Vad vill vi

Våra paroller

Vilka är vi

Hur kontaktar du oss

Demonstrationer

Pressklipp i bild och foton

Pressklipp text

Länkar

USA-hat och USA-kärlek

Bo Lindblom, Laholm

Både kärlek och hat gör oss partiellt blinda. Den som älskar ser inte
den älskades brister, eller är mer än villig att bortse från dem. Den
som hatar kan sällan upptäcka några förmildrande drag hos den hatade. I
den mån vi älskar eller hatar sådant som folkslag eller nationer gäller
samma förhållande. Häromdagen läste jag en artikel av italienskan Oriana
Fallaci varav tydligt framgår att hon älskar USA och hatar muslimer.
Dessbättre är de flesta kloka nog att inte hysa så intensiva känslor mot
så blandade företeelser. Men på senare tid har jag ofta sett hur kritik
mot George W. Bush och hans regering har förklarats med att många
svenskar skulle hysa ett obotligt USA-hat. Därför har jag försökt att
hitta någon riktig USA-hatare. Det är inte så lätt som man skulle tro.
Nästan alla som är kritiska till USA:s nuvarande regering och dess
politik visar sig vara väldigt positiva till en hel del andra saker i
USA eller från USA. De gillar Norman Mailer eller Jane Fonda, Martin
Luther King eller Aretha Franklin, Ralph Nader eller Hillary Clinton,
Stevie Wonder eller Dolly Parton, Michael Moore eller Barbara Streisand,
Franklin D. Roosevelt eller Angela Davies, Noam Chomsky eller Naomi
Klein, och rap-artister som jag aldrig tidigare hört talas om eller
filmstjärnor som jag bara sett på stillbilder.  De vill verkligen inte
sätta likhetstecken mellan George W. Bush och alla medborgare i USA,
eller mellan sydstatsrepublikanerna och hela landet. Nej, det är
faktiskt väldigt svårt att i dagens Sverige hitta människor som hatar
USA till den grad att det har förblindat dem.

Jag tror att det motsatta problemet är mycket vanligare. Det finns
svenskar som älskar USA så högt att de tycks beredda att godta i stort
sett vad som helst från presidenten och regeringen i Washington. Det de
inte kan rekommendera eller förlåta kan de alltid förtiga eller gå runt
omkring eller låtsas att det inte finns. Deras kärlek förblir het och
blind. De sorterar bort allt obehagligt och försvarar med alla medel
varje angrepp mot sin fläckfria älskade. Och det här är faktiskt lika
riskabelt som ett eventuellt USA-hat, eftersom USA är ett samhälle med
många sidor. Det finns sedan många år en tydlig tendens att vi i Sverige
anammar det mesta som kommer från USA, och det är inte svårt att hitta
företeelser som vi kanske hade gjort klokt i att bättre värja oss mot.
Det finns svenskar som är blinda för sådana risker. Per Ahlmark har
berättat hur han tycker att det känns lättare att andas redan då han
anländer till Kennedy Airport och hur han drabbas av illamående då han
återvänder till Arlanda och det trångsynta och inskränkta Sverige. Det
är onekligen tappert av honom att komma tillbaka.

Problemet har förvärrats av att USA har förändrats en hel del under
senare år, och många goda USA-medborgare tycker verkligen inte att det
är till det bättre. Den som vill få en både bitsk och rolig bild av
utvecklingen kan läsa Michael Moores bok om "Korkade vita män", och den
som orkar med en mera allvarsam fördjupning kan ta itu med några av de
många böcker som Noam Chomsky har gett ut under åren. De flesta finns nu
på svenska. Vi borde faktiskt ges möjlighet att konfrontera några av
USA-regeringens svenska beundrare med kända USA-medborgare som är
kritiska till de senaste årens utveckling. Tänk att få se och höra en
debatt mellan Per Ahlmark och Michael Moore!  Eller att få banda ett
möte mellan Per T. Olsson och Noam Chomsky! Eller att få arrangera en
diskussion om miljöfrågor mellan Bo Lundgren och Ralph Nader!

Det är verkligen synd att branschens villkor och de berördas förmodligen
fulltecknade kalendrar berövar oss möjligheten att få uppleva en sådan
bildande underhållning. För frågan är om dessa älskare av USA har mer än
ganska ytliga kunskaper om USA:s politik och historia. Jag minns hur
dåvarande folkpartiledaren Gunnar Helén i en debatt med unga kritiker av
USA:s krig i Vietnam överlägset skrattande uppmanade dem att läsa USA:s
historia. Många av dem följde rådet men blev snarast stärkta i sin
uppfattning om den genom åren förhärskande politiken i USA. Vad kan det
ha varit som Gunnar Helen hade läst? Kan det ha handlat om de afrikanska
slavarna och deras ättlingar fram till vår tid? Innehöll hans kursböcker
någon ärlig redovisning av alla svek som drabbat den indianska
urbefolkningen? Fanns det en översikt av USA:s förhållande till
Latinamerika under olika epoker? Jag vet inte, men hans råd var gott.
Den som i dag vill öka sin kunskap och förståelse då det gäller USA och
dess historia kan börja med "Det amerikanska folkets historia" av Howard
Zinn och fortsätta med "Jorden skall gråta", där James Wilson berättar
om de nordamerikanska indianernas bittra öde. Och sedan finns en lång
rad andra intressanta böcker om världens enda återstående supermakt. Vi
har all anledning att läsa på.

Bo Lindblom
Att sändas i OBS 2003-03-26
--
---
Bo Lindblom, Byv. 32, SE-312 95 Laholm, Sweden
0430-223 64; International calls: +46 430 223 64