Grangärde Kyrka i ord och bild

text: ARNE NYSTAD

Denna intenetupplaga bygger på den andra något omarbetade tryckta upplagan. Bilderna är delvis nytagna (färgbilderna). De svartvita: Arne Nystad

Historik

GRANGÄRDE eller GRENGHE, som är det ursprungliga namnet på socknen, nämnes första gången 1366.¹ Det torde härröra från det dialektala verbet gränja = tjuta, skrika, gnälla. Grängen, som betyder den tjutande, skulle vara ett äldre namn på Bysjön.²

Om kyrkans äldre historia finns tyvärr inga skriftliga dokument längre bevarade. Vid biskopsvisitation 1767 antecknades i protokollet, att "kyrkans ålder ej förvisso kunde utsättas, troddes likväl vara ansenlig och omkring årtalet 1400 taga sin begynnelse". Enligt sakkunskapen bör kyrkan ha blivit uppförd under senare hälften av 1400-talet. Den hade då sakristia och nordligt kapell. Murarna kröntes av tegelfris med samma profil som i Torsång. Under frisen är ett insänkt band med målad ranka och dekorativa ansikten i tegel och puts. Tegelvalv av okänt utseende slås.³

Kyrkan har haft en föregångare i ett kapell av trä, som var beläget i byn Grytänge vid Bysjöns södra strand. Ursprungligen har det varit ett offerhus, som efter hedendomens övervinnande erhållit kristen funktion. Det har troligen varit utfört i stavkonstruktion⁴. Slutligen skall detta kapell ha flyttats till Gärdet i närheten av den nuvarande kyrkan. År 1685 lät kyrkoherden Georg Tillæus flytta det till en höjd mellan Gärdet och Rämsholen, där det skulle ha funnits ännu år 1757, "då nyttjat av socknens länsman vid någon stallbyggnad".⁵

Den ursprungliga stenkyrkan var tämligen liten och omfattade endast en del av det nuvarande mittskeppet. De båda sidoskeppen liksom koret och kyrktornet är av yngre datum. Sannolikt hade kyrkan från början inget torn. Vid biskop Rasmus' visitation i januari 1578 talas det om "2 klockor i valvet och 2 inne i kyrkan". Till att 'fullborda och spåna' kyrktornet gav biskopen på Kungl. Maj:ts vägnar 3 spannar korn ur kyrkohärbärget⁶ .

År 1621 fanns klockstapel och 1624 nämndes, att kyrkan hade torn⁷ . När sidoskeppen tillkommit är svårt att säga, men det bör ha skett under 1600-talets senare del och början av följande sekel. 1685 hade kyrkan tre läktare, en i koret och två i väster⁸ . Fönstren var fyra till antalet. Vapenhus av sten fanns⁹ .

Den 1 juli 1716 hemsöktes kyrkan av en förödande åskeld, då tornet, taket och bänkarna förstördes och klockorna smälte ned. I brev av den 3 oktober samma år beviljade konung Karl XII en kollekt över hela landet till kyrkans återuppbyggnad. Ganska snart hade kyrkan trots de hårda tiderna blivit försatt i användbart skick. Den höga tornspiran återuppbyggdes emellertid inte, utan tornet täcktes av ett så gott som platt trätak. Mäster Eric Näsman i Stockholm, vilken var bördig från Västerbergslagen, fick i uppdrag att förse kyrkan med nya klockor. Platsen för gjutningen är ännu synlig i form av en stor grop, den s.k. klockgropen, under Söråkersladan ca 200 meter söder om prostgården. Här göts 1717 och 1718 förutom Grangärde kyrkklockor även klockor till andra kyrkor, t.ex. mellanklockan i Hedemora och lillklockor i Floda, Lima, Malung och Äppelbo. Denna klockgjutning torde ha varit den största i Västerås' stift¹⁰ .

År 1748 tillbyggdes kyrkan sista gången och erhöll då sina nuvarande mått. Det kor, som vi nu ser, uppfördes vid detta tillfälle¹¹ .

År 1785 byggdes en läktare i kyrkans västra ände för en kostnad av 171 riksdaler 24 skilling och 4 runstycken¹² .

Sedan 1834 har Grangärde kyrka i huvudsak behållit det utseende, som den nu äger. Då stod nämligen tornet färdigt. Det fullbordades av byggmästaren Sundin från Hedesunda för en kostnad av 550 riksdaler banco jämte kost och husrum för honom och en mureriarbetare¹³ .

Åren 1901 - 1903 genomgick kyrkan en restaurering, som knappast kan sägas ha varit Iycklig. Kyrkan var emellertid i behov av en reparation. Grunden förbättrades, nytt tak pålades, valv byggdes om och lagades och murarna höjdes. Sakristian på norra sidan togs bort och ersattes med den nuvarande i långhusets västra del. Mitt emot sakristian uppfördes ett brandsäkert arkiv. Ny läktare byggdes i väster. Nya portaler tillkom i norr, söder och väster. Golv av cement lades in och koret belades med viktoriaplattor i rött och vitt. De slutna bänkkvarteren ersattes med öppna bänkar. Korvalven och de övriga valvens arkadbågar pryddes med dekorationsmåleri och bibelspråk anbragtes på skilda platser. I de fyra korfönstren uppsattes de fyra evangelisternas symboler i form av glasmålningar. Gamla altarskåpet och gamla predikstolen restaurerades. Tornet undergick en grundlig förbättring in- och utvändigt. Gravkapell av trä uppfördes på kyrkogårdens södra del.

Den senaste restaureringen, som genomfördes åren 1937- 1938, var väl motiverad. Därvid borttogs de öppna bönhusbänkarna, som ersattes av slutna bänkkvarter. Väggar och valv befriades från schablonmålningar och sot, kartuscherna på korväggarna liksom triglyferna under läktarens sidor avlägsnades. De båda korfönstren närmast altaret igensattes invändigt. Sakristian delades i två rum, varvid det inre avdelades till sakristia och det yttre till kyrkvärdsrum. Nya golv av tegel inlades i vapenrummet, i kyrkans västra del under läktaren och i koret. Tre bevarade gravhällar av gjutjärn lades in i korgolvet. Bakom orgeln i tornrummet ordnades ett museirum. I norra, södra och västra portalerna återinsattes de gamla 1600-talsportarna. Tornlanterninen fick kopparbeklädnad och dess fönster försågs med luckor. Slutligen om- och tillbyggdes orgeln 1938 - 1939. Genom denna restaurering, som utfördes under arkitekten E. Fants ledning, omdanades Grangärde kyrka till en av de vackraste i stiftet.

År 1941 uppsattes i vapenhuset en gjutjärnstavla med en kortfattad redogörelse för kyrkans historia.

Offerhuset i Grytänge. Bilden återger det uppslag i Hülphers Dalaresa, som har en bild av det offerhus, varav delar ännu finns kvar från Hülphers tid. Hülphers har tagit bilden ur P. Saxholms arbete De ferro Svecano Osmund. Uppsala 1725. Boken, varur ovanstående bild hämtats, tillhör överförmyndaren Gustaf Persson i Nyhammar och är en originalupplaga.

Murparti från den äldsta kyrkan. Ovanför valven, alltså på kyrkvinden, finns delar av den äldsta muren bevarade. Här ses på bilden ett parti av denna mur, där man lägger märke till slingorna i röd färg, stenens profilering och ett huvud i tegel och puts. 1400-talets senare del.

Altaret. Altaruppsatsen är tillverkad av bildhuggaren P. Holmin i Västerås 1762. Altaret, som har formen av en sarkofag, saknar antependium och har framsidan prydd med akantusrankor och de grekiska begynnelsebokstäverna i Jesu namn IHS = Jes. Altarbrunet är utfört 1954 av Sofia Widén. Altartavlan synes vara den fjärde i ordningen. Omkring 1730 har en altartavla blivit såld, troligen kyrkans äldsta. Den andra skänktes av kyrkoherden Johan Fahlander och hans hustru och hänger nu i södra skeppet.

Någon gång på 1700-talet utbyttes den mot den nuvarande, som i sin tur var nedtagen mellan åren 1903 och 1938, då "Herdarnas tillbedjan" hade sin plats ovanför altaret. Omedelbart ovanför altarbordet sitter en oljemålning föreställande "Nattvarden". Den torde härröra från 1600- eller 1700-talet. På altaret står fem ljusstakar i tenn, varav två stycken är från 1680-talet och den i mitten från 1677.

Kormatta, röllakan. Tillkom 1980. Vävd av Gammelstads handväveri och designad av Britta Rendahl-Ljusterdahl, Uppsala. Skänkt till kyrkan av Gensens, Norhyttans, Sunnansjö och Abborrbergs syföreningar samt medel insamlade av kyrkoherde Tore Ståhlberg.

Altarskåpets figurer torde härröra från 1400-talets senare del och bör vara jämngamla med kyrkan. Skåpet är från 1600-talet. Figurerna är från vänster till höger följande och om dem berättar sägen och tradition: 1. S:t Botvid, som har yxa och fisk som attribut. Här saknas yxan. Fisken bär Botvid som minne av ett underbart fiskafänge. Den helige Botvid var Södertörns apostel och har givit namn åt Botkyrka söder om Stockholm. Hans dödsår inföll omkring år 1120, då han led martyrdöden på Rogö i Södermanland. 2. S:ta Birgitta, Sveriges namnkunnigaste kvinna, född på Finsta i Uppland och död i Rom 1373. Hon grundade birgittinerorden och Vadstena kloster. Hennes kvarlevor finns i ett berömt relikvarium i klosterkyrkan. 3. S:t Sigfrid, engelsk missionsbiskop, verksam i vårt land under förra hälften av 1000-talet.Han döpte Sveriges förste kristne konung, Olof Skötkonung,vid Husaby i Västergötland.Sedermera var han verksam i Småland, där hans tre medhjälpare Unaman, Sunaman och Vinaman mördades under en hednisk reaktion.Genom ett mirakel återfann biskopen deras avhuggna huvuden i ett ämbar på Växjösjöns vatten. Död och begraven i Växjö. 4. S:ta Anna. Gruppen kallas "Anna själv tredje" och återger den heliga Anna med sin dotter Maria, som i sin tur har Jesusbarnet i sina armar. 5. S:t Eskil, Södermanlands och Närkes apostel. Efter honom har Eskilstuna fått sitt namn. Under Blotsvens regering led han matyrdöden omkring 1080 vid Strängnäs. Hans attribut är stenarna, med vilka han dödades. 6. Okänd kvinnogestalt. Händerna ditsatta 1903. Saknar attribut. 7. Petrus med nyckeln. På altaret ligger tre biblar, Karl XII:s från 1703, en foto-facsimileupplaga av bibeln från 1541, skänkt av disponenten i Nyhammar Anton Ohlson och ett exempel av 1917 års bibel, skänkt av bruksförvaltaren Karl Olof Olausson och hans hustru i Nyhammar. Ljusstakarna, ritade av arkitekten Erik Fant och utförda i silver, är liksom mattan från Sofia Widéns ateljé anskaffade för medel, som skänkts av en f.d. Grangärdebo numera bosatt i Amerika.

Predikstolen har samma upphovsman som altaruppsatsen och tillkom år 1762. Den har flera gånger varit övermålad, men år 1937 togs den ursprungliga färgen fram. Ovanpå ljudtaket finner vi lammet med korsfanan, vilande på boken med de 7 inseglen. Se Johannes Uppenbarelse kap. 5. På predikstolens ryggstycke ser vi en sol med strålar, i vilken en triangel med det hebreiska gudsnamnet är inskrivet. Solen är en symbol av Guds härlighet och triangeln en sinnebild av hans treenighet. Under bokbrädans serafer syns en kalk med veteax, nattvardens symbol.

Timglas på predikstolen. Timglaset är en gammal symbol för tidens flykt och dödens visshet. I äldre tid hade det givetvis även en praktisk funktion som tidmätare. Detta exempel står på en träställning och har glasen inställda i en mässingsomfattning. Det bär inskriften: "Samuel Norell 4 Juni A:o 1746".

Gamla predikstolen har fått sin plats i norra delen av koret. Den är en föregångare till den nuvarande och bör ha tillkommit någon gång under 1600-talets senare del. Vid prosten Samnel Elvings visitation i Grangärde den 8 augusti 1697 talas i protokollet om "bygd Predikstohl". Det bör vara vår gamla predikstol, som vid denna tid var färdig. Den räddades vid 1716 års brand, då man i god tid hann föra den och altarskåpet ut ur den brinnande kyrkan. Upphovsmannen är okänd, men det rustika utförandet tyder på någon lokal bildsnidare.

Orgeln. Kyrkan fick sin första orgel 1854. Den byggdes av direktören Åkerman i Stockholm och hade 11 1/2 stämmor. Trävirket hämtades från prästskogen. En grundlig ombyggnad gjordes 1903 av G.A. Setterqvist och Son i Örebro. Det gamla orgelhuset behölls emellertid. Denna orgel hade 14 stämmor. I samband med kyrkans senaste restaurering om- och tillbyggdes orgeln 1939—1940 av Åkerman & Lund. Den gamla fasaden bibehölls. Orgeln har nu 27 stämmor.

Träskulpturer. På de båda främsta pelarna i kyrkan sitter två träskulpturer, som ursprungligen hört samman med altarskåpet. Till vänster ser vi en man i rustning och till höger en biskop. Vilka de är kan inte med bestämdhet sägas.

S:t Olofsbilden har sin plats på den andra pelaren från koret i mittskeppets södra del. Denna skulptur torde vara äldre än altarskåpets bilder. Kanske kan man antaga, att S:t Olof haft ett eget altare i kyrkan. Hans dyrkan var vitt utbredd i vårt land. Svärd, som här saknas, och riksäpple är hans attribut. Helgonkonungen trampar på trollet Skalle, som är en symbol av hedendomen, som kung Olof övervann. Han stupade i slaget vid Stiklastad i Norge år 1030.

Nummertavla. De fyra nummertavlorna är från 1700-talet och har sannolikt tillkommit i samband med altare och predikstol. De utgör ett vackert och sirligt barockarbete.

Korfönster. Vid restaureringen 1903 insattes i fönstren katedralglas med färgade kanter. De fyra korfönstren försågs med de fyra evangelisternas symboler, människan (ängeln), lejonet, oxen och örnen. Bilden här bredvid återger den första, Matteussymbolen.

Ljuskrona. Kyrkan äger ett flertal ljuskronor av malm. Den här avbildade är avsedd för 16 ljus och är skänkt 1736 av Lars Pärsson, Pär Larsson och Erich Pärsson i Klenshyttan samt Lars Pärsson i Gonäs wljd åhn. Den hänger till vänster,när man kommer in genom södra porten. Den stora kronan i mittskeppet bär inskriften "Grangärdes Kürkia Anno 1741". I norra skeppets västra del hänger en krona av malm för 12 ljus i 2 kransar med "durchsichtig" kula, skänkt 1730 av Christopher Kart och Margareta Lexander. Öster därom finns en krona, som skänktes till kyrkan 1729 av vice häradshövdingen Otto Becker på Björnhyttan och hans hustru Catharina Kart. I södra skeppets västra del återfinns ytterligare en skänkt krona med namnen Benjamin Kart och Briita PersDotter 1730.

Gravhäll. I äldre tid begravde man gärna inne i kyrkorna. Grangärde kyrka har därför också rymt åtskilliga gravar. Av gravhällarna är tre bevarade, som numera har sin plats i korgolvet. I söder ligger en häll över kaplanen Peder Matthiæ Westenius död 1737. Han var gift tre gånger. En av hustrurna drunknade från klappbryggan i Kaplanoret. I norra delen av koret ligger en häll över kyrkoherden Petrus Erici Folkernius. Han var född i Folkärna och avled 1648. Han var respondens i prästmötet 1623 och orator 1635. Sistnämnda år var han även riksdagsfullmäktig. Den här avbildade gravhällen har lagts över brukspatronen på Enkullen (numera i Ludvika socken) Jöns Schering och hans hustru. Schering var född i Kristinehamn 1661 och avled i Grangärde 1706.

Kista. I korets norra del står en rikt järnbeslagen kista av trä med ett par ålderdomliga lås. Den är från 1700-talet. Tidigare har i denna kista kyrkans penningar varit förvarade.

Dopskål av rent silver, tillverkad i Stockholm av silversmeden Lorenz Westman, som var mästare där 1656—1682. Den har kulfötter i barockstil och handtag försedda med broskornament. Bland kyrkans övriga silver kan nämnas en helförgylld nattvardskalk,tillverkad 1721 i Stockholm av Petter Lund, en förgylld patén utan stämplar med ett Kristusansikte av ovanlig typ, tre vinkannor av silver, den första tillverkad 1748 i Köping av Petter Julin, den andra i Falun och den tredje likaledes i Falun 1848, en oblatask, förfärdigad i Köping 1748 av Anders Julin, och två vaser i silver, skänkta av förre kantorn Edw. Sjögren och tillverkade i Stockholm 1943.

Dopfunt av västkustgranit. Tillkom 1980. Ritad och tilverkad av Bröderna Gröttjord, Östersund. Skänkt av Gensens, Norhyttans, Sunnansjö och Abbrbergs syföreningar.

Gammal altartava. utförd 1738 av Olof Enberg och skänkt till kyrkan av kyrkoherden Johannes Fahlander och hans hustru Catharina Bohrelia. Tavlan renaverades 1827 av A. Wetterkrantz och 1954 av konservatorn Oscar Svensson i Stockholm. Under några år på 1700-talet hade den sin plats i koret. Efter den sista renoveringen uppsattes den i södra skeppets främre del. Johannes Fahlander var född 1685 och hans hustru 1692. Med kunglig fullmakt på kyrkoherdetjänsten i Grangärde kom Fahlander hit 1716. Då hade emellertid Georg Gezelius redan tillträtt befattningen. Gezelius fick avstå tjänsten till Fahlander, som tillträdde samma år. Vid dalupproret 1743 anklagades Fahlander för att ha ställt sig på allmogens sida. Den 7 december fördes han i fängsligt förvar till Falun och därifrån till Stockholm, där han av hovrätten dömdes att sitta 20 dygn på vatten och bröd och sedan hållas i fästning på "behaglig tid". Sedan Stockholms konsistorium dömt honom förlustig prästämbetet, sattes han i förvar på Jönköpings hus, där han avled 1746.

Altartavla från 1903. Vid 1903 års restaurering togs den nuvarande altartavlan ned och ersattes med en kopia av den spanske 1600-talsmästaren Jusepe de Riberas verk Herdarnas tillbedjan, vars original hänger i Louvren i Paris. Kopian är utförd av Ragnar Salvén och skänkt till kyrkan av konstnärens fader direktören A.E. Salvén i Grängesberg. Tavlan har nu sin plats i korets norra del.

Sakristian är sedan restaureringen 1937 - 1938 delad i två rum, ett större, kyrkvärdsrummet, och ett mindre den egentliga sakristian. Denna är utformad som ett kapell, avsett för prästens enskilda andakt. Krucifixet härrör troligen från 1400-talet. Antependiet av gul linnedamast med invävda hjortar i mönstret är från Licium. Altarduken och dess spets är utförda av Sofia Widén. Mattan vid knäfallsbänken är en gåva av prostinnan Stina Brandt och den stora golvmattan är förfärdigad av Handarbetets vänner i Stockholm år 1952. I taket hänger en ljuskrona i kristall för sex ljus från 1700 talet. I kyrkvärdsrummet hänger ytterligare en kristallkrona i empire för sex ljus. Den är en gåva av kyrkvärden och bergsmannen Erik Ersson i Täppan och bruksidkaren Olof Olausson i Kyrkbyn år 1838.

Gammal mässkrud. Kyrkan äger 16 skrudar. Den avbildade är av svart sammet med brett silverkors och bred silverbård. Den Korsfäste framträder i upphöjd silverstickning. Skruden bär årtalet 1758.

Modern mässkrud. Bilden visar en mässkrud från 1943. Den är utförd i violett sidendamast med kors av gaffeltyp och är tillverkad på Kristlig Konsts alteljé i Stockholm. Bland övriga skrudar må nämnas två vita, skänkta av stadsläkaren i Hedemora Sam Ekman, vars farfar var inspektor på Nya Prästhyttan i Grangärde.

Kalkkläde. Det avbildade kalkklädet skänktes till kyrkan år 1849 av kyrkovärden Göran Andersson i Kvarngärde. Det är utfört i svart sammet med silverfransar och broderad triangel med ett inskrivet "Jehova". Dessutom finns ännu ett kalkkläde av svart sammet med silverfransar, en gåva av jungfru Clara Hammarin omkring 1885. År 1954 inköptes till kyrkan ett grönt, ett rött och ett violett kalkkläde, samtliga utförda på Sofia Widéns ateljéer.

Porträtt av kyrkvärden och förre kantorn Edward Sjögren född den 18 mars1864. Oljemålningen är utförd 1949 av konstnären Gunnar Ekblom från Ulriksdal och avtäcktes midsommardagen samma år med anledning av Sjögrens 85-årsdag. Församlingen har bekostat porträttet.

Soluret sitter på kyrkans södra yttermur och uppsattes på sin plats 1707.

Hillebard av järn, ålderdomlig typ. Ursprunget okänt.

Brudkrona. Grangärde Kyrkas brudkrona är av förgyllt silver och skänkt av bruksdisponenten i Nyhammar Hjalmar Hammarström år 1919.

Uppbådsfana av blått tyg 84 x 70 cm. och i gul färg, 2 pilar i kors med siffran 3 och bokstaven C. Enligt Hülphers är den av samma typ, som de tre fanor, som tidigare funnits i Söderbärke kyrka, men som numera försvunnit. Dessa fanor brukades av de militära förband, som uppsattes i Västerbergslagen under ofreden 1719.

Födelsebok för år 1888. Uppslaget visar på nedersta raden namnet Daniel, som avser författaren Dan Andersson, född i Grangärde finnmark den 6 april 1888. Hans föräldrar var folkskolläraren Adolf Andersson och hans hustru Augusta f. Scherp.

Den äldsta husförhörshoken. Den första egentliga husförhörslängden härrör från senare delen av 1600-talet. På bilden syns ett uppslag från 1677 upptagande byarna Holen och den nu försvunna Östanmyra, som var belägen nordost om kyrkan.

Den äldsta kyrkboken. Den 16 och 17 februari 1628 visiterade biskopen Johannes Rudbeckius Grangärde församling. Till de alltjämt synbara följderna av denna visitation får vi räkna den ordnade kyrkobokföring, som biskopen då genomdrev. Detta år började nämligen prästerna i Grangärde att föra dopbok, vigselbok och dödbok. Från år 1663 har vi en " Catechismi Förbör uthi Grangerdes Församling Anno 1663 ther första linien bemerker fäm Cristendoms stücken, then andra utstüdningen, then tridie förstår then och itt B ther efther betüder boklärd.' Bilden visar första uppslaget i dopboken från 1628.

Kyrkklockorna är till antalet fyra. De gamla klockorna smälte vid branden år 1716. Med begagnande av malmen göts nya klockor vid en stor gjutning 1717 och 1718, varom är talat i början av denna bok. Storklockan, som här är avbildad, har en diameter av 127 cm. och väger 1827 kg. Den är som synes rikligt försedd med inskrifter på latin och svenska. Angångsklockan är 98 cm. i diameter och har en vikt av 765 kg. Den har fem inskrifter på svenska. Lillklockans diameter är densamma som angångsklockans men väger blott 340 kg. Slutligen finns en skriftklocka av malm, vars ålder är okänd. Dess diameter är 20,5 cm. Den har tidigare hängt ovanpå korvalvet.

Gjutjärustavla på vapenhusets södra vägg med en översikt av Kyrkans historia. Uppsatt år 1941.

KÄLLOR: Källhänvisningar har gjorts endast i den inledande, historiska översikten.

BSH Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver samlade och utgivna av C.G.Styffe, 1 ~5. Stockholm 1859—1884.

EVSII Ekström, G. Västerås stifts herdaminne. 1. Medeltiden och reformationen. 2. Återstående församlingar. Falun 1949.

HD Hülphers, A.A. Dagbok öfwer en Resa igenom de under Stora Kopparbergs Höfdingedöme Iydande Lähn och Dalarne år 1757. Wästerås 1762.

MGMB Magnevill, A. Grangärde församlings minnesbok. Ludvika 1925.

OUÅ Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1946 (Harry Stål, Bärke, Gränge och Ludvika).

TGK Boëthius, Gerda, De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Stockholm 1921.

VSOB Västerås' stift i ord och bild. Gunnar Ekström m. fl. Stockholm 1951.

FJRS Från Johannes Rudbeckius' stitt. En festgåva till Rudbeckius-jubiléet 1923. Stockholm (tr. Uppsala) 1923.

GKA Grangärde Kyrkas arkiv.

¹BSH 1 sid. 115.

²OUÅ 1946.

³TGK sid. 149.

⁴VSOB sid. 384.

⁵HD sid. 618.

⁶EVSH I sid. 374.

⁷MGMB II del sid 11.

⁸MGMB II del sid.13.

⁹MGMB II del sid. 12.

¹⁰VSOB sid. 481.

¹¹MGMB II del sid. 12.

¹²a. a. sid. 13.

¹³a. a. sid. 14 f.