|
|
Startsida
|
Uttalande från Nätverket 1 maj 2003 Irak
är idag ett ockuperat land – inte ett befriat! Varför
fortsätter vi att protestera? USA:s
övergripande mål är inte frihet och demokrati utan dominans över det
energirikaste området i världen. Om Irak bara odlat jordnötter hade kriget
inte kommit till stånd. USA
har utsett en ny irakisk ledare, Chalabi, som kommer att se till att
oljekontrakten går till de amerikanska oljebolagen. De första åtta återuppbyggnadskontrakten
av Irak kommer också att skötas av amerikanska bolag och betalas med irakisk
olja. Ett sönderslaget Irak och tusentals irakier, såväl soldater som civila,
har offrats till gagn för oljeprofitörerna. Vad
är det för demokrati som kommer med amerikanska stridsvagnar? Flertalet
irakier jublar inte över den amerikansk-engelska ockupationen. I
stället demonstrerar man under paroller som ”Lämna vårt land, vi vill ha
fred” och ”Irak åt irakierna”. Demokrati byggs inte av kolonialmakternas
tanks utan av irakierna själva. De av CIA influgna exilpolitikerna
representerar inte Iraks många miljoner. Det irakiska folkets uppror mot USA måste
stödas. Stridsvagnarna
på Bagdads gator kommer från samma nation som påtvingade Irak tolv år av plågsamma
ekonomiska sanktioner. USA:s utrikesminister Colin Powell säger sig inte vara
intresserad av hur många civila irakier som dött under kriget. Pålitlig
statistik uppger att 1,8 miljoner irakier dött sedan sanktionerna mot landet trädde
i kraft 1991. Dött som en följd av smutsigt vatten, dåliga sanitära förhållanden,
brist på mediciner och teknisk utrustning. Offer för utarmat uran, offer för
minor. Det
motiv som USA och Storbritannien använde för att anfalla Irak var, att man
ville få bort landets massförstörelsevapen. Men man har hittills inte hittat
några. Man tillät inte FN:s vapeninspektörer att fortsätta sitt arbete –
och man tillåter dem inte heller
nu efter kriget att leta vidare. Tillät
USA plundringen av Bagdads museer, skolor, sjukhus och andra offentliga inrättningar
för att övertyga folket om att ”befriarna” behövs för att skapa lag och
ordning? Det är talande att man endast skyddade två ministerier: Inrikes- och
oljeministerierna. Samma poliskår som kallades för ”mördare i Saddams tjänst”
ska nu upprätthålla lag och ordning under amerikanskt befäl.. Vi
kräver att FN ska ges ansvaret för det övergångsstyre som behövs för att
en verklig demokrati ska kunna byggas upp i Irak. Diktaturregimens ledare,
liksom krigsförbrytare från andra länder, bl.a. USA och Israel, måste ställas
inför en internationell tribunal. Alltför många tycks vara omedvetna om, att
Israel är den stat i regionen som utövar mest terror. Israel utför politiska
mord, konfiskerar mark, bygger murar på palestinskt område, fängslar och
torterar. Omvärlden måste kräva att Israel följer FN-resolutionerna och lämnar
de ockuperade områden, erkänner den palestinska staten, tillåter
palestinierna att ha sin huvudstad i sin del av Jerusalem och erkänner
flyktingarnas rättigheter. Vi
måste fortsätta protestera mot ekonomiskt, socialt och militärt förtryck och
avslöja Västvärldens hyckleri inför Sharonregeringens övergrepp i de
palestinska områdena. USA:s omfattande stöd till Sharons regim – bl.a.
omkring 10 miljoner dollar dagligen i ekonomiska bidrag –utgör förutsättningen
för en fruktansvärd daglig terror på de ockuperade palestinska områdena. Vi
måste protestera mot en amerikansk imperialism som vill ha fullständig
kontroll i hela Mellanöstern. Regeringen Bush anklagar nu Syrien för att ha
massförstörelsevapen. Är det meningen att anfallsmålet efter Irak ska bli
Syrien? Och sedan Iran? Och i förlängningen Saudiarabien och Egypten?
Protester behövs. Det
är framför allt mot USA:s regering vi måste protestera när vi arbetar för rättvisa,
fred och frihet i resten av världen. USA beskrivs av många som ”världens största
demokrati som räddade Europa”. Denna supermakt kan också beskrivas som en självutnämnd
världspolis, som i decennier understött diktaturer och motarbetat demokrati i
stora delar av världen. Våra
kritiker frågar varför vi inte protesterar mot alla andra missförhållanden i
världen. Ja, om de stora professionella opinionsbildarna, bl.a. dagstidningar,
radio och TV, hade fyllt sin uppgift att kritiskt granska de globala
makthavarna, då hade vi inte behövt ägna oss åt kritik av USA – då hade
t.ex. Bushs hyckleri och Sharons terror ändå blivit avslöjade. Då hade vi
kunnat ägna oss åt protester mot grymma diktaturer. Men
nu måste vi alltså fortsätta med vår kritik av framför allt USA. Halmstadsregionen
nätverk för fred i Mellanöstern |