På samma sätt som HTML är ett språk för att presentera text på nätet är VRML (Virtual Reality Modeling Language) ett filformat för att beskriva 3D-objekt och världar via Internet. Med VRML kan man bygga sina egna virtuella världar fyllda med interaktivitet. Man kan animera objekt (få dem att röra sig), spela upp ljud i 3D och visa film. Dessutom kan man ytterligare utöka språkets möjligheter med hjälp av s k scripts (små program skrivna i exempelvis Java eller Javascript) som tillåter mer avancerade funktioner. Med ett fleranvändarsystem kan flera personer träffas i de virtuella världarna, se varandra (i form av s k avatarer) och kommunicera.
Första versionen av VRML (VRML 1.0) skapades av företaget Silicon Graphics och blev klar i november 1995. Genast började man arbeta på en mer avancerad funktion av språket och redan året därpå fanns VRML 2.0 - en version med avsevärt större möjligheter till interaktivitet m m. I december 1997 fastställde standardiseringsorganisationerna ISO (International Organization for Standardization) och IEC (International Electrotechnical Commission) den nya standarden för 3D-publicering på Internet. Denna standard har fått namnet VRML97 och är nästan identisk med VRML 2.0.
VRML-filer kan skapas antingen genom att skriva koden med en enkel texteditor eller genom att använda sig av en mer avancerad modellerare som genererar VRML-koden. Att producera sin egen VRML-värld genom att skriva koden själv går alldeles utmärkt. I de fall då programmeraren har stor kännedom om språket kan en sådan lösning t o m vara att föredra då modellerarna inte alltid genererar den mest optimala koden. För att kunna läsa en VRML-fil och uppleva den tredimensionella världen krävs en speciell bläddrare. Dessa VRML-bläddrare finns både fristående och som insticksmoduler (eng. plug-ins) till den vanliga HTML-bläddraren (t ex Netscape Navigator eller Internet Explorer).
VRML är ett direktinterpreterande språk vilket betyder att ingen förkompilering krävs. För att kunna köra en VRML-fil sparas denna exempelvis i PC-miljö med filtypsnamnet wrl (d v s filnamn.wrl) som kommer av engelskans "world" och bläddraren får genom detta information om vilken slags fil det handlar om. Bläddraren tillgodogör sig sedan innehållet i filen och svarar med felmeddelanden då den påträffar något i filen den inte förstår.
För att studera syntaxen mer ingående behöver vi använda begrepp som filhuvud, kommentar, noder, fält och värden. Dessa är nämligen beståndsdelarna i en VRML-fil.Vi ska förklara de olika begreppen lite efterhand, delvis med hjälp av exempel. Inledningsvis kan följande förklaringar ges:
Filhuvudet innehåller information till bläddraren om vilken slags fil det är. Kommentarer är egna anteckningar som i raden föregås av "#". Noder (eng. nodes) är knippen av sceninformation. Fält (eng. fields) är attribut hos noderna. Dessa attribut är olika för olika noder. Värden (eng. values) är helt enkelt värden hos attributen, även kallade fältvärden.