Internationella människorättsmarschen till Israel/Palestina
(svensk hemsida)

 

Palestinakonflikten - Några fakta

Palestinas delning och befolkning - sammanfattning

Antal dödade under senaste intifadan

”Palestinafrågan” i årtal
 (Huvudsakligen ur Evert Svensson ”Vägen till Palestina”)

1897 - Baselkonferensen då judarna i främst Europa bestämde sig för att bilda en judestat i Palestina.
1917 - Balfourdeklarationen då den engelska regeringen bestämde sig för att stödja ett judiskt nationalhem i Palestina. (utan att skada ”rättigheterna för de existerande icke-judiska befolkningsgrupperna i Palestina”)
1936 - Den brittiska Peelkommissionen föreslår en delning av Palestina mellan judar och araber. Det är det första försöket till en tvåstatslösning.
1939-45 Andra världskriget som förändrar situationen dramatiskt.
1947 - FN rekommenderar (med röstsiffrorna 33/13 och 10 nedlagda) - utan att någon folkomröstning gjorts - en delning av Palestina mellan judar och araber. Judarna, som utgjorde ca 1/3 av befolkningen och ägde mindre än 10% av marken, tilldelades 55% inkl. Negev, betydligt mer än vad Lord Peel föreslagit.  Judarna antar (formellt) planen. Arabstaterna förkastar den.
1948 - Staten Israel utropas dagen före Storbritanniens mandat upphör.. Arabstaterna går till krig. Vid stilleståndsuppgörelsen får Israel utvidgar sitt område ytterligare. FN-resolution 194 om flyktingarnas rätt att återvända.
1956 - Israel, Frankrike och Storbritannien anfaller Egypten.
Orsak - Suezkanalen. Alliansen tvingas till reträtt. Världsopinionen (FN med stöd av USA) godkänner inte Israels ockupation av Sinai.
1964 - PLO bildas.
1967 - Sexdagarskriget i juni. Israel ockuperar Västbanken, Gazaremsan och Golanhöjderna. FN antar resolution 242, som innebär tillbakadragande och en tvåstatslösning. Flyktingars rätt att återvända.
1972 - Egypten börjar ändra färdriktning. President Sadat kör ut
19 000 ryssar och vänder sitt intresse åt USA.
1973 - Oktoberkriget mellan Israel och Egypten innebär i själva verket att fred mellan Egypten och Israel börjar siktas. FN:s säkerhetsråd antar resolution 338.
1977 - Sadat talar i Knesset, Israels parlament.
1978 - Principöverenskommelse i Camp David om fred mellan Israel och Egypten. Palestinierna deltar inte, men palestinafrågan upptar .en stor del av de 13 dagarnas förhandlingar. Palestinierna förkastar uppgörelsen.
1979 - Fredsavtal mellan Israel och Egypten. Ett av arabländerna har nu erkänt Israel. Det straffas för en tid med uteslutning ur Arabförbundet.
1980 - Jerusalem Basic Law: Israel annekterar Jerusalem
1982 - Israel invaderar Libanon.
1987 - Intifadan börjar i slutet av året. Den kommer att innebära att "hemmafronten" får mer att säga till om. PLO:s ledning, som är i Tunis, accepterar i efterhand att palestinierna på Västbanken och Gaza agerar.
1988 - PLO godtar tvåstatslösningen och erkänner Israels rätt att existera. Utropar staten Palestina. Fördömer terrorverksamhet. Godkänner 1967 års gränser för en palestinsk stat, vilket betyder att de frångått FN:s delningsplan och det större område som de då tillerkändes. FN:s resolutioner 242 och 338 godkändes som grund för fredsförhandlingarna. PLO har tagit sitt mest betydelsefulla steg
1988 - Jordanien lämnar ifrån sig anspråken på Västbanken. Det betyder två saker.
 1) Krig mellan Israel och Jordanien verkar alltmer osannolikt.
2) PLO får överta anspråken på Västbanken. Egypten har inga anspråk på Gazaremsan. Konturerna av en framtida palestinsk stat börjar framträda.
1989 - Kanalerna öppnas åter mellan PLO och USA vid FN:s palestinakonferens i Geneve. Sveriges utrikesminister Sten Andersson spelar en avgörande roll.
1991 - President Bush i USA öppnar i mars för nya fredsförhandlingar mellan Israel och en gemensam jordansk-palestinsk delegation. Israel vägrar förhandla med PLO direkt. Parterna möts i Madrid i oktober. För första gången sitter nu palestinier och israeler vid samma förhandlingsbord.
1992 - Valet i Israel ger Labour regeringsmakten. Regeringen förklarar att den tänker genomföra fredsförhandlingarna under den fyraåriga valperioden. Palestinierna presenterar sin plan på hur de vill styra Palestina (PISGA).
1992 - Israel godkänner FN:s resolutioner 242 och 338, vilket måste betyda att de förklarar sig beredda att återgå till 1967 års gränser. Det pågår hemliga förhandlingar i Norge, som leder till en principöverenskommelse (Oslo I).
1992 - Israel tar direkta kontakter med PLO, och PLO är nu förhandlingspart. Jordanien har kommit i bakgrunden. Den gemensamma delegationen kan anses vara upplöst.
1993 - Yasser Arafat och Yitzhak Rabin skriver under ett principavtal i Washington - den så kallade Jeriko-Gazalösningen och skakar för första gången hand med varandra. Norges utrikesminister Johan Jörgen Holst har spelat en avgörande roll i förberedelserna. Oslo 1.
1993-1994 - Vid nyåret öppnar Vatikanstaten för framtida förbindelser med Israel. Ett avtal skrivs under.
1994 - 1 maj undertecknas i Kairo ett detaljerat avtal som ger begränsat självstyre över Jeriko och Gazaremsan samt administrativ ledning över hälso- och sjukvård, skola, turism, skatter och polis i övriga delar av Västbanken utom Östra Jerusalem.
1995 - Oslo II undertecknas i Washington. Det ger PLO begränsat självstyre på begränsade områden. Rabin mördas.
1996 - Val den 20 januari till det palestinska nationalrådet. En ny fas i förhandlingarna inleds som bland annat gäller Jerusalems framtida status, flyktingfrågan och bosättningarna.
1996 - Val i maj av premiärminister och ledamöter till parlamentet/Knesset i Israel. Likuds ledare Benjamin Netanyahu väljs och en ny regering utses. Bosättningarna intensifieras på ockuperat område.
1997 - Ryssland, Frankrike och EU börjar aktivera sig i Israel­Palestinafrågan. USA får ny utrikesminister i Madeleine Albright. Överenskommelsen om Hebron. Israels arme drar sig ur.
1998 - Wye River Memorandum.
1999 - Sharm al-Sheikh-överenskommelsen. Ehud Barak premiär­minister.
2000 - Camp David II. Al-Agsa-intifadan börjar 28 september.
2001 - Fredsförhandlingarna i Taba misslyckas. Ariel Sharon premiärminister
2002 - Saudiarabiens fredsförslag antas vid arabstaternas toppmöte i Beirut. Säkerhetsrådet antar resolution 1397 med visionen av en palestinsk stat vid sidan av Israel. President George W. Bushs tal, där USA talar om en palestinsk stat för första gången.
Förslag i Madrid av den s.k. Kvartetten, biträtt av FN:s säkerhetsråd.

2003 -  Geneveinitiativet oktober 2003

Två stater
1967 års gränser med 2,5% utbyte av område 1:1
En palestinsk korridor mellan Västbanken och Gaza
Israel ansvarar för ”återbosättning”
Bosättningarna på Palestinskt mark överlämnas oförstörda
Internationell övervakningsgrupp
Multinationell militärstyrka
Israels militär och bosättare ska lämna området inom 30 månader
Israel får ha kvar viss militär närvaro i Jordandalen ytterligfare 36 månader
Gränskontroller i Palestina ska skötas av palkestinska säkerhetstyrkor och den multinationella styrkan
Både Israel och Palestina ska ha sin erkända huvudstad i ett delat Jerusalem.
Alla flyktingar ska ha rätt till kompensation
Flyktingar ska kunna välja mellan att flytta till den nya palestinska staten, stanna där de är eller flytta t ett tredje land eller flytta till Israel (antal bestäms av Israel)
En internationell fond ska ha hand om kompensationen
Båda staterna ska ha tillgång till sina heliga platser
Avtalet ersätter alla FN-resolutionerna