Välkommen till Gunilla Johanssons hemsida

Den här hemsidan är till minne av min son Magnus, 15år, som avled påsken 1997 av sin hjärntumör

Magnus var en en levnadsglad pojke, och hans stora intresse här i livet var trolleri. Jag är säker på att om han hade fått leva så hade han blivit en framstående magiker. När han uppträdde var hans artistnamn "MR JoJo"

"MR JoJo"

Om Du klickar här nedanför kommer Du till Örebro Magiska Cirkels hemsida.

Örebro Magiska Cirkel


Den 3 oktober-95 förändrades mitt och min familjs liv på några få sekunder. Magnus, vår son snart 14 år, fick diagnosen hjärntumör. Detta kan inte vara sant, var den enda tanken som for igenom mitt huvud. Magnus som var en stark kille hade ett enda mål, att besegra sjukdomen. Det här ska vi klara, sa han. Den 9 oktober opererades han på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Tumören var stor som en tennisboll. 2 veckor senare var han i gång i skolan igen. Då kan man tala om styrka och envishet. Den 25 mars-96 var man tvungen att på nytt operera honom, då hade tumören växt till sig igen, inte lika stor men inte långt därifrån. Några veckor efter operationen satte man in cytostatikabehandling 24 timmar om dygnet i 7 dygn. Han fick ytterligare en sådan dos med cytostatika efter 4 veckor. Sedan var det dags för strålbehandling. 32 gånger strålades han. Vi bodde i princip hela sommaren –96 i Uppsala. Magnus började sen skolan och mådde riktigt bra. Någon gång på hösten-96 började han att klaga över smärtor i ryggen som gick vidare ner i benen. Det var en konstig, obeskrivlig smärta, sa han. Senare började även magen att krångla. Den 23 december-96 kl. 16,30 fick vi det tunga beskedet, tumören hade spridit sig i hela ryggmärgskanalen. Vad vi inte förstod då, som vi har förstått nu efteråt, var att nu kunde man inte göra något för att bota honom. Nu gällde det bara att försöka ge honom så mycket smärtlindring som möjligt. Det blev ytterligare 21 strålbehandlingar och mediciner i massor. Som mest var han uppe i 42 tabletter per dygn. Smärtorna kunde man aldrig hjälpa honom med, han hade så hemskt ont. Dessutom blev han strålskadad i hela matstrupen, vilket resulterade i att han inte kunde äta. När han skrevs in på sjukhuset den 10 mars-97 var han bara skinn och ben. Han kämpade så tappert men kl. 04,42, annandag påsk, den 31 mars-97 klarade inte hans kropp mer. Han blev 15 år, 4 månader och 24 dagar.

Förr trodde jag, det händer inte mig bara andra. Nu är jag andra.

Minnesstund

Lördagen den 31 mars 2007 var det 10 år sedan Magnus lämnade oss. Vi hedrade honom med en minnesstund i Norrbyås kyrka. Det var prästen Birgitte Thaning, som även jordfäste Magnus, som höll i ceremonin. Min kusins dotter, Ingrid Misgeld spelade orgel och piano och Magnus barndomskamrat och nära tjejkompis, Moa Rönnåsen spelade gitarr och sjöng två stycken egna låtar. Det var otroligt vackert. Vi tände ljus för Magnus som fick brinna under hela minnesstunden. Själv höll jag på skakiga ben ett eget minnsestal.

Citat ur mitt minnestal:

”10 år .. så mycket rikare på erfarenhet, det är jag, erfarenhet som jag inte vill vara utan, men det var ett högt pris, på bekostnad av vår son och Fredriks bror, det var det inte värt. Jag skulle ha vilja ha den erfarenheten ändå. Jag ska dela med mig lite av den erfarenheten… jag har lärt mig att förstå, att ingen annan som inte gått igenom samma sak, någonsin kan förstå, hur det känns att mista ett barn. Och vet ni… jag vill inte att ni ska förstå, hur ont det gör i hjärtat, jag vill att ni ska slippa den hemska upplevelsen.”

”Tack alla fina vänner som funnits där ute och som varit vår livlina, ingen nämnd och ingen glömd, utan Er hade vi inte orkat leva vidare och framför allt inte orkat genomföra denna minnestund. Tack alla ni för att ni finns.”

Om Du har några synpunkter angående barn och cancer eller trolleri är Du välkommen att höra av Dig till mig.

Skicka E-mail
Sidan senast uppdaterad 100122.