"MARIA ISLAND"

Pa tasmaniens ostkust ligger Maria Island - en av Tasmaniens forna fangkolonier - men numera nationalpark. Efter en sen och hard fredagsnatt skulle jag bli hamtad 06.30 for vidare transport till farjan som skulle ta oss till on. Jag kampade mig upp ur sangen, tryckte i mig lite frukost och stapplade ut till gatan. Da jag vantat forgaves ett bra tag atervande jag och upptackte ett telefonsvararmeddelande...
"Man, where are you man? Whe've been knocking on your door for ages! Now we've to go to catch the ferry. I'm sorry, man!"
...Tydligen hade de åkt till fel adress. Ingen bra dag!
OK...Vad gora?
Letar reda pa numret till bussbolaget som gar till Triabunna varifran farjan gar, men de har naturligtvis inte oppnat. Inte turistbyran heller. Lagger mig och sover en timme. Ringer igen. Nu kommer jag fram till bussbolaget-Gutt!
...not!
Deras enda buss gar klockan 08.30 och det ar knappast troligt att jag hinner dit pa 15 minuter. Nasta buss imorgon samma tid.
Rackarns!

Ringer till farjelinjen och far reda pa att deras farjor gar till klockan 15.30 och beslutar mig for att bege mig ut pa ett litet aventyr. Jag grabbar tag i min packning, hoppar pa en buss och tar mig till motorvagen utanfor stan. Med blankpolerad tumme som enda vapen borjar jag så min kamp mot den for dagen minst sagt griniga odesgudinnan!

En flock uppskramda kakaduor. Fem timmar, 10 mil och fyra bilfarder senare ar jag vid farjelaget vid Triabunna med 40 minuters marginal. HA! Med tanke pa att vadret var vackert (nastan lite val varmt) och att jag hade bade dryck och mat for nagra dagar var det nastan bara trevligt. Dessutom hade min grupp inte hunnit gora sarskilt mycket. De hade just riggat upp fallor for vart projekt "small mammal survey", vilket senare visade sig bli en av historiens storsta floppar. Inte en enda liten musjavel kande sig manad att blotta sin hariga lekamen infor oss. Trots 150 fallor!! Gjorde ju dock analysen enklare och inget vi grat blod over. Vadret var fantastiskt, naturen vacker, vattnet azurblatt med delfiner och ons historia fascinerande (gammal fangkoloni). Det var dock ratt skont att komma hem till en elektrecitet, varm dusch, lagad mat och slippa bo i en dragig gammal fangcell pa en plastmadrass.

Nagra veckor senare (vart "pasklov"!), atervande vi for en langre 6-dagarsexkursion. Den har gangen skulle vi kolla hur morfologiska skillnader kunde uppsta hos vattenlevande sniglar till foljd av var de levde (tidvattensgradient) .

Min kursare Jed vid var fangstsite vid painted cliffs

Forsoksuppstallningen

Det var fest runt lagerelden varje kvall. Här ackompanjerat av gitarr och didgeri-doo.

Do you want a swedish snus?

Sista dagen tog var grupp bonnpermis och besteg Mt Maria.

Vy mot ons sydspets och isthmus

Vy vasterut.

Ett dopp i solnedgangen.

"The End"