"BUSHWALKING"

Pa tasmaniens sydostkust ligger Tasman peninsula - sista utposten soderut fore Antarktis.
I Tasman National Park gar en vandringsled till Cape pillar.

Pa fredagen traffades bushwalkingklubben vid "Uni car park" klockan 17.00
och det var en och en halv timmes bilkorning
till vandringsledens borjan. Nar vi val var dar var det backmorkt och jag forutsatte att det bara var en kort vandring
till forsta nattens lagerplats. Uppenbarligen var det inget ljushuvud som planerat resan och foljdaktliga stapplade
vi runt i morkret i tre timmar. Det hade inte varit sa farligt om det inte borjat regna och att vi
var tvungna att forcera traskmark. Impregneringen av mina kangor besegrades av vata och gyttja redan efter en timme.
Det varsta var nog att dessa marker var oversallade med blodiglar. Inte bara en, eller ett par stycken
- Om jag sager att jag hade nagra hundra pa mig under kvallens gang, sa vore det INTE att overdriva!
Till raga pa allt lyckades vi ga forbi var tilltankta lagerplats, sa vi fick leta ett bra tag innan vi hittade
ett nagorlunda acceptabelt alternativ. Nar vi slagit lager kramade jag ur nagra decilitrar vatten ur mina sockor
och brande bort ett trettiotal iglar. -Inte bara fran mina fotter och ben (hur de kommer in i skorna och t o m
bitit sig fast under fotsulorna ar mig en gata), utan aven nagra pa ryggen, nacken och i haret. Iglarna utsöndrar ett ämne,
Hirudin, som hindrar blod att levra sig (anvandbart i medicinska syften) och foljdaktligen sag vi alla ut som om vi
kommit ut fran en slaktarbod. Det var skont att krypa till kojs i en torr sovsack efter denna "deathmarch to hell"!
Pa morgonen var det en harlig kansla (not!) att ta pa sig genomblota, kalla kangor och plaska vidare mot var destination.
Lyckligtvis artade sig denna dags vader battre och vi borjade torka upp sa smatt...

Efter ett par timmars vandring kom vi fram till "Lunch Time Creek", dar vi fyllde pa vara vattenforrad.
Darefter drojde det inte lange innan vi lamnat den tata regnskogen bakom oss och en storslagen havsvy oppnat sig.

Nedanfor till vanster ar Perdition Pond, bredvid vilken vi ska sla lager. Totalt uttorkad...

Framme vid var camp-site.

Det drojer nog inte lange innan en modellagentur far upp ogonen for mig och Ann...

Vi lamnade var packning och gick ut mot halvons spets. Stigen gick just vid klippbranten och vyerna var dramatiska.

...och det var langt ner...

Sa har sag det ut fran andra sidan...

Tasman Island i bakgrunden.

...och lite narmare. Det kom en liten regnskur just nar vi var pa toppen.
Regnbagen syns daligt pa detta kort, men den fanns dar...

Utsikt fran Cape pillar tillbaka mot vart lager.

Foljande morgon bjod pa ett underbart vader och nu hade mina kangor torkat,
sa jag kunde antligen ta pa mig ett par frascha sockor. Ljuvligt! Tank hur mycket man uppskattar
de sma tingen i livet nar man ar ute i bushen...

En sista havsvy innan stigen gar ned till lunchtime creek och den tata skogen tar over igen.

"The End"