Halmstadsregionens nätverk
för fred i Mellanöstern

Vad vill vi

Våra paroller

Vilka är vi

Hur kontaktar du oss

Demonstrationer

Pressklipp i bild och foton

Pressklipp text

Länkar

Per Jersild i DN 22 febr. 2003
Kriget mot Irak utan facit i hand

Det är inte lätt att ta ställning till kriget i Irak innan det har ägt rum. Hur manipulerad är den information som studsar runt i mediernas globala flipperspel? Men förutsatt att kriget förs med säkerhetsrådets godkännande, om det blir kort och kräver få civila offer, kan man förstås hålla med om att det var bra att vi blev av med Saddam Hussein. Givetvis med brasklappen att ingen vet hur efterspelet kommer att gestalta sig på sikt. Men man kan ju alltid hoppas.  

Om USA och Storbritannien struntar i FN och går in på eget bevåg, kan man, om ovanstående gäller - kort krig, få offer - säga att så får man förstås absolut inte bete sig. Men, eftersom vi trots allt blev av med Saddam, så visst, ok. Fast självklart beror det på vad som händer därefter. Om resultatet blir kaos tar vi givetvis tillbaka vårt halvhjärtade erkännande.  

Om FN sanktionerar invasionen men anfallet kör fast i fyramiljonerstaden Bagdad, precis som USA i sitt krig mot somaliska krigsherrar härom året fastnade i Mogadishus gränder, och många civila liv krävs, kan man ruska på huvudet och mena att säkerhetsrådet borde vetat bättre än att ge sig in i ett krigsäventyr av detta slag. Det måste komma till en självprövning inom FN, inte minst för att förhindra liknande förhastade aktioner i framtiden.  

Om, återigen, Bush och Blair går in helt på eget bevåg, kör fast och utlöser ett blodbad är det naturligtvis med facit i hand läge att kräva respektive regeringars avgång efterföljt av nyval.  

Men nu är det inte efter kriget, utan före. Vid sidan av att krig i princip är ytterst svårstyrda företag finns ett antal andra oroväckande faktorer. Tanken på just detta krig tycks ha uppkommit som en sorts biljardeffekt efter den 11 september. Den amerikanske journalisten och Watergateavslöjaren Bob Woodward påstår att tanken på ett krig mot Irak föddes mindre än ett dygn efter attacken mot World Trade Center. Om Usama bin Ladin omedelbart sattes överst på dödslistan, skrevs Saddam timmarna efter upp som nummer två. Efter anfallet mot Afghanistan och bin Ladins flykt fick Saddam bli en sorts ställföreträdande World Trade Centerbombare. Kunde man inte komma åt den ene, fick man försöka med den andre.  

USA har hävdat att det finns en länk mellan al-Qaida och Irak, att Saddam, även om han inte var inblandad i den 11 september, ändå indirekt eller i varje fall moraliskt stödde aktionen. De bevis som lagts fram är knappast övertygande, inte ens bin Ladins senaste tal. Däremot kan det förstås vara så att Irak i en framtid kan stödja terroraktioner mot väst, särskilt USA. En ofrånkomlig fråga måste ändå bli: Om det fruktansvärda terrordådet mot New York aldrig ägt rum - skulle USA då i dag vara på väg att invadera Irak? Sannolikt inte.  

Har vi nått vägs ände? Är alla andra möjligheter uttömda så att det nu är alldeles ofrånkomligt med krig i Irak? Skäl för krig finns förvisso: Saddam Hussein har begått så gott som alla tänkbara brott mot den internationella ordningen, öppnat anfallskrig, gasat delar av Iraks befolkning, skickat missiler mot Israel och gjort - och gör! - sig skyldig till ett avskyvärt skräckvälde. Det finns ingen anledning att hysa några illusioner för framtiden. Allt talar för att han måste bort. Men är det "värt" alla de människoliv som ett storkrig i Irak kan komma att kräva?  

Är Irak ett reellt hot mot omvärlden? Att Irak fifflar och obstruerar är en sak, men har Saddam massförstörelsevapen? Bevisen är magra men kan naturligtvis inte förkastas. Men den springande punkten är inte vapnen i sig - utan om de kan användas i ett överraskande anfall. I stället för invasion kan man tänka sig en större press på Irak, fler observatörer på plats och i sista hand att FN går in med trupp. Eller som en allra sista utväg att USA upprättar en bas i det glesbefolkade västra Irak men tills vidare låter tätbefolkade områden vara?  

USA och Storbritannien laddar nu upp maximalt. Stora mobliseringar har sin egen automatik, kriget kan precis som Första världskriget bli självutlösande. I så fall har hela omvägen om FN varit ett spel för gallerierna. Det har aldrig funnits något val.  

På senare tid har också dykt upp högst oroande uppgifter: I utbyte mot baser åt USA påstås Turkiet ha fått carte blanche att gå in i irakiska Kurdistan; enligt vissa uppgifter är förtrupperna redan där. Detta är mycket olycksbådande, turkarna har länge överträtt mänskliga rättigheter och på alla sätt förtryckt sin kurdiska befolkning. Vilka friheter kommer man då inte att kunna ta sig mot kurderna i norra Irak?  

Kriget i Irak har ännu inte ägt rum. Kanske blir det nödvändigt någon gång fram över. Saddam saknar sannolikt kapacitet att direkt hota omvärlden i dag. Men han kan skaffa sig den kapaciteten - förutsatt att han inte står under kontinuerlig hårdbevakning. Men det är svårt att känna sig övertygad att det till varje pris måste blir krig nu, vårvintern 2003. Snarare förefaller den militära uppladdningen vara ett utslag av det amerikanska traumat efter den 11 september. Men kommer hämndlystna terrorister att hålla sig på mattan efter ett anfall mot Irak? Knappast.  

  P C Jersild är författare och  fristående kolumnist i DN