Lillan har under årens lopp varit en hund för mig att prova mig fram på. Trots det tycker jag att hon har utvecklat sig till en trevlig, glad och lydig hund.Hon har lärt mig väldigt mycket samt roat mig många gånger.
Hon och jag har gått många kurser på brukshundklubben: Vi har provat lydnad, rapport och agility och allt tycker hon är kul att träna, men när det kommer till tävling vill hon inte vara med och nu har hon blivit så pass gammal att hon slipper.
Lillan är mycket hemkär och mattebunden. Därför kan hon gå lös på min tomt utan att försvinna.
Hon tycker mycket om att sola och bada och ingen temperatur i vattnet är för lite för henne. Badsäsongen börjar när isen går upp och slutar när isen lägger sig.
Dessutom vill hon att även jag skall bada och det kan vara lite kallt ibland. Nätterna tillbringar hon under mitt täcke.
Tyvärr så lämnade Lillan mig i juli 2003, hon var då 8 1/2 år gammal.
Hon fick vara pigg och kry in i det sista.
Hon är saknad både av mig och de andra vovvarna.
Hennes sista utställning var Stora Specialen i Tånga Hed där hon vann priset som utställningens äldsta hund.
Smulan flyttade hem till oss som foderhund. Hon har alltid haft ett helt annorlunda sätt att vara än Lillan.Hon är mycket mer varghundslik och om hon får bannor blinkar hon bara och funderar på om jag är färdig snart.
1999 fick hon sin första kull och efter den blev hon min.
I december -99 tog hon sitt första cert på Stora Stockholm och i början av 2000 sina två andra och blev därmed champion på tre försök.
Sin andra kull fick hon 2 februari 2001 hemma hos mig och den bestod av enbart hanar. En av dessa små pojkar bor kvar hos oss idag.
Smulans dagar slutade i maj 2004. Hon hade då hunnit
bli 8 år.
Dåk'ka är en Finsk Lapphund som kom till oss på grund av att jag ville ha en hund att jobba lydnad och agility med. Tyvärr har vi inte haft den tid som skulle behövts för att lyckas fullt ut, men hon är väldigt lydig och kan ganska så mycket.
Hon är en dam med bestämda åsikter och mycket humör.
Ett litet hår av hin, men väldigt charmig och hon har satt sin prägel på vår familj.
Hon bestämmer det mesta. Fungerar inte ett hot, så nyper hon vargarna i hakan.
Dåk'ka har även tillägnat sig en del bra egenskaper av de andra tikarna, t ex skäller hon väldigt lite för att vara spets och på utställning skäller hon inte alls.
Dessutom vill hon gärna ta det lugn inomhus och att ligga under sängen och sova är det bästa hon vet.
Amadeus fick lov att stanna kvar här hos oss när hans bröder flyttade. Jag var bara tvungen att spara något efter Smulan.Han är väldigt bortskämd av sina 3 mammor, (även av mig) men väldigt snäll och kan faktiskt uppföra sig om det behövs. Han har inte hunnit med så mycket än i sitt liv, men vi får väl komma med mer allt eftersom det händer.
Några utställningar har han redan hunnit med:
vi var till Tammsvik på SvIVK:s utställning sista helgen i juli 2001 och där blev han BIS-valp.
Den 3 september var vi till Sandviken och SvVK:s utställning i Högbo Bruk och där blev han BIR och BIS-5 valp.
Furlongs Zoethrop
Zoe
är den senaste förmågan här på Vimyren, det honinte kan eller törs göra är inte värt besväret att nämnas.
Hon har en övertro på sig själv och en förmåga att kunna utföra de allra flesta "stunts" själv, hon busar ofta och gärna med Amadeus som för det mesta inte hinner med. Däremot så har hon en hälsosam respekt för de äldre tikarna, där kan hon inte göra som hon vill utan får underordna sig deras vilja.
Hennes första år i utställningsringen var väldigt lyckat, hon tog sitt
första cert 10 månader dagar gammal och blev BIS-junior på några
av varghundklubbens specialer.