|
Startsida
Vad
vill vi
Våra paroller
Vilka är vi
Hur kontaktar du oss
Demonstrationer
Pressklipp i bild
och foton
Pressklipp text
Länkar
| |
Sv.D
9/1 2003
Sverker
Åström: Persson
mumlar om kriget
Göran
Persson tiger om den rättsliga och moraliska problematiken kring ett militärt
angrepp på Irak. Han ser kriget bara som naturkatastrof, som inte går att
undvika. Persson borde erinra sig Sabra och Shatila, skriver förre ambassadören
Sverker Åström.
Nu har vi alla önskat
varandra ett gott, ett lyckligt och ett fredligt nytt år. Ändå är vi helt
medvetna om att så blir det inte.
Med säkerhet kommer året
att bli konfliktfyllt och våldsamt med fruktansvärda lidanden för folken i
olika delar av världen.
Det internationella samfundet har i närtid haft några unika möjligheter
att skapa en fredlig och rättvis världsordning, dels efter Kuwaitkriget 1991,
då USA med ett klart mandat från FN befriade det angripna landet och straffade
angriparen Irak, dels efter terrordåden den 11 september 2001 då alla folk
beslutsamt förenade sig för att bekämpa terrorismen. Båda tillfällena försattes.
Det blev inte som många
hoppades efter Kuwait en samling kring FN, dess värderingar och fredsfrämjande
metoder.
Terroristbekämpningen kom att bedrivas i former som nedgraderade
folkrätten och som på många håll kränkte de mänskliga rättigheterna och rättsstatens
principer.
Våldet mellan Israel och
palestinierna ökar oavbrutet. De fruktansvärda självmordsattentaten mot
civila israeliska mål, begångna av enskilda palestinier och palestinska
grupper, möts av den israeliska statens lika fruktansvärda, numera av USA
reservationslöst godkända hämndaktioner, som sprider död och förstörelse på
de ockuperade områdena och på sikt omöjliggör skapandet av en palestinsk
stat.
När det gäller Irak talar den övervägande sannolikheten för
att USA, med obetingat stöd av Storbritannien, företar ett angrepp inom en nära
framtid, sannolikt någon gång i februari. Hur Irak än agerar kommer en förevändning
alltid att kunna uppbringas. Att USA efter den väldiga uppmarsch som nu pågår,
med trupper redan på Iraks territorium, skulle dra sig tillbaka med svansen
mellan benen får anses vara uteslutet.
Hur skall Sverige reagera när anfallet kommer? Det är en viktig
diskussion och det är närmast sensationellt att den ännu inte kommit i gång
på allvar.
Utgångspunkten är att de
sju riksdagspartierna vid en diskussion i riksdagshuset kort före valet enhälligt
och kraftfullt förklarade att de endast kunde acceptera ett amerikanskt angrepp
om det företogs med ett klart och entydigt FN-mandat. Frågans behandling i FN
blir alltså avgörande när vi skall ta ställning.
Den nu gällande säkerhetsrådsresolutionen 1441 från i höstas,
som bl a återupplivade inspektionerna, ger inte USA något bemyndigande att
unilateralt angripa Irak. USA har en annan tolkning, som under inga omständigheter
kan godkännas av Sverige.
Om ändå ett anfall sker
utan FN-mandat (och den avskyvärde diktatorn Saddam Hussein inte dessförinnan
avlägsnats eller avlägsnat sig, vilket inte är uteslutet), måste Sverige inlägga
en bestämd protest. Det kan inte bli tal om något stöd till den amerikanska
aktionen utom möjligen av humanitär art.
I detta läge har statsministern gjort några anmärkningsvärda uttalanden.
I en radiointervju den 21
december sade han bl a:
"Ett stort krig i
betydelsen ett massivt tillslag, men kort, kan ha en väldigt positiv effekt i
meningen att man både får någon slags bättre ordning i Irak och samtidigt något
slags klartecken för världen i övrigt att vi genom den här fasen kan börja
arbeta normalt igen och vi kan få samma effekt som efter Kuwait en uppgång i
konjunkturen och allt sådant det kan vara stort på så sätt. Det kan också
vara stort i meningen att det kan bli utdraget omfattande i tid och insats då
kan det bli ett krig som både skapar osäkerhet på marken i Irak, det kan
skapa osäkerhet så att säga i USA i världen i övrigt."
Hörde man rätt? Kunde Sveriges statsminister tala om kriget
som något positivt och bl a motivera detta med en "uppgång i
konjunkturen"?
Det blir inte bättre av
att han tilllägger att "det kan bli ohyggliga bilder vi kommer att se i tv
under våren, lemlästade människor och död och förintelse".
Är detta ett acceptabelt
pris för det "positiva" i en uppgång av konjunkturen?
Göran Persson säger inte ett ord om den rättsliga och moraliska
problematiken kring ett militärt anfall. Han tycks betrakta kriget som en
oundviklig naturkatastrof, som man bara har att finna sig i.
När det i själva verket
handlar om ett högst medvetet avgörande om människor av kött och blod.
Statsministern borde erinra
sig att det finns ett parallellfall i vår moderna historia. Israels nuvarande
premiärminister Ariel Sharon, då försvarsminister, lät sina trupper år 1982
- bakom ryggen på sin egen regering och USA - företa ett angrepp på Libanon.
Några svenska
intellektuella uttalade då att angreppet var förklarligt och försvarligt och
att det gärna fick utsträckas till Beirut "bara det gick fort".
Alltså samma resonemang
som Perssons. Som bekant ledde ockupationen av Beirut till massmorden i
flyktinglägren Sabra och Shatila.
Uttalandet gjorde dåvarande
statsministern Olof Palme rasande. Han betecknade angreppet som det värsta illdådet
under efterkrigstiden och brännmärkte de intellektuellas uttalande som uttryck
för högsta cynism.
Man kan bara hoppas att Perssons radiotal - när det blir allvar
- kommer att visa sig vara en olycklig parentes och att regeringen finner en
linje som bättre överensstämmer med Sveriges traditionella hållning till rätt
och moral i den internationella politiken.
Sverker Åström kabinettsekreterare 1973-78
|