|
|
|
|
|
Jag drack mitt kaffe på en krog
En dam i vitt där satt och log
Åt stackaren som visst fått nog
Han rodnade och drog
Och hon i vitt drack fin likör
Förnämt och världsvant som man gör
I vetskap om att alla hör
Hånet som förgör
En till kom fram och tyckte att
Hon verkat ensam där hon satt
Blå ögon gjorde honom matt
Han flydde från ett skratt
Så reste hon sig för att gå
När leendet dog ut jag såg
Bittra ögon, sorgset blå
Vem kan dem förstå?
|
 1999-12-14 |
 |
|