Välkommen till Sällskapet Gôssegôbbera

Å Värmlands nation finns det sedan 1820-talet en kör. Värmlands Nations Kör bildades av medicine studenten P A Edgren på den tiden Erik Gustaf Geijer var inspektor på nationen. Då bestod kören av tolv unga män. Idag består den av en mängd tjejer och killar - eller kvinnor och män - eller snarare jänter och gôssegôbber. Jäntera är vackra och sjunger bra, gôssegôbbera skapar jämvikt i dessa fall, som yang till yin eller som skymning till gryning. Vi gôssegôbber är vackrast när det skymmer, eller som vi brukar säga på latin: Pulcherrimi in crepusculo sumus.

Gôssegôbberas största livsuppgift, åtminstone officiellt, är att sjunga serenad för jäntera natten före vårbalen varje år. Detta har pågått sedan urminnes tider. Men de senaste åren har serenadsjunginga blivit mer organiserad och Sällskapet Gôssegôbbera (Gg), som formellt och ceremoniellt grundades 20 maj 1994, har utökat verksamheten i form av social samvaro och sångkomponerande.

Ordet "gôssegôbbe" har troligen uråldriga anor, men nedtecknades först då Povel Ramel skrev sången "Den sista jäntan". (Det är för övrigt ur denna sångs körarrangemang av Henrik Rongedal, som Gg har hämtat sitt berömda Hå, ett slags vokal fanfar med urskogstendens). Gôssegôbbera har alltid varit relativt osynliga för allmänheten, men på senare år har det börjat tisslas och tasslas en hel del om oss. Detta kan bero på några bejublade officiella framträdanden. Gôbbera har kommit ut ur skogen.

Dock finns det en hel del begreppsförvirring och konstiga rykten om Gg, som på den här hemsia bör redas ut, åtminstone i viss mån. En mystisk aura kommer alltid att omge Gg och våra aktiviteter, men det hör till.

Hååååååååååååååååååååååååååååå!!!

Sällskapet Gôssegôbbera