1. Inledning 2. Redovisning: Margaretha Donner och hennes familj - en släkthistoria 2:1 Ett gynnsamt handelsklimat 2:2 Greta och Jürgen 2:3 Madam Donner tar över 2:4 Handelshusets nya inkomstkällor 2:5 Madam Herr Donner 2:6 Sönerna följer i föräldrarnas fotspår 2:7 Madam Donners arv 3 Slutsatser Källförteckning Bildregister

Donnerska huset i Visby var i släktens ägo från 1746 till 1901. Efter att ha tjänat bland annat som Post och turistbyrå huserar nu Högskolan på Gotland i lokalerna. Foto från ca 1890

 

Upp

2. Redovisning:
Margaretha Donner och hennes familj - en släkthistoria

"Wår Handel och Correspondence
O, Herre Gud Du styre så
Att Wij må handla med Avance
Och att oss alltid väl må gå"

Bön från första sidan i J.H. Donners räkenskapsbok

2:1 Ett gynnsamt handelsklimat

Efter freden i Brömsebro 1645 hade Danmark återlämnat Gotland till Sverige. Ett hopp om att åter få Visby att blomstra föddes. Handelsmän som var bofasta på Gotland återtog handelsrätten från de utländska köpmännen som tidigare haft monopol på öns import och export.
För första gången sedan medeltiden såg Gotlands ekonomi en ljusning. Även om man i början av 1700-talet drabbades av depression, krig och pestens härjningar så vände turen runt 1720 (Boken om Gotland 1945:389ff).
Mathias Lythberg var en av de första att bygga upp ett handelshus i Visby. Denne Mathias gifte sig med prästdottern Johanna Wihadi från Garda. Tillsammans fick de flera barn, och viktigast för historien om Donners handelsimperium, däribland dottern Margaretha. Anna Margaretha [Greta] föddes 11 februari 1726 i Visby. Den Lyhtbergska familjen var förmögen, pappa Mathias var inte bara ansedd handelsman utan även rådman i Visby. Greta fick en fin uppfostran och en bra skolutbildning. Hon hade "läshuvud" och var duktig på språk och hjälpte tidigt sin far med handelskorrespondensen och bokföringen.

2:2 Greta och Jürgen

Greta fick träffa många av de besökande handelsmännen, och bland dem fanns den åtta år äldre Jürgen Hinrich Donner. Han var född 15 maj 1718 i Lübeck i en ansedd handelssläkt som framförallt livnärde sig på bärnstenshantering.
Jürgen och Greta förlovade sig och fick ett rejält Visbybröllop i augusti 1744. Greta var då 18 år gammal och hade med sig en stor hemgift till det gemensamma hemmet.
Det unga paret bosatte sig först i Lübeck. Där föddes förste sonen Georg Mathias innan familjen efter två år flyttade åter till Visby. Jürgen Donner hade pengar nog att köpa det stora medeltida stenhus som dag kallas Donnerska huset vid Donnersplats. Huset var inbyggt i stadsmuren och hade ett stort öppet torg framför huvudbyggnaden. Från bodluckan bedrev Jürgen sin handel. Kommersen omfattade både mat och järnvaror samt "korta varor" som sybehör, kammar och sidenband.
Greta tog redan från början hand om räkenskaperna i handelshuset. Kundunderlag saknades inte. 1720 fanns det i staden ca 1900 invånare för att sedan stadigt öka till 1766 års folkräkning då Visby beboddes av 4738 personer (Svahnström 1984:174).

2:3 Madam Donner tar över

Under Jürgen och Gretas sju år som gifta födde Greta fem barn, men bara två överlevde småbarnsåren. Den 11 december 1751 dog Jürgen och lämnade sin 25-åriga fru ensam med de två små sönerna Georg Mathias och Jacob Niclas.
Efter Jürgens död vad det naturligt för Greta att ta över verksamheten. Hon bedrev en framgångsrik byteshandel med de varor som landsbygdens bönder erbjöd, men även utrikeshandel. Till sin hjälp hade Greta sin bror, Johan Lythberg, som var kunnig i tysk och engelsk handelskorrespondens. Madam Donner hade även trogna och duktiga bokhållare som hjälpte henne att hålla ordning på affärerna. Allt som hade med export att göra skötte dock Madam Donner själv. Handelshuset exporterade bland annat spannmål, tjära och trävaror. De varor som utvanns av den gotländska skogen var populära och gav bra avans.
Gretas rederi styrde över runt 20 handelsfartyg, var delägare i ytterligare några och hade ständigt nya skeppsbyggen på gång. Fartygen seglade till Jürgens Donners hemstad Lübeck, men även till Alpenrode, Flensburg, Kiel och andra städer längs Östersjökusten. Madam Donner utökade ständigt mängden fribrev som gav handelshuset rätt att bedriva handel med andra länder och städer.

2:4 Handelshusets nya inkomstkällor

Familjen utökade bodhandeln och skeppsfarten med andra näringar. Tobaksfabriksandelar, kalkbränneri och lantbruk var viktiga grenar i det snabbt växande handelsimperiet. Tidigt köpte familjen mark i Follingbo, och senare köpte man även hela gården Hallfreda. Än i dag är det en av de större gårdarna på Gotland.
1751 köptes andelar i Visbys tobaksfabrik. Fabriken utökades med ett tobaksspinneri. Spunnen tobak användes som tuggtobak och var mycket populär på Gotland. Dock ansågs den gotländska tuggtobaken inte lika bra som den som importerades från fastlandet. En av Madam Donners bokhållare kom med idén att tobaken skulle skickas till fastlandet en vända innan den såldes på ön. På det viset fick askarna en tullstämpel. Knepet fungerade och tuggtobaken sålde stort. Förutom den spunna tobaken hade fabriken även viss förläggarverksamhet där arbetarna satt hemma och tillverkade cigarrer.
Den tidigare dominerande trävaruexporten fick sällskap av den växande kalkindustrin som blev mycket stor under 1700-talet. Greta lät bygga flera kalkugnar och exporterade sedan både kalk och kalksten. Såpa var det också stor efterfrågan på, så talg inskaffades från bönderna och blev till såpa i handelshusets egen fabrik.
Greta var mycket stolt över sin verksamhet. Hon hade full kontroll över alla pengar och förde listor över såväl bodens inventarier som hushållets egna. Madam Donner ansågs inte snål, men med hjälp av hennes ekonomiska sinne kunde handelsimperiet fortsätta att växa. Pengarna återinvesterades, bland annat i nya fartyg. Handelshuset var beroende av skeppsfarten, men ständigt förlorade man skepp på havet. Man hade med i budgeten att ett skepp om året skulle förlisa, men vissa år förlorade man så många som fyra. Även om man räknade med att ett skepp skulle vara betalt genom handelsvinsterna på något år eller till och med bara en last, så blev förlisningarna kännbara förluster för handelshuset (Svahnström 1984:174).

2:5 Madam Herr Donner

Korrespondensen med Tyskland skötte Greta själv. I det patriarkaliska Tyskland kunde hennes motparter först inte tro att en kvinna stod bakom ett så renommerat handelsimperium. Därför adresserades ofta breven "Madam Herr Donner". Av det finare folket på Gotland titulerades hon Madam Donner, men av enklare folk och sina underlydande var hon dock mer känd under smeknamnet Donnersmor.
Som arbetsgivare stod handelshuset Donner högt i rang. Det var känt för att ta väl hand om sina anställda och deras anhöriga, även för de som blivit för gamla eller insjuknat. Donnersmor själv ville leva som ett gott exempel på vad flit och sparsamhet kunde ge.

2:6 Sönerna följer i föräldrarnas fotspår

Georg Mathias, den äldste sonen, hade bra läshuvud och sändes till Tyskland för att få en handelsutbildning. Mor Greta ville att han skulle få en bra skolgång, men uppskattade inte att sonen slösade med pengar. Georg Mathias fick komma hem igen, och startade trots allt så småningom en bodhandel i Ljugarn.
Den yngre sonen Jacob Niklas kom inte lika väl överens med penna och papper som brodern. Jacob Niclas lät dock inte handikappet bli ett hinder på vägen till framgångsrik affärsman, även om det ibland uppstod misstag när man inte kunde tyda hans spretande handstil. Yngste sonen gav sig in i handelsbranschen genom att sälja aska och fårskinn i Klintehamn.
Madam Donner ville att sönerna skulle klara sig själva affärsmässigt, och först när hon blev sjuk lät hon sönerna få inblick i det handelsimperium som hon byggt upp. Då var sönerna själva framgångsrika företagare i samma branscher som sin mor. Sönerna slog samman handelshusen till ett stort Donnerskt handelshus, G M & J N Donner.
Även om Anna Margaretha Donner själv inte fick uppleva det, kom starka kvinnor efter henne. Hon var redan död när Georg Mathias gifte sig med Margaretha Elisabeth Bachérus och Jacob Niclas valde Hedda Helena Romdahl till sin brud. Sonhustrurna hade ett stor ansvar när det gällde att utrusta handelshusets fartyg med proviant inför resorna. Utan deras arbetsinsats skulle inte företaget kunna fortsätta nå framgångar och ge vinst.

Upp

2:6 Madam Donners arv

Under Gretas sista år var hon inte lika glad som tidigare. Många skepp hade förlist och gett ekonomiska förluster, men värst var hennes egen ohälsa. Hon hade drabbats av tuberkulos som på den tiden var en obotlig sjukdom. Greta var en av Visbys självklara societetsdamer, placerad i rang just efter landshövdingens och biskopens fruar, men sjukdomen tvingade Madam Donner att stanna hemma. Georg Mathias blev kallad till Visby för att hjälpa till med affärerna när hon insåg att slutet var nära. 48 år gammal avled Anna Margaretha Donner den 24 september 1774 i Visby.
Greta hade med sin man Jürgen Donner 1746 startat det handelshus som kom att dominera de nästa hundra årens handel och företagande på Gotland. Madam Donner själv stod för en enorm tillväxt under den tid då hon ensam styrde handelshuset. Hennes sista år var inte lika framgångsrika, men barn och senare barnbarn såg till att imperiet åter växte.
Dynastins verksamheter omfattade bodhandel, kalkugnar, kalkstensbrytning, såpsjuderi, segelmakeri, tobaksodling, tobaksfabrik, kvarnar, lantbruk, kattunstryckeri, rederi, varv, skog där man fick tjära och virke, med mera. Många av varorna exporterades. Importen bestod av produkter som passade för bodförsäljning, ofta lite lyxigare varor som fina tyger, band, glas och porslin, men troligtvis kunde man även beställa salt, kryddor, fönsterglas, bomull och vin (Öhrman 1994:171). Frakten sköttes med som mest drygt 70 skepp. En annan viktig inkomst var ensamrätten att bärga förlista skepp längs Gotlands kust.
Handelshuset hade verksamhet i Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klintehamn men huvudkontoret låg kvar vid Donners Plats i Visby. Donners handelshus var inte bara det största på Gotland, under Georg Mathias och Jacob Niclas tid var man även det tredje största i Sverige (Gotland 1500-1900 s.189). Tyvärr fick Gretas barnbarn, Jacob Niclas son Georg Niclas, och hans partner Johannes Ihre ekonomiska problem och det Donnerska handelshuset tvingades i konkurs 1845, 99 år efter starten.

3. Slutsatser

Kännetecknande för de källor jag använt mig av är att ju äldre de är, desto mindre skrivs det om Margaretha Donner. I Boken om Gotland från 1945 omnämns hon inte överhuvudtaget, här är familjen Donners bedrifter endast tillskrivna Jürgen Hindrich och sönerna. I Lingegårds Gotländska föregångskvinnor från 1985 är betoningen däremot lagd på Madam Donner.
Övriga böcker har en mer jämn fördelning av gracerna, dock med en viss tyngdpunkt på sönerna Donner. Det var under sönerna Georg Mathias och Jacob Niclas tid som handelshuset var som störst. Greta Donners insatser bör ändå inte förringas. Hon ärvde som 25-årig småbarnsmor ett relativt nystartat handelsföretag och byggde sedan upp en mycket stabil grund för handelshuset Donner. Hon hade en bestämd åsikt om hur sönerna skulle uppfostras till att själva bli framgångsrika handelsmän. Hennes taktik som omfattade att sönerna fick klara sina första handelsår på egen hand, vilket naturligtvis kan tydas som om hon inte ville släppa in någon annan i sitt eget företag. Den mer troliga förklaringen är nog ändå att hon ville att de skulle lära sig på egen hand och få utrymme att utvecklas. Med tanke på hennes inflytande i det egna huset var det nog en kärleksfull handling och ett tecken på självkännedom att låta sönerna hitta sin egen väg innan de tog över Madam Donners eget handelshus.
Hederstiteln Madam Herr Donner hade hon väl förtjänat under sina nästan 30 år som en av Gotlands främsta handelsmän [!]. Hon inte bara förmedlade varor utan stod även för producentledet i de många näringar handelshuset Donner var inblandade i. Genom hårt och skickligt arbete bidrog Margaretha till familjen Donners än idag goda rykte.
Sammanfattningsvis kan sägas att hur Margaretha Donner i de senaste decenniernas skrifter omtalas i positiva, för att inte säga vördnadsfulla, termer inte bara är ett tecken för nutidens mer kvinnovänliga historietecknare, utan också mycket välförtjänta biografiska beskrivningar.

Källförteckning

Boken om Gotland - Andra delen, 1945, AB Sylve Norrbys Bokhandel
Gotland 1500-1900, ett särtryck ur Den svenska historien, Gotlands Fornsal
Lingegård Ingeborg, 1985, Gotländska föregångskvinnor, Taurus förlag
Svahnström Gunnar, 1984, Visby under tusen år, Almqvist & Wiksell Förlag AB
Öhman Roger, 1994, Vägen till Gotlands historia, Visby, Gotlands Fornsal/Gotlands Läromedelscentral

Upp

Bildkällor
Margaretha Donner, foto ur Lingegårds Gotländska föregångskvinnor
Donnerska huset, foto Visby landsarkiv, ur Svahnströms Visby under tusen år
Detalj av målning av Erik Olsson, ur Lingegårds Gotländska föregångskvinnor

Uppsats Historia B Komvux Gotland 2000 av Görel Robsarve Malmros