Kommentera

Säkerhetsbeteenden

(9/8)
Säkerhetsbeteenden är beteenden vi använder oss av i situationer som vi inte kan fly eller undvika. Det är små "knep" eller mer subtila undvikanden, för att bli av med rädslan eller skammen. Personer med social fobi blir ofta experter på säkerhetsbeteenden, och handlingarna, som döljer rädslan för stunden ger ofta en känsla av tillfällig trygghet.
    Exempel på säkerhetsbeteenden som en social fobiker kan ha är att hålla glas med båda händerna, titta ner för att undvika ögonkontakt, sminka sig för att inte rodnad ska synas, ha ett öppet fönster för att inte svettas, repetera repliker om och om igen innan man säger dem, att alltid ha en lugnande tablett till hands, att prata snabbt utan att ta pauser, att få igång andra att prata med varandra för att dra bort uppmärksamheten från en själv eller se till att träffas utomhus för att undvika svettningar. Det finns ofta en stor uppfinningsrikedom hos sociala fobiker. Säkerhetsbeteenden ses ofta som en nödvändighet för sociala fobikern, och man förstår inte hur man skulle klara sig utan dem. Ofta kan det kännas som om man klarade av en situation, tack vare sina säkerhetsbeteenden.
    Dock inger säkerhetsbeteenden en falsk säkerhet, och de bidrar till att problemet bibehålls, eller kanske till och med förvärras. Personer som använder sig av säkerhetsbeteenden får aldrig upptäcka att det man fruktar för aldrig kanske kommer inträffa. De får inte en korrekt bild av hur han/hon hanterar situationen. Ett exempel på hur säkerhetsbeteenden snarare har motsatt effekt, är en person som är rädd för att låta dum, och repeterar allt han skulle kunna säga, och analyserar hur det skulle låta. I själva verket kanske han därmed ger ett intryck av att vara ointresserad och uttråkad. Min egen personliga åsikt är även att säkerhetsbeteenden rimligtvis bör öka ens självfokuserad, exempelvis om man hela tiden försöker känna av om man svettas.
    I kognitiv beteendeterapi identifieras säkerhetsbeteenden, och patienten får hjälp att träna på att bryta dessa.
   
Har Du några säkerhetsbeteenden?

Frågor man kan ställa sig för att detektera säkerhetsbeteenden (hämtade ur Anna Kåvers bok "Social fobi - Att känna sig granskad och bortgjord")
    - Gjorde du någonting för att förhindra att "det värsta" skulle kunna hända?
    - Gjorde du någonting för att förhindra att andra människor såg det?
    - Gjorde du något för att i förväg försäkra dig om att det skulle gå bra?
    - Gjorde du något för att förhindra uppmärksamhet på dig själv?
    - Vad hände med din uppmärksamhet när du gjorde dina säkerhetsbeteenden? Blev du mer eller mindre självfokuserad?
   

Mina säkerhetsbeteenden

Min första tanke när jag läste om säkerhetsbeteenden var att "nej några sådana har nog inte jag". Men efterhand har jag upptäckt flera stycket. Jag tänker ta upp ett av dem här, nämligen ett som kretsar kring svettning. Kanske fyller jag på med fler senare.
    Jag har sedan jag var tonåring haft ett kanske överdrivet förhållande till svettningar. Att ha svettfläckar är för mig nära på en dödssynd (om de är på mig, inte på andra förstås). Jag svettas speciellt när jag är nervös, eller känner mig obekväm till mods på olika sätt. När jag var tonåring var det värre. Ingen får någonsin se att jag svettas, för då skulle de tycka att jag var äcklig, så har mitt resonemang länge varit. Och under många år har jag därmed utvecklat ett slags "svett-sinne". Jag har en uppfattning om vilka kläder jag kan använda och inte; jag använder bara svarta och vita T-shirtar, eller mörka, eller brokiga i vissa färger. Färgade gå bra, så länge de inte är färgade under armhålorna. En del melerade t-shirtar går också bra. Jag skulle däremot aldrig köpa en t-shirt i vissa pastellfärger, eller i gröna eller blå färger, eftersom svettfläckar syns bättre på de färgerna. Linnen går bättre, även om jag aldrig använder linnen i vissa färger, åtminstone inte om de är tighta. (där svettränder kan synas på magen). Linnen är att föredra på sommaren, och då ska det helst vara sådana som är djupt urringade i armhålorna.
    Det varierar även från situation till situation. Är jag bara hemma, eller gör någonting med bara flickvännen kan jag ha på mig i princip vad som helst. Och sedan klassificeras situationerna i stigande skala upp till situationen "muntlig redovisning", där jag aldrig skulle ha på mig någonting annat än en tjock stickad kofta, eller eventuellt en stickad tröja, där risken att svettfläckar skulle synas är i princip obefintlig. Detta gäller även byxor, det finns ju alltid en risk att jag ska svettas i grenen så att det blir svettränder på byxorna, och det vore mycket pinsamt. Senare under dagen har jag även en "svettmonitor". Om det känns som om jag har en svettfläck under armen tar jag på mig en tröja, alternativt låter bli att ta av mig en tröja fastän jag är varm. Om jag inte har någon tröja i närheten är det bara att se till att jag håller armarna nära kroppen. Många besök har gjorts på toaletter bara för att se i spegeln om jag har svettfläckar.
    Varje dag när jag väljer kläder bedömer jag på allvar dagens svettrisk innan jag bestämmer mig. Nu när jag skriver ner det låter det faktiskt rätt löjligt. Jag har alltid sett det som någonting självklart, och någonting positivt ("klart jag ska underlätta för mig själv om jag kan") men när jag sedan läser om säkerhetsbeteenden inser jag bara vaggar in mig i en falsk trygghet, och så länge jag fortsätter så här kommer svettningar vara ett problem. Eller? Jag antar att en en hel del energi går åt till att upprätthålla säkerhetsbeteenden.
    Kanske jag när jag slutar vara så självfokuserad gällande detta upptäcker att jag inte svettas mer än andra, och att ingen tycker sämre om mig bara för att jag har en svettfläck under armen?