Japp
Trötter Krönikören säger härmed hej
o mkt nöje: Vill Du klaga och det vill
Du säkert kan du göra det i gästboken!
Nummer
Två: Melodifestivalen
Tuas första
skolavslutning ville man ju inte missa,
sagt o gjort, tåget från Söderköping
till Sthlm var ett faktum. Möte o fika
med vännen Esse o dessutom med
Banjo-Hugo, vad säger man, en trött ung
man äntrar t-centralen dan efter för
att bege sig till Lidingö. Sätter mig
med min Latte o min väska innehållande
ett fiskespö utanför o blir föga
förvånande inbjuden till droghantering
av en ung glad man. Denne glade gosse
berättar efter att jag vägrat dela
droger med honom att han tror att jag
gillar Melodifestivalen eftersom jag ser
ut som en bög, en bra bög men ändå
att han vart på behandlingshem i Skåne
o där efter en rymning träffat Paula
Åkersdotter Jarl som vart med i först
sikta mot o sen Schlagern.
Vi satt i en
timme o snackade schlager.
Loveley
Resten av
helgen var en smula plågsam men det
minnet lever vackert i mitt minne
Numera är
det cred o gilla schlager o jag tror inte
den unge mannen räknas in i cred. Jävla
skit att folk som tror dom vet saker ska
ta över allt bra.
Det var
bätter innan han Björkman, innan Fame
Factory. En tävling, tio låtar o minst
en ska va pingstpastor i silverjeans.
Det var det
vi gillade han o jag.
Nummer
ett: HUMOR
Att skriva
om humor är relativt svårt alla vet ju
vad humor är. Möjligen kan olika
personer anse att olika saker är
skojiga. Judar gillar sällan judeskämt
o Nazister blir ganska sura om man skojar
om deras uppenbara intelligensnivå.
Eftersom detta är MIN sida o MIN
krönika tänker jag skriva om en annan
syn på humor. Humorn som skydd mot att
gå under. Humorns enorma kraft. Humorn
som vapen. Allt det som jag under de
senaste åren stegvis har insett räddat
om inte mitt liv så åtminstone resterna
av det förstånd jag har kvar.
Scen . En vän har skurit sig smsar hon
från ambulansen, hon var inte redo för
att skrivas ut. Vad svarar man? Hemska
nyheter. Eftersom dom varje dag på den
avdelning vi låg hade som viktigaste
uppgift att berätta vem som hade
namnsdag, så jag skickar den nyvunna
informationen.
Idag har Arne namnsdag. Glöm inte och
skänka honom en tanke.
Det fungerade. Både för mig eftersom
jag tyckte det var riktigt skojigt o
särskilt för henne som, berättade hon
sen, började tokskratta i ambulansen.
Med betoning på tokskratta.
Jag skämtar
ofta om de år jag har bakom mig, det är
inte så konstigt, dels orkar jag inte
berätta utan att försöka, o det
desperat få in något roligt och dels
för att man inte kan fungera i ett
socialt sammanhang om man berättar om
hur den formen av liv är. Att vara sjuk,
att ses som en lägre varelse, att
utsättas för den sämsta vården. Det
är ingen hemlighet att kompetenta
läkare oftast väljer vägar inom yrket
där karriärmöjligheterna är lite
större än inom pykiatrin.
Att se något roande i misären och
smärtan blev inte bara en väg ut utan
även ett vapen mot de människor som
inte såg mig som en riktig människa.
Alla dom som behandlade mig som
ointelligent bara för att jag var
deprimerad.
Jag har tusen olika historier om hur
vårdpersonal behandlat mig.
Här kommer en topp tre.
1 En dag ville jag inte gå upp.
Verkligen inte, jag mådde inte bra och
möts då av svaret.
Men hur ska du då kunna njuta av dagen?
Ja jo, ja. Så dumt. Man njuter inte av
dagen om man ligger inlagd för en
depression, det är liksom själv
andemeningen. Ganska skoj
2 En morgonsamling ganska lik alla andra
förutom att där enbart är personal
där. Ingen inlagd ville gå dit
istället sitter vi alla i korridoren,
detta för att dagrummet är platsen för
samlingen
Man skulle kunna tro att dom ställer in
då kanske. Men regler är till för att
följas. Istället sitter
Överjuksköterskan eller va hon kallas o
berättar för sina åtta kollegor vem
som har namnsdag och läser lite ur
dagens DN. Sen låter hon ordet gå runt
om någon hade något att säga.
Så där smart, vi vägrade eftersom
samlingen till sin natur var dum, men dom
gör det i alla fall! Vilket innebär att
vi får sitta i en korridor o höra deras
dravel. Klarar man inte att le åt det
skulle man ju bli riktigt galen.
3 Detta har inte hänt mig, men är
något som är jävligt roligt. I
KBT-Terapin som en vän gick på fick de
en checklista på vad man kan göra om
man vill skada sig eller om ångesten
helt enkelt blivit för stark. I alla
fall då ska man:
”Ringa SJs automatiska telesvar för
att höra en mänsklig röst”.
”Gå ut i en park och krama ett
träd o känna trädets värme”
Ja o så massa annat skit: Vetenskap? GÅ
UT????????? Om man vill skada sig? Gå ut
om ångesten blir för stark. Att se sig
själv ringa ett telesvar????
Hallå. O jag menar folk som kramar träd
i offentliga parker skrämmer mig en hel
del. Om dom finns
Allt det jag
skrivit idag anser säkert inte
majoriteten är humor. Men vi skrattade,
vi skrattade åt dom och åt oss och hur
vi hade det. Väl medvetna om att Dom
inte skrattade, mest föraktade
Det kan också vara humor.
Man ska inte ta nån skit som
tokkristenGrynet säger o det har hon
jävligt rätt i.
Rock on!
O det är
knappast en slump att det enbart finns en
moderat komiker, o det är Olof Buckhard
och han är fan inte rolig. o inte dom
där Galenskaparna heller, för vad har
dom att kämpa emot?
|
