|
Här finns lite kortfattad fakta om de olika instrument och ljud som Giddabush använder. Didgeridoo/Yidaki Didgeridoon är ett blåsinstrument som är minst 2000 år gammalt. Instrumentet kommer ursprungligen från Australien och dess ursprungsbefolkning, där det sägs ha använts sedan drömtiden. Drömtiden var enligt aboriginerna den tid som fanns innan allt skapades. Instrumentet består av en eucalyptusstam som har blivit utäten av termiter. I ena änden av detta trärör finns det ett munstycke (ofta i bivax). Instrumentet har inga klaffar eller dylikt. Instrumentet kan vara allt ifrån 60 cm till 5 m, men den vanligaste längden är ca 1,20 -1,70 m. Enkelt kan man säga att ju längre ett instrument är desto lägre ton har det. Man spelar grundtonen på instrumentet genom att vibrera med läpparna precis som på en tuba eller trombon. Man lägger sedan till olika skrik och ljud med rösten. Man lägger även rytmer och ljud med tungan, kinderna och med magen. Detta innebär att man kan lägga flera rytmer samtidigt i varandra. Förutom grundtonen så kan man samtidigt lägga på en överton och använda rösten för att skapa ännu ett ljud, det man får fram då är en slags trestämmighet. Man kan även spela så kallade trumpettoner vilka är ljusare än grundtonen. Sällan används fler än två trumpettoner vid digeridoospel. Visst går det att spela melodier på övertonerna i en didgeridoo men vi betraktar instrumentet mer som ett avancerat rytminstrument. Tilläggas bör att Giddabush inte spelar traditionella didgeridoorytmer utan endast inspireras av dessa. För att behålla en kontinuerlig ton är man tvungen att cirkulationsandas. Enkelt kan man säga att man trycker ut den luft man har i kinderna samtidigt som man andas in ny luft genom näsan.
Djembe Djemben kommer ifrån Västafrika och är en timglasformad trumma som har ett trumskinn av getskinn. Trumman spelas med händerna och har i huvudsak tre olika slag. Ett basslag i mitten och ett ljusare ljud i kanten som kallas för slapp och en dämpad slapp.
Mungiga Mungigan finns i de flesta kulturer och består av en båge och en slags fjäder i mitten av denna. Denna fjäder anslås med ett finger och bågen hålls med andra handen. Man håller mungigan mot munnen tryckt mot framsidan av framtänderna i under och nederkäken. Tänderna ska var öppna såpass mycket att fjädern får plats att passera. Sedan sluter läpparna tätt vid sidorna om bågen. När man anslår fjädern så kan man andas fort för att uppnå ett högre och rytmiskare ljud. Under tiden man slår på fjädern så ändrar man munhålans storlek så att olika övertoner uppkommer. På dessa övertoner spelar man sedan melodier även om Giddabush använder gigan mer som ett rytminstrument. Den gigan som vi använder är stämd i tonarten fiss för att överensstämma med våra didgeridoos. Instrumentet användes flitigt tills slutet av 1800-talet då det av väckelserörelsen blev stämplat som "syndigt". En annan trolig anledning till varför mungigan försvann var för att munspelen och dragspelen blev billigare. Instrumentet har gjorts i flertal olika material i världen men i Europa gjordes den av metall, mest järn. Storleken har varierar från ca 3- 30 cm. Man vet att mungigan fanns i Europa under medeltiden, men troligen kom den tidigare. Förmodligen härrör instrumentet från Asien.
Sälgflöjt En sälgflöjt är en flöjt som ursprungligen var gjord av barken från en sälgkvist och togs när det savade. Numera görs de av plaströr. Inblåset fungerar som på en vanlig blockflöjt men flöjten har inga fingerhål förutom utblåshålet. Sälgflöjten har använts inom folkmusiken i Norge och i Västsverige, men liknande flöjter förekommer i fler delar av världen. Man ändrar ton i instrumentet genom att man blåser olika hårt i det och ju starkare man blåser, desto högre ton uppstår det. Samtidigt täcker man och öppnar utblåshålet och uppnår vid täckt läge en halvton högre ton. Flöjten är en naturtonsflöjt vilket innebär att den följer övertonsskalan. Flöjten har ett omfång på ca 10 toner.
Sångskål Sångskålen kommer från Tibet och är en skål som består av nio olika metaller. Enlig muntlig tradition så har skålarna funnits sedan 560 f.kr. Det speciella ljudet från sångskålarna sägs ha en helande effekt och de har använts i ceremonier av shamaner och tibetanska munkar. Skålarna finns i olika storlekar. Man spelar sångskålen med en pinne som förs över kanten på skålen precis som när man drar ett finger längs ett kristallglas kant. Ljudet som uppkommer från sångskålen påminner om kristallglasets fast har en lägre ton.
Jojk Jojken kommer från Sápmi och består av upprepningar av en sångslinga, jojken kallas även för voulle eller luohti. Jojkslingan har ingen bestämd början eller slut utan är en melodi som går runt och ses som en slags helhet. Denna sångslinga kan innehålla ord men behöver inte göra det. I samernas traditionella religion så hade jojkandet en viktig betydelse och ingick ibland i nåjdens trummande. Jojken kan vara ett sätt att minnas och är en improviserad känslomässig sång. När man jojkar, jojkar man inte om någon eller något, utan jojken är det som man jojkar. Många samer har en personlig jojk och kan användas för att uppmuntra och visa att man tycker om varandra. Jojken är den äldsta bevarade musikkulturen i Europa. När de kristna nådde samerna blev jojken bannlyst eftersom det var djävulens musik. Jojken som Giddabush använder är endast inspirerade av jojkar och är inte på traditionellt vis.
Strupjojk Vid stupjojken så jojkar man som vanligt fast man lägger på ett strupljud. Som namnet antyder så används strupen, detta för att frambringa ett mörkt skorrande ljud. Detta ljud bildas med de falska stämbanden som finns under de riktiga. På detta sätt sjunger man två toner samtidigt. Strupsången som Giddabush använder är endast inspirerade av strupjojk. Varianter av strupjojk används även i andra kulturer och benämns vanligen för strupsång. Strupsången är mest känd från Tuva som ligger i en liten provins i Ryssland nära Mongoliet.. Traditionellt så sjunger man där förutom strupljudet samtidigt en mörk vanlig röst och en ljust visslande överton. Ramtrumma Ramtrumman finns i många kulturer och har använts till vanlig musik eller shamanism. Trumman består av ett tjockt träspån som är ihopsvept till en cirkel. Över detta spänns ett tunt men starkt skinn. Trumman kan spelas med händerna men vanligare är att någon trumpinne av något slag används. Just denna modell har en sibirisk förlaga
Qarkabou ( metallklappror ) Detta rytminstrument består av två par järndelar. Varje par är hopsatt av en liten järnring. Man håller ett par i varje hand och klapprar fram rytmen. Instrumentet används traditionellt i marockansk gnawamusik .
Gimbri ( Basluta ) Detta är ett instrument med tre strängar. Över klanglådan sitter ett skinn spänt så att vid nedslag av strängen kan även ett trumliknade ljud uppnås. Instrumentet används i marockansk gnawamusik. Längs upp på halsen så sitter det ett metallrassel.
Dosso n'goni (Jägarharpa) spelas traditionellt av (Bambara) jägare i västafrika.
Gangga Gangga är en stor trumma som
spelas med en böjd trumpinne och en rak. Trumman hänger vanligast på kroppen
i ett band. Instrumentet används i marockansk gnawamusik
Clapsticks Clapsticks används hos aboriginerna som rytmpinnar. Dessa används ofta av sångmannen som leder dansarna och didgeridoospelaren.
Fröskida Detta rassel slår Giddabush på didgeridoon med för att skapa en grundrytm. Läderbiten finns där för att skydda didgeridoon från hack.
Tamburin Tamburinen är en liten handtrumma som trummas med ena
handen. Den andra handen kan samtidigt spänna skinnet olika hårt för att på
så sätt uppnå olika toner. De som tillfullo behärskar tekniken kan få fram
melodier på tamburinen.
Trumset Ja ni har nog sett och hört det själva så vi skriver inte så mycket om det här J Andra Percussions
|
