|
|
Startsida
|
Maj Britt Theorins inlägg i OBS Kulturkvarten (18/2
2003) GE
FREDEN EN CHANS
- SÄG
IFRÅN! Krigshetsen
ökar för var dag. Men det gör också protesterna. Miljontals människor runt
om i världen protesterade under helgen mot kriget.
Demonstrationerna var t.o.m större än under Vietnamkriget. I
EU-parlamentet har på nytt diskuterat Irak-krisen. Skiljelinjerna går tydligt
mellan vänster och höger. En klar
majoritet antog för några veckor sedan en resolution om krav att Irak skall följa
resolution 1441 men krävde också mer tid för inspektörerna. Man slog fast
att 1441 inte automatiskt auktoriserar våld och motsatte sig bestämt varje
ensidig militär aktion och s.k. förebyggande attack. Men från högerfolk och liberaler hörs argument för
USAs krig. Den starka folkliga opinionen mot kriget i EUs alla länder
speglas väl i EU-parlamentet, men tyvärr inte i alla regeringar.
Varje dag frågar parlamentariker från andra länder efter den svenska
regeringens ståndpunkt. Varför är Sverige som alltid sökt fredliga lösningar
tyst när ett förödande krig hotar.
Denna
splittring i EU och i NATO kommer att bli svår att överbrygga. Den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken har fått sig en knäck men nog är det bättre
att stå upp för freden, än att under tystnad vara enig för enighetens skull.
Miljoner
människor gav klara budskap under helgen till sina politiska ledare.
De vill inte ha krig. De
politiska ledare som inte tar till sig detta besked från denna nya växande
folkrörelse, kommer förr eller senare att förlora sin position. ”Tiden
har runnit ut, det handlar om veckor inte månader”, enligt Bush.
När oppositionen mot kriget växer sig starkare, förringar Bushs
regering föraktfullt de regeringar som söker fredliga lösningar i enlighet
med FN-stadgan. Som i Gulfkriget och Balkankriget sprider man falska uppgifter för
att påverka opinionen att acceptera ett krig. Denna gång avslöjades snabbt
att s.k. bevis var tagna ur en 12 år gammal studentuppsats. Inte precis
hedrande för utrikesminister Powell. Kriget
föds i människornas sinnen och det är i människornas sinnen freden måste
byggas, säger Unesco-stadgan. Då
är det väsentligt vad maktens män och kvinnor säger men också vad de underlåter
att säga. Om de tar ställning för freden och söker alla
vägar att undvika krig som FN-stadgan föreskriver.
Eller vägrar att ta sitt ansvar och påverka ett ev. kommande beslut om
krig. Vad
står det då i 1441? Att Irak skall redovisa sina ev. massförstörelsevapen
och ge inspektörerna full insyn och möjlighet att arbeta. Men ingenting om
militärt ingripande, ingenting om rätt att starta krig om man hittar illegala
vapen, men däremot att dessa vapen skall förstöras. Frankrike, Ryssland och
Tyskland vill att inspektörerna förstärks och får den tid de behöver för
att upptäcka och förstöra ev. vapen. De stödjer därmed resolution 1441 och
FN. Den svenska regeringen vill ju stödja FN. Varför finns den inte bakom
dessa förslag? Krig
är inte något oundvikligt, som man bara har att finna sig i. Det planeras, förbereds
och beslutas av människor och kan stoppas av människor. FN-stadgan ger inte rätt
att använda våld i förebyggande syfte. En sådan politik är nävrättens politik, den starkes rätt,
som slår undan den internationella rätt som världen vilar på. Varför
protesterar inte den svenska regeringen högljutt mot denna USAs nya strategi? Varje
regering måste ta ställning till krigets moraliska problem.
Kriget mot Irak leder till en humanitär katastrof. Miljoner människor kommer att tvingas fly, flyktingar som
grannländerna inte kan ta hand om. Mycket stora humanitära insatser måste avsättas
för Iraks 23 miljoner människor. Kriget
leder till instabilitet i en region där militära konflikter utgör en fara för
världens alla stater och Palestinakonflikten förvärras. Motståndet mot väst
växer och fler terrorangrep följer. Bush
och Blair kanske anser att det är värt priset men gör Sverige det? Sanningen
är krigets första offer. Kriget mot Irak handlar inte om Saddam Husseins
diktatur (som inte heller nämns i FN-resolutionen) eller Iraks brott mot
FN-resolutionerna. Kriget mot Irak gäller makten över oljan och makten över
regionen. Först skall regimen i Bagdad störtas, därefter Saudiarabien och sen
den 12 tusen år gamla kulturen i Syrien. Den amerikanske journalisten John B
Judis har efter många kilometer i maktens korridorer tecknat en karta över vad
som är tänkt att hända efter en seger i Irak. Oljan skall privatiseras.
Hela arabvärlden skall destabiliseras och en ny demokratisk värld födas,
vilande på bajonetterna. Demokratiska
mål kan inte nås med bomber. Demokratin kan inte vila på bajonetter.
Demokratin kommer att falla på slagfältet. Det är därför vår egen livsform
vi försvarar om vi säger nej till kriget. Det
finns inget försvar för diktatorn Saddam Hussein och hans förödande politik.
Iraks och alla nationers massförstörelsevapen skall bort, inklusive de som
finns i USA, England och Israel. Detta
har Sverige ställt sig bakom gång efter annan.
Men vi har aldrig förordat att det skall ske med våld.
Och vi har aldrig tidigare ställt oss bakom att med våld avsätta
diktatorer – det vore folkrättsligt ohållbart - utan hävdat att det måste
vara folket i landet som avsätter sina ledare. Hangarfartyget
Constellation med 85 bombplan och 5.630 man ligger redo i Persiska viken.
En enda Maverick-missil kostar 552.000 kronor.
Det skulle räcka till 10.000 mål mat en hel månad i Irak, där 38 % av
barnen är akut eller kroniskt undernärda. Krig
planeras, förbereds och beslutas av människor. Så också freden. Det kräver
aktiva regeringar som lyssnar på sina medborgare. Det kräver medborgare som
fortsätter att ställa krav på sina regeringar och säger nej till kriget. Maj
Britt Theorin EU-parlamentariker f.d.
nedrustningsambassadör
|