Punschen kommer -
från Indien!?

artikel publicerad i Wermlandus (nr 3, 1996)

Punsch. Smaka bara på ordet! Säg det högt för dig själv och iaktta hur du genast börjar le och slicka dig om munnen. Den är gul. Den är söt. Den är god. Den utgör en stor del av världens skönhet. Men vad är punsch egentligen?

Vi människor nöjer oss ofta inte med att bara njuta av skönheten, vi vill gärna dissekera den in i minsta molekyl. Onödigt, kan man tycka, men vår nedärvda nyfikenhet är svårstoppad. Min nyfikenhet på punschen har drivit mig till efterforskning med resultatet i dessa rader. Här måste dock en varning utfärdas: tro inte att denna artikel är svaret på punschens hemlighet! Min mening är inte att försöka förklara vår ljuva drycks mystik enbart med hjälp av materia och historia. Det skulle vara lika löjligt och omöjligt som att försöka förklara vad Kärlek är! Syftet med min forskning är endast att upplysa mig själv och resten av min obildade generation om vissa detaljer i punschens liv.

Den vanligaste teorin om punschens ursprung är att den kommer från Indien, där den sedan 1600-talet kallas för "pantj". Detta ord betyder 'fem' på hindi, just det antal ingredienser som behövs för punschframställning: sprit (arrak), vatten, socker, citronsaft och någon krydda (t ex te, cognac, rom eller whisky).

Ordet punsch kom till Sverige via engelskans "punch", som dessutom betyder 'Kasperdocka', 'slag', 'stamp' och 'hålslag'.

"Punch" är en engelsk drink som blandas av vin, whisky eller rom, citronsaft, socker och kryddor samt späds ut med vatten eller mjölk. "The punch" blev populär efter att rom-ön Jamaica erövrats från Spanien. "Punchdrunk" är från början amerikansk boxarslang och betyder 'bedövad av slag'. (Sannolikt kan ordet även användas för att beskriva en serenadsjungande gôssegôbbe som blivit bjuden på punsch av ett stort antal hänförda jäntor).

I vår kultur dricks punsch numera centilitervis. Annat var det i England förr i tiden; då drack man punsch på fat. Därav ordet "puncheon", som betyder 'fat med volymen 72-120 gallons' (324-540 liter!).

Arrak kommer av arabiskans "araq" (= 'svett', 'saft', 'sprit'). Det är en spritdryck som framställs av sockerrör, ris, sockerrörsmelass eller saften av kokos- eller dadelpalmer. (Melass är en trögflytande restprodukt som erhålls vid sockertillverkning och har en laxerande effekt). Arrak tillverkas i Indien, i Sri Lanka och på Java och används alltså i punsch. På systembolaget kan Extra Fin Arrak köpas. Även Arak Touma finns, men denna typ av araq kommer från Libanon och smakar anis.

Första gången den gula drycken uppträder i svensk litteratur är 1710. "Dhen Ängelska Poins" omtalas i en karolinsk krigares dagbok. Den svenska punschens historia börjar 1733, då den första svenska ostindienfararen, Friedericus Rex Sueciae, hade arrak med sig i lasten vid hemkomsten. Redan 1740 omnämns den nya drycken av Carl von Linné, dock med en viss kritik. Under åren 1750-70 stoppade importförbud arraken. Johan Georg Lange skrev då en sorgedikt:

Men arraksförbudet upphävdes, och Bellman sjöng av glädje: "Vad den varma punschen är storståtelig, ack!" i Fredmans sång nr 9. Anna Maria Lenngren lovprisar Bacchus som den gud som "skänker oss glädjen i rack och citron". Punschen har även betraktats som nyttig medicin. Enligt Berzelius var varm punsch "i måttlig dosis" starkt svettdrivande. Kall punsch ansågs urindrivande och tillsammans med kinin ett bra botemedel mot "vattusot" (ödem).

Till en början dracks punschen alltid varm, men på 1840-talet övergick man till att dricka kyld punsch. Den iskalla punschen dominerar nuförtiden, men till ärtsoppa bör den drickas varm. På 1840-talet ökade punschens popularitet, i samband med Uppsalas studentliv, Gunnar Wennerbergs, gluntsångens, Erik Gustaf Geijers och skandinavismens decennium.

1845 började Cederlunds vinhandel sälja punsch på butelj. I Cederlunds lager förvarades punschen i fat av enorma proportioner (de största på 24 000 liter). Faten var konstverk av träsnideri med porträttmedaljonger av svenska kungar, Bellmanfigurer osv. Tillsammans lär dessa tankar ha innehållit drygt 269 000 liter punsch 1917, då firman överläts till vin- och spritcentralen.

Mot slutet av 1800-talet upplevde punschen sin storhetstid. Den ansågs, åtminstone av borgerligheten, vara en svensk nationaldryck. Årligen dracks ca 6 miljoner liter punsch i Sverige på den tiden!

1904 drabbades dock punschen av hårda beskattningar och populariteten minskade. Trenden började sakta vända igen på 1960-talet, och Arne Häggqvist frågar sig i Larsons System Lexikon (1971): "Har hippies börjat ge värme, must och sötma åt sin torrbleka haschamour med hjälp av den gyllne drycken?".

Punschpriserna har fortsatt att stiga rejält i modern tid. 1968 kostade en helbutelj 24:75. Nu kostar den mellan 139:- och 177:-. Systembolaget saluför sju sorters punsch med varierande sötma och arrakssmak.

Punschcocktails är väl inte så vanliga nuförtiden, men i gamla drinkböcker finns mängder av recept. De flesta går ut på att blanda den söta punschen med syrligare varor, t ex "Doctor": 1/3 gin, 1/3 punsch, 1/3 pressad citron.

Naturligtvis kan man själv brygga punsch. Själv har jag smakat flera riktigt lyckade punscher gjorda på labsprit/skogsstjärna...förlåt...brännvin, socker, arrak, cognac och karamellfärg. Kajsa Warg ger i sin kokbok (1755) följande recept: "När varm Punsch behagas, så upkokas vatnet uti en thé-panna, och slås så hett det är uti punsch-skålen til citron-saften och såckret, och derefter slås Rachen (=arrak) uti."

Den studentikosa kärleken till punschen har givit upphov till många punschvisor (se t ex Värmlands Nations Sångbok, sid 128 ff). Detta torde väl vara ett bevis på att punschen genom historien framstår som den ultimata avecen. För hur många cognacsvisor finns det egentligen? Och Baileys-visor...?

Det finns faktiskt människor som påstår att de inte älskar punsch. Konstigt. Men eftersom "bildningens ädlaste frukt är hänsynsfullhet", bör väl vi punschofiler acceptera denna underliga smak och blott för oss själva, saligt leende, njuta av den ädla drycken. Skål!

Dag Nyholm, gôssegôbbe/pünschälskare