[ Gröna stubbens vapenrulla ] [ Förteckning över ofrälse släktvapen i bruk idag A-C|D-K|L-R|S-Ö ] [ Äldre vapen A-C|D-K|L-R|S-Ö ] [ Frimurarvapen ]

Aaro Sköld: I grönt fält nio liljor av guld, ställda 1, 2, 1, 2, 1, 2. [Hjälm okänd.] – Bengt, bergsingenjör, föreståndare för forskningsgruvan i Kiruna, senast 2001. Släkten Aaro i Juhonpieti i Pajala socken är en gren av birkarlssläkten Olkkuri från Kainuunkylä i Ylitornio socken i Finland, där stamfadern Olof Joensson (Pajari) var birkarl och gårdsägare 1539–50. Gemensamt ursprung med Kuoksu. Namnet Aaro antogs av vapenantagarens ff ff gästgivaren Johan Aronsson Juhonpieti-Aaro (1792–1841). Uppgift från Erik Kuoksu 2001.
Abelin Sköld: Medelst en kavle av silver delad i guld, vari två korslagda blå kommandostavar med ändar av guld, och blått, vari initialerna G R A av guld sammanflätade. [Hjälm okänd.] Valspråk: För fosterlandet. – Gustaf Rudolf, generallöjtnant, (senast) 1896. Berghman, s.27, Kungl. Serafimerorden, s.374. Släktens äldste kände stamfader är Mats Hansson (1610–56), kyrkoherde i Asarum som kom från Mariager på Jylland. SSK 1976.
Abrahamsson Sköld: Tre båtar, vardera med såväl förstäv som akterstäv besatt med en femuddig stjärna samt ställda två över en. [Tinkturer och hjälm okänd.] – Erik, konstnär, Göteborg, (senast) 1945. Stolts exlibrissamling.
Abrahamsson Sköld: I fält fyrstyckat i guld och blått ett ankarkors av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En trana hållande en balansvåg av guld. Valspråk: Finnes vilja finnes väg. – Nils Håkan, jur. kand. och civilekonom, Lund, 1980. SVR 251/82.
Abrahamsson Sköld: I fält kluvet i guld och blått två eklöv av motsatta tinkturer och däröver en av en strålskura bildad ginstam av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två drakvingar med röd beväring, dexter av guld och sinister blått, vardera med en ginstam av silver bildad av en strålskura och därunder ett eklöv av motsatta tinkturer. Valspråk: My home is my castle (’Mitt hem är min borg’). – Mats Gustav, ingenjör, Växjö, 1988. SVR 395/89.
Ackerlind se Åkerlind.
Adamsson Sköld: I rött fält ett balkvis ställt [nedvänt] svärd av guld åtföljt av två femuddiga stjärnor av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett (”kunskapens”) träd med svart stam, nio gröna blad och två äpplen med dexter hälft av guld och sinister röd. – Åke, försäljningschef, Stockholm, 1961. Samlarnytt 5–6/1963, s.8.
Adamsson Sköld: I fält, delat i guld och blått, en rundel av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En blå tupp i höger klo hållande ett malteserkors av guld med nedre korsarmen slutande i en spets och i korsmitten överlagt av en blå rundel samt med varje korsarm belagd med en blå mindre rundel. Valspråk: In matrem (’Med kärlek för allt skapat’). – Clarst, läkare i traditionell kinesisk medicin, Dr TCM, Forshaga (sedermera Karlstad), 1998. Släkten bär namnet efter Adam U. Hansson (1825–84), torpare i Moga under Grönberg, Godegård. Gröna stubbens vapenrulla.
Adell Sköld: I rött fält två nedvända i andreaskors lagda basuner av guld, i varje korsvinkel åtföljd av en ros av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande beväpnad röd arm, hållande i den behandskade handen ett svärd av silver med fäste av guld. – Anders Adells släktförening, 1970, medges åt efterkommande till Anders (1816–94) [enligt SVR även till syskonen till hans hustru Hedvig Dahlman, men det grundar sig på en missuppfattning som utvisas av Käldes brev 1969 30/6; deras släktgrenar skall nämligen ha häremot differentierade vapen]. SVR 387/89. Flera befryndade släktgrenar har enligt formgivaren Bengt Olof Käldes förslag 1969 egna vapen differentierade härifrån, men det är oklart huruvida vapnen verkligen är antagna. Se Nilsson, Jonsson och Kyllenbeck. Uppgifter från Markus Kyllenbeck, Vallentuna, 2001.
Adenstam Sköld: I rött fält ett ekollon och däröver två bjälkvis ordnade blad, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda vesselhorn båda på ytterkanten besatta med fyra eklöv av guld, och mellan hornen ett ekollon av guld. – Stig Arne Ambrosius, förvaltare, senast 1950. Berghman, s.27.
Afzelius Sköld: I blått fält ett stolpvis ställt svärd av silver med fäste av guld, åtföljt dexter av en störtad ordförandeklubba och sinister av en våg, båda av guld. [Hjälm okänd.] – Ivar, president i Svea Hovrätt, 191(7). Berghman, s.28, Kungl.Serafimerorden, s.440. Släktens äldste kände stamfader är Afze Larsson (1635–1731), hemmansbrukare i Broddetorps by, Broddetorp. SSK 1976.
Afzelius Sköld: I fält av guld en svart sparre belagd med tre stolpvis ställda veteax av guld och åtföljd av tre svarta stjärnor. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring hållande en stolpvis ställd svart spade. – Svante, ingenjör, Malmö, 1953. Medges åt brodern Olof, ingenjör, Landskrona. SVR-57-64.
Ahl Sköld: I svart en häst av guld samt i en i rött och guld snedrutad ginpost. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett liktorknippe av guld mellan två svarta vingar. – Syskonen Arne, kriminalinspektör, Ödåkra, Sven-Åke, kapten, Vejbystrand, och Kerstin, gift Johansson, undersköterska, Ramlösa Brunn, 1983. Namnet antogs av deras farfar Per J, husar vid Kungl. Skånska Husarregementet. SVR 287/83.
Ahlberg Sköld: Kluven i silver, vari ett halvt rött järnvägshjul, och rött, vari ett halvt kugghjul av guld, båda utgående från klyvningen. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, guld, rött, silver, rött. Hjälmprydnad: Ett uppväxande alblad av guld mellan två horn av silver, vardera omvirat med ett rött rep med tre synliga vindlingar. – Bo, ingenjör, Helsingborg, 1997. SVR 543/97.
Ahlborn Sköld: I rött fält en man (i renässansdräkt) av silver stående på en grön mark och i höger hand hållande en algren, i vänster hand en käpp stödd mot marken. Hjälmprydnad: Tre uppväxande rågax. – Otto C., i exlibris troligen omkring 1900(?). [Exlibrisets framställning framställer vapnet med uppenbarligen usurperad öppen hjälm och hjälmkrona.] Exlibriscirkuläret 2000:3, s.315.
Ahlfors Sköld: Delad genom en vågskura i silver, vari en svart al, och blått. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande svart al. Valspråk: Vincit Voluntas (’Viljan segrar’). – Anders O:son, [yrke? bostadsort?], 1898. SVR 308/84.
Ahlmann (från Sønderborg). Sköld: ”Två ålar över ett blått vatten.” [Troligen avses: I fält av silver två bjälkvis i stolpe ställda blåa ålar över en av en vågskura bildad blå stam. Hjälm okänd.] – Känt från 1600-talets första hälft, fört av äldste kände stamfadern Iver Michelsen Ahlmann (död 1645) i Sønderborg, Schleswig. Släkten kom till Sverige 1847. SSK 1963.
Ahlner Sköld: I rött en harv vars uppvända korsformiga drag åtföljs av två femuddiga stjärnor, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En femuddiga stjärna av guld mellan två röda oxhorn, vartdera på utsidan besatt med fem harvpinnar av guld. – Bo, lektor, Sjöbo, 1979. Medges åt efterkommande till fadern August, kontraktsprost i Stora Herrestad. Äldste kände stamfader är Måns Tullesson, åbo i Hörja vid 1600-talets slut. SVR 240/79.
Ahlqwist Sköld: I blått en uppflygande tupp av guld med röd beväring stående över en alkvist med fyra blad av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En bepansrad hand hållande ett svärd mellan två vesselhorn delade, dexter i guld och blått, sinister i blått och guld samt vartdera på utsidan besatt med tre alblad av guld. – Berndt, reklamchef, Göteborg, 1978. SVR 237/79.
Ahnhem Sköld: Av en vågskura delad i blått och silver med två i bjälke ställda sexuddiga stjärnor av silver i det blå fältet. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av en vågskura delad i blått och silver och med de fem översta uddarna besatta vardera fyra tuppfjädrar av motsatta tinkturer. – Percy, advokat, Stockholm, 1935. Berghman, SVR-24-63.
Ahrén Sköld: I rött fält en dubbelnyckel och en yxa stolpvis ställda över en stam bildad av en vågskura, allt av guld. [Hjälm okänd.] Valspråk: Varandra till tjänst. – Per-Olov, biskop i Lund, 1987. SVR 372/88.
Ahrenstedt Sköld: I blått fält en genom vågskuror bildad stam av silver, varpå en med styråra försedd röd båt bärande en krenelerad mur med två flankerande torn av guld med röda huvar, muren belagd med ett rött kors och mellan tornen en lagerkrans av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En harneskklädd obehandskad arm hållande ett ljuster, allt av guld. – Stefan, överläkare, Östersund, 1990. SVR 423/90.
Aldefors Sköld: I blått en höjd spets av silver belagd med ett blått skaftat fyrklöverblad och ovan åtföljd av två femuddiga stjärnor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett blått skaftat fyrklöverblad mellan och delvis framför två blå fanor på guldstänger, vardera belagda med en femuddiga stjärna av guld. Valspråk: Per aspera ad astra (’Genom svårigheter till stjärnorna’). – Anders, teknolog, Lund, 1970. SVR 161/74.
Aldor Sköld: En stolpvis ställd ekkvist med ett ekollon överst och sedan, ovanifrån räknat, två par motställda blad och ett par motställda ekollon. [Tinkturer och hjälm okända.] Valspråk: Veritatem quære. – Gunnar, kamrer, Stockholm, (senast) 1943. Stolts exlibrissamling.
Alenhall Sköld: I fält av silve en blå spets belagd med en avtagande måne av guld och åtföljd av två svarta alkotteklasar med vardera tre kottar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett avslitet blått griphuvud med beväring av guld. Valspråk: Det ordnar sig nog. – Gert, Västerhaninge, 2003. Medges till släktmedlemmar av namnet, vilket antogs 1958 av hans far, löjtnanten Börje (född 1935). Dennes ff hette Johan Nilsson och var lantarbetare i Vankiva socken i Skåne. VB nr 56, s.144.
Alexandersson Sköld: I blått ett lodjur av guld med röd beväring hållande en T-runa av silver mellan tassarna. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vesselhorn mellan vilka en uppvänd hasselnöt, allt av guld. Valspråk: Familjens välgång. – Bröderna Tomas, [yrke?], Hasselfors, och Mats, [yrke?], Stockholm, 1996, medges åt efterkommande till deras far Anders [yrke? bostadsort?]. SVR 499/96.
Alfredson Sköld: Delad i [metall], vari en uppstigande grip med beväring av metall och med båda framklorna hållande stolpvis (ett slevliknande föremål), och i [färg], vari två korslagda nycklar med utåtvända ax. – Folke, annonschef [var?], (senast) 1946. Stolts exlibrissamling.
Alfredson Sköld: I fält av guld en våg med två vågskålar balanserade på ett svärd, allt rött, och åtföljd i stammen av två gröna malteserkors. (Hjälmprydnad): Ett bababträd (apbrödsträd) med röd stam och grön krona. [Hjälmtäckets tinktursättning okänd.] (Skölden omgiven av två gröna palmgrenar bildande en krans.) – Ulf, generalkonsul för Senegal, advokat, Lund, 1996. SVR 503/96.
All Sköld: I blått tre i stolpe ställda ekblad mellan två utåtvända liktorknippen, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En våg av guld. Valspråk: Lag, ordning, sanning. – Sten, kriminalinspektör, Skövde, 1984. SVR 310/84.
Allgurén Sköld: I rött ett vingat hjul av guld under en störtad och upptryckt spets av guld vari tre röda sädesax ordnade två och ett. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd älg hållande ett utböjt latinskt kors av guld. – Anthony, intendent, Tvååker, 1971. Äldste kände stamfader är Måns Olsson (1718–1802), bonde i Bökevara, Algutsboda. SVR 180/74.
Alm se Rosenblad.
Almén Sköld: I fält, fyrstyckat i guld och svart, ett almblad av motsatta tinkturer. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppväxande almkvist med tre blad, det översta kvadrerat i svart och guld samt de båda på sidorna kvadrerade i guld och svart. – Nils, adjunkt, Grästorp, (senast) 1973. Stolts exlibrissamling.
Almqvist (Smålandssläkten) Sköld: Kluven i guld, vari en grön almkvist, och rött, vari ett brinnande ljus i stake, balkvis räfflad, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En med utbredda vingar liggande duva av guld med en grön kvist i näbben. – Antaget 1981 av Almqvistska släktföreningen. Släkten härstammar från Harald (1657–1711), kyrkoherde i Visingsö. SSK; uppgift från Per Andersson, Stockholm, 2000.
Almviken Sköld: I silver en blå spets bildad av vågskuror och belagd med ett almlöv av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En blå plogbill. – Gert, direktör, Skanör i Vellinge, 1973. SVR 181/74.
Amberg Sköld: I fält av silver ett blått ankarkors över ett blått treberg. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En i silver och blått kluven spets upptill förgrenande sig i tre ankarkorsarmar. – Henrik, civilingenjör, Stockholm, 1965. SVR-86-66.
Amnéus Sköld: I blått fält en armillarsfär och däröver två bjälkvis ordnade plogbillar, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå vingar, vardera belagd med ett stjärnkors av guld. Valspråk: Veritas vos liberabit. – Bror Johan Erik, direktör och kapten, senast 1950. Berghman, s.29. Släktens äldste kände stamfader är Olaus Andreæ Amnæus (död 1689), som var kaplan i S:t Nicolai i Stockholm och kom från Amnehärad, därav namnet. SSK 1984.
Anckarstierna Sköld: I rött ett touluoserkors av guld med de yttre korsspetsarna utformade som ringar och med två svävande rundlar av silver i var och en av korsarmarnas längdriktning samt omsatt med tio femuddiga stjärnor av guld. Rött hjälmtäcke, besatt med ankare av guld och fodrat med guld. Hjälmprydnad: Treenighetssymbolen Nådastolen av guld. Valspråk: För Kristus i tiden. – David, kyrkoherde, Eksjö, 1994. SVR 490/95.
Anderberg Sköld: I silver ett rött hjul med knivar (ett helt S:ta Katarinahjul) under en röd ginstam med en fjäderpenna av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande röd grip hållande en gren med två röda vindruvsklasar. Valspråk: Omnia mea mecum porto. – Jan, jur. stud., Malmö, 1976. SVR 225/77.
Anderberg Sköld: I rött en uppflygande naturfärgad pilgrimsfalk med bjällror av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En pilgrimsfalk såsom i skölden. – Bengt Crister, Malmbäck, 1980. Medges åt systern Kerstin. Släkten kommer från Odensala. SVR 253/82.
Anderberg Sköld: I grönt i trepass en nedvänd murslev med skaft uppåt mellan två boklöv, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En eldsprutande drake ”i guld och grönt” [grön, med beväring (och buk) av guld] hållande stolpvis ett svärd av silver. – Bertil E., direktör, Åhus, 1995. Namnet antogs 1862 av dennes ff f, muraren Anders Jönsson (1834–1912), som då flyttade till Gudmundtorp. SVR 497/96.
Andersson Sköld: En från sidan sedd örn med lyftade vingar och höger klo lyftad stående på ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd dalpil mellan två delade vingar. [Tinkturer okända.] Valspråk: Sök ljuset. – Hans, [yrke? bostadsort?], (senast) 1953. Återgivet i exlibris, tecknat av ägaren 1953, i M Bäckmarks samling.
Andersson Sköld: I svart fält ett kugghjul av silver överlagt av en balkvis ställd [nedvänd] påträdd nål med tråden gående åt sinister [likt en infattning] efter sköldens kant. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn av silver ”med tvärgående kvadratiska beslag i silver och svart” [vardera belagd med en bjälke, kvadrerad dexter i svart och silver, sinister i silver och svart]. – Ingvar, köpman, Stockholm, 1962. Samlarnytt 5–6/1963 s.9.
Andersson Sköld: I rött fält en uggla med höger fot lyftad stående på ett hänglås, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uggla stående med höger fot lyftad mellan två röda vingar. – Uno, svetsare, Göteborg, 1969. Uppgift från svärsonen Ingemar Apelstig, Trollhättan, 2001, med komplettering 2003.
Andersson (från Dalby). Sköld: I rött en trappgavel av silver belagd med ett rött kornax. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett rött kornax mellan två vesselhorn, dexter delat i silver och rött samt sinister i rött och silver. – Jan, poliskonstapel, Hurva, 1970. Härstammar från skräddarmästaren Anders Nilsson (född 1834). SVR 179/74.
Andersson Sköld: I silver en upprest, hitåtseende grön katt, hållande en svart råtta i gapet. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande grön katt hållande ett patriarkalkors av silver med klöverbladsavslutade armar. Valspråk: Ex exercitio peritia. – Max, konstnär, Lund, 1981. SVR 309/84.
Andersson (från Mjölby). Sköld: I blått fält tre kvarnhjul av guld, ordnade två och en. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två drakvingar av guld, vardera belagd med ett blått kvarnhjul. – Antaget 1982 av efterkommande till C. Alfred (1848–1901), kvarnarbetare i Mjölby. SSK 1989. Ett eget vapen är antaget av Per, fil. stud., Mjölby (sedermera rektor, Stockholm), 1976. Sköld: I blått ett märke av guld i form av en ring, förenad med ett överlagt andreaskors, bildat av två par utanför ringen utskjutande och i ändarna mot varandra snedskurna kavlar, bildande inom ringen nio öppningar. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Sköldens märke av guld. SVR 322/84; uppgift från Per, 2000. Släktens äldste kände stamfader är Erik Svensson, född 1766 i Västra Harg, död 1848, torpare i Öjebro, Herrberga (SSK).
Anders(s)on 198(9), se Quarn.
Andersson Sköld: I blått fält ett avhugget harneskklätt ben av silver med sporre av guld och i sköldhuvudet åtföljt av två brinnande granater av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda påfågelfjädrar. – Mikael, försvarsarkivare, Östersund, 199(8). Egen uppgift 1999.
Andersson (från Hedeskoga). Sköld: I fält av guld ett genomgående blått petruskors belagt med sex bysantiner av guld och åtföljt i vardera övre korsvinkeln av ett blått grankvistkors. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande naturfärgad hök med utbredda vingar. Valspråk: Virtus omnia vincit (’Dygden övervinner allt’). – Peter, MBA, inköpschef, Lund, 2000. Släkten härstammar från Hedeskoga. SVR 608/2001.
Andersson (från Vena). Sköld: I fält av guld ett rött kugghjul överlagt av en dexterspets sammanstötande med en sinisterspets, båda röda och belagda med ett brinnande hjärta av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande rödklädda armar av guld gemensamt hållande ett brinnande hjärta av guld. Valspråk: Kärleken drivkraften. – Bo, civilingenjör, Landskrona, 2002. Hans ff Oskar Andersson, Kristdala, kom från Hultsfred i Vena socken. VB nr 56, s.144.
Anjou jfr Lindqvist.
Antonsson Sköld: Genom tre sparrsnitt delad i guld och grönt varunder en nötklase med tre nötter av guld, ordnade en och två. [Hjälm saknas hittills.] (Skölden är inramad av två hasselkvistar och krönt av en nötklase, allt av guld och sammanbundet nedtill av ett grönt blad.) – Lisbeth, gift Theutenberg, jur. kand., 1970-talet [när?], medges åt brodern Claes, ingenjör, Trollhättan. SVR 529/97.
Apelstig Sköld: I grönt en sänkt sparre ovan åtföljd av två äpplen, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sparre av guld mellan två gröna oxhorn. – Ingemar, direktör, Västra Frölunda (sedermera Trollhättan), 1969. SVR-151-70, SHFs medlemsregister.
Appelgren Sköld: En stolpvis ställd äppelgren förgrenande sig i två grenar med sammanlagt fyra frukter. Hjälmprydnad: En uppväxande lövad kvist mellan två strutsfjädrar. [Tinkturer okända.] – Henning, bankttjänsteman, Örebro, enligt egenhändig teckning 1944. Stolts exlibrissamling.
Appeltofft Sköld: [Här närmare okänt, men innehållande ett äppelträd. Beskrivning efterlyses!] ... – Känt från sigill använt av Anders Ebeltoft (död 1705), handlande och rådman i Simrishamn, ursprungligen från Jylland. Intyg på heraldisering från Riksheraldikerämbetet 1949. Borgerliga vapen, SSK 1992.
Arborelius Sköld: I guld en grön ek åtöljd i sköldhuvudet av två gröna sexuddiga stjärnor och växande ur ett rött uppskjutande treberg belagt med en sexuddig stjärna av guld. [Hjälm ännu inte fastställd.] Valspråk: In laudem gloriae. – Anders, biskop av Stockholms katolska stift, 1998. SVR 563/99.
Arenander från Uppland. Sköld: I grönt fält två korslagda störtade spadar av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En stående ko av silver utan horn men med beväring, grimma och skälla av guld. Valspråk: Labor assiduus gaudium vitæ. – Erik Oskar, professor (död 1925). Kompletterat med hjälm av avkomlingarna senast 1950. Berghman, s.29. Släktens äldste kände stamfader är Petrus Matthiæ Roslagius (död 1655), kyrkoherde i Arnö. SSK 1980.
Arfwedson Sköld: Kluven i guld, vari en blå merkuriestav, och rött, vari en bjälke av silver ovan och nedan åtföljd av en treblading med stjälk. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna mellan två vingar. [Tinkturkomplettering efterlyses!] – A. Gerhard (född 1854), bergsingenjör, disponent, Ulfshyttan, efter sin vigsel med Caroline De Geer. Alliansvapen i Stolts exlibrissamling. I en sons exlibris från 1951 i samma samling är trebladingarna ersatta av granatäpplen med stjälk och två stjälkblad.
Armander Sköld: I [färg] fält en stolpvis ställd merkuriestav av [metall] överlagd av en ginbalk av [metall] belagd med fyra [färg] kuggkransar. [Närmare tinkturer och hjälm, liksom ägare, okända.] – Exlibriscirkuläret 2000:3, s.314.
Arnbro Sköld: I fält delat i guld och blått en ekoxe av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två blå ekoxehorn (käken). – Torsten Johannes, Lidingö, 1998. Medges åt Johannes T:son och Peter [bosatta var?]. Namnet antogs [när?] av Inge Torsten Andersson [bosatt var?]. SVR 578/99.
Arnebo Sköld: Delad i silver, vari en uppstigande blå örn, och blått, vari ett flätverk av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Guld, blått. Hjälmprydnad: Två blå örnvingar belagda vardera med en flätverksbjälke av guld. – John Richard W, jur. stud., Sthlm, 1967. Medges åt släktingar med namnet. SVR-125-68.
Arnell Sköld: I fält, delat i blått och guld, en fläkt örn av guld med röd beväring uppstigande ur en svart trefotsgryta. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart älghornskrona. – Gunnar, medicinteknisk ingenjör, Eskilstuna, 2002. (Tidigare varianter förda sedan 1999.) Släktnamnet är från början ett soldatnamn och släkten kommer från Jämtland. Uppgift från Jonas Arnell, Enskede, 2002.
Arrhenius Skölt: I rött fält en pignate (en skål med lock, fot och handtag). Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Märket i skölden. – Känt från 1600-talets början (Siebmacher), då släkten bar namnet Kapfelman. Ursprungligen från Bayern kom släkten till Sverige 157(9) med Claes Johansson Kapfelman, hovjunkare, sedermera hövitsman. Fyra söner till sonen Arvid antog namnet Arrhenius, en adlades Örnhielm 1684. – Carl-Gustaf, elektroingenjör, Bjärred, har 1995 tillagt två rundlar av guld i ginstammen och ett valspråk: Tänk efter före. SVR 473/95.
Arweson Sköld: I blått fält en pegas av silver. Hjälmprydnad: En fläkt uggla överlagd av en ginbalksvis ställd merkuriestav. – Oscar (1869–1953), bokhandlare, Stockholm. I exlibris 1913.
Aschan Sköld: I fält av guld en ask uppväxande från ett uppskjutande treberg, allt rött. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två störtade röda pilar ställda i vinkel mot varandra. – Känt sedan omkring 1700, fört av prosten Johannes Petri Aschanius (död 1707). Heraldiserat och återupplivat 1938. Släktmedlemmar skriver sig även Danielson Aschan. Borgerliga vapen; Berghman, s.30. Släktens äldste kände stamfader är Per Bengtsson (död 1651), landbofogde i Aska, Tjärstad. SSK 1989.
Ask (särnamn i Dalarna) jfr Lange.
Atterbom Sköld: I blått en kavle av silver åtföljd på var sida av ett hjärta av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två blå vingar, vardera belagd med ett S:t Georgskors av silver, en fackla av guld med röd flamma. – Per-Axel Amadeus, direktör, Kungsbacka, 1970. Äldste kände stamfader är Lars Hemmingsson (född ca 1590), bonde i Attorp, Rappestad. SVR-148-70, SSK 1930, s.33.
Atterfalk Sköld: I silver ett stolpvis ställt svart träben med röd hosa med fyra ränder av silver, åtföljt dexter av två i stolpe ställda röda rosor och sinister av ett svart lod. Svart och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver, svart. Hjälmprydnad: En uppstigande naturfärgad vildman med grön gördel och huvudkrans samt i höger hand hållande en naturfärgad knölpåk. – Ingrid, Frändefors, 1996, med familj och hennes morbröder Walter, Göteborg, och Lennart, Askim. Medges åt Ingrids syskon. SVR 530/97.
Aupy Sköld: En borg med tre torn och däröver dexter en åttauddig stjärna och sinister en (prästkrageblomma). [Tinkturer och hjälm okända.] – Pierre, kyrkoherde i S:t Thomas katolska församling i Lund, (senast) 1985. Stolts exlibrissamling.
Aurelius Sköld: I fält av silver ett balkvis ställt svärd, åtföljt ovan av en sexuddig stjärna, allt blått. Hjälmprydnad ännu inte fastställd. Valspråk: Deus iustificat impium (latin 'Gud gör den gudlöse rättfärdig'). – Erik, biskop i Skara, 2004. Om släkten, se SSK 1976. VB nr 59, s.239.
Avdic Sköld: Kvadrerad i blått, vari en från sköldens mittpunkt sett radiellt ställd lilja av guld, och i guld, vari ett likaledes ställt rött eklöv. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två motvända röda ekorrar gemensamt hållande en stolpvis ställd stege av guld. Valspråk: Audacia. – Anders, fil. lic., universitetsadjunkt, Örebro, 1998. Gröna stubbens vapenrulla.
Axeheim Sköld: I svart ett hjul med sex ekrar samt med två korslagda sädesax med vartdera ett blad trädda genom och uppkommande ur navet, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två korslagda svärd överlagda med ett avslitet krönt griphuvud, allt av guld. – Sten, järnvägsexpeditör, Hälsingborg, 1967. Medges åt brodern, Lars-Axel, direktör, Nässjö. SVR-137-70.
Axelsson Sköld: I grönt en störtad spets av silver belagd med tre gröna ekar ordnade två och en. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppväxande grön ek. – Sven-Holger, tjänsteman, Nacka, 1973. Äldste kände stamfader är bonden Bengt Jönsson, som 1719 levde i Ågarp, Vapnö. SVR 201/75.
Axmar Sköld: I rött fält tre stolpvis i bjälke ställda sädesax av guld över två smala sänkta bjälkar av silver bildade av vågskuror. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd häst med beväring av guld. – Eric, rustmästare, Hässleholm, 1954. SVR-79-65.

Baalack Sköld: Tre avhuggna björnhuvuden, ställda två över ett. Hjälmprydnad: En uppskjutande björn med ena tassen hållande kring klingan och med höger tass i fästet till ett svärd. [Tinkturer okända.] – Sven Olov, tandläkare, Stockholm, (senast) 1950. Stolts exlibrissamling.
Backlund Sköld: I blått fält en kalk av guld, varur fyra strömmar av silver flödar upp, två åt vardera sidan sedan nedåt på ömse sidor om kalken. [Hjälm okänd.] Valspråk: Liv och åter liv. – Rune, biskop i Luleå, 199(3?). Luleå stifts hemsida.
Backlund jfr Filipsson.
Backman Sköld: I grönt fält en störtad [inböjd] spets av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: ”En nedåt avsmalnande stympad kon med sköldens bild återkommande fyra gånger (runt om)” [dvs en grön vas, runtom belagd med fyra nedåtvända inböjda spetsar av silver], ”avslutad av” [vari] åtta [uppskjutande] strutsfjädrar, varav fem synliga, omväxlande [av silver] och gröna. – Henning, ingenjör, Sthlm, 193(7). Samlarnytt 9–10/1963, s.7.
Bager Sköld: I fält av silver ett avlövat svart träd. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppväxande avlövat svart träd. – Känt sedan 1600-talets slut, fört av lantjägmästaren i Malmö Håkan Börjesson B. (död 1691). Heraldiserat (tinkturrekonstruktion) och återupplivat senast 1950. Släktens äldste kände stamfader är Håkans far, Börje Joensson B. (död 1677), bagarålderman i Malmö. Berghman, s.30, SSK 1989.
Barnholt se Berenholt.
Barrefors Sköld: I rött fält en störtad treklöver av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två oxhorn av silver och mellan dem en svart (”gallisk”) tupp med röd beväring. – Ragnar, arkivassistent, Västerås, 1961. Samlarnytt 5–6/1963, s.9.
Barth Sköld: Ginstyckad av en ginbalk av silver i rött, vari en sexuddig stjärna, och blått, vari en ginbalksvis ställd bildad måne, båda av silver. (Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver.) Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd krigare i höger hand hållande lutad mot axeln en stridsyxa och i vänster hand en sexuddig stjärna, (allt av silver). – Ragnar, direktör och trävaruagent, Sundsvall, (senast) 1915. Stolts exlibrissamling.
Becker Sköld: Delad i silver, vari en naturfärgad [blå] duva med lyftade vingar stående på skuran, och blått, vari tre trebladingar av guld ordnade två över en. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för C. H. med valspråket Immer weiter, Gott hilft weiter. Frimurare Vapen.
Beckman Sköld: I blått fält ett bagghuvud av silver med röd beväring och därunder två av vågskuror bildade sänkta bjälkar. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre naturfärgade påfågelsfjädrar. – Efterkommande till Oscar (född 1891), grosshandlare, Stockholm. Släkthistorisk tidskrift 1/1951, s.2.
Bede Sköld: I svart fält en stormstege åtföljd i sköldhuvudet av två sexuddiga stjärnor, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta oxhorn. – Nils Stefan, Borås (sedermera Göteborg), 199(4). Medges till släktmedlemmar av namnet, vilka härstammar från kioskägaren Bede Carlsson [levnadsår?] i Borås. VB 36, s.481, (34, s.439); SHFs medlemsregister; uppgifter från J Wasling 2002 och 2003.
Beer Sköld: Delad av mantelsnitt i silver vari två röda fyrbladiga rosor och i rött vari ett avslitet örnhuvud av silver med beväring av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En vinge av silver belagd med två blå ginbalkar och med blå fjäderpennor. – Hans, direktör, Stockholm, 1993. Släkten känd från 1500-talets slut i Böhmen. SVR 472/95.
Befve se Boivie.
Behrens Sköld: Kluven i silver, vari ovan ett svart (järnvägs)hjul, och rött. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för F A. Frimurare Vapen.
Bellini Sköld: I blått en gående drake av silver med röd beväring över en stam av guld och under en ginstam av guld belagd med tre röda liljor. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande drake av silver med röd beväring i klorna hållande en liljestav av guld. Valspråk: Rättvisa – lojalitet. – Bröderna Lars B Persson, kapten, Eksjö, och Michael Fjällström, Stockholm, 1997, båda sonsonsöner till Guiseppe Bellini (1865–1936). Medges åt efterkommande till sistnämnde. Släkten inkom till Sverige 1952 med dennes sonson Ferdinando. SVR 554/99.
Benckert Sköld: I fält av silver ett av en balkvis ställd svart pil genomborrat flammande rött hjärta med svarta vingar. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydand: Ett hjärta såsom i skölden. – Efterkommande till sidenfabrikören Carl Abraham (död 1831), antaget senast 1937. Släkten inkommen från Nordtyskland omkring 1780 till Stockholm. Berghman, s.31, SSK 1938, Rietstap: Armorial général, Supplement 5, s.61.
Bengtsson Sköld: Delad i grönt, vari en vinbergssnigel med snäcka av silver, och silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett grönt bokstöd med liggande uppslagen foliant av silver med initialen B på uppslagets vänstersida. Valspråk: Quidquid Pallas imperavit. – Hans-Uno, fil. kand., Lund, 1979. SVR 236/79.
Benson Sköld: I blått fält ett ankare åtföljt under stocken av två stjärnor av silver och med en krona av guld trädd över läggen. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande örnfot med blå fjädrar och med tars och klo av guld samt hållande tre blå pilar. – Hans, ingenjör, Vendelsö, 1967. SVR-107-67.
Berenholt Sköld: I fält av silver en uppväxande röd trädstam, upptill avhuggen och med avhuggna grenar, samt en svart upprest björn med röd beväring, allt på ett uppskjutande svart treberg. Svart hjälmtäcke fodrat med rött och silver. Hjälmbindel: Silver, svart, silver, rött, silver. Hjälmprydnad: Sköldemärket, frånsett treberget. – Namnet skrivs även Barnholt. Enligt korrespondens 1948 mellan I. Barnholt, Akron, Ohio, och Riksheraldikerämbetet är denna hjälmprydnad den som förs av den skandinaviska släktgrenen. Borgerliga vapen.
Berg (Askersundssläkten). Sköld: Kluven i rött, vari ett framskjutande vikingaskepp av guld med segel och vimpel av silver seglande på en av en vågskura bildad stam av silver, och blått, vari ett sinistervänt upprest lejon av guld med hitåtvänt huvud och överkropp i höger tass svingande ett svärd av silver. [Hjälm okänd.] Valspråk: Unus sed fortis. – Antaget av Wilhelm (1839–1915), kamrer, slutligen byråchef vid Bergslagernas järnvägar), Göteborg, som frimurarvapen. Uppgifter från Håkan Berg, Malmö, 2001. Sedermera har vapnet använts i exlibris av hans sonson Arne, reklamtecknare, Göteborg, och medlemmar av dennes familj (där med skölden felaktigt kluven i svart och rött enligt skrafferingen). Stolts exlibrissamling. Släktens äldste kände stamfader Sven var bonde i Berg, Lerbäck, omkring 1600. SSK 1943.
Berg från Dalskog. Sköld: I blått en spets av guld vari ett rött treberg. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld med blå fjäderpennor. Valspråk: Labor vincit omnia. – Olof, direktör, Göteborg, 1954. Släktens äldste kände stamfader är Jacob Larsson (1678–1773) i Högsbyn, Ör. SVR 175/74, SSK 1974.
Berg Sköld: I fält av guld två i bjälke ställda svarta hjul och under dessa ett uppskjutande rött treberg. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svart hjul. – Arnold, järnvägstjänsteman, Stockholm, 1962. Samlarnytt 9–10/1963, s.7.
de Berg Sköld: I blått fält ett svävande [tre-?]berg av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En harneskklädd arm [av silver? uppskjutande eller ställd på armbågen? Klargöranden efterlyses!]. – [Känt sedan när?] Släktens äldste kände stamfader är Fredric August de Berg (död 1736), kapten, Tolånga. SSK 1992.
Bergendal Sköld: I fält, kluvet av en tandskura i silver och blått, två i bjälke ställda sporrklingor av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå vingar vardera belagd med en sporrklinga av silver. – Stig H:son, tandläkare, Uppsala, (senast) 1959. Stolts exlibrissamling.
Bergenheim Sköld: I fält av guld ett rött hus med svart tak, dörr och trappa och däröver en genom en trebergsskura bildad blå ginstam med fyra blå femuddiga stjärnor inskrivna i rundlar av guld och ordnade i bjälke. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, guld, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: Mellan två ekkvistar av guld med röda ollon en uppstig blå örn med röd beväring i klon hållande ett (latinskt) kors av guld. – Släktföreningen von Schéele-Bergenheim, 199(2), för efterkommande till Erik Theodor. Namnet Bergenhem antogs av länsmannen i Fryksdalen Nils Botolfsson (död 1654). SVR 429/92.
Berggren från Krokstad. Sköld: I blått ett treberg av guld varifrån två i kors uppväxande olivgrenar av guld med röda bär. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppskjutande hästhuvud av guld. Valspråk: Sökande vishet. – Edward Carl, Kanada, 1956. Medges åt efterkommande till Anders (född 1734), kronolänsman i Sörbygdens härad. SVR 338/86, SSK 1984, s.53. Släktens äldste kände stamfader är Olof Olsson (165(6)–1709) i Rom, Svarteborg (SSK).
Berghman Sköld: I grönt fält en bergsmansslägga och ett bergjärn av silver i kors och däröver en med tre gröna åttauddiga stjärnor belagd ginstam av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två gröna vingar, vardera belagd med en bergsmansslägga och ett bergjärn av silver i kors. – Arvid, hovkamrerare, Stockholm, 1934. Borgerliga vapen, Berghman, s.31.
Bergkvist Sköld: I blått fält två vid basen sammanvuxna askblad av guld och däröver på en störtad upptryckt spets av guld ett avhugget blått lindormshuvud med röd beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppväxande askblad av guld. – Sture, överpostiljon, Malmö, 1960. SVR-38-64.
Bergman (yngre släkten) Sköld: I rött fält ett hjulkors och däröver en medelst en laxstjärtskura bildad ginstam, allt av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två röda oxhorn och mellan dem ett hjulkors av silver. – Emanuel, överläkare, Eskilstuna, 1934, tillsammans med de andra efterkommande till dennes farfar, Abraham (1809–79), byggmästare i Fröskog, vilken hade upptagit sin mors släktnamn. Den äldre släkten härstammar från hennes farfars far Abraham (1696–1728), född i N. Lundby, kronofogde i N. Dals fögderi, bosatt på Strömsberg, Tösse. Borgerliga vapen, Berghman, s.32.
Bergquist Sköld: I fält av guld en grön grankvist över ett uppskjutande grönt treberg belagt med tre linnéa(?)blommor av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande rött lejon med blå beväring hållande ett rött armborst med pilspets samt båge och strängar av silver. Valspråk: Mödan min glädje. – Thorwald, f.d. landshövding, 196(6). Kungl. Serafimerorden, s.522.
Bergquist Sköld: I svart ett latinskt kors vars armar är förenade med en ram bildande en spetsruta, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett par svarta vingar, vardera besatt med fem kulor av guld på vingspetsarna, omgivande en spetsruta såsom i skölden. – Göran, målare, Stockholm (sedermera Årsta), 1974. SVR 187/75, SHFs medlemsregister.
Bergquist Sköld: I blått en skräddarsax av silver med skänklarna korsställda och i varje korsvinkel åtföljd av en femuddig stjärna av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå vattuman. – Eric, arkivarie, Malmö och Harlösa, 1976. SVR 211/76.
Bergström Sköld: Kluven i silver, vari ett rött sjöblad, och rött, vari två av vågskuror bildade bjälkar av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett rött sjöblad mellan två horn av silver. – [Vem?], (senast) 1958. J. Waslings exlibrissamling.
Bergström Sköld: Av en vågskura delad i guld, vari två blå fembladingar, och blått, vari en ros av silver med blombotten av guld och gröna foderblad. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En ros av silver med gröna foderblad och belagd med en blå femblading. Valspråk: In utrumque paratus. – Björn O., örlogskapten, Tullinge, 1976. Medges åt efterkommande till Per Wilhelm (1873–1921), Linköping. SVR 255/82.
Bernhardsson Sköld: I blått ett avslitet björnhuvud av guld med tänder av silver och krona av guld bildad av veteax, eklöv och ekollon, åtföljd i sköldhörnen av tre femuddiga stjärnor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre vita (naturfärgade) strutsplymer belagda med en femuddig stjärna av guld. – Marcus, studerande, Sölvesborg, 1995. SVR 500/96.
Berntsen Sköld: Kvadrerad genom ett utböjt kors av guld; fält 1 och 4 blått, vari en upprest björn av guld, och fält 2 och 3 rött, vari ett liljekors av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd björn med beväring av guld i ramarna hållande ett liljekors av silver. Valspråk: Dominus illuminatio mea (latin 'Herren är mitt ljus'). – Claus K, teol stud, Lund, 2003. Medges till släktmedlemmar. Släkten inkom till Sverige från Danmark 1989 med vapenantagarens föräldrar. VB nr 61, s.289.
Berntsson Sköld: I silver en upprest svart björn med röd beväring hållande mellan ramarna ett rött S:t Georgskors. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande pelikan av silver med röd näbb bitande sig själv i bröstet. Valspråk: Vires cum fidem. – Lars, ingenjör, Göteborg, 1981. SVR 257/82.
Bernåker Sköld: Delad i guld, vari en gående svart björn med röd beväring, och svart, vari fem uppväxande sädesax av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En stolpvis ställd svart ordförandeklubba överlagd med ett förseglat brev av guld med rött sigill. – Anders, revisor, Billdal, 1996. Namnet antogs 1939. Härstammar från Bern Johansson (född 1835 i Myckleby). SVR 532/97.
Beselin Sköld: Delad i silver, vari två i bjälke ordnade rosor, och rött, vari en lilja av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En lilja av silver mellan två vesselhorn, delade omväxlingsvis i silver och rött. – Känt från äldre tid för denna patriciersläkt från Rostock, vars säkra släktledning börjar vid 1400-talet förra hälft med Hans Beselin till Sievershagen och Schutow utanför Rostock. Släkten inkom 1849 till Sverige. SSK 1938.
Betzholtz se Hector.
Béve se Boivie.
Bexell Sköld: Fält delat i svart, vari tre i bjälke ställda eldsflammor av guld, och guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre strutsplymer av guld. Valspråk: Bene facite. – Carl, kontraktsprost, Kalmar, 1968. Medges åt efterkommande till Daniel (född 1731), kontraktsprost i Västbo. Äldste kände stamfader är Måns Månsson (1647–1702), rusthållare i Stora Fagraryd, Bäckseda. SVR-118-68, SSK 1963, s.78.
Biletic Sköld: I blått en blödande pelikan av silver med beväring av guld över S:t Petri nycklar (dextervänd nyckel av guld och sinistervänd av silver). [Hjälm okänd.] Valspråk: In Deo veritas est. – Stjepan Zeljko Biletic, präst i Kroatiska Katolska Missionen, Stockholm, 1997. Kroatisk släkt, till Sverige med honom 1977. SVR 545/97.
Billengren Sköld: I fält av silver ett rött gaffelkors åtföljt i vardera korsvinkeln av en röd ros med blombotten av guld. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för D W L. Frimurare Vapen.
Billing Sköld: I blått fält en naturfärgad bild av jungfru Maria i blå klädnad och röd mantel stående på en uppgående silvermåne och med krona av guld och gloria av silver samt omgiven av en mandorla av guld; barnet har gloria av silver. [Hjälm okänd.] – Gottfrid, biskop i Lund, 1923. Berghman, s.32, Kungl. Serafimerorden, s.458, HT 35, s.225, RHÄ:s diarium 1923.
Biverstedt Sköld: I blått fält ett av vågskuror bildat andreaskors av silver belagt med en upprest svart bäver med röd beväring. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå grip med röd beväring. – Arne, kemist och ekonom, Tullinge, 1990. Medges åt brodern. SVR 456/93.
Biörkkvist Sköld: I blått fält två utåtvända liktorknippen av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svävande klot av guld mellan två blå vingar. – Carl-Martin, kriminalkommissarie, Vänersborg, 1996. Sv. Exlibrisföreningens Cirkulär 1999:2, s.162.
Bjelvestam Sköld: I fält kluvet i guld och blått två eklöv av motsatta tinkturer samt med i blått och guld kluven stam med eklövens skaft av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två drakvingar med röd beväring, dexter av guld med blå stam och sinister blå med stam av guld, vardera belagd med ett eklöv av motsatt tinktur. Valspråk: My home is my castle. – Hans Erik, representant, Stockholm, 1984. SVR 311/84.
Bjerkemo Sköld: I blått fält ett nedanför halsen avhugget hägerhuvud av silver med näbb av guld, från vilken hänger ett björklöv av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett björklöv av silver mellan två blå horn. – Carl Valter, fanjunkare, Hässleholm, 1964. Medges åt namnbärande släktingar. Äldste kände stamfader är Staffan Gertsson (född 1711), bonde i Hägerås, Algutsboda. SVR-78-65.
Bjerkhagen Sköld: I blått två i bjälke ordnade åttauddiga stjärnor över två sänkta av vågskuror bildade smala bjälkar, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande blå spetsar vardera krönt med en stjärna av silver såsom i skölden. – Lars, ingenjör, Göteborg, 1975. SVR 186/75.
Bjurestam Sköld: I svart fält fyra biljetter av guld ställda i kors. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart bäver med röd beväring mellan två oxhorn, dexter delat i guld och svart samt sinister i svart och guld. – Lars, kamrer, Norrtälje, 1960. Medges åt bröderna Arne, Gösta och Bertil, vilka 1941–46 antog namnet. Äldste kände stamfader är Per Olofsson, på 1730-talet bonde i Hökmark. SVR-65-65.
Björkman från Gamleby. Sköld: Kluven i guld, vari ett stolpvis ställt blått armborst, och blått, vari två i stolpe ställda järnmärken av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två blå oxhorn ett mantuanskt kors av guld. – Liss-Erik, häradshövding, Kalmar, 1965. SVR-82-66, SSK 1989.
Björkman Sköld: Ginstyckad i guld och blått med ett andreashjulkors vars balkvis ställda arm är utdragen mot sköldens övre dextra hörn och avslutad med en pilspets, allt i växlande tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre blå fjäderpennor. – Syskonen Ulf, Aplared, och Ulla Björkman-Persson, New York, 1979. Medges åt efterkommande till Petter som 1704 blev regementsskrivare vid Kronobergs infanteriregemente. SVR 245/79.
Björnson Sköld: I grönt fält en ginstam av guld, bildad av en karvskura, samt en bjälke av silver, vari en smalare blå bjälke, överlagd med ett jaktspjut flankerat å ömse sidor av en harpun med något kortare skaft och inåtvänd hulling, allt av guld. Hjälmprydnaden övergående baktill i ett hjälmtäcke av guld med svart foder. Hjälmprydnad: Ett hästhuvud av guld med svart grimma. – Torulf, speciallärare, Sörbygden, 1992. SVR 459/93.
Blad jfr Stridh.
Bladh Sköld: I guld ett grönt tistelblad. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd björn med beväpning av guld, hållande ett spjut av guld. – Rutger, ingenjör, Halmstad, 2002. VB nr 55, s. 109.
Blank Sköld: I blått en från sinister framskjutande harneskklädd arm av silver under en ginstam av silver belagd med tre röda (latinska) ankarkors. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett svärt av silver mellan två fanor på röd stång, dexter fana av silver och sinister blå fana belagd med ett ankarkors av silver. Valspråk: Nosce te ipsum. – Christian, studerande, Markaryd, 1999. SVR 577/99.
Blix Sköld: I blått fält en åskvigg av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande åskvigg av guld. – Bildinnehållet (utan tinkturer) belagt hos I... (eller J...) Simonsson Blix (initialer ISB), vars sigillstamp användes 1653 av Simon Simonsson Blix (känd 1648–1662), skrivare i kammarkollegium. Därefter uppträder olika varianter av åskviggsvapen bland de olika släktmedlemmarna, vars äldste kände stamfader är Mogens Karlsson (känd 1532–1556), kyrkoherde i Undersåker. Som ett grundvapen har 2002 det ovanstående vapnet rekonstruerats. Se vidare Magnus Bäckmark: En blixtrande historia, i Släktforskarnas årsbok 2003, s. 99–118. – Yngre släkten: Ingvar, leg. läkare, Svenstavik, upptog 2002 detta sin mormors släkts vapen, med anledning av att han tidigare upptagit den släktens namn. Därvid differentierades vapnet från ursprungssläktens genom tillägg av två sporrklingor av guld i sköldemärket. VB 55, s.109.
Block Sköld: I silver en röd balk belagd med ett balkvis ställt block med tågvirke, allt av silver, samt åtföljd av två röda genombrutna grekiska kors. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En röd sexbladig ros med blombotten av guld stående i en liggande ring av guld. – Lars, sjukvårdsdirektör, Huddinge, 1994. SVR 478/95.
Blom från Östhammar. Sköld: I fält av guld en röd fembladig blomma med blombotten av guld och gröna foderblad över en av en femvågig skura bildad röd stam. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött svärd mellan två uppväxande sädesax av guld. Valspråk: Plikt och samvete. – Mats, direktör, konsul, Norrköping, 1989. SVR 386/89, SSK 1992, s.50.
Blomquist se Danckler.
Blosfeld Sköld: Delad i guld, vari ett rött gående lejon med blå beväring, och svart, vari tre bin av guld, ställda två över en. Hjälmtäcke delat i svart och rött fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, svart, guld, rött, guld. Hjälmprydnad: En uppstigande röd grip med blå beväring hållande Vladimirordens kors. – Georg, diplomingenjör, Malmö, 1946. Borgerliga vapen.
Bock Sköld: I fält, belagt med ett genomgående utböjt kors, en upprest bock. [Tinkturer och hjälm okända.] – Anders S., [yrke? bostadsort?], (senast) 1948. Stolts exlibrissamling.
von Bockelmann Sköld: Kluven med dexter fält delat i rött, vari en genombruten triangel av silver, och silver, vari en grön kvist med tre knoppar, och med sinister fält blått, vari tre balkar av silver. Hjälmtäcke dexter blått, sinister rött och grönt, fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, blått, silver, grönt, silver, rött. Hjälmprydnad: En naturfärgad vildman hållande en klubba över axeln mellan två vesselhorn delade, dexter i silver och rött, sinister i blått och silver. – Borgarsläkt från Danzig känd sedan 1507, till Sverige på 1900-talet. SVR 215/76.
Bod jfr Forsman.
Boheman Sköld: I fält av guld tre blå kulor, ordnade två och en, och däröver en med tre biljetter av guld belagd blå ginstam. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Fem rågax av guld. Valspråk: Semper vigilans. – Erik C:son, ambassadör, sedermera talman, 1943. Borgerliga vapen, Berghman, s.33, Kungl. Serafimerorden, s.524, SSK 1978, s.66.
Boivie Sköld: I blått fält en dryckeskanna av guld. [Hjälm okänd.] – Vallonsläkt inflyttad till Lövsta bruk på 1600-talet, av allt att döma medförande vapnet. Namnet [uttalas Beve] även skrivet Béve, Befve, Bäve, Bävi, Boivi, Boive, Boyvé. E.Swartz: Genealogia gothica, särtryck 1935. SSK 1938.
Boldemann Sköld: I blått fält tre uppväxande kornax av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld och mellan dem en uppväxande röd ros med ståndare av guld och grön stjälk med två blad. – [Även vapnet av tyskt ursprung?] Före 1950. Berghman, s.33.
Bolin Sköld: I fält av guld fyra röda biljetter ställda i kors över en uppskjutande svart hårig och kloförsedd vänsterhand med handryggen hitåt vid handleden bjälkvis genomborrad av en röd skäkta. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett stolpvis ställt ospänt rött armborst omslingrat av en orm av guld med röd tunga. Valspråk: Volo ergo possum. – Johan, civilekonom, Stockholm, 2000, medges åt släktmedlemmar. Släkten härstammar från Göran Karlsson Bolin (1792–1829), smed i Korsbo, Tofteryd. Gröna stubbens vapenrulla; VB 50, s.713.
Boll se Johansson (Boll-Kula).
Bonde Sköld: I rött en regnbåge i form av en av bågskuror bildad ginbalk av guld, blått och silver, åtföljd ovan av en femuddig stjärna av silver och nedan av en balkvis ställd lilja av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, silver, blått, guld, rött. Hjälmprydnad: Tre liljestavar av guld. Hjälmprydnad: A ma familia. – Michael, redaktör, Varberg, 1996. Medges åt föräldrarna samt efter tillstånd åt efterkommande till Ane, dotter till Peder Christernsen Bonde (född 1858). SVR 501/96.
Bonnevier Sköld: Delad och överkluven: 1. i svart fält två benknotor av silver korslagda i en ring av guld; 2. i blått fält en fransk lilja av silver; 3. i fält av silver en röd avstött sparre. Svart hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En fransk lilja av silver. – Ursprungligen (Boniver) från nuvarande Belgien. (Svenska släktgrenen tycks ibland favorisera en yngre och heraldiskt sämre variant av detta vapen, som en annan(?) släktgren fört.) K.Kihlbom: Vallonerna (1958), Ove Tegnérs hemsida om Bonneviers släktvapen.
Borgenfalk Sköld: I fält av silver en blå falk med näbb av guld uppstigande ur ett rött borgtorn med två fönstergluggar och port av guld, borgtornet åtföljt på dexter sida av en blå lilja och på sinister av en röd. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En sittande blå falk med beväring av guld i näbben hållande en röd lilja. Valspråk: Utilitas et nitor. – Björn, musikinstrumentmakare, Stockholm, 2000. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.713.
Borgström Sköld: I fält av silver en svart balansvåg över en sänkt röd bjälke ovan bildad av en tinnskura och nedan av en vågskura. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett rött lejonansikte mellan två svarta oxhorn. – Cenny, ingenjör, Staffanstorp, 2000. Sonen Anders, som antagit sin mödernesläkts namn Brink, får föra vapnet efter differentiering. SVR 590/2000.
Bornerheim Sköld: I blått fem sexuddiga stjärnor ordnade tre, två, en över en uppgående halvmåne, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppgående halvmåne av silver mellan två blå buffelhorn, vartdera utvändigt besatt med tre sexuddiga stjärnor av silver. Valspråk: Audentes fortuna iuvat. – Kjell, kriminalinspektör, Sollentuna, 1980. SVR 252/82.
Boström Två olika släktgrenar har olika vapen: (1) Sköld: I rött fält en störtad tryckt spets av guld belagd med ett blått patriarkalkors och nedtill åtföljt av två rosor av silver över en signetring av guld. Valspråk: Nec temere nec timide. – Gustaf (1842–1907), statsminister, 189(6). Berghman, s.34, Kungl. Serafimerorden, s.388. – (2) [Här ännu okänt.] – Gustafs brorson Wollmar (1878–), kammarherre, envojé och kabinettssekreterare i utrikesdepartementet, erhöll vapen som storkorsriddare av danska Dannebrogsorden senast 1923. RHÄ:s diarium 1923. – Släktens äldste kände stamfader är Nils Olofsson, vid 1600-talets början bonde i Lästa, Ytterlännäs. Namnet antogs av dennes ss ss s Christoffer (1760–1829), borgare och skeppstimmerman i Piteå, Gustafs ff. SSK 1950.
Boström Sköld: I rött fält en knap av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två vingar av guld. – Göran Ingemar, guldsmedsmästare, Göteborg, 1960. Medges åt efterkommande till lotsåldermannen Claes Ingemarsson i Varberg, son till Ingemar Knape. SVR-77-65.
Boström Sköld: I blått fält ett petruskors överlagt upptill av [och förenat med] ett andreaskors, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En örn av guld med utbredda vingar och röd beväring stående i blått näste. – Leif, tekn. lic., Täby, 1999. Medges efter differentiering åt efterkommande till Nils Nilsson (1694–1773), bonde i Ersnäs, Luleå. Egen uppgift 1999.
Boyvé se Boivie.
Bragesjö Sköld: Medelst en vågskura delad i rött, vari två kalkar av guld, och guld, vari en röd krona. Röd hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kärve av guld stående på en kälke av silver. Valspråk: Ingenting är omöjligt. – Tomas, studerande, Eskilstuna, 2004. Medges till släktmedlemmar av namnet, som antogs 1951 av hans ff, förrådsarbetaren Gösta (1914–1982), sist bosatt i Askersund. Släktens äldste kände stamfader är Göstas ff ff f Johan Sandin (känd 1735–49), boende i Vipetomten, Saleby. VB nr 60, s.256; egen uppgift 2005.
Bramstorp Sköld: I grönt fält ett veteax med två blad omgivet av en infattningsvis ställd kedja, allt av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två oxhorn och mellan dem ett uppväxande veteax med två blad, allt av guld. Valspråk: Samarbete ger styrka. – Axel Pehrsson-Bramstorp, statsminister, 195(0). Berghman, s.54, Kungl. Serafimerorden, s.488.
Bramstång Sköld: I fält av guld ett genomgående rött moln format ovan av tre klöverbladsspetsar och nedan av två, varunder en blå stam. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, rött, guld, blått, guld, rött. Hjälmprydnad: En uppskjutande bramstång med svensk örlogsflagga i toppen. Valspråk: Ofvanom är himmelen. – Gunnar, professor, juris dr, Lund, 1996, medges åt efterkommande till tegelmästaren Johannes (född 1835). SVR 526/97.
Brandberg Sköld: I fält av silver ett blått uppskjutande treberg med låga av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två naturliga liljor av silver med gröna stänglar. – Känt från 1672 i sigill för handelsmannen i Stockholm Jakob Brandberg (död 1674) och från 1676 hos dennes bror, bokhållaren vid Vedkompaniet i Falun Erik Brandberg (död 1682). Sigillen finns på brev från dem i Momma-Reenstiernasamlingen E 2499 i Riksarkivet. Med ledning av de tinkturer som återfinns i sköldemärket i det förbättrade vapen som deras bror, brukspatronen Petter Brandberg (1644–1702) erhöll vid sitt adlande med namnet Cederberg 1684 har tinkturererna i det äldre vapnet, vars innehåll framgår i de nämnda sigillen, rekonstruerats och fastställts av Släktföreningen Brandberg genom dess styrelseledamot fil mag Fredrik Brandberg, Brämhult, 2002. Släktens äldste kände stamfader är ovannämnda bröders ff Per Sigfridsson, handlande och rådman i Hudiksvall i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Om släkten, se SSK 1984.
Brandt jfr Waldemarsson.
Brangstad Sköld: I rött fält en styrratt av silver med åtta spakar varav de två bjälkvisa formade som tjurhorn och med mittrundeln belagd med en röd skomakarhammare. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande styrratt av silver med fem synliga spakar varav de bjälkvisa formade som tjurhorn. – Allan, bankdirektör, Åmål, 1957. Medges åt hela släkten Brangstad. Äldste kände stamfader är Olof Andersson (1740–90), skomakare i Ör. SVR-96-67.
Bratt från Brattfors. 1) Sköld: I fält, kluvet i blått och silver, tre sexuddiga stjärnor ordnade två och en över en, varav dexter av silver och sinister röd samt den undre på skuran kluven i silver och rött. Rött och blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, rött, silver, blått, silver, rött. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av silver mellan två vädurshorn, dexter rött och sinister blått. – Släktföreningen, 1987, medges åt släktmedlemmar. SVR 362/88, SSK 1989. – 2) En släktmedlem Carl Gustaf Bratt (1757–1802) utvandrade 1785 till Sydafrika och blev stamfader för en sydafrikansk släktgren som skriver sig von Bratt. Carl Theodorus Müller von Bratt registrerade 1991 följande vapen, här beskrivet endast efter en svartvit återgivning. Sköld: I [rött eller blått?] fält två sparrar åtföljda ovan av två och nedan av en femuddig stjärna, allt av silver. [Rött eller blått?] hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En [röd eller blå?] rundel, belagd med en femuddig stjärna av silver, mellan två kuduhorn av silver. [Kudun är en antilopras.] SoH 1995 nr 3–4, s.421.
Bremberg Sköld: I svart fält ett uppvänt ankare av guld vars dextra klo är utformad som en bila. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två svarta vingar, vardera belagd med en ”ankarbila” av guld, dexter som i skölden, sinister spegelvänd. – Håkan, ekonom, Hjo, 1990, medges åt efterkommande till John (1884–1963), Siretorp. SVR 416/90.
Brilioth Sköld: Styckad i blått, vari en kalk av silver, och blått, vari en lagerkrans av silver. – Yngve (1891–1959), ärkebiskop, 1963 [modifiering av ett några år äldre vapen]. HT 53, s.126, jfr Kungl. Serafimerorden s.508.
Bring Sköld: En balk åtföljd ovan av en sexuddig stjärna och nedan av ett ankare... [båda tangerande balken; ”... däröver en sexuddig stjärna, skild från ankaret genom en tvärbalk mittöver skölden”].  ... Hjälmprydnad: En duva... [Fullständig beskrivning efterlyses!] – SSK 1976.
Bringéus Sköld: I blått fält en flaxande gås av silver med beväring av guld och med näbben dragande ett nedhängande rep av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Tre stolpvis ställda gåsfjädrar av silver. – Släkten härstammande från överläkaren Karl-Edvard Svensson (född 1863), 1993. SVR 452/93.
Brink se Borgström.
Briskans Sköld: I fält av silver en blå skans och däröver en av en skyskura bildad blå ginstam. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande blå bäver med röd beväring hållande ett rött glödande järnstycke i en svart smidestång. Valspråk: Järnets styrka, vindens svalka. – Rolf, säkerhetskonsult, Örebro, 1998. Gröna stubbens vapenrulla.
Britth Sköld: Två gånger delad, 1. två korslagda nycklar med uppåtvända ax, 2. ett lieblad, 3. ett uppskjutande treberg. Hjälmprydnad: Två korslagda dalpilar. [Tinkturer okända.] – Gunnar, omkring 1950. Skiss till exlibris i Riksheraldikerämbetets arkiv, Konstnärinnan Brita Grep, volym 4.
Brix Sköld: I guld en svart stående örn med röd beväring i höger klo hållande ett stolpvis ställt blått svärd. Svart och blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, guld, blått, guld, svart. Hjälmprydnad: En blå eskulapstav mellan två uppväxande ekkvistar av guld, vardera med ett ollon och tre blad. Valspråk: Suum quique. – Holger, dr, Strömstad, 1997, medges åt släktens svenska gren. Släkten känd från 1200-talet i Flandern, senare bosatt i Schleswig-Holstein, inkommen till Sverige med vapenantagaren. SVR 528/97.
Broberg Sköld: I rött två V-ställda lansar av guld och mellan dessa ett rombformat fönster av guld med fyra röda rutor. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En pelikan med ungar av silver med beväring av guld, pelikanen ristande sitt bröst för att med sitt blod föda ungarna. – Harald, Flakeberg, Grästorp, 1980. Medges åt Ida Margareta och Anders Gustav och deras efterkommande med namnet. SVR 286/83.
Broberg jfr Mantorp-Broberg.
Broberg Sköld: I blått fält en genomgående bro av guld i tre spann på ett treberg av silver och däröver två korslagda båtshakar av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått lejon med beväring av guld hållande ett blått svärd. Valspråk: Arripe occasionem (’Grip tillfället’). – Jim, direktör, Marbella i Spanien, 2001. Medges åt hans tre bröder. Namnet antogs av hans ff f Karl August Svensson Broberg (född 1835), båtsman i Nasseröd, Svenneby. Släktens äldste kände stamfader är dennes far Sven Andersson (född 1805), inhysesman i Hagen under Fossane, Kville. Gröna stubbens vapenrulla.
Broborn Sköld: I svart fält ett lejon av guld med röd beväring uppstigande från en av fjällskuror bildad uppböjd bjälke av silver samt åtföljd ovan dexter av en sexuddig stjärna av guld med förlängd nedre spets. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En sexuddig stjärna av guld med förlängd nedre spets mellan två svarta vingar, vardera belagd med en av fjällskuror bildad bjälke av silver. Valspråk: Ur viljan föds möjligheten. – Thomas, ingenjör, Trollhättan, 2001. Gröna stubbens vapenrulla.
Brodin Sköld: I fält av silver ett uppskjutande blått treberg belagt med en genomgående bro av silver i tre spann och med spetsigt krön och ovan åtföljt av tre blå rundlar, ordnade en över två. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå vingar. – Rolf K E, murare, Sjöhagen, Almunge, 2002. Medges till släktmedlemmar. Släktnamnet antogs 1828 av hans ff ff, gruvarbetaren Erik Ersson Brodin (född 1800) i Norråsen, Film. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff, bonden Nils Ersson (känd 1699–1730) i Vedskata, Film. VB nr 55, s.112, och egen uppgift 2005.
Brunsson Sköld: Fält delat i rött, vari ett latinskt kors av silver mellan två sädesax av guld, och silver, vari ett rött tjurhuvud med horn och nosring av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande lejon av guld med röd beväring svingande ett svärd av silver med fäste av guld i höger tass. – Nils, överste, Stora Halängen, Dalskog, 1965. Medges åt efterkommande till Nils (född 1778 i Sikhall, Gestad). SVR-100-67.
Brynnel Sköld: I fält av guld en svart ringbrynja belagd med ett avslitet ulvhuvud av silver. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två utåtvända svarta liar med blad av guld en upprest utter av guld hållande i munnen en fisk av silver. – Gustaf, fil. mag., läroverksadjunkt, Nacka, 1959. SVR-21-63, SSK 1974, s.118.
Brännare jfr Forsman.
Buckhorn Sköld: I blått fält en uppslagen bok av silver med på dexter uppslag ett svärd och på sinister en skrivfjäder, båda stolpvis och blå, och därunder en av en vågskura bildad stam av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppstigande blått dovhjortshuvud med hals. Valspråk: Who dares wins. – Göran R., redaktör, Malmö, 1993. SVR 462/93.
Burén Sköld: I rött fält en bild av Sturkö kyrka och däröver en ginstam, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två röda bokkvistar och mellan dem en kyrktupp av guld. Valspråk: Ora et labora. – Efterkommande till Jöns Andersson Burén (död 1917), kyrkoherde, senast 1941. Berghman, s.34, alliansvapenexlibris för överläkaren Emanuel Bergman och hans hustru Hanna, född Burén, Eskilstuna, 1941.
Burman (av Buresläkten). Sköld: Delad medelst nedvänt mantelsnitt i blått, vari tre femuddiga stjärnor av guld satta två och en, och i guld, vari en blå harneskklädd arm. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två i andreaskors ställda stridsyxor av guld mellan två blå vingar vardera belagda med en femuddig stjärna av guld. – Bengt, optiker, Skellefteå, 1980. Medges åt efterkommande till Fale (född 1803), godsägare och riksdagsman, Haparanda. SVR 290/83, SSK 1930, s.159.
Bursie Sköld: Kluven i blått, vari ett borgtorn av silver, och silver, vari tre röda balkar. Hjälmtäcke kluvet i blått och rött, fodrat med silver. Hjälmbindel: Silver, blått, silver, rött, silver, blått. Hjälmprydnad: Ett borgtorn av silver mellan två vingar av silver, vardera belagd med tre röda balkar. Valspråk: Virtus et opus. – Efterkommande till Johan Gustaf (död 1853), borgmästare i Vimmerby, senast 1950. Berghman, s.35, SSK 1967, s.87.
Byhr Sköld: I fält kluvet i grönt och silver ett halvt kvarnhjul och en halv sporrklinga förenade på skuran och av motsatta tinkturer. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande rovfågelklo av silver. – Sven-Erik, ryttmästare, Malmö, 1961. Släktens äldste kände stamfader är Lars Bengtsson (166(1)–1743), rusthållare i Östra Tvet, Silvåkra. SVR-6-63.
Bylander Sköld: I grönt fält en balk av silver samt tre rättvända kryckkors ordnade i ginbalk och av motsatta tinkturer. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En stående stork av silver med svarta vingspetsar, i upplyft höger klo hållande ett snedställt grönt kryckkors. Valspråk: Var dag en gåva. – Eric, jur. stud. (sedermera jur. kand.), Uppsala, 1989. SVR 479/95.
Bünsow Sköld: En ginbalk belagd med sju femuddiga stjärnor samt åtföljd ovan av nio rundlar, ställda i ginbalksvisa rader om två, tre och, närmast ginbalken, fyra, samt nedan av en sinistervänd fågel sittande på och överläggande en ginbalksvis ställd lövad gren. [Tinkturer och hjälm okända.] – På portalen till Bünsowska huset på Strandvägen 31 i Stockholm, uppfört 1888. Patriciersläkt från Pommern, känd sedan 1300-talet. SBL.
Byström Sköld: I fält av silver en av vågskuror bildad blå balk åtföljd ovan och nedan av en svart granat brinnande med flammor av guld. [Hjälm okänd.] – Känt från senast 1896 i frimurarframställning för C. F. S. Frimurare Vapen.
Bågstam Sköld: Av ett inböjt mantelsnitt delad i silver, vari två röda linblommor, och rött, vari en kvarnsten av silver. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två vingar, dexter delad i silver och rött, sinister delad i rött och silver, och mellan dem en sköld bärande staden Rigas vapen (i fält av silver en röd krenelerad borg med ett leopardhuvud av guld i gallerporten och med två spetsiga torn omgivande två korslagda nycklar med ett kors mellan axen och däröver en krona, allt av guld). – Sture, kapten, fil. kand., Hässleholm, 1961, medges åt bröderna. SVR-8-63.
Baalack se vid Baa-.
Bäckmalm Sköld: Delad av en vågskura i silver, vari tre i bjälke ordnade blå sjöblad, och blått över en stam av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett svärd av guld mellan två vingar, vardera belagd med ett sjöblad av silver. – Leif, distriktsåklagare, Stockholm, 1972. Härstammar från Jakob Andersson, vid 1700-talets mitt bonde i Tväggesta, Östra Husby. SVR 165/74.
Bäckmark Sköld: I grönt fält två av vågskuror bildade bjälkar av silver. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande harneskklädda armar av silver gemensamt hållande en grön stubbe. – Ingemar, f.d. svarvare, släktens huvudman, Söderköping, 1998. Medges åt efterkommande till hans ff ff ff f Jakob (1738–74), soldat för Bäckfalls rote, Åtvid, som antog (eller tilldelades) namnet 1759. Släktens äldste kände stamfader är dennes far Lars Olofsson (1714–69), reservsoldat och torpare i Skogen under nämnda Bäckfall. – Yngre släkten: Ingemars farfars femmänning Ingas son Olov (1937–94) upptog 1982 sin mödernesläkts namn, och hans efterlämnade barn Magnus, fil. stud., Örebro (sedermera heraldisk formgivare, Täby), och Torbjörn, tekn. stud. (sedermera civilingenjör), Lidingö, upptog 1998 också vapnet, med följande differentierade hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm av silver svingande en störtad grön stubbe. – Gröna stubbens vapenrulla.
Bäckström Sköld: I svart fält ett från en kulle uppväxande träd (lind), allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd (lind) av guld. – Känt från sigill 1695 använt av Jonas (född 1665), arrendator i Höjentorp, Eggby. Heraldisering 1992 på initiativ av Gilbert, jur. kand., Malmö. SVR 449/93.
Bärmark Sköld: I rött fält en merkuriestav av guld och däröver en medelst en vågskura bildad ginstam av guld belagd med två röda kugghjul. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Två uppskjutande beväpnade [dvs harneskklädda] men obehandskade armar av guld mellan sig hållande ett rött kugghjul. – Folke, disponent, 1948, efter korrespondens med Riksheraldikerämbetet. Borgerliga vapen, Berghman, s.35.
Bäve se Boivie.
Bävermalm Sköld: I guld en bäver hållande en avbiten stock, allt svart. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En fyruddig stjärna kvadrerad i guld och svart inom en svart lagerkrans. – Birgitta, socionom, Göteborg, 1980, för sig och sina barn som bär namnet. SVR 291/83.
Bävi se Boivie.
Bökwall Sköld: I fält av silver ett med tre rötter uppryckt grönt bokträd, vars sju grenar vardera har fem blad, vid stammen åtföljt av två röda andreaskors. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett uppväx grönt bokträd såsom i skölden. Valspråk: Lignum habet spem. – Christer, jur. stud., Malmö, 1963. Släktens äldste kände stamfader är Lars Bengtsson (1704–67), bruksman på Bennebo i Östansjö, Sköllersta. SVR-51-64.
Börjeson Sköld: I rött en lindorm av guld med ett griphuvud skilt från bålen och i klorna hållande en ros av silver med grön stängel. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel av guld, blått, guld, rött, guld och blått. Hjälmprydnad: Tre uppväxande rosor av silver, vardera med två gröna blad. Valspråk: Pro domus. – Per-Olov, affärsman och äventyrare, Malmö, 1998. SVR 562/99.
Bövik Sköld: I fält av silver en blå sinisterstråle belagd med ett grekiskt kors i varje korsvinkel åtföljt av en rundel, allt av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande blå björnramar med röda klor gemensamt uppbärande en snäcka av silver. Valspråk: Exordiamur – mare immensum. – Willy, sjökapten, Västra Frölunda, 2000. Släktens äldste kände stamfader är Petter Svensson (1786–1866), torpare i Stockevik, Stenkyrka. Hans sonsons son, Vilhelm Bernhardsson (1910–99), vapenantagarens far, antog namnet. Gröna stubbens vapenrulla; VB nr 50, s.713.
Böös Sköld: Delad i guld och svart med ett möllejärn av motsatta tinkturer över skuran. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett möllejärn delat såsom i skölden framför fem uppväxande sädesax av guld. Valspråk: Caritas numquam excidit. – Thomas, 1:e bibliotekarie, Eskilstuna, 1981. Medges åt efterkommande till Måns Månsson Böös (född 1724). En släktgren heter Nathorst-Böös. SVR 256/82, SSK 1943, s.190.

Carlenfelt Sköld: I fält av guld en svart solring. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande svart vädur med röd beväring. – Per, kamrer, Malmö, 1957. Släktens äldste kände stamfader är Håkan Nilsson (174(3)–1815), husman i Stora Rödde, Everlöv. SVR-46-64.
Carlqvist Sköld: I fält av guld ett svart treberg varifrån en uppskjutande svartvingad röd pil. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, guld, rött, guld, svart. Hjälmprydnad: En uppskjutande arm av guld med svart ärm och rött slag med handen sträckt för edgång, mellan två uppväxande gröna lagervkistar med röda bär. – Jan, försäkringsdirektör, Västra Frölunda, 1996, medges åt efterkommande till Claes (född 1885). SVR 539/97.
Carlson Sköld: I rött en harneskklädd, plymprydd ryttare till häst, allt av silver, ryttaren hållande i en röd sköld belagd med tre mindre sköldar av silver, ställda två över en. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna av silver. Valspråk: Per aspera ad astra. – Börge Elwi, konstnär, Hälsingborg, 1974. Uppgift från Sten Brangstad 1999.
Carlson Sköld: I fält, delat i blått och guld, en [sänkt] sparre av silver belagd med en uppslagen bok med snitt av guld och rött band samt åtföljd ovan av två tallkottar och nedan av en sädeskärve, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En fackla av guld med röda eldsflammor. Valspråk: Integrity, Resolution, Compassion. – Roger David, PhD, Annville, Pennsylvania, USA, 1978. Son till George Clarence. Härkomst nämns ej, men av namnet av döma är den sannolikt svenskt. The Heraldic Register of America Vol. 1 Nr 87.
Carlsson Sköld: I guld ett framkommande svart varghuvud med röd tunga och däröver en svart ginstam belagd med tre nedåtvända spetsar av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ur en skanskorg av guld en uppstigande svart varg med röd tunga. – Bertil, kanslist, Båstad, 1993. SVR 453/93.
Carlström Sköld: I rött fält tre femuddiga stjärnor av silver ställda i ginbalk mellan två av vågskuror bildade ginbalkar av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En femuddig stjärna av silver mellan två röda vingar med vingpennor av guld. – Joakim, kapten vid Livgardet, Solna, 2004. Släktnamnet antogs av hans ff ff, skräddaren och soldaten Johan (1864–1936) i Madesjö socken. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff ff f, bonden Måns Gummesson (1652–1723) i Källahultamåla, Tingsås. VB nr 60, s.256.
Carlzon Sköld: I fält av [silver] ett kors, åtföljt i första vinkeln av ett ankare, [allt rött]. [Hjälm okänd.] Valspråk: Varandra till tjänst. – Lars, biskop i Stockholms stift, 1981. Uppgift från L C Stolt 2001. Handlingar i Riksarkivet.
Cavallius jfr Hyltén-Cavallius.
Ceder Sköld: I blått ett cederträd uppväxande från en klippa, allt av guld, i sköldhuvudet åtföljt av två franska liljor av silver. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Ett blått cederträd mellan två hjorthorn av guld. Valspråk: Deus et veritas vincit. – Pär, ekon. stud., Stockholm, 1978. Antog samtidigt sitt mödernesläkts namn. Hans morfar, Karl Adrian Karlsson (född 1888 i Fridlevstad), antog det 1915. SVR 228/78.
Ceder Sköld: I blått fält ett cederträd av guld åtföljt av tre sexuddiga stjärnor av silver ordnade två över en. Blått hjälmtäcke fodrat av silver. Hjälmprydnad: Två uppskjutande, harneskklädda, obehandskade armar av silver mellan sig stödjande genom att hålla fingrarna på klingan ett svärd av silver krönt av en sexuddig stjärna av guld. Valspråk: Vincit veritas (latin 'Sanningen segrar'). – Syskonen Björn, amanuens och löjtnant i flygvapnet, Enköping, och Vivi-Anne, fil kand, mediapedagog, Stockholm, 2004. Medges till efterkommande till deras ff f, vicekorpralen Richard (1868– 1948), sist bosatt i Uppsala, vilken var den förste med namnet i släkten. Släktens äldste kände stamfader är dennes ff ff f Erik Andersson (ca 1699/1701–1758/72), torpare i Älgestavret under Älgesta, Husby-Ärlinghundra. VB nr 61, s.289.
Cedergren Sköld: Kluven i grönt, vari en bila av silver, och silver, vari tre [i stolpe ställda] gröna lindblad. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En grön krans av cedergrenar kring två korslagda värjor av silver. – Carl-Axel, Dalarö, 1980. Medges åt efterkommande till Zackarias (född 1756), skeppstimmerman i Karlskrona. SVR 254/82.
Cedersparr Sköld: Av en sänkt smal sparre delad i rött, vari två vinblad, och blått, vari ett musselskal, allt av guld. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, blått, guld, rött, guld, blått. Hjälmprydnad: En uppstigande blå örn med röd beväring och med gloria av guld. Valspråk: In Caritate. – Johan, chefsassistent, Ekerö, 1987. SVR 369/88.
Celion Sköld: I fält av guld en av en vågskura bildad grön stam varifrån en uppstigande svart häst mellan frambenen hållande ett svart ankare. Grönt och svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppväxande grön bräken mellan två oxhorn av guld. – Robert, köpman, Bjärred, 2002. SVR 637/2003; VB nr 56, s. 145.
Centervall Sköld: I guld ett svart stickkors belagt i centrum med ett hjärta av guld samt med den övre armen avslutad som på ett ankarkors och de horisontella armarna avslutade som på ett liljekors. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett stiliserat svart hagtornsträd. Valspråk: Festina lente. – Gustaf, kyrkoadjunkt, Räng, 1978. Namnet antogs ca 1867 av Mårten Jönsson från Hyby (1840–1928). SVR 227/78.
Cervin Sköld: I grönt fält en upprest hjort av guld och däröver en ginstam av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande hjort av guld. – Teckning från 1940-talets mitt insänd till Riksheraldikerämbetet. Vilken släkt det är fråga om samt om det endast är ett vapenförslag är hittills oklart [upplysningar efterlyses!]. Borgerliga vapen.
Cervin Sköld: I fält av guld en röd treudd uppskjutande från en röd stam belagd med ett fisknät av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppskjutande röd treudd mellan två åror av guld. – Knut, civilekonom, Lerum, 1959. Förs även [med här okänd variant i hjälmprydnaden – beskrivning efterlyses!] av efterkommande till farfadern, prost i Halmstad och den förste av släkten med detta namn. SVR-5-63. Enligt exlibris från 1960 är den hjälmprydnad som är antagen av Ulf, jur. dr., Lund, ett stolpvis ställt svärd överlagt av en våg. Stolts exlibrissamling.
de Champs Sköld: Kvadrerad: 1. i grönt fält en harv av guld åtföljd av tre bjälkvis ställda röda grekiska kors, ordnade en över två; 2. i fält av silver en svart dubbelörn med röd beväring och kronor av guld; 3. gråverk; 4. i fält av silver en grön stam med fem uppväxande gröna sädesax och däröver fyra i bjälke ställda femuddiga stjärnor av guld. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En svart dubbelörn med röd beväring och kronor av guld. – Ursprungligen belgisk borgarsläkt, kom till Sverige med vapnet 1850. Kalender över Ointroducerad Adels Förening 1980, s.54 [införd däri trots att släkten inte är adlig].
Christell Sköld: Ett bevingat ankare på ömse sidor upptill åtföljt av två bjälkvis ställda antika åskviggar. Hjälmprydnad: En uppstigande björn hållande mellan ramarna en stolpvis ställd antik åskvigg. [Tinkturer okända.] – Einar, major, Stockholm, (senast) 1951. Sv.Exlibrisföreningens årsbok 1950–51, s.54.
Christiansson Sköld: Delad i guld, vari två korslagda uppvända blå åror, och grönt, vari två korslagda naturfärgade rosenkvistar. Grönt hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Tre uppväxande sädesax av guld. – Ivar, godsägare, Heberg, före 1966. Stolts exlibrissamling.
Chronier Sköld: I fält av silver en harneskklädd och behandskad blå arm uppskjutande ur en röd murkrona utan hängtorn och hållande en bjälkvis ställd röd nyckel. Blått och rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Märket i skölden. Valspråk: Corona mea confidentia. – Bo, hovlåssmedsmästare, Halmstad, 1999. Gröna stubbens vapenrulla.
Chronquist Sköld: I rött en trekantsharv med ramar upptill förenade i andreaskors av guld, åtföljd ovan av två rundlar av silver, sinister rundel belagd med korsskugga. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En röd näktergal mellan två motböjda lagerkvistar av guld. Valspråk: Fidelitas, veritas, humilitas. – Lennart, kyrkoadjunkt i Filborna, 1983. SVR 295/83.
Cibri Sköld: Delad i rött, vari en uppstigande häst med grimma åtföljd ovan dexter av en sporrklinga, allt av silver, och silver, vari tre stolpvis i bjälke ställda gröna sädesax. Grönt hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppstigande häst av silver med röd grimma. – Peter, [yrke?], Malmö, 1999. Medges till fadern Ferenc, som 1970 inkom till Sverige från Jugoslavien. Släkten härstammar från Ungern (Vojvodina). SVR 589/2000.
Clüver Sköld: I fält av guld en svart vid armbågen böjd björnram med röd beväring. – Äldre vapen från släktens tid i Tyskland. Framställt i ordensvapen inom Timmermansorden för direktören Johan Wilhelm. Dennes son Björn upptog sin mors namn Tarras-Wahlberg. Vem är det 2001; uppgift från L C Stolt.
Cohn se Tersaeus.
Colbjörnsen Sköld: En björn med hitvänt huvud stående mellan två från vardera sidan framskjutande granar och över en bjälkvis ställd ström samt under en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: En uppskjutande harneskklädd arm svingande en (sabel). [Tinkturer okända.] – Bjarne, civilingenjör, direktör, Helsingborg, (senast) 1945. Stolts exlibrissamling.
Colbjörnsen (Solörsläktens yngre släkt). Sköld: I blått en sjuuddig stjärna av guld över en bred, sänkt röd bjälke med en gående svart björn över en stam av guld. Svart och blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel: Guld, svart, guld, blått, guld, svart. Hjälmprydnad: En uppstigande svart björn. – Ursprungsvapnet känt från 1700-talet, fört i sigill av konferensrådet Herman Colbjørnsen (död 1794), Norge. Heraldiserat och i denna form återupplivat 196(9) inom hans sonsons dotters efterkommande yngre släkt Colbjörnsen, närmare bestämt av hennes sonson Ole-Peder B:son, teknolog, Lund. SVR-128-70.
Colliander Sköld: Av en trebergsskura delad i guld, vari två röda S:t Georgskors, och rött, vari ett spänt armborst med pil av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Ett rött treberg besatt med tre strutsplymer av guld, en på vardera kullen. – Hans-Lennart, poliskommissarie, Bromma (sedermera Hägersten), 1970, medges åt släktens Femsjögren. Senare är vapenvarianter fastställda även för släktens Hallarydsgren (korsen utbytta mot klöverbladskors) och finländska gren (korsen utbytta mot rosor). SVR-152-70, 506/96, SSK 1984, SHFs medlemsregister.
Coombs Sköld: Av en vågskura delad i blått, vari en bevingad sjökentaur med pil och båge, allt av silver, och snedrutat i guld och grönt. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmbindel: Guld, grönt. Hjälmprydnad: En uppstigande bevingad yngling hållande två skalmejor, allt av guld. Valspråk: Dux aeque ac comes. – Stephen William, studierektor, Uppsala, 1994, medges åt brodern. Släkten från England till Sverige med vapenantagaren. SVR 488/95.
Cronholm Sköld: I blått två i andreaskors lagda och motvända hammare åtföljda av fyra liljor, en i vardera korsvinkeln, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två buffelhorn av guld ett lodpass med blå skiva samt lodsnöre och kula av guld. – Carl Gunnar, direktör, Gränna, 1981. SVR 258/82.
Cronlund Sköld: Kluven i silver och blått vari tre ankare, ordnade två över en, av motsatta tinkturer. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blå vingar, vardera belagd med ett ankare av silver. Valspråk: Recte faciendo neminem timere. – Efterkommande till Magnus Peter (död 1886), sjökapten, senast 1950. Berghman, s.36, SSK 1962.
Cylius Sköld: Kluven i guld, vari en svart örnvinge, och svart, vari tre liggande halvmånar av silver ordnade i stolpe. Svart hjälmtäcke fodrat med guld och silver. Hjälmprydnad: Två svarta örnvingar. – Känt sedan 1834 hos Wilhelm, bonde i Petershagen i Preussen. Släkten till Sverige 1959 med hans ss s Günter Karl, ingenjör, Vellinge. Deutsche Wappenrolle nr 6061/66.

Till nästa avsnitt [ D-K ].