PENGAR, PENGAR, PENGAR...

Denna replik infördes i Sydsvenskan 990509

Får man kritisera en institution som Rooseum? Tydligen inte. Bo Nilssons framställer vår debattartikel (27.4)) som en samling "insinuationer och lögner". Våra förslag på en nyorientering för institutionen misstolkar han avsiktligt som en del i en komplott, vars syfte är att undergräva Rooseums hela existens. En komplott han även försöker dra in Sydsvenskan i.

Bo Nilsson börjar med att ifrågasätta om det ens är en debatt vi för. Han tolkar hellre vårt inlägg som en del i ett utstuderat konstnärligt projekt. Att chefen för en internationellt känd konstinstitution inte kan avgöra skillnaden mellan en debattartikel och ett konstverk säger något om den förvirring som råder inom samtidskonsten idag. Framförallt säger det något om denne chefs attityd till konst. Om nu vår artikel, istället för att vara ett debattinlägg (i likhet med dem som författare, poeter, arkitekter och andra publicerar på Sydsvenskans kultursida) faktiskt är konst - är då argumenten mindre värda? Bo Nilsson gör tydligen den distinktionen. Konst är kanske inte så viktigt ändå.

Bo Nilsson anklagar oss därefter för att i tur och ordning ha utsatt Bildkonstnärsfonden, Konsthögskolan i Malmö och Rooseum för ett "bombardemang av åsikter, insinuationer och direkta lögner".

Det är inte sant.

För det första: Vi har enbart kritiserat Bildkonstnärsfondens projektbidrag. Vi har självfallet diskuterat detta med dem och tycker oss ha fått gehör för vår kritik.

För det andra: Mycket av den kritik vi och andra riktat mot Konsthögskolan i Malmö kommer nu även från Högskoleverkets utredare. Vår kritik mot Lars Nilssons "konst och forskningsprojekt" SvaraMig!, som efter två års heltidsarbete tilläts rinna ut i sanden, står fast. Speciellt som skolan nu ansöker om doktorandplatser. Denna diskussion är vi beredda att ta när som helst.

För det tredje: Det var i Nöjesguiden frågan om Rooseums framtid togs upp. Vi insinuerar alltså inte, utan refererar.

Svaret på vår retoriska fråga "Behövs Rooseum?" är förstås ja! Men då måste Rooseum också leva upp till det stiftelsens stadgar kräver. Detta har vi yttrat en åsikt om. Vi tycker att Rooseum förlorat mycket av den forna skärpan och samtidsnärvaron. Det tycker vi fortfarande, även efter att ha läst Bo Nilssons artikel om hur fantastiskt bra Rooseum anses vara, framförallt utomlands. (Man kan verkligen fråga sig varför han i detta gynnsamma läge väljer att ta anställning på Liljevalchs istället).

Bakgrunden till vår artikel är en kortare intervju (kultursidan 18.4), där Nilsson kräver att Malmö tar ansvar för sina kulturinstitutioner. Ansvar - det handlar i det här fallet förstås om pengar. De offentliga medlen.

Det är som om Bo Nilsson inte ser vad som händer i Malmö och omvärlden. Ser han inte den nedrustning som pågår i samhället just nu? Ser han inte vad som händer på Malmös skolor? Samma Malmö vars tre stora konstinstitutioner alla kräver mer och mer pengar för att kunna upprätthålla vad de kallar en "högkvalitativ nivå".

Förstår inte Bo Nilsson att detta är ett stort problem. Ett problem som måste diskuteras. Finns det kanske några alternativa lösningar eller andra sätt att tänka på?

Bo Nilsson efterlyser, i ovan nämnda intervju, öppna diskussioner. När diskussionen kommer går han till personangrepp.

Kamilla Rydahl och Gunnar Krantz är konstnärer, bosatta i Malmö.

Läs vår artikel "Behövs Rooseum?"