Kommentera

Den sociala fobins överlevnad

Källa: till stor del Anna Kåver, Social fobi - att känna sig granskad och bortgjord.

Nedan visas en modell som de engelska forskarna David Clark och Adrian Wells har skapat. Det är en modell över uppkomsten och vidmakthållandet av social fobi. Modellen visar hur tankar, självfokusering, känslor och beteenden i sociala situationer hänger samman, och bildar en slags ond cirkel.


   
Enligt Clark och Wells är det huvudsakligen dessa processer som vidmakthåller problemen:

*Ändrat uppmärksamhetsfokus. Detta är nog mycket vanligt, att man blir alldeles för självfokuserad. Man blir uppmärksam på minsta lilla tecken på ångest eller nervositet. Man är extra medveten exempelvis om hur man låter. Dessa inre upplevelser använder man sedan som en mycket subjektiv informationskälla, och drar efter denna slutsatser om vad andra människor kan tänkas tycka om en. Om det kändes som en muntlig redovisning gick dåligt, så tar jag denna känsla som ett bevis på att så är fallet. Man är övertygad om att även andra lägger märke till symptomen, och gör en negativ bedömning. Dock känns symptomen mycket mer än vad de syns, och man kan fråga sig om man verkligen har gjort en riktig bedömning.

*Säkerhetsbeteenden. Dessa gör det omöjligt för personen att veta hur den hade hanterat situationen utan dem. Det hade kanske gått lika bra utan dem. Dessutom ökar de självfokuseringen. Dessutom kan säkerhetsbeteenden i vissa fall till och med förvärra ångestsymptomen, exempelvis om man har på sig dubbla tröjor för att dölja svettfläckar.

*Undvikande. Den s.k fobifällan. Så länge man undviker en ångestfylld situation kommer den förbli ångestfylld.

*Negativa tankar - både inför (förväntasoro) och efter (s.k.post mortem) situationen. Den sociala fobikern går ofta igenom en situation i detalj redan innan den har skett. Detta leder till ångestreaktioner som tolkas "om det känns så här hemskt nu, hur illa kommer det då kännas när det väl gäller...". Planeringen leder till ökad ångest och höga krav att leva upp till. När man i efterhand tänker igenom en situation minns man oftast bäst det negativa, och fokuserar på de ångestfyllda känslorna, och drar slutsatser om självbilden utifrån dessa. Man drar sig också selektivt till minnes tidigare misslyckanden vilket ökar ångesten inför nästa situation. Det händer även att man direkt efter man har sagt någonting går igenom det man sagt för att avgöra om det var acceptabelt. Denna självdissekering måste rimligtvis leda till ökad självfokusering.

*Negativa grundantaganden och livsregler. Under den kognitiva beteendeterapin strävar man efter att ifrågasätta och luckra upp dessa.

Håller du med?



Ett försök till att tillämpa den kognitiva modellen på mig