Ett dansande bord ska vara gjord av Al-träd och det får varken finnas spik eller skruv i det.
Det ska också vara trebent, alltså med ett ja-ben, ett nej-ben och ett räkneben som bokstaverar eller räknar.
Det finns också dom som lyckats få ett vanligt fyrkantigt köksbord att lyfta sig men det har inte jag fått äran
att uppleva, tror det kan behövas en hel del energi för att få ett sådant stort och tungt bord att lyfta på sina
ben.
År 1995 bestämde jag mig för att köpa ett trollbord, eller ett dansande bord som det också kallas, från en man i
Värmland. Det var så spännande och jag väntade otåligt på detta bord. Bordet kom till slut och jag hämtade det på
posten. Ett stort men mycket lätt paket var det. Jag älskade bordet från första stund.
Så kom då den dagen då vi skulle få igång det. Det räckte inte bara med mig själv för att få energin att räcka till
utan min dåvarande svägerska kom och gjorde mig sällskap. Vi gjorde allt som det stod i papperet att vi skulle göra.
Först hände ingenting, men så efter en stund så började det knäppa lite i bordet och vi började med att få det av
visa om ja-benet, nej-benet och räknebenet fungerade.
Bordet lyfte försiktigt och trevande på sina ben och efter en stund frågade vi om bordet var lite blygt och då lyfte
det stort på sitt ja-ben. Allt eftersom bordet också lärde känna oss så släppte blygheten och det svarade på våra
frågor, men inte alla, många frågor struntade det i eller så ville det inte svara men å andra sidan kanske ingen ska
veta allt heller.
Senare blev det som så att fler av mina vänner kom för att sitta med vid bordet och vi kunde få oss många goa skratt
med tanke på att det efter stund, när bordet kände sig trygg med oss, kunde börja lyfta på benen och börja gå ut i
hallen och för oss var det bara att följa med eftersom vi var tvugna att lätt ha våra händer på bordsytan. Jag lovar
att ingen av oss hjälpte till för att få bordet att gå.
År 2000 skaffade vi katt och eftesom han var överallt där han ej fick vara så var jag lite orolig över att han skulle
hoppa upp på trollbordet och vicka omkull det så det skulle gå sönder. Bordet hade jag i sovrummet.
En natt vaknade av ett ljud och sedan hörde jag bordet stampa ordentligt med ett av sina ben och vår katt stack som en
pil under sängen. Sedan dess har han vägrat att hoppa upp på detta bord, likaså vår andra katt som vi skaffade 2003,
så jag behövde inte oroa mig för bordet kunde försvara sig själv tydligen.
År 2001 - 2002 hände det mycket konstigt. Jag flyttade till Frösön till en mindre lägenhet eftesom ett av ungarna hade
flyttat ut för att plugga på annan ort. I den lägenheten hände mycket konstigt, gardinerna fladdarade, papper rycktes
ut under böckerna och for i golvet, dörrar öppnades, både min dotter och jag drömde konstiga drömmar också så allt
var verkligen märkligt och vi förstod ingenting heller eftersom vi inte kände närvaron av något eller att det kändes
skrämmande. Det var som bara fysiska fenomen som hände och jag kunde till och med känna hur någon petade mig i ryggen
när jag vattnade blommorna. Detta var dock inget vi blev rädda för eftersom ingen sådan känsla infann sig. Det var
bara något som hände.
Till slut berättade jag detta för Terry Evans eftersom han då bodde här i jämtland då. Eftersom jag kände honom
lite privat så ville han komma och hälsa på mig för att se vad det var för nåt jag hade hemma.
Först kände han ingenting, men efter en stund säger han: "men oj, här är det någon som gömmer sig"!
Terry såg mitt trollbord och bad om att få använda det vilket han också fick
Det visade sig sen att det var en alkolist som gick i området där jag bodde och eftersom vi kunde uppleva honom så
tänkte han som så att han kanske kunde få hjälp hos mig fast han samtidigt var skräckslagen. Han både ville och
inte ville ha hjälp. Orsaken var att han skämdes så väldigt för det liv han hade levt och trodde han skulle bli
dömd på den andra sidan och att det var därför han inte tordes gå mot ljuset.
Det hela slutade lyckligt, Terry fick över honom till ljuset och jag hoppas han nu har det bra där han är. Terry
betonade senare vad viktigt det var att alla som sitter vid bordet öppnade upp sig på rätt sätt (sina chakras) för
andekontakt, det kan annars vara lätt till att få in sånt som kanske inte är så lätt att bli av med sen. Jag själv
öppnar mig alltid men jag har inte kunnat garantera hur dom andra har gjort, så man ska ha respekt för detta, det
är ingen lek man håller på med. Nu vet jag inte om denna alkolist kom pga av att någon ej öppnat sig på rätt sätt,
dom jag bjudit in visste allt det här men kanske han kom igenom ändå för att fösöka få hjälp men de svaret lär jag
väl aldrig få svar på nu.
Jag har fått en otrolig respekt för bordet och har inte använt det mera sen Terry var till mig. Numera står det
som vilket annat pelarbord som helst i köket. Funderade ett tag på om jag skulle sälja det eller inte, men känslan
för det är alltför stark, jag älskar fortfarande mitt lilla trollbord och är rädd om det. Det finns något där, idag
plockade jag fram det för att ta kort på det och sätta in här på hemsidan, jag kände energin i det fortfarande och
det skulle inte förvåna mig om det väntar på att få förmedla någonting, men jag tror jag väntar med att höra efter.