Thor Birger Waldemar, fältintendent (död 1913), senast 1950. Berghman, s.68.
Tomenius Sköld: I rött ett dubbelt taukors av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En halv möllesten av silver besatt med nio gröna eklöv. – John, docent, med. dr, Djursholm, 1988. Medges åt efterkommande till skattebonden Peder Thomsen belagd 1584–1597 i Tomaboda, Örkened. SVR 377/88.
Torbring Sköld: I rött fält tre bevingade torviggar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd uppskjutande underarm hållande en hammare av guld. – [Antaget av vem?] Sydsvenska Dagbladet 1930-02-30.
Tornberg Sköld: I rött fält en av en tretandad tandskura bildad ginstam av guld och därunder en av vågskuror bildad bjälke av silver belagd med en svart spjutspets. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande svart spets krönt av ett kors av guld framför en sol av guld. – Tornbergs släktförening, 1997. Släkten härstammar från Nicolaus Ulipolitanius som kom till Övertorneå 1605 och vars barn kallade sig Tornberg och Tornensis. SVR 581/2000.
Torneberg Sköld: I rött en genomgående trappgavel av guld belagd med en gående röd tornuggla med huvudet hitvänt. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött trappgaveltorn med luckor och port av guld. – Sven, civilekonom, Lund, 1979. Medges åt fadern Yngve, rektor, och kusinen Andreas. SVR 244/79.
Tornensis se Tornberg.
Tottie Sköld: I fält av silver en bjälke åtföljd ovan av två och nedan av ett hjärta med ett sår i vänstra sidan från vilket blod droppar, allt rött. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm hållande en pil, allt av silver. – Släkten från Skottland 1688 (med vapnet?). Berghman, s.69, SSK 2000.
Traav Sköld: Kluven i silver, vari ett grönt och ur klyvningen kommande halvt lindblad, och rött, vari ett ur klyvningen kommande halvt vinblad av guld. Grönt och rött hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: En uppstigande häst av guld med röd beväring. – Hans, ... [yrke?], Bysjön, Nyköping, 2001. Uppgift från Davor Zovko, 2001.
Trapp Sköld: I fält av (silver) en röd stege med fyra stegpinnar. [Hjälm okänd.] – Oscar, konsul, Helsingborg, senast 1916 (död detta år). Stolts exlibrissamling.
Trollencrona Sköld: Delad i rött, vari ett uppstigande troll av silver med höjda armar och med röda ögon och tunga, och silver, vari en röd krona med tre spetsar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En torshammare med rött skaft och huvud besatt med åskviggar av silver. Valspråk: Ek thruir á sjálfan mik. – Johann, Hässleholm (sedermera Ballingslöv), 1993, medges åt efterkommande till Jöns Ladufogde (död 1766 i Gärdslöv). SVR 489/95, SHFs medlemsregister. Äldste kände stamfader är Jöns farfars far Anders Mattissön (död 1661), bonde i Sortesöe, Lemmeströ. Egen uppgift 2000.
Truvé Sköld: I blått(?) fält tre över varandra ställda gående oxar. Hjälmprydnad: En stegrande pegas hållande en blomma i munnen. [Tinkturerna närmare okända.] – Gunnar, trädgårdsmästare, Mölndal, (senast) 1966. Stolts exlibrissamling.
Trygger Sköld: Kvadrerad: 1. i blått fält en kogg (enmastat segelfartyg) av guld; 2. i fält av guld ett stolpvis ställt svärd överlagt med en våg, allt blått; 3. i fält av guld en uggla sittande på en gren, allt blått; 4. i blått fält en eklövskrans av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Justa durant. – Ernst, universitetskansler, 192(8). Berghman, s.69, Kungl. Serafimerorden, s.464. Släktens äldste kände stamfader är Erik T. (1756–1839), överste. SSK 1980.
Trönnberg Sköld: I rött fält ett klöverbladskors av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett klöverbladskors av guld mellan två röda vesselhorn. Valspråk: Ave crux spes unica. – Gunnar, tandläkare, Göteborg, (senast) 1943. Stolts exlibrissamling.
Tyrberg Sköld: I fält av silver ett blått ankare överlagt ett rött andreaskors. [Hjälm okänd.] Valspråk: Låt oss bekänna vårt hopp. – Karl-Johan, biskop i Härnösand, 1991. SVR 437/92.
Tysk jfr Modéer.
Törnblad Sköld: I svart fält, belagd med en balk av guld, en genomgående grön törnstjälk ställd som en bjälkvis esskura med ett blad utväxande åt vardera hållet på balken (uppåt respektive nedåt balkvis), balken och stjälken åtföljda av ovan sinister samt nedan dexter av en tand av silver. [Hjälm okänd.] – Erik, tandläkare, Stockholm, (senast) 1926. Stolts exlibrissamling.
Törnquist Sköld: I fält av guld ett balkvis ställt blått svärd, omslingrat av en grön törnkvist med röda törnen och åtföljt på vardera sidan av en röd ros. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Måtta i allt. – Leif, överste, överintendent och chef för Statens försvarshistoriska museer, Åkersberga, 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Uppgift från Lars C Stolt.
Törnqvist Sköld: Delad i blått, vari två på en törnkvist mot varandra sittande steglitser med frånvända huvuden och lyftade vingar, allt av guld, och guld, vari tre uppskjutande och avstötta röda stolpar. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sittande naturfärgad räv belagd med ett mantuakors och hållande en vandringsstav, allt av guld. Valspråk: Pro veritate testare. – Bröderna Per-Walter, kyrkoherde i Västra Frölunda, och Nils Ola, skeppsmäklare och direktör, Göteborg, 1986. SVR 375/88.

Ulfendahl Sköld: I fält, ginstyckat i svart och guld, en ulv av växlande tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra parvis ordnade standar omväxlande av guld och svarta. – Bröderna Mats och Michael T:son, Solna, 1978. SVR 249/79.
Ulff Sköld: I blått fält en harneskklädd arm av silver framkommande ur en sky av silver och hållande en lilja av guld. [Hjälm okänd.] – ”Sedan mitten av 1700-talet.” Känt från senast 1896 i en frimurarframställning för O. F. med valspråket Honor et fides. Frimurare Vapen. Släktens äldste kände stamfader är Gusten Olufsson (död 1668), bonde i Stora Ullevi, S:t Lars. SSK 1974.
Ulipolitanius jfr Tornberg.
Ullatti se Sammelin.
Ulrich Sköld: I blått fält en våg krönt av en femuddig stjärna, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna av silver. – Carl Johan (född 1869), auditör, Katrineholm, 1900-talets första del. Stolts exlibrissamling.
Ulwencreutz Sköld: I fält, kvadrerat i silver och grönt, ett kvadrerat kors åtföljt i första och fjärde korsvinkeln av ett björklöv och i andra och tredje korsvinkeln av et avslitet varghuvud med röd beväring, allt av motsatta tinkturer. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande varg av silver med röd beväring i höger tass hållande ett grönt björklöv. Valspråk: Officium excolere (latin 'Plikten att förädla'). – Lars, skribent, Björklinge, 2004, som tidigare antagit släktnamnet. Slkätens äldste kände stamfader är hans ff ff ff f, bonden Jan Nilsson (1734–1796) i Norra Skäfthammar, Skäfthammar. VB nr 62, s.313.

Wadensjö Sköld: I rött fält ett kors av guld överlagt med en ginbalksvis nedåtflygande duva av silver hållande en olivkvist av guld i näbbet. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett tvåtungat standar standar av silver med ett svävande rött mantuakors hängande från en stång av guld. Valspråk: Med bud om liv. – Bengt, biskop i Karlstad, 1986. SVR 373/88.
Wadstein från Västra Vram. Sköld: I rött fält två korslagda svärd och däröver en uppslagen bok, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt svärd av guld mellan två röda vesselhorn. – Lars, advokat, Stockholm, 1945. Borgerliga vapen, SSK 1943. Släktens äldste kände stamfader är Peter (1690–1749), kvartermästare vid Södra skånska kavalleriregementet (SSK).
Wærn Sköld: I rött fält en hund stående på en vattenfylld skans med tre bastioner, (allt) av silver. [Hjälm okänd.] – Släkten kom från Jutland till Sverige 1767. Märket äldst känt använt på livreknappar för kuskarna i tjänst på Baldersnäs hos Carl Fredrik d. ä. (1787–1858). Uppgift ur artikel av Hakon 1970 i publikation med oviss titel, meddelad i kopia från släktföreningen 1999. I sitt exlibris använde Carl Fredrik d. y. (död 1972), godsägare, samma märke, enl. skrafferingen på röd botten. Stolts exlibrissamling. (En medlem av släkten adlades 1857 enligt § 37 regeringsformen. SSK 1992, s.240 anger utan grund att vapnet skulle vara mer eller mindre detsamma som för adliga ätten.)
Wagermark Sköld: I blått en smal bjälke bildad av tandskuror som ett W av guld och däröver två stjärnor, dexter sexuddig och sinister femuddig, båda av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå grip med röd beväring, i klorna hållande en olivkvist av guld. Valspråk: Carpe momentum. – Owe, överste av 1:a graden i flygvapnet, Uppsala, 1998. Namnet antogs av dennes far Rolf (1921–88), civilingenjör, Lilla Malma. SVR 568/99.
Wahlbom Sköld: I fält, kluvet i rött och silver, ett skepp med en mast ovan åtföljd av två sexuddiga stjärnor, allt av motsatta tinkturer, samt däröver en ginstam en gång delad och fem gånger kluven i guld och svart. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande frånvända tupphuvuden, dexter svart med beväring av guld och sinister av silver med röd beväring. – Bernt, ingenjör, Arboga, 2001. Uppgift från Davor Zovko 2001; VB nr 50, s.715.
Wahlgren Sköld: Ett balkvis ställt sjöblad. [Tinkturer och hjälm okända.] – Richard, [yrke, bostadsort?], senast 1986. Exlibris, tecknat av Sven Sköld (1909–86), i M Bäckmarks samling.
Wahlgren Sköld: I rött fält en val av guld sprutande vatte nav silver och hållande en gren av silver i munnen. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd grip med beväring och krona av guld hållande en hammare och en murslev, båda av silver med röda skaft. Valspråk: Magno cum grano salis (latin 'Med en stor nypa salt'). – Yens, redaktör, Linköping, 2003. Medges till släktmedlemmar av namnet, som antogs av hans ff ff f, murarmästaren Carl Edvard (1846–1915), Ravlunda. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff, möllebyggaren Jacob Welter (1739–1795), död i Fågeltofta. VB nr 58, s.212.
Wahlsten se Hjelm.
Wahlström Sköld: I blått en val under en höjd bjälke bildad av vågskuror, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En [blå] blåklintsblomma. – Karl-Evert, underinspektör, Hälsingborg, 1968. Härstammar från Anders Gustavsson W. (född omkr. 1800) från Lilla Väringe. SVR-131-70.
Waldemarsson Sköld: Delad av en palissadskura i guld, vari tre i bjälke ställda röda möllejärn, och rött, vari en merlett av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två röda hjorthorn ett blått malteserkors med kanter av guld. – Karl Ebbe Torsten, konstnär, Göteborg, 1956. Brodern Karl Anders, verkmästare, Kalmar, upptog en variant: merletten och malteserkorset utbytta mot en palm av guld. Släkten kom till Sverige med deras farfar C. Aug. Fr. Brandt, född 1846 i Mecklenburg-Schwerin. SVR-35-64.
Waldén Sköld: Delad i guld, vari en grön hjulorm, och rött, vari två korslagda svärd av silver med fästen av guld. [Hjälmprydnad okänd.] – NN, 1950. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Wallenberg Två olika släktgrenar har antagit vapen varav det yngre vapnet därtill har modifierats. Det äldre är det följande. Sköld: I blått fält ett vikingaskepp av guld seglande på en av en vågskura bildad stam av silver och med namnet Wallenberg i runskrift på relingen. [Hjälm saknas.] Valspråk: Quære et invenies. – Knut, utrikesminister, 191(8). – Det yngre är det följande. Sköld: I svart fält en merkuriestav mellan två kugghjul av guld och däröver en ginstam av guld belagd med en svart våg. [Hjälm synes inte ha fastställts.] Valspråk: Esse non videri. – Marcus Laurentius, bankdirektör (Knuts halvbror), 1931. – Detta vapen modifierades och kompletterades av dennes son Marcus, bankdirektör, 197(7). Sköld: I fält av guld en merkuriestav mellan två kugghjul, allt svart, däröver en svart ginstam belagd med en liggande halvmåne med två på vardera sidan framskjutande blixtar, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svart vingpar, i mitten belagt med tre besanter av guld, ordnade två över en. Valspråk: Creando proceditur. – Berghman, s.70, HT 38, s.385, Kungl. Serafimerorden, s.450, 472, 534, SSK 2000. Släktens äldste kände stamfader är Per Hansson (1670–1741), rusthållare i Herseberga, Skärkind (SSK).
Wallenborg Sköld: I fält av silver två blå bjälkar, den övre tinnad och den nedre nedtill halvt överlagd av ett hjärta delat i guld och blått. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar av silver vardera belagd med en tinnad blå bjälke. Valspråk: Bonitas non limitat (’Godhet begränsar ej’). – Mimmi, undersköterska, Sollentuna, 2001. Gröna stubbens vapenrulla. – Yngre släkten: Släktnamnet har även upptagits av hennes make Anders, speditör, och så även vapnet, 2001, differentierat på så sätt att till sköldemärket är tillagt en bård av guld och hjälmprydnaden utbytt till: Fyra blå strutsplymer uppskjutande ur en uppskjutande mur av guld. – Gröna stubbens vapenrulla.
Wallensteen Sköld: Kluven och fyra gånger delad av silver och blått, med vartdera mittfältet belagt med en sten av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå sten mellan två vingar, dexter blå, sinister av silver. – För efterkommande till Johan Christian Walstenius (1685–1748), ryttmästare, som upptog namnet efter tillåtelse från farbrodern, som adlats Wallensteen, (senast) 1935. Stolts exlibrissamilng. 1945 ägde korrespondens rum mellan Riksheraldikerämbetet och Ruth, Linköping. Borgerliga vapen, SSK 1984, s.367. Släktens äldste kände stamfader är Petrus Johannis, på 1590-talet kyrkoherde i Pargas av Åbo stift (SSK).
Wallin Sköld: I rött fält ett patriarkalkors av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: In omnipotenti vinces. – Johan Olof (1779–1839), ärkebiskop. Berghman, s.71, Kungl. Serafimerorden, s.250.
Wallin från Fjärdhundra. Sköld: I medelst en vågskura av silver och blått delat fält tre treblad av motsatta tikturer, ordnade två över ett. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad[1]: Ett blått bomärke i form av ett kryss, vars nedre armar förenas av en bjälke. Hjälmprydnad[2]: Ett upprest blått lejon med beväring av guld med båda framtassarna hållande stolpvis en tornerlans av silver med en lansfana belagd med sköldemärket. – Senast 1950 antaget av efterkommande till Pehr Eric Olsson (1801–47), hemmansägare i Valsbrunna, Härnevi. Hjälmprydnad[2] antagen av dennes sonson Eric Waldemar (1873–1957), generalkonsul. Berghman, s.71, SSK 1984. Släktens äldste kände stamfader är Erik Jansson (166(4)–1735), skattebonde i Härvsta, Simtuna (SSK).
Wallin Sköld: I rött ett malteserkors bildat av bågskuror (ellakors) i korsarmsvinklarna åtföljt av fyra rundlar, allt av silver. Hjälmprydnaden övergår baktill i ett hjälmtäcke av silver med rött foder. Hjälmprydnad: En halv vildsvinsgalt av silver med beväring av guld hållande en röd hasselkvist. – Curt, kyrkoherde, Tomelilla, 1969. SVR-136-70.
Wallin Sköld: Medelt en tinnskura styckad i guld och blått, i andra fältet en gående fågel av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå uppskjutande gren, från vilken utgår tre mindre grenar, på vilka sitter tre fåglar av guld. – David, studerande, Kiruna, 1998. Vapenbok för Norrbotten och Lappland (http://hem.passagen.se/kuoksu/), 2001.
Wallroth Sköld: I fält av silver en röd örn med beväring av guld hållande två korslagda röda värjor. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd ros. – Kurt, typograf, Lidköping, 1986. Uppgift från Sten Brangstad 1999.
Wallsten Sköld: Delad i guld och rött med ett halvt kvarnhjul och en halv kvarnsten förenade på skuran och av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lodjur av guld. Valspråk: Quo non ascendam. – John, Lund, 1979. Medges åt efterkommande till fadern Karl Johan Petter (född 1870), Eksjö. SVR 247/79.
Walther Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett bevingat klot. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna över ett bevingat klot. [Tinkturer okända.] – Ludvig, omkring 1950. Skiss i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Waltré Sköld: I svart fält ett mantuanskt dubbelkors uppskjutande från en uppgående månskära, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta örnvingar, vardera belagd med sköldemärket. – Ulf Walter, byrådirektör, Stockholm, 1968. SVR-116-68.
Wanby Sköld: I fält av guld en störtad röd triangel belagd med ett grekiskt kors av guld samt däröver en av en vågskura bildad svart ginstam. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart björn med röd beväring hållande en triangel såsom i skölden. Valspråk: Vanesce Vanitas! (’Försvinn tomhet/fåfänglighet!’) – Göran, universitetslektor, Lund, 2000. Släktens äldste kände stamfader är Anders Nielsen, känd 1650–84, frälsebonde i Vanstadtorp, Vanstad. Gröna stubbens vapenrulla.
Warfvinge Sköld: I fält, kluvet i svart och grönt, en stolpvis ställd vinge av guld. Grönt och svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, guld, grönt, guld, svart. Hjälmprydnad: Två horn av guld. – Känt sedan 1734, fört av Johan (född 1689). Heraldiserat och återupplivat 197(4) på initiativ av dennes ss ss ss Henrik, kapten, Göteborg. SVR 164/74.
Wasling Sköld: I svart fält en upptill avhuggen kärve av guld med två nedhängande ax. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta vingar med vingpennor av guld. – Jesper, studerande (sedermera fil mag och journalist), Borås, 1990. Medges åt efterkommande till Carl-Edward Pettersson, Tvärred, med namnet. VB (nr 34, s.439) nr 36, s.481. Släktens äldste kände stamfader är Sigfrid (född ca 1680-talet), bonde i Onsered, Tvärred. Waslings hemsida.
Wedekull Sköld: I blått två i bjälke ställda enkeltinnade rutor av guld vardera belagd med ett rött grekiskt kors, allt över en av ett bågsnitt bildad stam av guld. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppväxande sädesax av guld mellan två motvända bardisaner med blå spetsar och röda skaft. – Thorsten, Löderup, 1996. SVR 527/97.
Weggerup Sköld: I blått fält en störtad spets av guld belagd med en röd orm. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppskjutande röda treuddiga hötjugor med skaft av guld. – Karl-Erik, redaktör, Limhamn (sedermera Malmö), 1964. SVR-50-64.
Welin Sköld: I blått fält två av kavlar bildade sänkta bjälkar av guld och däröver en kindtand av silver. [Hjälm saknas.] – Mary, gift Ehrenberg, Mjölby, 1983. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Welter se Wahlgren (2003).
Weman Sköld: I blått fält ett balkvis ställt vädurshorn av guld, ovan åtföljt av en sexuddig stjärna av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av silver mellan två vädurshorn av guld. Valspråk: Till Gud är allting. – Gunnar, biskop i Luleå (1993 ärkebiskop), 1986; omformning av ett äldre vapen. VB nr 23, s.271; Gösta Gustafsson Weman, ”Om släkten Weman”, Uppsala 1912.
Wendel Sköld: I fält av silver två över varandra ställda röda byggnader (borgar) förenade med en vindeltrappa. Rött och grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Från Sachsen till Sverige 1845 med vapnet. SSK 1936. (En gren adlades 1895 med portugisisk baronlig värdighet i primogenitur med namnet de Wendel och ett något annorlunda vapen. Kalender över Ointroducerad Adels Förening 1944, s.156.)
Wennberg från Långaryd. Sköld: I rött fält ett tvillingkors av guld bildat av två stolpvis och två bjälkvis ställda kavlar. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – [Antaget av vem?] Gemensamt ursprung med och samma vapen som Jehander. Släktens äldste kände stamfader är Måns Jönsson, på 1680-talet bonde i Kråkås, Långaryd. Av sonsons sonbarn till hans sonson antog Anders Ambjörnssons barn namnet Jehander, och dennes syssling Christian Anderssons söner antog namnet Wennberg. SSK 1989.
Wennerberg Lärkebosläkten. Sköld: Ginstyckad i blått och guld. (Lagerkrans uppskjutande bakom skölden.) [Hjälm okänd.] Valspråk: Guds wilja. – Gunnar, statsråd, 190(1). Berghman, s.73, Kungl. Serafimerorden, s.384, SSK 1963, s.497. Släktens äldste stamfader är Erik Ambjörnsson, kring 1700 bonde i Västra Björke, Björke (SSK).
Wennerblad Sköld: Fem stolpvis ställda biljetter, ordnade tre över två, och däröver en ginstam belagd med två korslagda fjäderpennor. Hjälmprydnad: Två korslagda fjäderpennor. – Olav, omkring 1950. Skiss till exlibris i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Wennerholm Sköld: I grönt fält en stolpvis ställd nyckel av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En komet av silver. – Harry, ingenjör, 1936. Borgerliga vapen, Berghman, s.73.
Wennerholm Sköld: I grönt ett störtat smalt gaffelkors åtföljt av tre krönta manshuvuden vardera med ett halssmycke i form av ett mantuanskt kors, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda pilar av guld överlagda av ett rött hjärta. – Owe, ingenjör, Fjärås, 198(6). Medges åt efterkommande till snickarmästaren Johan (född 1813), Växjö. Äldste kände stamfader är Gudmund Gudmundsson (död 1654), sist befallningsman på Kalmar slott 1613–17. SVR 359/86.
Vennersten Sköld: Kvadrerad: 1. och 4. i fält av guld ett svart kvarnhjul; 2. och 3. i blått fält en ordförandeklubba av guld. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Arbete och framsteg i lagens hägn. – Axel, riksmarskalk, 193(1). Berghman, s.70, Kungl. Serafimerorden, s.472.
Wenster från Landskrona. Sköld: I rött fält två nedvända korta spetsar och mellan dem en uggla, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En femsträngad lyra av guld. – Urban, pol. mag., Stockholm, 1995. Medges åt efterkommande till fadern Bertil, ingenjör, Söderfors, och Gösta, metodingenjör, Uppsala. SVR 467/95, SSK 1962, s.525. Släktens äldste kände stamfader är Christian (död 1727), oboist i Landskrona (SSK).
Wentz. Sköld: Av en medelst inböjt sparrsnitt bildad kavle delad, i övre fältet två örnar och i nedre en. Hjälmprydnad: En örn. [Tinkturer okända.] – I dödsannons för Frauke Wentz 2004.
Werkander Sköld: I fält av guld ett blått ankare och däröver en av en tinnskura bildad blå ginstam belagd med tre i bjälke ordnade murgrönsblad av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett blått ankare omslingrat av en murgrönsranka av guld. Valspråk: Störst är verkan där man verkar för varandra. – Adils, sjökapten, Slite, 1999. – Yngre släkten: Adils dotter Rose-Maries efterkommande, upptog strax därefter samma år med vapenantagarens samtycke detta vapen med den förändringen att det mellersta murgrönsbladet är utbytt mot en bjälkvis ställd fisk av guld. – Gröna stubbens vapenrulla.
Werkström Sköld: Kvadrerad: 1. och 4. i rött fält en lax över en medelst vågskuror bildad sänkt bjälke, allt av silver, 2. och 3. i fält av silver ett genomgående rött fisknät. [Hjälm okänd.] Valspråk: Faciam vos hominum piscatores. – Bertil, ärkebiskop, 1983. HT nr 51, s.44, 53, s.126, nr 64, s.185; VB nr 18, s.202; SSK 2000. Släktens äldste kände stamfader är Mårten Persson, på 1720-talet ryttare i Fränninge (SSK).
Werner Sköld: I rött fält en fässing av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd knalle med fässing över vänstra axeln, alsnmått i vänstra handen och ringklocka i högra handen, dessa av guld. Valspråk: Labore et constantia. – Efterkommande till hemmansägaren Werner Aronsson (död 1935), senast 1950. Berghman, s.74.
Werner Sköld: En dödskalle överlagd korslagda benknotor under en nedskjutande sol. Hjälmprydnad: En ros mellan två motvända eskulapstavar. [Tinkturer okända.] – Hugo, 1955. Skiss till exlibris i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Wersäll [Här okänt, beskrivning efterlyses!] – Otto, stiftssekreterare, Västerås, 1949. Vapnet omskrivs, utan beskrivning, i Borgerliga vapen. Släktens äldste kände stamfader är Anders Andersson (1762–1835), rusthållare i Skattegården, Värsås, se SSK 1962.
Westberg Sköld: I fält, kluvet i guld och blått, två korslagda nycklar med utåtvända ax och däröver ett utböjt kors, allt av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En rund skärm (på skaft av guld) prydd med sköldemärket. – Gustaf, Dr. jur., advokat, Hamburg, Tyskland, 1909. Härstammar från Daniel (död 1744), furir, Skullunge. Deutsche Wappenrolle (1956), b. 6, s. 28.
Westdahl Sköld: I svart tre plogjärn av silver i bjälke i ginstammen varunder tre rundlar av guld och i stammen en störtad pilspets av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta oxhorn förenade med lila (purpur) läderband kantade av silverringar. Valspråk: Claris majorum exemplis (’Efter förfädernas lysande exempel’). – Jerker, överstelöjtnant vid Södra skånska regementet (P7), Bosagården, Dönaberga, 2001. Namnet tilldelades vapenantagarens ff f Anders Andersson (1851–1936) när han värvade sig vid Skånska Husarregementet 1871. SVR 606/2001.
Vestergård Sköld: Ett stolpvis ställt notskriftstecken för en åttondelsnot med foten belagd med ett öga. Hjälmprydnad: Två delade horn. [Tinkturer okända.] – Jan, [yrke? bostadsort?], senast 1972. Stolts exlibrissamling.
Westfalk Sköld: I svart fält en (tam)falk av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två svarta drakvingar med beväring av silver. – [Antaget av vem?] (Westfalk-Malcolm) 1993. VB nr 36, s.474; nr 37, s.495.
Westling Sköld: Kvadrerad, 1. och 4. ett krönt griphuvud med strutsplymer uppskjutande ur kronan, 2. och 3. en våg överlagd spetsen av ett stolpvis ställt svärd. Hjälmprydnad: En uppskjutande ordförandeklubba inom en ekkrans. – Per, advokat, Linköping, i exlibris från omkring 1950.
Westring från Malmö. Sköld: I blått fält en krans av guld bildad på dexter sida av lager, på sinister av ek. [Hjälm okänd.] – Hjalmar, president i Svea Hovrätt, 1923. Berghman, s.74, Kungl. Serafimerorden, s.458, SSK 1930, s.882, RHÄ:s diarium 1923. Släktens äldste kände stamfader är Isak (171(1)–88), sadelmakarmästare i Malmö (SSK).
Widenfalk Sköld: I rött en uppflygande (pilgrims-) falk med bjällror av silver under fem videblommor av guld i ginstammen, ordnade tre över två och däremellan fem rutor av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: På en vriden ring av guld en röd handske med två tofsar belagd med en videblomma av guld. – Lars, konstnär, Östby, 2000. Medges till fadern Erik, fd kyrkoherde i den Fria Katolska Kyrkan, vilken antog släktnamnet 1941. SVR 611/2001.
Vieweg Sköld: I guld ett svart bergjärn åtföljt på vardera sidan av två i stolpe ställda gröna klöverblad. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En åttauddig stjärna av guld mellan två buffelhorn nio gånger delade i guld och svart och vardera utvändigt besatt med tre påfågelfjädrar. – Björn, sjökapten, Vallentuna, 1983. Släkten från Sachsen till Sverige 1753. SVR 330/84.
Wijkström från Döderhultsvik. Sköld: Delad av silver, vari ett grönt S:t Georgskors, och av grönt, vari en genomgående krenelerad bro av silver i tre spann. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna av silver mellan två gröna vingar. – Torsten, civilingenjör, Djursholm, 193(4). Berghman, s.75, Sv. Exlibrisföreningens årsbok 1938, s.58, SSK 1980, s.404. Släktens äldste kände stamfader är Lars Håkansson, död före 1650, ryttare för Mossebo, Mörlunda (SSK).
Wik jfr Wikfors.
† Wikblad Sköld: Kluven och sinisterdelad: 1. i blått fält ett stolpvis ställt svärd av silver med fäste av guld, stucket genom en krona av guld från vilken en nedhängande våg av guld; 2. i grönt fält en lyra av guld, upptill besatt med en femuddig stjärna av silver; 3. i rött fält en av vågskuror bildad balk av silver åtföljd ovan av en balkvis ställd avbruten gren av guld med ett ekblad uppvikt korslagt över grenen, nedan av en balkvis ställd lilja av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Excelsior. – Herman (död 1904), president i kammarkollegium, 190(1). (Andra släktgrenar fortlever.) Berghman, s.75, Kungl. Serafimerorden, s.404, SSK 1918, s.958, (1930). Släktens äldste kände stamfader är Erik Andersson, kring 1640 bonde i Bodal, Ringarum (SSK).
Wikfors Sköld: Genom en mantelskura delad i rött och guld, vari fyra röda sjöblad ordnade ett över två över ett. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött sjöblad besatt med fem radiellt ställda påfågelsfjädrar. – Bruno, landstingsdirektör, Lund, 1977. Släkten hette före slutet av 1800-talet Wik. SVR 232/78.
Wikström Sköld: I fält av silver en störtad blå spets överlagd av två medelst vågskuror bildade bjälkar av motsatt tinktur och däröver ett grönt mantuakors. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grönt mantuakors. – Lars, fil dr, riddarhusgenealog, Stockholm, omkr 1990. Egen uppgift 2002.
Wiktorsson Sköld: I blått en krans över en sköldfot urformad som en krenelerad mur, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sittande falk av guld med lyftade vingar. Valspråk: Ära och seger. – Ove, kapten, Boden (sedermera Täby), 1977. SVR 221/77. Denne upptog sin hustrus namn Ehinger 1989. Egen uppgift 2000.
Wildte Sköld: I blått fält tre kyrkklockor, ordnade två över en, alternerande med tre sexuddiga stjärnor, ordnade en över två, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå vildman med kransar av silver och bärande en slaga av silver över axeln. – Per Fridolf, stiftssekreterare, senast 1950. Berghman, s.76.
Willerding Sköld: I rött fält en springande vinthund av silver över åtta (liggande) sexuddiga stjärnor av guld, ordnade fyra över fyra. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för Th J. Frimurare Vapen.
Wimarson Sköld: I fält två gånger kluvet i silver och rött tre genomgående orgelpipor av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre orgelpipor, den mellersta och största av silver, de yttre röda. – Arnold, musikdirektör, Göteborg, 1967. SVR-135-70.
Wingårdh Sköld: Kluven medelst en kavle, 1. ett havreax, 2. en vinranka. [Hjälmprydnad och tinkturer okända.] – Henning (1893–1985), agronom, godsägare, 1950. Skiss till exlibris i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4. Släktens äldste kände stamfader är nämndemannen Per Persson, född 1685 i Agerum i Gammalstorps socken i Blekinge. Om släkten, se SSK 2000.
Wirsén (yngre släkten). Sköld: I blått fält en stegrande häst av silver med beväring av guld överlagd en ginbalk av guld belagd med en grön ekgren. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande häst av silver med beväring av guld. Valspråk: Recti tenax (latin 'Ståndaktig i det rätta'). – Carl Pether, personalchef, Djursholm, 2003. Medges till medlemmar av yngre släkten W, härstammande från hans ff fm, hemmansägarhustrun Anna Gustava Danielsdotter (1858–1924) i Odensås, Tveta (hennes son Axel upptog sin morfars släktnamn). Hon tillhörde den släkt W, varifrån adliga ätten af Wirsén och grevliga ätten Wirsén har utgått. Om yngre släkten W, se SSK 2003. VB nr 58, s.212.
Wiss Sköld: I rött fält två motvända, uppresta drakar inom en bård, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande eldsprutande drake av guld med röd beväring. Valspråk: Så länge drakarna flyger. – Lars-Erik, personalchef, Åmål, 1991. Uppgift från Davor Zovko 2001, egen uppgift 2002.
Vogel Sköld: I fält av guld en blå fågel. Blått hjälmtäcke fodrat med guld(?). Hjälmprydnad: Två [blå?] vingar. – Känt sedan 1600-talet. Släkten till Sverige 1883 från gränstrakten Sachsen/Böhmen. SSK 1976.
Wreding Sköld: I guld två korslagda svarta metkrokar. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två horn, dexter delat i guld och svart, sinister i svart och guld. Valspråk: Crux vincit. – Einar Emanuel, f. sjukkassedirektör, Timrå, 1964. Namnet och det differentierade vapnet är upptaget från hans mödernesläkt Wreding (från Balticum, utslocknad 1925). SVR 170/74.
Wångmarke Sköld: I fält kluvet i guld och blått två stolpvis i bjälke ställda sädesax inom en infattning, allt av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväxande sädesax av guld framför två korslagda och utåtvända blå yxor. – Folke, köpman, Norra Vånga, 1967. Äldste kände stamfader är Anders Munter, som levde ca 1775 i Fyrunga. SVR-98-67.
Wäktare Sköld: I blått fält två korslagda, uppvända väktarlurar under sju [femuddiga] stjärnor bildande stjärnbilden Stora Björn, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En naturfärgad vakande trana i lyftad högerklo hållande en nedvänd väktarlur av guld. – Björn, pol. mag., Malmö, 1964. Medges efter differentiering till brodern Mats. SVR 584/2000.
Wærn se vid Wae-.

Yderholt Sköld: I fält av guld ett framskjutande svart varghuvud med röd tunga och däröver en svart ginstam med tre musselskal av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart varg med röd tunga hållande ett musselskal av guld. Valspråk: Den svage skall segra. – Krister, Lund (sedermera Skottorp), 1990. SVR 415/90, SHFs medlemsregister.
Ytterberg Sköld: I rött fält ett från ett uppskjutande treberg av silver uppväxande olivträd av silver med blå frukter. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Märket i skölden. Valspråk: Beati pacifici. – Claes-Bertil, biskop i Västerås, 1988. SVR 397/89.
Ytterborn Sköld: I blått fält två balkvis ställda och ginbalksvis ordnade pilspetsar av silver. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: Broder till broder. – Lars, direktör, Stockholm, 2001, vid erhållande av 12 graden inom Timmermansorden. Uppgift från Lars C Stolt.

Zanders Sköld: I blått fält en upprest häst av silver med beväring och man av guld, överlagd av ett stolpvis ställt rött svärd med fäste av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt rött svärd med fäste av guld mellan fyra blå strutsplymer, grupperade två och två. – Max, överste, RSO, Salem, 2000. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.715.
Zetterberg Sköld: I fält av guld ett på ett treberg stolpvis ställt svärd överlagt av en balansvåg, allt svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande svart lejon med röd beväring svingande ett svärd med fäste av guld. – Erland, fil. stud., Göteborg, 1968. SVR-121-68.
Zetterberg Sköld: I blått två prästkrageblommor av silver med blombottnar av guld över en stam av guld bildad av en korsskura med två uppåtstående kors. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fyra uppskjutande blå kvarnvingar. – Åke Gunnar, ingenjör, Linköping, 198(6). Äldste kände stamfader är Knut Pedersson (död 1660), mjölnare i Björklinge socken. SVR 360/86.
Zetterberg Sköld: I svart fält en tunna av guld med röda band, ovan åtföljd av övre hälften av en sexuddig stjärna mellan två stolpvis ställda kittelkrokar, allt av guld. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En lie med uppvänt blad korslagd med en slaga, båda av guld. Valspråk: Pro stirpe futura (latin 'För framtida släkten'). – Cai, företagare, Ramlösa, 2003. Släkten äldste kände stamfader ä hans ff ff f, krögare Peter (1779–1846). VB nr 56, s.153.
Zovko Sköld: I guld ett mantuanskt kors över en stam, allt svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld. – Davor, lärare och heraldiker, Eskilstuna, 1997. Medges åt efterkommande till hans farfars far, Stipan (1837–1922), jordägare i Knešpolje i Hercegovina. Egen uppgift 1999, SVR 564/99.

Åberg Sköld: I blått fält en av vågskuror bildad balk belagd med tre blå femuddiga stjärnor och åtföljd på vardera sidan av ett berg av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Trewto you. – Känt från senast 1896 i ett frimurarvapen för H. F. Frimurare Vapen.
Åberg Sköld: I svart fält en trappgavel av guld belagd med en svart sporrklinga. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande häst kvadrerad i guld och svart och med körbandage av motsatta tinkturer. – Hugo, byggmästare, Malmö, 1965. SVR-91-66.
Åberg Sköld: I blått ett sjömärke på en ställning av guld stående på en stam av silver bildad av en trebergsskura. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre blå liljor på stänglar uppväxande ur en skeppskrona (corona navalis) av guld. – Claes, kommendörkapten, Skanör, 1989. Härstammar från Per Larsson Åberg (1749–1830) i Trelleborg. SVR 398/89.
Åhlin Sköld: I fält kluvet i guld och blått två stolpvis i bjälke ställda eklöv av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två drakvingar, dexter av guld och sinister blå, vardera belagd med ett stolpvis ställt eklöv av motsatt tinktur, samt med röd beväring. Valspråk: My home is my castle. – Anders, tandläkare, Sandviken, 1959. SVR-10-63.
Åhrén Sköld: I fält av guld ett blått kors, åtföljt ovan av två röda lejonhuvuden med blå beväring och nedan av två röda kvarnhjul. [Hjälm saknas ännu.] – Bengt, bergsingenjör, [bostadsort?], 1998. Medges åt efterkommande till dennes ff ff ff f Anders Jönsson (166(2)–1716), länsman i Höljeryd, Långaryd, den s.k. Långarydssläkten, bland vars medlemmar även namnet Elmcrona bärs. Per Andersson: Långarydssläkten, 1998, s.21; uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Åkeby Sköld: I blått fält ett vagnshjul med en från navet utgående vinge av silver och en fyrkant av silver belagd med en röd flamma. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En vinge av silver belagd med en röd flamma. – Nisse, redaktör, Enskede, 1966. SVR-101-67.
Åkerlind Sköld: I guld en ginbalksvis ställd och i båda ändar avhuggen blå lindgren med fyra blad och däröver en röd ginstam med tre femuddiga stjärnor av silver. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld. Hjälmprydnad: En uppstigande naturlig [naturfärgad] tiger i tassarna hållande en femuddig stjärna av silver. – Carl-Uno, controller, Mission Viejo, USA, 1983. (De efterkommande bär namnet Ackerlind.) SVR 289/83.
Åkerman (Stockholmssläkten) Sköld: Delad i guld, vari en uppstigande naturfärgad vildman med tre ax i högra handen, och blått, vari fem balkar av guld. [Hjälm okänd.] – Känt sedan 1700-talet, fört av kaptenen Eric Helmich (död 1763). Heraldiserat och återupplivat före 1950 av efterkommande till dennes äldre bror, kyrkoherden Richard (död 1729). Släkten härstammar från Rikolf, känd 1565–1600, bonde i Berge, Frösö. Gemensamt ursprung med Sunnqvist. Berghman, s.76, SSK 1976, uppgifter från jur. stud. Martin Sunnqvist, Lund, 2000.
Åkerman Sköld: Av tre sparrskuror delad i blått och silver samt med en blå hästsko i den övre silversparrens vinkel. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå älghorn. – Rolf, ingenjör, Uppsala, 1972. Medges åt efterkommande till Sven Olsson Åkerman (död 1741), dragon vid Jämtlands fältjägarregemente. SVR 183/74.
Åkesson Sköld: I fält, kluvet i guld och blått, två stolpvis motställda kultyxor och mellan dem på skuran ett uppväxande vinblad, allt av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En åttauddig stjärna av guld. Valspråk: Vita vino laeta. – Anders, vinproducent, Kivik, 1992. SVR 463/93.
Åqvist Sköld: I fält av silver ett medelst vågskuror bildat störtat gaffelkors i varje vinkel åtföljt av en kula, allt blått. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre sexuddiga stjärnor av silver, kopplade och ordnade två över en. – Antaget 1982 av släktmedlemmarna. Släkten härstammar från bröderna Lorents (1842–1907), Johan Anders (1846–1913) och Johannes (1851–1940), hemmansägare i Färgaryds och Långaryds socknar. Uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Åsklund Sköld: I blått fält ett svävande, blixtrande åskmoln, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå hjorthorn, vartdera besatt av tre eklöv av guld. – Henric, tekn. lic., Hultafors, 2000. VB nr 50, s.715.

Ödesjö Sköld: Delad, övre fältet i sin tur delat av en genomgående grantoppsskura i svart och silver, nedre fältet svart och belagt med ett sjöblad av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande svart lomhuvud. Valspråk: Njut tystnaden. – Rolf S, fd polisinspektör, Göteborg, 2002. Medges åt släktmedlemmar av namnet. Gröna stubbens vapenrulla.
Ödman Sköld: Delad, övre fältet delat av en molnskura med en hel synlig uppåtvänd molntapp, denna belagd med en plogbill, i nedre fältet ett stocklöst ankare. [Tinkturer och hjälm okända.] – Ragnar, ingenjör, direktör, Norrköping, (senast) 1967. Stolts exlibrissamling.
Ögård Sköld: I blått en skans åtföljd i ginstammen av två musselskal, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En passare överlagd av en vinkelhake, vars kortare skänkel är vänd mot sinister, allt av guld, framför två naturfärgade påfågelsfjädrar. – Leif, civilingenjör, Skanör, 1975. Medges åt brodern, Jan, adjunkt, Smögen. SVR 209/75.
Öhlin Sköld: I rött fält två bjälkvis ställda sammankopplade ringar ovan åtföljda av fyra i bjälke ordnade rundlar, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två i stolpe ställda sammankopplade ringar av guld mellan två röda vesselhorn, vartdera belagt med fyra i stolpe ordnade rundlar. – Paul, 193(7). Rietstap: Armorial général, Supplement 5, s.287.
Öhlund Sköld: I blått fält en heraldisk sjöhäst inom en av en grenskura bildad bård, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En bevingad vinthund av silver i språng. – Eva, Luleå, 2003. Medges till medlemmar av samma släkt, vars hemvist varit Luleå åtminstone från och med hennes ff Karl Ludvig (1893–1968). VB nr 56, s.153.
Öhrström Sköld: Delad i blått, vari en stolpvis ställd nyckel av guld, och guld, vari ett upprest rött lejon uppstödjande ett stolpvis ställt svart ankare. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarevapen för bröderna eller släktingarna C. F. E. och H. Den sistnämnde differentierade sköldemärket genom att sinistervända nyckeln. Frimurare Vapen.
Örn Sköld: I fält av guld en svart örn. [Hjälm okänd.] – Henrik (död 1925), lanträntmästare, Linköping, enligt exlibris 1909. Stolts exlibrissamling. OBS: Sköldemärket förs med bättre rätt av åtminstone 74 av varandra oberoende äldre släkter i utlandet, varav Aguilar, Beyer, Giacomini, Montagny och Vermeer bara är några exempel. Ändringar är alltså nödvändiga för att vapnet ska kunna betraktas som tillfredsställande självständigt.
Örnkloo Sköld: I grönt fält två korslagda bergsmansyxor av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande grön örnklo hållande en bergsmansyxa av silver. – Gottfrid, tandläkare, [bostadsort?], 1938. SVR-69-65.
Örnskär Sköld: I blått ett stolpvis ställt svärd åtföljt av två från fästet utväxande sädesax, vardera med ett nedhäng blad, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande blå örn med beväring av guld och med de utbredda vingarna belagda med varsitt sädesax av guld. Valspråk: Cum gloria. – Johan August, 1:e vägingenjör, Halmstad, 1974. SVR 184/75.
Ört Sköld: I blått fält inom en bård fyra hjärtformade klöverblad ställda i kors, ovan åtföljda av ett gående lejon, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda svärd av guld med blå fästen. – Lennart, kameramekaniker, Sätila, 2001. Medges åt släktmedlemmar. Egen uppgift 2001.
Örtengren Sköld: I svart fält en uppskjutande brinnande vårdkase av guld med flammor av guld och rött. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd ört med tredelad rot och två stjälkblad. Valspråk: Pro aris et focis. – Thore, ingenjör, Sundbyberg, 1983. Äldste kände stamfader är Sune Engström (1717–78), gästgivare i Bötterum, Långemåla. SVR 304/83.
Östlund Sköld: I svart fält ett alblad av silver mellan fyra bysantiner av guld ordnade en över två över en. Svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande svart lejon med röd beväring hållande en bysantin av guld. Valspråk: Vincit assiduus (’Trägen vinner’). – Lennart, direktör, Djursholm, 2002. Medges till släktmedlemmar av namnet, som antogs av hans ff f Anders Olof Östlund. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff ff f Lars Andersson, känd 1636–78, bonde i Alborga i Valbo socken i Gästrikland. Gröna stubbens vapenrulla.
Östman Sköld: I [färg] fält en uppstigande harneskklädd krigare (i 1500-talsrustning) av silver i vänster hand hållande en grön vinranka med druvklase på och i höger över axeln en slev av silver. [Närmare tinkturer och hjälm okända.] – Stig, fd restauratör, Stockholm, 1999. Exlibriscirkuläret 2000:3, s.303.
Öztürkmen se Gyllensporre.

            * * *

URSPRUNGSLISTAN
Släktnamn är i många släkters fall en relativt sen företeelse. Därför är det ett hjälpmedel till identifiering att sammanställa släkternas äldsta kända geografiska ursprungsorter. Närmare upplysningar eller källhänvisningar finns sedan vid släktnamnet i fråga i förteckningen ovan. Observera att uppgifter om äldsta kända ursprung ännu så länge bara föreligger för en mindre del av alla släkter. Kompletteringar mottages tacksamt.
     Landskapen återfinns nedan i bokstavsordning, och under varje landskap socknar och städer i bokstavsordning.

BLEKINGE
Asarum Abelin, Svenback.
Gammalstorp Wingårdh.
Jämshög Göransson (från Kyrkhult).
Karlskrona de Berg, Cedergren, Sandsten.

BOHUSLÄN
Håby Berggren.
Kville Broberg.
Myckleby Bernåker.
Stenkyrka Bövik.
Svarteborg Berggren från Krokstad.

DALARNA
Mora Olson.
Norrbärke Sandin.
Nås Qvarner.
Stora Tuna Thundal.
Våmhus Lange från Våmhus.

DALSLAND
Färgelanda Hasselrot.
Gestad Brunsson, Dahlstedt.
Högsäter Hedrén från Högsäter.
Ånimskog Hammar, Rydow (yngre släkten).
Ör Brangstad, Berg från Dalskog.

GOTLAND
Björke Wennerberg (Lärkebosläkten).
Fide Ronquist.
Ganthem Gottberg.

GÄSTRIKLAND
Gävle Strömbäck från Gävle.
Valbo Östlund.
Årsunda Lundvik.

HALLAND
Färgaryd Åqvist.
Landa Landahl.
Vapnö Axelsson, Lindholm.
Årstad Florman (från Halland), Terrvik.
Övraby Stéenhoff.

HÄLSINGLAND
Bjuråker Norin.
Färila Färeborg.
Hudiksvall Brandberg.
Ljusdal Hill.
Mo Lindqvist.
Söderala Söderblom från Söderala.
Trönö Thörnell.

HÄRJEDALEN

JÄMTLAND
Frösö Sunnqvist, Åkerman (Stockholmssläkten).
Hällesjö Edvardsson (från Hällesjö).
Undersåker Blix.

LAPPLAND
Gällivare Sammelin.
Lycksele Grahn.

MEDELPAD
Ljustorp Staaf.

NORRBOTTEN
Luleå Boström, Fabricius, Öhlund.
Nedertorneå Essberg.
Pajala Fredriksson, Koberg.

NÄRKE
Götlunda Kälde.
Hammar Hargeby.
Lerbäck Berg (Askersundssläkten).
Norrbyås Lekholm, Sjöstrand.
Sköllersta Bökwall.
Viby Ericsson.
Örebro Essén.

SKÅNE
Österlen Hindeke.
Baldringe Raneke.
Benestad Ohlsson (antaget 2000).
Brunnby Horndahl.
Dalby Andersson från Dalby.
Djurröd Stéen.
Eslöv Hansson (från Eslöv).
Everlöv Carlenfelt, Ewerlöf.
Fränninge Werkström.
Gislöv Fischer.
Gårdstånga-Holmby Hagerman, Mårtensson.
Gärdslöv Faxe.
Hedeskoga Andersson från Hedeskoga.
Hemmesdynge Skånberg från Vemmenhög.
Håstad Böös.
Hästveda Falkevang-Nilson.
Hörja Ahlner.
Kristianstad Gagge.
Lackalänga Malmborg.
Landskrona Bring, Malmros, Wenster från Landskrona.
Lemmeströ Trollencrona.
Malmö Bager, Ericson från Kristianstad, Flensburg, Löfström, Stare från Malmö, Trygger, Westring från Malmö.
Röke Odenberg.
Silvåkra Byhr, Garpenhed.
Simrishamn Hansson.
Skegrie Gilderstam.
Skepparslöv Mattsson.
Sövestad Skånberg.
Tolånga de Berg.
Trelleborg Åberg.
Valleberga Malmgren.
Vankiva Alenhall.
Vanstad Wanby.
Vitaby Rur.
Vä Mattsson (från Viby).
Västra Nöbbelöv Rambe.
Västra Torup Sandell (2003).
Västra Vram Wadstein.
Ängelholm Holmström.
Örkened Olsson (från Glimåkra), Tomenius.
Östra VemmenhögHellner från Östra Vemmenhög.

SMÅLAND
Sunnerbo härad Gyllensten.
Algutsboda Allgurén, Bjerkemo.
Alseda Rapp från Uppsala.
Bäckseda Bexell.
Bälaryd Johansson (Boll-Kula).
Femsjö Colliander.
Gamleby Björkman från Gamleby.
Gärdserum Swanstrom.
Hamneda Nilsson (yngre släkt).
Kalmar Wennerholm.
Kristdala Dahlerus, Danielsson från Kristdala, Karlsson.
Kråksmåla Alm.
Kulltorp Oliv.
Ljungarum Ljungquist.
Lommaryd Gustafsson, Råsberg.
Långaryd Jehander, Wennberg från Långaryd, Åhrén, Åqvist.
Långemåla Örtengren.
Moheda (trakten av) Elf.
Mörlunda Wijkström från Döderhultsvik.
Rydaholm Elfman, Hermfelt.
Ryssby Jarnvall.
Skede Krantz.
Stenbrohult Stridh.
Säby Quarn.
Tingsås Carlström.
Tofteryd Bolin.
Torsås Oxelcrantz.
Vena Andersson (från Vena).
Visingsö Almqvist (Smålandssläkten).
Västervik Odelberg och Odelmark från Tjust.
Västra Torsås Hyltén-Cavallius.

SÖDERMANLAND
Aspö Syrén.
Blacksta Raftö.
Järna Rundström.
Nyköping Ekencrantz.

UPPLAND
Arnö Arenander från Uppland.
Björklinge Zetterberg.
Film Brodin, Stjernberg.
Harbo Palm.
Hjälsta Jansson.
Husby-Ärlinghundra Ceder.
Länna Dufva.
Morkarla Tiger.
Sigtuna Tibell.
Simtuna Wallin från Fjärdhundra.
Skogs-Tibble Montell (Upplandssläkten).
Skuttunge Thärnström.
Skäfthammar Ulwencreutz.
Stockholm Djurberg (Stockholmssläkten).
Älvkarleby Söderhäll.
Östervåla Ljusterdahl.
Östhammar Blom från Östhammar.

VÄRMLAND
ospecificerat Hagander (från Värmland).
Brattfors Bratt från Brattfors.
Brunskog Nordenvall (Värmlandssläkten).
Färnebo Swartz från Svartsången.
Gåsborn Norrström.
Holmedal Fagergren.
Kroppa Sundelin från Fellingsbro.
Nyed Hedberg.
Stavnäs Hæg.
Västra Ämtervik Kollberg (från Västra Ämtervik).

VÄSTERBOTTEN
Burträsk Hedman, Moritz.
Skellefteå Forsman.

VÄSTERGÖTLAND
Algutstorp Allgurén.
Amnehärad Amnéus.
Broddetorp Afzelius.
Edsvära Hedberg (från Edsvära).
Eggby Bäckström.
Fyrunga Wångmarke.
Fölene Brynnel.
Göteborg Hammar (I), Hammar från Göteborg, Jung.
Habo Dahlqvist.
Hudene Elfving.
Hällstad Hellstadius.
Kinneved Sixten.
Kvänum Salquist.
Ljur Petzén.
Malma Riddergard.
Norra Lundby Bergman.
Otterstad Svan.
Saleby Bragesjö.
Tengene Siöstedt (Västgötasläkten).
Tvärred Wasling.
Ugglum Lundblad.
Ullervad Hilbers, Holmgren, Thedin.
Valstad Kärnekull.
Vara Gerlam.
Vilske-Kleva Kleberg.
Värsås Wersäll.
Ölsremma Lindman från Lindrum.
Örgryte Rhedin.

VÄSTMANLAND
Fellingsbro Sundelin.
Götlunda Kälde.
Hällefors Ekeberg från Hällefors.
Köping Olsson (från Köping).
Lindesberg Rahm.
Ramsberg Ramstedt.
Skultuna Forsling (Skultunasläkten).

ÅNGERMANLAND
Bjärtrå Lockman.
Gudmundrå Nordin.
Högsjö Dahlberg.
Junsele Desén, Molund.
Mo Söderholm.
Nordmaling Hörnsten.
Ytterlännäs Boström.

ÖLAND
Böda Karlsson.
Smedby Dahlerus.

ÖSTERGÖTLAND
Gammalkil Hjelm, Sixt, Sprängare.
Godegård Adamsson.
Herrestad Lanestedt.
Hägerstad Aschan.
Hällestad Hellberg, Sandberg från Hällestad, Swartling från Hällestad (II).
Klockrike Drangel.
Mjölby Andersson från Mjölby.
Rappestad Atterbom.
Ringarum Wikblad.
Risinge Danckler, Petrén, Thapper.
Rogslösa Lundbergh.
S:t Lars Ulff.
Skärkind Wallenberg.
Styra Nyström (2003).
Sund Sundin från Östergötland.
Tjärstad Aschan, Kernell.
Västra Harg Andersson från Mjölby.
Västra Husby Hellerström.
Västra Ny Nyströmer.
Åtvid Bäckmark.
Östra Husby Bäckmalm.

ANDRA LÄNDER:
Armenien yngre släkten Hellstadius f.d. Kurkdjian.
Belgien Anjou (Vallonien), Boivie (Vallonien), Bonnevier, Brix (Flandern), de Champs, Dubois (Vallonien), Frumerie (Hainaut), Munthe (Flandern).
Bosnien Avdic, Spajic (Hercegovina), Zovko (Hercegovina).
Danmark Abelin, Berntsen, Dominicus(?), Fabricius, Friis, Hvass Laursen, Iacobæus, Lindehammer, Olrog, Wærn.
Estland Issal, Petersohn.
Finland Aaro (Ylitornio), Emanuelsson (Ylitornio), Fant (Mustasaari, Österbotten), Hilonen, Kaponen, Kuoksu (Ylitornio), Lappalainen (Varpaisjärvi), Poppius (Savolax), Salomonsson (Isokyrö).
Frankrike Aupy, Poignant.
Irland Griffin.
Italien Bellini, Lauricella, Loguercio.
Kroatien Biletic, Donnerberg, Lukic.
Nederländerna Guldemond, Indebetou, van Ketwich Verschuur, Oijens, Pieksma.
Norge Colbjörnsen, Juell-Skielse.
Ryssland Petrow.
Serbien Szakács.
Storbritannien Coombs (England), Dickson (Skottland), Drumm (Skottland?), Keiller (Skottland), Ouchterlony (Skottland), Tottie (Skottland).
Turkiet Gyllensporre f.d. Öztürkmen.
Tyskland Ahlmann (Schleswig), Becker, Beer (Böhmen), Benckert, Berenholt(?), Beselin (Rostock), von Bockelmann (Preussen), Boldemann, Bünsow (Pommern), Cylius (Preussen), Dieterle, Dingertz (Westfalen), Ditzinger (Württemberg/Baden), Dyrssen, Ebbinghaus, Ehinger (Schwaben), Eisengarten (Sachsen), Engelke, Erdmann, Fehn (Hannover), Flensburg (Schleswig), von Gerber (Hannover), Gernandt, Giertz, Goos (Holstein), Gottlieb, Grape, Grevesmühl, Grill, Guldenfinger (Schlesien), Hebbe (Mark-Brandenburg), Hector (Obersachsen), Heigl (Oberpfaltz), Holst (Ditmarsken), Holtermann (Hannover), Höjer (Holstein), Irgens (Schleswig-Holstein), Koch, Koerffer (Westfalen), Krappe (Obersachsen), Kreuger (Pommern), Lembke (Pommern), Luckmann, Metzler, Nettelbladt, Neumüller, Olbers, Osterman (Westfalen), Pemer, Preisler, Quensel (Hessen), Ræder (Harz), Ranniger, Rasch (Hannover), Schumburg (bl.a. Hildesheim), Sebardt (Pommern), Stavenow, Strokirk, von Sydow (Pommern), Tesdorpf, Vieweg (Sachsen), Vogel.
Ungern Cibri (Vojvodina).
Österrike Fischlein, Fürst, Geijer, Schwalbe.

KÄLLOR:
Australian Heraldic Archival Register.
Berghman = Arvid Berghman, Borgerlig vapenrulla (Djursholm 1950).
Borgerliga vapen = Riksheraldikerämbetets arkiv, Borgerliga vapen, Riksarkivet.
Cappelen, Hans A K T: Norske slektsvåpen (1969).
Deutsche Wappenrolle.
Egen uppgift = Till Gröna stubben av omnämnda person själv och vid angivet år meddelad uppgift.
Exlibriscirkuläret. Meddelanden från Svenska Exlibrisföreningen.
Frimurare Vapen = Utgiven i en serie kring förra sekelskiftet av John M Påhlman, Stockholm.
Gröna stubbens vapenrulla = Publicerad på denna webbplats, se här intill.
Heim, Bruno B: Armorial (1981)..
The Heraldic Register of America. Volymer utgivna av The American College of Heraldry 1985ff.
Kalender över Ointroducerad Adels Förening, löpande årgångar. Några borgerliga släkter som tidigare har trotts vara adliga har införts här.
Konstnärinnan Brita Grep, 4 volymer i Riksheraldikerämbetets arkiv, Riksarkivet.
Kungl. Serafimerorden = Kungliga Serafimerorden 1748–1998 (1998).
Leijonhufvud, K A: Ny svensk släktbok (1906).
PHT = Personhistorisk Tidskrift.
RHÄ = Riksheraldikerämbetet; diarium.
Rietstap, J B: Armorial général, supplement i flera årgångar.
Samlarnytt, löpande årgångar.
SBL = Svenskt Biografiskt Lexikon.
Siebmachers Grosses Wappenbuch.
SoH = Släkt och Hävd.
Släktforskarnas årsbok. Utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
Släkthistorisk tidskrift.
SSK = Svenska Släktkalendern.
Stolts exlibrissamling = Lars C Stolts privata samling av svenska heraldiska exlibris, Stockholm.
Sveriges kyrkor, utg. av Riksantikvarieämbetet.
SVR = Skandinavisk vapenrulla, efter förkortningen anges vapnets publiceringsnummer samt årtal. (SVR 488/95 återfinns alltså i 1995-häftet.)
Svenska Exlibrisföreningens Cirkulär (Exlibriscirkuläret).
Svenska Exlibrisföreningens årsbok, löpande årgångar.
VB = Vapenbilden, Svenska Heraldiska Föreningens tidskrift, löpande nummer.
ÖÄ = Örnberg, Svenska Ättartal 1–14 (1885–1908).