Vad vill vi

Våra paroller

Vilka är vi

Hur kontaktar du oss

Demonstrationer

Pressklipp i bild och foton

Pressklipp text

Länkar

Sv.D 9/1 2003
Sverker Åström: Persson mumlar om kriget

Göran Persson tiger om den rättsliga och moraliska problematiken kring ett militärt angrepp på Irak. Han ser kriget bara som naturkatastrof, som inte går att undvika. Persson borde erinra sig Sabra och Shatila, skriver förre ambassadören Sverker Åström.

Nu har vi alla önskat varandra ett gott, ett lyckligt och ett fredligt nytt år. Ändå är vi helt medvetna om att så blir det inte.
Med säkerhet kommer året att bli konfliktfyllt och våldsamt med fruktansvärda lidanden för folken i olika delar av världen.

Det internationella samfundet har i närtid haft några unika möjligheter att skapa en fredlig och rättvis världsordning, dels efter Kuwaitkriget 1991, då USA med ett klart mandat från FN befriade det angripna landet och straffade angriparen Irak, dels efter terrordåden den 11 september 2001 då alla folk beslutsamt förenade sig för att bekämpa terrorismen. Båda tillfällena försattes.
Det blev inte som många hoppades efter Kuwait en samling kring FN, dess värderingar och fredsfrämjande metoder.

Terroristbekämpningen kom att bedrivas i former som nedgraderade folkrätten och som på många håll kränkte de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.
Våldet mellan Israel och palestinierna ökar oavbrutet. De fruktansvärda självmordsattentaten mot civila israeliska mål, begångna av enskilda palestinier och palestinska grupper, möts av den israeliska statens lika fruktansvärda, numera av USA reservationslöst godkända hämndaktioner, som sprider död och förstörelse på de ockuperade områdena och på sikt omöjliggör skapandet av en palestinsk stat.

När det gäller Irak talar den övervägande sannolikheten för att USA, med obetingat stöd av Storbritannien, företar ett angrepp inom en nära framtid, sannolikt någon gång i februari. Hur Irak än agerar kommer en förevändning alltid att kunna uppbringas. Att USA efter den väldiga uppmarsch som nu pågår, med trupper redan på Iraks territorium, skulle dra sig tillbaka med svansen mellan benen får anses vara uteslutet.

Hur skall Sverige reagera när anfallet kommer? Det är en viktig diskussion och det är närmast sensationellt att den ännu inte kommit i gång på allvar.
Utgångspunkten är att de sju riksdagspartierna vid en diskussion i riksdagshuset kort före valet enhälligt och kraftfullt förklarade att de endast kunde acceptera ett amerikanskt angrepp om det företogs med ett klart och entydigt FN-mandat. Frågans behandling i FN blir alltså avgörande när vi skall ta ställning.

Den nu gällande säkerhetsrådsresolutionen 1441 från i höstas, som bl a återupplivade inspektionerna, ger inte USA något bemyndigande att unilateralt angripa Irak. USA har en annan tolkning, som under inga omständigheter kan godkännas av Sverige.
Om ändå ett anfall sker utan FN-mandat (och den avskyvärde diktatorn Saddam Hussein inte dessförinnan avlägsnats eller avlägsnat sig, vilket inte är uteslutet), måste Sverige inlägga en bestämd protest. Det kan inte bli tal om något stöd till den amerikanska aktionen utom möjligen av humanitär art.

I detta läge har statsministern gjort några anmärkningsvärda uttalanden.
I en radiointervju den 21 december sade han bl a:
"Ett stort krig i betydelsen ett massivt tillslag, men kort, kan ha en väldigt positiv effekt i meningen att man både får någon slags bättre ordning i Irak och samtidigt något slags klartecken för världen i övrigt att vi genom den här fasen kan börja arbeta normalt igen och vi kan få samma effekt som efter Kuwait en uppgång i konjunkturen och allt sådant det kan vara stort på så sätt. Det kan också vara stort i meningen att det kan bli utdraget omfattande i tid och insats då kan det bli ett krig som både skapar osäkerhet på marken i Irak, det kan skapa osäkerhet så att säga i USA i världen i övrigt."

Hörde man rätt? Kunde Sveriges statsminister tala om kriget som något positivt och bl a motivera detta med en "uppgång i konjunkturen"?
Det blir inte bättre av att han tilllägger att "det kan bli ohyggliga bilder vi kommer att se i tv under våren, lemlästade människor och död och förintelse".
Är detta ett acceptabelt pris för det "positiva" i en uppgång av konjunkturen?

Göran Persson säger inte ett ord om den rättsliga och moraliska problematiken kring ett militärt anfall. Han tycks betrakta kriget som en oundviklig naturkatastrof, som man bara har att finna sig i.
När det i själva verket handlar om ett högst medvetet avgörande om människor av kött och blod.
Statsministern borde erinra sig att det finns ett parallellfall i vår moderna historia. Israels nuvarande premiärminister Ariel Sharon, då försvarsminister, lät sina trupper år 1982 - bakom ryggen på sin egen regering och USA - företa ett angrepp på Libanon.
Några svenska intellektuella uttalade då att angreppet var förklarligt och försvarligt och att det gärna fick utsträckas till Beirut "bara det gick fort".
Alltså samma resonemang som Perssons. Som bekant ledde ockupationen av Beirut till massmorden i flyktinglägren Sabra och Shatila.
Uttalandet gjorde dåvarande statsministern Olof Palme rasande. Han betecknade angreppet som det värsta illdådet under efterkrigstiden och brännmärkte de intellektuellas uttalande som uttryck för högsta cynism.

Man kan bara hoppas att Perssons radiotal - när det blir allvar - kommer att visa sig vara en olycklig parentes och att regeringen finner en linje som bättre överensstämmer med Sveriges traditionella hållning till rätt och moral i den internationella politiken.

Sverker Åström kabinettsekreterare 1973-78