Simón Bolívar, kallad "El libertador"
(Befriaren) levde mellan åren 1783-1830.
Han var sydamerikansk soldat och statsman som
var den store ledaren i kampen för de sydamerikanska staternas oberoende
från den spanska monarkin. Bolívar föddes med all säkerthet
i nuvarande Venezuelas huvudstad, Caracas den 21 juli 1783. Utbildad av
privat lärare i Caracas och också i Spanien, gjorde att Simón
blev en stor beundrare av Jean Jacques Rosseau. Bolívar kämpade
under Francisco de Mirandas befäl som ledde revolten mot spanjorerna
i Venezuela år 1810. Rebellerna blev besegrade av kungliga spanska
trupper, och Bolívar blev därmed tvingad att gå i exil.
Men år 1812 hade rebellerna åter hämtat sina krafter och satte in dem mot Venezuela. Under Simón Bolívars befäl intog man Caracas och Bolívar blev landets självutnämde diktator. De kungliga trupperna besegrade Simón igen år 1814, och han blev därmed åter tvingad i exil den här gången till brittiska Jamaica, senare blev han förflyttad till Haiti. Simón förenade sina arméer med de som José Antonio Paéz hade och utöver dem fanns en mindre skara europeiska volontärer, och med dem invaderade Simón ytterligare en gång Venezuela 1817.
Han etablerade en revolutionär regering i
Angostura (nuvarande Ciudad Bolívar), och blev vald till Venezuelas
president.
År 1819 korsade Bolívars trupper
Anderna och marscherade in i Nya Granada (nuvarande Colombia), och besegrade
spanjorerna vid det kända slaget vid Boyacá, med det resultatet
att den spanske kungen helt förlorade sitt styre i Nya Granada. Flera
månader senare, den 17 december 1819, blev republiken Colombia med
Venezuela och delar av vice konungadömet Granada, förklarad stor-republik.
Med Simón Bolívar president.
Simón besvarade en förnyelse av den
kungliga arméns aktivitet genom om att använda sin armé
den 24 juni 1821. Det gjorde att han vann en överväldigande seger
mot spanjorerna vid Carabobo, och säkrade därmed sin republiks
oberoende.
Bolívar med sin vision om ett förenat
amerika bestående av x-spanska kolonier, säkrade också
oberoendet för Quito (nuvarande Ecuador) år 1822. Quito blev
också en del av storrepubliken Colombia.
År 1824 ledde Simón en revulutionär
armé från Peru, vilken hade givit meddelande om vilka förstärkningar
som krävdes från Gran Colombia, med andra ord Simóns
sida för att kunna göra dem självständiga. Segerrusig,
blev han vald till Perus president i februari 1825, och den följande
månaden; i maj grundade han en ny republik i sydliga Peru vilken
namngavs till hans ära, republiken Bolivia.
Simon avled den 17 december år 1830 som en desillusionerad, hatad man. Idag är historien om Simóns äventyr och öde känt över hela Sydamerika, i Venezuela och Bolivia är hans födelsedag dessutom nationaldag.