En vanlig fördom är att homosexualitet inte kan förknippas med familj och barn. Men att vara och leva som homosexuell innebär inte att man måste avstå från ett familjeliv. Det har i stället visat sig att homosexuella har en förmåga att bilda familjekonstellationer som knappast går att återse bland heterosexuella familjer. I dagens Sverige har dessutom många homosexuella skaffat barn. Lågt räknat finns det idag 40 000 personer i Sverige som har vuxit upp med åtminstone en homosexuell förälder.

Många som annars stöder arbetet att undanröja kvarvarande diskriminering mot homosexuella upplever ett känslomässigt motstånd till att samhället skulle sanktionera det homosexuella föräldraskapet. Diskussionerna om homosexuella som föräldrar har haft en tendens att utgå ifrån att frågan bara är hypotetisk. Det är då viktigt att poängtera hur många homosexuella som redan har barn och hur många som hela tiden skaffar barn.

Det finns även en rad undersökningar om barn i homosexuella familjer. Inga undersökningar tyder på att barn till homosexuella mår sämre än barn till heterosexuella. Det är inte föräldrarnas sexuella identitet eller familjens sammansättning, som har störst betydelse för barnets utveckling. Det viktigaste är att barnet känner sig älskat och får det stöd det behöver.


Adoption

Nedan följer en fråga ställd till en pastor om vad han ansåg om homo adoption. Läs och förundra över människors trångsynthet!

Hej Pastorn!

Jag har en väldigt stark fråga till dig! Jag undrar om det är rätt att homosexuella ska få adoptera barn?
Såhär svarade han:
"Man måste i första hand se till barnens bästa. Barn skall inte utsättas för samhällsexperiment. I debatten som pågår talar man i första hand om de vuxna homosexuellas rättigheter! Inget barn eller ungdom kräver att få bli homoadopterad. Det råder ingen brist på adoptivföräldrar i världen, men däremot råder det enligt Adoptionscentrum brist på barn som kan adopteras. Eftersom heterosexuella står på kö för att få adoptera finns det ingen anledning att låta homosexuella adoptera. Adopterade har redan ofta flera slags annorlundaskap att brottas med:
  1. De är adopterade
  2. En del kommer från ett annat land och har ofta ett annorlunda utseende.
Att låta dessa barn växa upp hos homosexuella föräldrar blir för dem ytterligare ett annorlundaskap. Det finns adoptivbarn i homosexuella familjer i Sverige. Vad de har uttryckt är i första hand en besvikelse över att deras behov inte har fått komma före. Att man inte mer lyssnar till deras åsikter i debatten är tragiskt. Är barnen bara till för att tillgodose de homosexuellas önskningar? Många politiker handlar emot vad de adopterade uttryckt och mot barnexperternas rekommendationer. De är måna av att vinna de homosexuellas röster men synes inte bry sig om barnens bästa. Föräldrarna skall vara barnets förebilder. Ett onaturligt sexualliv är en dålig förebild. Det finns stor risk att barnet tar efter. Vidare är det inte ovanligt med homosexuella pedofiler.

Förslaget om att låta homosexuella adoptera barn är dåligt genomtänkt. Man får olustkänslor bara av att tänka på det. Det är osunt och i högsta grad orättfärdigt. Jag ser det som en katastrof. Denna olustkänsla är inte homofobi utan en sund reaktion och det är massor av människor som känner det likadant men många vågar inte tala om det på grund av homomaffians framgångar i vårt land. Homosexuella har tilldelats många maktpositioner inom massmedia, m.m. Många kristna vågar inte försvara Guds ord. De är skrämda till tystnad. De vill inte bli omtalade som kärlekslösa. Att bejaka ett orent sexliv och undertrycka sanningen i Guds ord anser jag inte vara kärlek. Man måste skilja på kärlek till människor och kärlek till orenhet. Gud älskar människan men inte synden.
Till exempel så var Ecce Homo-utställningen ett hån både mot Gud och mot kristna. Ytterligare en anledning till många kristna ledares tystnad kan vara rädslan att förlora det statliga bidrag som många församlingar får per medlem. Vi får för övrigt inte vara mer måna om vårt anseende i världen än vårt anseende inför Gud".
Han avslutar sin "predikan" med orden:

Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. Jakobsbrevet 4:4


Men nu ska vi glömma pastorns 1200-tals tankar och nämna ett glädjande besked istället!

Socialdemokraternas partistyrelse säger ja till homoadoption! (bättre sent än aldrig)
Enligt RFSL säger socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist, att styrelsen ställer sig bakom samtliga förslag till förändringar från Kommittén om barn i homosexuella familjer, alltså även förslaget om möjlighet till adoptionsprövning för registrerade partner. Bl.a. säger de att det finns ingen anledning att kategoriskt utesluta alla registrerade partner från möjligheten att prövas som adoptivföräldrar: om ett homosexuellt par är de uppenbart bästa föräldrarna för ett speciellt barn, ska naturligtvis inte vår lagstiftning hindra en sådan adoption. Socialdemokraternas partistyrelse har därför fattat ett beslut helt i linje med barnets bästa.

Dock nämner partistyrelsen att man skall ta hänsyn till vissa ursprungsländers och vissa barnexperters syn.

- Man frågar sig hur denna hänsyn skall formuleras i praktiken, frågar Sören Andersson. Kommer detta leda till att samkönade par i praktiken inte har möjlighet att adoptera internationellt, eller menar man att det fortfarande skall var speciella regler för samkönade par ? Det är av yttersta vikt att Sveriges största parti är tydligt med vad det menar i denna fråga.

De partier som nu bifaller kommitténs förslag i denna fråga är Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet samt Folkpartiets partistyrelse. Nu ansluter sig alltså Sveriges största parti - Socialdemokraterna via partistyrelsen - till majoriteten. Socialdemokraternas slutgiltiga beslut i frågan kommer fattas vid partikongressen i november.


Barn genom insemination
Det blir allt vanligare att homosexuella skaffar barn inom den homosexuella relationen. I de flesta fall görs inseminationen i samarbete mellan spermadonatorn och kvinnan. Inseminationen utförs dessutom helt privat, i bostaden. På så vis strider inte deras handlande direkt mot lagen, som säger att insemination inte får ske vanemässigt eller för vinning skull. Ur samhällets sätt att se är detta egentligen inte fråga om insemination. Men rent tekniskt är det den valda befruktningsmetoden. Som homosexuell är det än så länge inte tillåtet att inseminera på en klinik eller institution. Den möjligheten har bara heterosexuella par, som inte kan få barn på traditionellt sätt.

Ofta när homosexuella idag skall skaffa barn träffas ett lesbiskt par och ett bögpar, som biologiska föräldrar finns förstås alltid bara en man och en kvinna, men som sociala föräldrar/medföräldrar finns ofta fler. Många gånger har fyra homosexuella en aktiv föräldraroll, varav två är lesbiska och två är bögar, men där de lesbiska har sitt egna förhållande och bögarna har sin egna relation. Inte sällan har ett lesbiskt par skaffat barn med hjälp av en homosexuell spermadonator, men där mannen har en begränsad aktiv roll som förälder, även om fadern är känd för barnet.


Närstående adoption
Det innebär i praktiken att barn med endast en förälder kan bli adopterad av förälderns partner. Detta är den del i processen om homosexuellas rättigheter som mest aktuell idag. Att neka barn som redan lever i ett homosexuellt föräldraskap rätten till två föräldrar har blivit en absurditet som är svårare och svårare att upprätthålla via lagstiftning. Fakta talar för att barn mår bäst i tryggade hemförhållanden och att samhället bör göra sitt yttersta för att ge alla barn samma rättigheter, inte längre endast barn till heterosexuella.