Brännvinartikel publicerad i Wermlandus (nr 5, 1996)
-Vad har du i pluntan?
-Pors! -Va?? -Pors, hemkryddat brännvin, gjort själv med blommor och blad och sånt vet du. -Åh fan, får man smaka? -Visst. -(fem sekunders tystnad) -Jäklars du va gott, hur gör man? Ungefär så, har det låtit ett antal gånger på Wermlands herrtoa, i phyllebos bastu och andra obskyra ställen där pluntor kommer fram. Så det är väl lika bra att träda fram i rampljuset och erkänna.
-Ja, jag gör mitt eget brännvin. -Kryddar det alltså! Varför kryddas brännvin överhuvud taget, kanske någon frågar sig, och för att svara på den frågan måste vi börja från början. Att berusa sig på diverse möjliga sätt har vi människor gjort sedan urminnes tider, och varför vi gör det förstår man snabbt efter några
snapsar, ett par öl eller varför inte lite vin.
-Men, tro för den sakens skull inte att alkohol alltid har funnits
i så
många goda och smakrika nyanser som nu, och från början var det
säkert av
"misstag" som våra tidigaste förfäder "råkade" sätta i sig jästa
och
illasmakande frukter och bär.
Upptäckten till ära lärde vi oss dock snabbt att göra både vin och
mjöd,
som vi också smaksatte med vad som fanns till hands.
Men jakten på starkare drycker fick sin begränsning av att de
biokemiska
processer som möjliggör alkohol framställning, ej tål mycket högre
alkoholhalt än ca 10-20%. Så vad göra? -Jo, vi lärde oss att
destillera,
och vips så var alkoholstyrkan flera gånger högre än förut, men,
fan vad
det smakade illa?
Visserligen blev det avsevärt bättre om man renade spriten, men
inte kan
man säga att det blev gott?
Det är här min lilla hobby kommer in.
Det viktigaste att ha till hands vid brännvinskryddning är
naturligtvis
sprit, ca 40%-ig, och så ren som möjligt.
Några små syltburkar el.dyl. (av glas, med lock), en finmaskig sil,
en tratt,
en flora samt en gnutta tålamod.
Sedan är det bara att sätta igång!
Själv brukar jag föredra att göra extrakt, dvs en liten mängd sprit
med
mycket krydda, som man sedan efter egen smak blandar till i en stor
flaska.
Men man kan naturligtvis krydda hela flaskan på en gång, dock med
risk att
ej få rätt styrka.
Viktigt är att alla ingredienser är rena och färska, blommor och
blad skall
vara späda (utan kvist), och bär väl mogna.
Sedan är det ganska enkelt och tekniken skiljer sig inte så mycket
mellan
de olika sorterna. Jag börjar med ett av mina favoritbrännvin
nämligen
skvattram.
En "näve" blad (50-100 st) och ev några blomknoppar lägges i en ren
burk.
Häll sedan i sprit så att bladen täcks (ca 1 dl) och låt sedan stå
1-2
veckor innan de silas av i en annan burk. Obs, använd ej
kaffefilter, då
detta suger upp en del av smakämnena. Låt extraktet stå några
veckor innan
du blandar till efter eget tycke, det borde räcka till minst en
helflaska.
(En bottensats bildas så tappa gärna om extraktet ett par gånger.)
Samma tillvägagångssätt gäller följande:
Man kan med fördel söta dessa med lite honung eller smaksätta med
varandra.
Med bär gör man följande:
En tom helflaska fylles till hälften med bär, fyll sedan hela flaskan med sprit och låt stå minst en vecka, sila, släng bären och justera med ev socker och mera sprit. Detta gäller för blåbär, fläder, hallon, körsbär, smultron och vinbär. Kom ihåg att allt kryddat brännvin vinner på att lagras, gärna flera månader eller år. Lycka till, håll armen i vinkel, och sjung en snapsvisa, hälsar:
Erik Ogenhall, Gôssegôbbe.
Mer detaljerade recept
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||
| Sällskapet Gôssegôbberas
nätplats underhålls av: ÖNM Anders Silfverlin. |