Från
Olof Palmes Internationella centrum
Halliday: USA vill ha kontroll över Iraks olja
2002-11-29
"USA:s
krigshot mot Irak handlar inte om vapen och inspektioner, utan enbart om att USA
vill ha Iraks olja – så billigt som möjligt." Det menar Denis Halliday,
som varit FN:s samordnare i Irak, men som avgick i protest mot sanktionerna.
"USA:s egenmäktiga förfarande hotar FN:s trovärdighet och framtida
existens. ”.
Denis
Halliday, före detta vice generalsekreterare för FN och chef för det humanitära
programmet i Irak mellan 1997-1998, sin presentation,talade vid ett välbesökt
lunchseminarium anordnat av Palmecentret, ABF Stockholm och Svenska Irakkommittén
i slutet av oktober. Denis Halliday lämnade sin FN-post 1998 i protest mot
sanktionspolitikens förödande konsekvenser för det irakiska folket.
–
Sanktionerna och bombningarna av Irak, som sker varje vecka, har förstört
infrastrukturen, vattenreningen, eltillförseln, folkets hälsa och landets
ekonomi – barnadödligheten har mångdubblats. Den exceptionellt goda hälsovård
och det goda utbildningssystem Irak tidigare var känt för har förstörts,
landet har drabbats av en massiv devalvering och arbetslösheten är uppemot 70
procent.
– De mänskliga
rättigheterna undermineras när så flagranta brott begås mot dem varje dag,
medan FN -– som ska vaka över att de respekteras – passivt ser på, sade en
bekymrad Denis Halliday.
Meningen med
de 12 år gamla sanktionerna var att det iranska folket skulle vända sig mot
Saddam Hussein, men så har inte skett, konstaterade Halliday.
– Hatet mot
USA:s regering – men inte mot det amerikanska folket – är starkare än någonsin.
I västvärlden vill vi skylla situationen på Saddam Hussein, men det är alltför
enkelt. Dödstalen, uppåt 1,5 miljoner döda på grund av sanktionerna, är vårt
fel.
Idag förser
FN:s så kallade ”Olja-mot-mat-program”, som Denis Halliday basade över när
han var verksam i Irak, landets 22 miljoner invånare med minimibehoven vad gäller
mat.
Inrikespolitiken
driver kriget
– Som vanligt är det inrikespolitiken som driver USA:s agerande. Liksom sin
far har George W. Bush ett krisläge med en svag ekonomi, skandaler inom företagsvärlden,
försvunna pensionspengar, stora grupper som står utan hälsovård –
samtidigt som valen närmar sig, fortsatte Denis Halliday.
– Men i
botten av USA:s krigshot mot Irak ligger inte vapen och inspektioner, utan
oljan. USA vill kontrollera de irakiska oljetillgångarna och öka sin kontroll
över Mellanöstern. Därför kan hela krigsstrategin gå snett – risken är
att ett krig uppfattas som en attack mot hela arabvärlden.
Denis
Halliday underströk också att Saddam Hussein tidigare var uppbackad av USA,
att han fick ekonomiskt stöd för att bygga upp sin militärmakt och att han
hade USA:s stöd när han startade kriget mot Iran. Men sedan blev han för
stark – vilket inte minst bevisades av attacken mot Kuwait. Det nya krigshotet
har naturligtvis påverkat det irakiska folket djupt:
– De känner
väl till de övergrepp USA:s ledare är kapabla att utföra. Under Kuwaitkriget
användes utarmat uran, vilket fortfarande skördar offer och massakern på
flyende soldater på vägen mot Basra, är två exempel som i högsta grad är
levande i Irak och som skapar skräck inför krigshotet.
– En annan
riskfaktor är hur Turkiet kommer att reagera. Där är man så rädd för att
kurderna i norra Irak ska bilda en fristående stat att de är beredda att
invadera. Det finns en överväldigande risk för att det ska bli ett totalt
kaos!
FN
hotat i grunden
Denis Hallidays skräckscenario på längre sikt är att hela FN ska raseras:
– Att en
enda supermakt har total kontroll och möjlighet att korrumpera säkerhetsrådet
gör att FN är hotat i grunden. Vi åser hur Israel konsekvent negligerar FN:s
resolutioner och att deras brott mot de mänskliga rättigheterna fortsätter
utan uppehåll. Samtidigt pågår detta ändlösa straffande av Irak.
Säkerhetsrådets
fem permanenta medlemmar speglar världsordningen direkt efter andra världskriget
och de kan använda sitt veto för att förändra rådets konstruktion,
fortsatte Denis Halliday bistert. Därmed är situationen helt låst. Det är
också värt att notera att just de länderna är de största vapenfabrikanterna
och att de står för 80-85 procent av världens vapenexport.
Han
kritiserade FN:s generalsekreterare Kofi Annan och även f.d. högkommissarien för
mänskliga rättigheter Mary Robinson för att de inte kritiserat säkerhetsrådets
brott mot de mänskliga rättigheterna. Halliday menade att de har tagit en
enorm risk genom sin passivitet. I och med detta har Kofi Annans trovärdighet
definitivt minskat, slog han fast i en ny salva och fortsatte:
– Den
internationella dubbelmoralen måste få ett slut – det är inte bara segraren
som har rätt. Den gamle president Bush borde ställas inför internationell
domstol för de brott han begick under Gulfkriget.
Dialog
enda vägen
Vad finns det då för alternativa handlingsvägar? Dialog, var Denis Hallidays
otvetydiga svar.
– Det är
självklart att det går att återuppta en dialog! Och målet måste vara att
avsluta embargot, återuppbygga samhället och ekonomin och ge de irakiska
barnen framtidshopp.
– Det alla
räds är hotet från irakiska massförstörelsevapen. Tidigare
vapeninspektioner har dock visat att den kapaciteten inte längre finns.
Vapenarsenalerna måste emellertid trappas ner i hela regionen – i Turkiet,
Iran, och inte minst i kärnvapennationen Israel. Ett samarbete måste byggas
upp med Iraks grannländer, med "The Arab League".
Seminariets
samtalsledare, Palmecentrets generalsekreterare Thomas Hammarberg, undrade vad
Denis Halliday svarar dem som tolkar hans budskap som att han stöder Sadam
Hussein.
– Jag stöder
inte Saddam Hussein. Han har begått vidriga övergrepp, hans brutalitet mot
kurderna är oförlåtlig, han har använt biologiska vapen mot både kurderna
och mot Iran. Ingen kan stödja något sådant! Men vi ska inte straffa folket.
Genom sanktionerna har vi förstört deras möjlighet att förändra politiken i
sitt eget land.
En ung kvinna
i publiken, som berättade att hon har sina rötter i arabvärlden, undrade hur
folket i Irak ska kunna besluta om sin framtid. "De har aldrig levt i en
demokrati".
– Iraks
folk måste få besluta om sin framtid – inte Mr. Bush. Och de är de kapabla
till. Man trodde inte heller att Indonesien skulle kunna bli en demokrati, men
folket där har klarat det. Det kan fungera som en modell.
Ytterligare
en publikfråga var om Saddam Hussein är ett reellt hot?
– Absolut
inte, svarade Denis Halliday. Irak är inte något hot mot USA – men trots
detta känner sig grannländerna mindre hotade än vad Mr. Bush säger att han gör.
Pentagon vill inte heller inleda ett krig, det är president Bush och hans
civila rådgivare som tror på den lösningen. Alla försök att hitta
kopplingar till al-Qaida har misslyckats, den finns helt enkelt inte. Saddam
Hussein och Bin Ladin är helt inkompatibla.
Slutligen kom
frågan hela seminariet kretsat kring. Kan vapeninspektörerna stoppa kriget?
– Nej. Det
enda lilla hoppet att undvika krig är de internationella protesterna, som blir
allt mer högljudda, menade Denis Halliday.
ANKI
GUNDHÄLL WOOD
