Görs ofta:
Fikar, lyssnar på musik, spelar gitarr, tittar på tv, går på bio, träffar kompisar (nu blir de visserligen inte lika ofta eftersom mina älsklingar är spridda över hela landet/världen…) längtar efter: London, festivaler och sommaren, festar, sitter uppkopplad, slappar, tittar på video, har ångest för att jag inte pluggar så mycket som jag borde, kollar om myrorna fått in några nya fascinerande kreationer, äter veganmat, skriver fult, pratar i telefon, dricker öl, läser serietidningar (Fantomen å Kalle Anka håller fortet.), tänder ljus och rökelser (hippiebashing!), tittar på kort och blir nostalgisk, åker snowboard, tittar på skräckfilm, spanar, färgar håret, går på konserter, vrider på piercingen, saknar Rocky, borstar tänderna, gör av med pengar, kör "pointing at the band-style", lyssnar på diverse toner i MD’n med glapp, dansar disco (?), tar på mej svarta kläder och luvtröjor, hånglar, sjunger i duschen (å då gärna Internationalen), sätter in å plockar ut mina linser, laddar hem Mp3:or, myser, fular mej, skrattar, rimmar, funderar över var jag ska tatuera mej, reser, blir arg uta ba hell på nassar, sexister, kapitalister, omiljövänliga idioter, djurplågare och annat pack, genomgår en smärre ålderskris, får höstdepressioner, längtar iväg, är otrevlig (när situationen kräver det), funderar över texter på punkares nitjackor ("legelize mäsk" eller "jag köade 11 timmar för en Star Wars biljett"), lär mej onyttig fakta, önskar att jag va prinsessan Leia, tycker om min familj, håller låda, korridårar, spelar gitarr och skriker “oi“ i världens mest underskattade band, posar, lär mej nyttiga fraser från Ricki Lake å Jerry Springer show (a lá "talk to the hand couse my ear ain't listni'n"), blir mörkrädd , tycker att Ewan McGregor, Heath Ledger och Angelina Jolie ser rätt ok ut, fryser om fötterna, suktar efter allt som e leopardmönstrat, undrar vad min förra svenskalärare skulle tycka om detta stycke jag just skrivit och om någon överhuvudtaget orkat läsa igenom det.

Görs inte lika ofta:
Solar, motionerar, skriver brev, pluggar, går upp tidigt på morgonen, manglar och stryker skjortor (hur f-n gör man??!), skriker "bajern, bärs å rakade brudar" el. sjunger nationalsången på en buss till Tylösand på midsommar/skolavslutningen, lyckas lura omgivningen att jag är vuxen och mogen (våga vägra), spelar bingolotto eller tittar på sporten.

Byter av varann i stereon:
Propagandhi, Shelter, Rancid, The Weakerthans, Dropkick Murphys, Randy, Misfits, Ramones, Letters to Cleo, Dr Kosmos, The Clash, Strebers, Distillers, Manowar (har ju en del göttiga låtar men i övrigt är de sexistiska idioter), Operation, Candysuck, Operation Ivy, Janis Joplin, Bombshell Rocks, Lars Winnerbäck, Lars Frederiksen and the bastards, Doughnuts, Thomas Di leva, Iron Maiden, Peaches (“who the fuck needs a guitar?“), Generation V (Sveriges hemligaste band med låtar som "Rather be sjuk" och "öl i baksätet") The Muffs, Stefan Sundström, Paragraf 119, The Lost Patrol, Elvis (mannen med de ofantliga höft-ryckningarna), Face to Face, Rage against the machine, Hole, med massor mera och sist men inte mist Termovante blå (alla som hört "varje dag i Oskarström" förstår nog varför detta band ständigt hemsöker min bandspelare!) Även annan gammal svensk punk sätts på när jag är på det humöret eller så rotas de friskt bland mamma å pappas gamla vinylskivor från 60-och 70-talet. Lite Loop Troop, the Cure, Smashing Pumpkins, Alanis Morisette och Bob Marley kan också ibland ljuda från mitt rum. Men allra vackrast i mina öron klingar 80-talets genomtänkta dansa-dej-snygg-hits. Ger mej bra vibrationer…