Gotlands Historia
Den här texten
skrev jag för några elever på högstadiet. Den är en kortfattad historiebeskrivning
på enkel svenska.
Sten och is
Stenåldern
Bronsåldern
Järnåldern
Folkvandringstid
Vendeltid
Vikingatiden
Gotland blir svenskt
Medeltiden
Kristendom och kyrkor
Valdemar Atterdag
Sjörövare
Nya tiden
Sten och is
Gotland bildades
för 425 miljoner år sedan, under Silurtiden, men låg då ungefär vid
Medelhavet. Efterhand som kontinentalplattorna har flyttat sig har Gotland
hamnat längre norrut. Gotland består till största delen av kalksten,
dvs. fossiler. Längst ut på södra Gotland går en sträng av sandsten
från Grötlingbo till Hoburgen. Både sandsten och kalksten har flitigt
använts till hus och kyrkor.
Den granit och porfyr man hittar på Gotland kom med inlandsisen och
lämnades kvar här när isen smälte.
Raukarna består av hård kalksten. Den mjukare stenen har sköljts bort.
Tittar man noga kan man se fossiler, det går även att hitta lösa sådana.
Vanliga är sjöliljestjälkar, som ser ut som pärlor, och knottriga korallbitar.
Förstenade djur och snäckor är lätta att se.
Strandlinjen gick tidigare uppe på ”burgen”, ovanför raukarna, men efter
inlandsisens tyngd så reser sig Gotland sakta uppåt. För ca 10 000 år
sedan försvann inlandsisen som täckte Skandinavien. Ön höjer sig fortfarande
med 1mm/år (10 cm/100 år).
Stenåldern 6000
f.Kr - 1800 f.Kr
De första människorna
kom till ön för 8 000 år sedan. De var jägare från den svenska kusten,
och kom i små kanoter. Stenåldersmänniskan jobbade 3-4 timmar om dagen
med att samla/jaga föda. När de hade lagat sin mat hade stenåldersmänniskan
tid över för att tillverka keramik, smycken och bruksföremål. En känd
boplats är Ajvide i Eksta där man under flera år arbetat med att gräva
ut en stor boplats.
Arkeologerna hittar bl.a. mycket taggar och käkar från igelkottar. Igelkotten
var ett heligt djur – idag är den vårt landskapsdjur. Människorna hade
med sig de husdjur de behövde, som hästar, grisar, kor, höns och hundar.
Raserna har inte blandats upp så mycket under åren, först i vårt sekel
började man på allvar importera modernare raser. De första människorna
var jägare, deras byten var säl, fågel och fisk. När man började bygga
fastare boplatser började man också odla säd och grönsaker.
Bronsåldern 1800
f.Kr - 500 f.Kr
Bronsåldern
är känd för sina imponerande gravar, roiren. Idag kan vi se 400 stora
roir som ligger längs den dåvarande strandlinjen eller på en höjd. Uggarde
roir i Rone är ett bra exempel, det är 45 m i diameter och 7 meter högt.
I slutet av bronsåldern började man också begrava sina stora män i skeppsättningar.
Skeppen står vid den gamla strandlinjen, redo att segla iväg mot söder
och solen. I skeppet ligger endast en människa begravd. Hans kropp brändes
innan askan och benen lades i en urna som gravsattes. Runt urnan finns
ofta saker man kunde behöva på en lång färd; vapen, redskap, kammar
och mat förstås. Skeppen kan vara mycket stora, 30-40 m är inte ovanligt.
Intressant är att på den här tiden kunde man inte bygga riktiga båtar
som var så här stora. Kanske är det nya sättet att begrava människor
på ett tecken på en ny religion, en solkult.
Under bronsåldern gjorde man också hällristningar. De är inte så vanliga
på Gotland, men på Laikarehaid i Lärbro finns en stor samling ristningar.
Bronset användes delvis till vapen och nya uppfinningar, men framförallt
hittar man det som gravgåvor i form av smycken, nålar, pincetter, rakknivar
och betsel till hästar. All brons importerades till Norden och det tog
tid innan vi lärde oss att själva bearbeta metallen. De flesta redskapen
och vapnen bestod fortfarande av sten, ben och trä. Husdjuren blir viktigare.
Hästen börjar på allvar användas som rid- och dragdjur.
De hus man nu bygger är stabilare än de tidigare, och man lägger upp
förråd inför de kallare vintrarna. Klimatet försämrades och kläderna
blev viktigare. Ylle och skinn var varmt och bra till koltar och mantlar.
Järnåldern 500
f.Kr - 1050 e.Kr
Runt Kristi
födelse börjar gotlänningarna bearbeta järn. Järnet var till skillnad
från bronset, något som alla hade råd med. Samhället blev jämlikare.
Gravarna blev mindre, men alla begravdes i en egen grav på större fält.
Vinarve i Rone och Vallhagar i Fröjel är bra exempel på hur samhället
såg ut vid skiftet bronsålder-järnålder. Där finns gravfält med runda,
stensatta gravar i närheten av boplatserna. Människorna byggde de hus
vars grunder vi idag kallar kämpgravar, en jättes grav. I stora hus
bodde hela familjen samlad. Jorden brukades på små åkrar med korn, råg
och vete.
Stavgard i Burs och Lojstahallen är försök att rekonstruera järnåldershusen.
Forskarna tror att det fanns ungefär 1500 gårdar på Gotland vid den
här tiden. Kämpgravarna ligger ofta i ängen. Ängena var järnåldersmänniskans
skafferi. Där fanns örter, bär, nötter men även hö och löv till vinterfoder
för djuren.
Folkvandringstid
400-talet e.kr
kallas för Folkvandringstid. Det stora Romerska riket dominerade södra
Europa, men föll sönder 395 e.kr. Detta ledde till mycket oro och småkrig
som även påverkade oss häruppe i Norden.
Kämpgravs-husen övergavs, kanske började gotlänningarna bygga trähus
istället. Handelskontakter runt Östersjön började knytas. Öborna hade
alltid varit vana sjöfarare och nu fick man rik belöning för det.
Guldet och silvret kom till Gotland och snart hade vi våra egna duktiga
smeder. Andra lärde sig hugga bilder i sten och utvecklade denna konst.
På Gotland har vi unika bildstenar. 400-talets bildstenar är yxbladsformade
och fyllda av symboler som solhjul, båtar och djur. Dessa stenar ställdes
upp vid gravfälten och målades i starka färger.
De oroliga tiderna innebar att man ville kunna försvara sig och runt
om ön byggdes närmare 100 försvarsborgar. De flesta var mindre borgar.
Den mest kända och också den största är Torsburgen. Ytan är dubbelt
så stor som Visby innerstad. Runt burgen byggdes murar och pallissader
(träplank) som skydd mot fiender.
Vendeltid
Vendeltid har
fått sitt namn efter fynd från den tiden som gjorts vid Vendel i Uppland.
Handeln österut tar ordentlig fart. Sedan gammalt har gotlänningarna
god kontakt med sina grannar i Baltikum. Gravarna avslöjar växande rikedomar.
Gravarna är fortfarnde runda, men stenläggningen blir högre som ett
litet röse. Ofta kröns de av ett hugget stenklot. Gutarna begravs med
sina vapen och smycken. Även hästar och hundar får ibland följa sina
ägare till nästa värld.
Under 700-talet börjar man hugga stora bildstenar igen. 400-talets stora
stenar hade följts av mindre stenar i några århundraden. Nu är stenarna
återigen mycket stora, ofta över 3 m höga. Vendeltidens stenar är nästan
som serieteckningar. De berättar en historia med dramatiska händelser,
ofta blodiga. Det är bildstenarna som lär oss hur vikingaskeppen såg
ut. Även om de tidigare bildstenarna också visade skepp, hade dessa
skepp inga segel utan var långa roddbåtar. De nya stenarna visar rutiga,
stora segel och båtar fyllda av stridsberedda män. 700-talets bildstenar
står längs vägar och vid offerplatser. De är inte gravstenar men kan
vara resta till någon avlidens ära.
Vikingatid
Vikingar (700-1000-tal)
fanns det gott om på Gotland, men här kallas de farmannabönder. De lastade
sina handelsskepp 2-4 gånger under sin livstid, men under sina resor
var de mycket framgångsrika.
Gotlänningarna reste framförallt i österled, genom de ryska floderna
ner till arabländerna, kanske så långt som till Indien. Vi hittar hinkvis
med silvermynt och smycken i jorden. Det tyder på en stor handel. Vanligtvis
hittar man någon silverskatt om året. Skatterna hittas oftast nära eller
i en husgrund, eller där man kan räkna ut att det funnits ett landmärke
som en stor sten eller ett skogsbryn. Ofta hittar man skatterna när
man plöjer med dagens djupa plogar. Det är lättare att förstå hur god
handeln var om man hör den här historien: Det berättas att om man lastade
ett skepp med skinn och bivax i Novgorod och seglade det till England,
så kunde man få 8 gånger mer betalt för den enda lasten, än vad hela
Gotland betalade i skatt på ett år!
Även om handelsresorna gav goda förtjänster så var gotlänningarna fortfarande
framförallt bönder. Gårdarna växte och fick bulhus för alla ändamål;
bostad, ladugård, smedja, hönshus m.m.
Vid den här tiden tror man på de gamla nordiska gudarna som Tor och
Oden. Dör en gute i strid kommer han till Valhall. För att vara säker
på att en älskad son eller make inte glöms bort kan man låta rista in
hans historia i en runsten. Runorna ansågs som heliga och ville man
vara på den säkra sidan kunde man som skydd bära en pinne med Futharken
(runalfabetet) inristat.
Gotland blir
svenskt
Gotland hade
blivit svenskt på gotlänningarnas eget initiativ. I Gutasagan finns
berättelsen om Avar Strabain från Alva som förhandlade med den svenske
kungen (ca 800-tal). Det var ett bra avtal för gotlänningarna. Vi behövde
inte betala särskilt mycket i skatt eller ställa upp med många stridsskepp.
Det viktigaste i avtalet var att gotlänningarna fick fritt handla i
de svenska hamnarna. Gotland fick också behålla sina egna lagar.
Lagarna stiftades av Gutnalia (Gotlands Allting). Alltinget samlades
mitt på Gotland, där idag Roma ligger, när man behövde diskutera något.
De gotländska lagarna gällde långt in på 1600-talet.
Medeltiden 1000-
1600 e.Kr
Andra folkslag
började på allvar intressera sig för handel i slutet av 1000-talet.
Båtarna var dock inte stora nog att korsa Östersjön i ett svep, så man
stannade till mitt på, på Gotland. Snart insåg man att man inte behövde
åka hela vägen mellan till exempel England och Novgorod, utan kunde
mötas här. Visby växte och blev ett enormt handelscentrum, att jämföra
med dagens Hong Kong eller New York. Tyskinflytandet var mycket stort.
Visby hade t.o.m två borgmästare, en svensk och en tysk.
Ringmuren byggdes i mitten av 1200-talet. När den var färdig krävde
Visbys borgare att all handel skulle gå via Visby. Naturligtvis gillade
inte bönderna detta. Handeln var fortfarande en stor sidoinkomst och
det fanns många stora hamnar. Till slut ledde konflikten till inbördeskrig
år 1288. Den svenske kungen Magnus Ladulås fick medla fred. Alla fick
fortsätta handla Borgarna fick betala böter för att de byggt en mur
utan att fråga kungen om lov. Dock insåg kung Magnus att det var början
till en bra försvarsmur och gav order om att den skulle byggas på så
att den blev 10 meter hög. Den är totalt 3,5 km lång och har mer än
40 torn och byggnader.
Kristendom och
kyrkor
När farmannabönderna
var ute på sina resor kom de i kontakt med den nya religionen, kristendomen.
Många lät döpa sig och kom hem till Gotland som katoliker. En god katolik
bör gå i kyrkan varje söndag. De första kyrkorna byggdes av trä. Hemse
hade en sådan stavkyrka. En kombination av att “hedningar” brände ner
kyrkorna, vikingarnas rikedomar och kyrk-mode ledde till att man började
bygga stenkyrkor i romansk stil. Dessa kyrkor var färdiga ca 1250. Då
kom ett nytt kyrk-mode, gotiken med sina spetsiga fönster.
Att ge pengar till kyrkan var ett sätt att sona sina synder, men också
ett bra sätt att skryta med sina rikedomar på. Det byggdes drygt 100
kyrkor på ön under 1100-1300-talen. Ibland byggdes även en kastal (försvarstorn)
nära kyrkan eller vid en rik gård.
Här på Gotland gick 5-20 bönder samman och byggde en kyrka. På dessa
kyrkbyggen kan man se hur rik bygden var. De första kristna på ön var
alltså katoliker. Reformationen, då alla gotländska kyrkor blev protestantiska,
genomfördes av danskarna ca 1630.
Valdemar Atterdag
En som blev
nyfiken på Visby och Gotlands rikedomar var Valdemar Atterdag. Han hade
hört, att här på Gotland var man så rika, att grisarna åt ur guldtråg.
1361 landsteg Valdemar med sin armé vid Ekstakusten. Vid Mästerby mötte
800 bönder Valdemars starka armé som bestod av 2500 professionella soldater.
Slaget var snabbt över. Valdemar tog inga fångar, utan skar halsen av
de som överlevt slaget. Atterdag gick vidare mot Roma och Gotlands Allting.
Resten av Gotlands manliga befolkning hade samlats där, ca 1800 man.
Det låter inte mycket, men minns att pesten hade varit här 11 år tidigare,
år 1350.
Just innan Valdemar kom till Roma vände han och tågade mot Visby istället.
Bondehären skyndade efter. Det stora slaget stod utanför Visbys murar.
Det lär ha varit över på 2,5 timme och då var samtliga Gotlänningar
dödade. Valdemar kunde tåga in i staden. Visbyborna tvingades fylla
tre gigantiska träkar med dyrbarheter, annars skulle staden brännas.
Man lyckades fylla karen, och därför skonades staden. Däremot gick Valdemar
mycket hårt åt landsbygden. Först hade han haft ihjäl i stort sett alla
vuxna män, nu brände han gårdar och plundrade kyrkorna.
De utländska handelsmännen övergav Visby snart därefter, och gotlänningarna
själva hade varken pengar eller män att fortsätta guldåldern. Det dröjde
egentligen ända tills vi blev svenskar igen, vid Freden vid Brömsebro
år 1645, tills handeln återupptogs. Danskarna kom tillbaka några år
på 1670-talet, men lämnade sedan Gotland för sista gången.
Sjörövare
Även om vi efter
1361 i teorin var danskar, så var det inte alltid så i praktiken. Redan
på 1390-talet kom de första inkräktarna, Vitalianerna och Tyska Ordern.
De kan egentligen jämföras med sjörövare. De stödde ofta blivande kungar
eller furstedömen och behövde pengar till sin verksamhet. För det mesta
kom gotlänningarna lindrigt undan. Målet för härjningarna var de rika
handelsskepp som seglade förbi Gotlands kust.
Under 1400-1500-talen hände det även att Gotland var någons “förläning”.
Då avstod kungen eller drottingen från alla pengar som staten drog in
och lät t.ex. en arvprins få förtjänsterna. Då kunde denna prins både
tjäna skattepengar och vara sjörövare.
Gullborg vid Lojsta träsk och Landescrone vid Vivesholm i Klinte är
exempel på tidiga sjörövarborgar.
Nya Tiden 1600
-
Handeln kommer
igång igen under slutet av 1600-talet. Nu exporteras timmer, tjära,
sandsten och kalk. Under 1100-1200-talen förädlades stenen till
dopfuntar och annan kyrkoinredning, nu blev sandstenen mest inredningsdetaljer
till privata bostäder och slott. Kalkstenen brändes till kalk.
All avverkning av skogen till kalkbränning, timmer och tjära ledde
till skogsbrist på Gotland. Under 1700-talet infördes lägre skatter
för hus byggda av sten för att spara på skogen. De stora mangårdsbyggnader
som är så typiska för Gotland byggdes under den här tiden.
Kalkindustrin växte framförallt på norra ön där kalkpatroner styrde
handeln. Det fanns även andra mindre industrier inne i Visby som
tillverkade allt från tändstickor till spisar. På mellersta och
södra Gotland dominerade fortfarande jordbruket och fisket. Det
laga skiftet som delade upp jordbruksmarken på ett nytt sätt och
utdikningen av myrarna gjorde jordbruket mer effektivt. De olika
landshövdingarna som bodde på Roma Kungsgård hjälpte mer eller
mindre till att modernisera Gotland.
Helt fredligt var det dock inte under den här tiden. Ryssland
Var ständigt på krigsstigen. Under 1700-talet gjorde ryssarna
flera strandhugg, bland annat kidnappades prästen i Östergarn.
!808 var Gotland ryskt i 28 dagar och det var på grund av denna
incident som man bildade Gotlands Nationalbeväring 1811. Nationalbeväringen
var en föregångare till den allmänna värnplikten vi har idag.
På 1800-talet fick Gotland fast båtförbindelse med det svenska
fastlandet. De första turisterna började komma i slutet av århundradet.
Det vanliga vägnätet hade förbättrats, men under 1870-talet byggdes
också järnvägar på ön. Tågen rullade ända fram till 1960.
Handeln kommer
igång igen under slutet av 1600-talet. Nu exporteras timmer, tjära,
sandsten och kalk. Under 1100-1200-talen förädlades stenen till
dopfuntar och annan kyrkoinredning, nu blev sandstenen mest inredningsdetaljer
till privata bostäder och slott. Kalkstenen brändes till kalk.
All avverkning av skogen till kalkbränning, timmer och tjära ledde
till skogsbrist på Gotland. Under 1700-talet infördes lägre skatter
för hus byggda av sten för att spara på skogen. De stora mangårdsbyggnader
som är så typiska för Gotland byggdes under den här tiden.
Kalkindustrin växte framförallt på norra ön där kalkpatroner styrde
handeln. Det fanns även andra mindre industrier inne i Visby som
tillverkade allt från tändstickor till spisar. På mellersta och
södra Gotland dominerade fortfarande jordbruket och fisket. Det
laga skiftet som delade upp jordbruksmarken på ett nytt sätt och
utdikningen av myrarna gjorde jordbruket mer effektivt. De olika
landshövdingarna som bodde på Roma Kungsgård hjälpte mer eller
mindre till att modernisera Gotland.
Helt fredligt var det dock inte under den här tiden. Ryssland
Var ständigt på krigsstigen. Under 1700-talet gjorde ryssarna
flera strandhugg, bland annat kidnappades prästen i Östergarn.
!808 var Gotland ryskt i 28 dagar och det var på grund av denna
incident som man bildade Gotlands Nationalbeväring 1811. Nationalbeväringen
var en föregångare till den allmänna värnplikten vi har idag.
På 1800-talet fick Gotland fast båtförbindelse med det svenska
fastlandet. De första turisterna började komma i slutet av århundradet.
Det vanliga vägnätet hade förbättrats, men under 1870-talet byggdes
också järnvägar på ön. Tågen rullade ända fram till 1960.
Kalkindustrin växte framförallt på norra ön där kalkpatroner styrde handeln. Det fanns även andra mindre industrier inne i Visby som tillverkade allt från tändstickor till spisar. På mellersta och södra Gotland dominerade fortfarande jordbruket och fisket. Det laga skiftet som delade upp jordbruksmarken på ett nytt sätt och utdikningen av myrarna gjorde jordbruket mer effektivt. De olika landshövdingarna som bodde på Roma Kungsgård hjälpte mer eller mindre till att modernisera Gotland.
Helt fredligt var det dock inte under den här tiden. Ryssland Var ständigt på krigsstigen. Under 1700-talet gjorde ryssarna flera strandhugg, bland annat kidnappades prästen i Östergarn. !808 var Gotland ryskt i 28 dagar och det var på grund av denna incident som man bildade Gotlands Nationalbeväring 1811. Nationalbeväringen var en föregångare till den allmänna värnplikten vi har idag.
På 1800-talet fick Gotland fast båtförbindelse med det svenska fastlandet. De första turisterna började komma i slutet av århundradet. Det vanliga vägnätet hade förbättrats, men under 1870-talet byggdes också järnvägar på ön. Tågen rullade ända fram till 1960.