WALLINDER BADADE ALDRIG I VOLLSJÖ

Det var en vanlig dag i Ystad, Wallinder satt o spanade efter samhällets drabbade. Han var utråkad något berusad o lyssnade på opera o åt åtta hamburgare. Inte ett samhällsvidrigt brott på över en vecka tänkte han. Ett ovanligt lugnt år i Ystad, bara två mordbrännare, tre massmördare varav en drevs av hat mot Sverige eftersom folkhemmet försvunnit. Vi har fått vårt land filosoferade han medan han öpnnade en öl, men vad har vi skapat av vår gåva?

Wallinder tänkte lite på Ludmilla sin ryska städerska, han tyckte att det var en bra idé att hjälpa en fattig o olycklig människa i vitryssland genom att beställa henne på internet, snygg är hon också tänkte han. O hon lider men har nu fått ett nytt hem i Sverige. Kanske kan hennes hem bli i mitt hem drömde han samtidigt som han tuggade i sig det sista av sin mat. Hemsidan kunde inte garantera äktenskap, men skrev att 90% av kvinnorna gifter sig med den de träffar i Sverige. Ovanligt bra odds tänker Wallinder och minns att Svetlana som var helt dum i sitt huvud, inte ville hon gifta sig o när han försökte kyssa henne sa hon nej o dessutom sa hon att han luktade spriot. Bättre med Ludmilla hon kan fan inte engelska tänker han leende.
Ludmilla o jag, jag kan lära henne esperanto närvi vandrar han i hand genom Ystad på nätterna...
Mätt stängde han av Puccini, ingen massmördare på torget idag tänkte han sorgset o begav sig hemåt.
Hej Ludmilla ropade han i hallen, men vad är detta tänker han. Allt är helt ostädat. Enligt annonsen skulle Ludmilla damma varje dag o det var defenitivt inte dammat i badrumsskåpet. Plötsligt blev han rädd. Lönnfacket, hade Ludmilla hittat lönnfacket med alla tabletterna? Mycket riktigt var det tomt. Ludmilla din slyna fräste han för sig själv, men skulle Ludmilla dum som ett spån var hon kunna hitta hans lönnfack, Wallinder trodde inte det. Det var nåt annat i görningen, något stort något brottsligt.
Wallinder tog sig en whisky o funderade. Givetvis är det ett stort Internationellt brottsyndikat som kidnappat Ludmilla och stulit mina tabletter kom han på, ett syndikat som kommer att ställa Ystad o Sverige inför enorm fara om dom inte oskadliggörs snabbt. Självklart har dom sitt högkvarter här i idylliska Ystad vem skulle misstänka dom här. Här som är så lugnt. Vad har hänt med sverige funderade han o drack lite mer whisky. Efter en hastig middag på vita bönor o bacon somnade Wallinder med onda aningar.

Wallinder vaknar med ett ryck kl elva på morgonen, tar snabbt ett par Lergigan o en kaffegök.
Massa ryska kvinnor har försvunnit likt fåglar i vinden tänker Wallinder med sorg i hjärtat. Var. kan dom va
Ludmilla får jag nånsin se dig igen, vi hade ju börjat en framtid i vår samtid tänkte han när han körde runt o letade på de ställen där brottssyndikaten i Ystad oftast brukade göra sig av med kroppar på. Samtidigt gnagde oron i honom, ett svagt minne av en sen kväll då han efter lite för mkt opera berättat för Ludmilla om tippen. Tippen, platsen för så många brott. Kanske var Ludmilla, den slynan, i maskopi med det stora syndikatet som skulle skpa katastrof, kanske visste syndikatet i detta nu att Wallinder skulle bege sig till tippen. Helvete att man inte kan få kärringarna stumma tänkte han o körde iväg med en rivstart

Utan tvekan stod sverige inför en katastrof större än det senaste syndikatets försök att ställa till en katastrof i Ystad, men nu är jag personligt involverad tänkte Walinder o tog en kaka till . Wallinder spetsade kaffet med lite Atarax för han visste att det var en lång dags färd mot natt. Syndikatet kan slå till när som helst. Plötsligt ser han en lapp med text på, en ledtråd! .
Wallinder tänkte att han borde tala med en kollega om sitt fynd men tog istället en kaka till. Dom mongolida idioterna kan ju inte förstå varken opera eller brott tänkte han
Banken tänkte han. Så klart. Banken ger pengar, eller är det metaforiskt kanske, att kvinnorna med den som kunde bli min hustru i spetsen symboliserar pengar o att dom är gömda i huset där förre bankkamrer Johansson bodde på 70-talet.

Jag får testa, allt för Ludmilla Ystad o Sverige tänkte han o kastade sig in i bilen. Väl på väg mot bankirens hem mötte han en asiat på moped. En asiat i vårt Ystad det är ingen vanlig syn, han tillhör syndikatet o kan säkert alla kampsporter som finns o njuter av att döda. Såna är dom dom i syndikaten, egoister, det var bättre förr på folkhemmets tid
Bakom sig på vägen ser han den gula bilen han såg på torget i Vollsjö. Ludmilla det är för dig tänker han o tar ett par atarax till Med sorg mindes han det förra syndikatet som skulle ta över Ystad Sverige och världen, det var en lång resa funderade han.

Plötsligt dyker en rysk kvinna med en häst upp . Hon måste tillhöra syndikatet tänker Wallinder o kör på henne. Dom är omänskliga men jag spelar ert spel flinar han

Nu är det nära, bankirens hus syns , jag ringer Wallunder tänker Wallinder, men kommer plötsligt på att han glömt telefonen o att han kör i sin privata bil utan radio . Här åker man för att stoppa ett världsomspännande syndikat o man har ingen telefon och i tredje världen suger dom ut människor så att dom mår dåligt, fy fan va hemskt. Inte för att de gör så mkt tänker han o gasar vilt. En instinkt säger honom att tiden e knapp.
I bankirens hus ligger inga lik, där verkar inte ha bott nån på länge, var är Ludmilla, Wallinder gråter fötvivlat, men kommer sen ihåg att man kan beställa sin tredje kvinna med 50% rabatt, en bra idé. Ludmilla var ändå en sopa o inte kan han se en framtid med henne. Tatiana från Misnk däremot. Hon är en kulturens olyckskvinna tänker han belåtet och vänder bilen. Så slutar denna dag tänker han när han sitter i bilen, jag har ånyo räddat Ystad Sverige och Världen från ett hemskt syndikat. O jag gjorde det själv, jag lilla jag i idylliska Ystad.