Vad vill vi

Våra paroller

Vilka är vi

Hur kontaktar du oss

Demonstrationer

Pressklipp i bild och foton

Pressklipp text

Länkar

Gellert Tamas

Kristna fundamentalister är ett lika stort hot som muslimska

Dagens stora skiljelinje går inte mellan islam och kristendom, striden står snarare mellan fundamentalister och de sekulariserade inom religionerna. Kristna fundamentalister är ett lika stort hot mot fred och säkerhet som de muslimska. Det är huvudtesen i diplomaten Ingmar Karlssons bok, ”Tro, terror och tolerans”, som han presenterade vid ett seminarium i april.

Få tänkare och debattörer har fått så stor genomslagskraft som Harvardprofessorn Samuel Huntington nådde med sin teori om ”civilisationernas kamp”. Först i en artikel i tidskriften Foreign Affairs 1993, senare utvidgad till boken ”The Clash of Civilizations”, hävdade Huntington att striden mellan kommunism och kapitalism, efter murens fall, hade ersattas av en civilisationernas kamp vars främsta frontlinje går mellan islam och kristendom.

Huntingtons idéer lever kvar, inte minst hos Bush-administrationen, vars internationella politik på många plan kan härledas och kopplas till Huntingtons teser.

Men Samuel Huntingtons teoribygge vilar på grundläggande felslut. Det är huvudtesen i Ingmar Karlsson bok, ”Tro terror och tolerans” som den mångårige diplomaten, för närvarande Sveriges generalkonsul i Istanbul, presenterade på ett fullsatt seminarium anordnat av Palmecentret.

– Genomslagskraften för Huntingtons teser beror på att det är en generell förklaring som låter trovärdig i en värld av snabb omvandling, den svarar mot en oro som många känner inför islam och asiatiska värderingar. Men teorierna är inte nya utan bygger på föreställningen om den ”gula faran”, tankegångar som existerat i Europa ända sedan de första kontakterna med kulturer bortom Europa på 1400-talet, sa Ingmar Karlsson.

Huntington delar upp världen i sju civilisationer, från den europeisk-nordamerikanska, via den hinduiska och latinamerikanska till den slaviska kulturen. Eftersom kultur, till skillnad mot politiska åsikter, är närmast oföränderlig är det ofrånkomligt att civilisationerna kommer att befinna sig i en ständigt pågående kamp, anser Huntington. Motsättningarna kommer dessutom bara att växa sig starkare. Den snabba globaliseringen medför fler möten kulturer emellan och därmed ökade kontakt- och konfliktytor och moderniseringsprocessen rycker upp mängder med människor från hembygd och rötter och tvingar in dem i storstädernas anonymitet, vilket i sin tur ytterligare ökar känslan av alienation och flykten in i religionens trygga famn.

Huntington blandar äpplen och päron, anser Karlsson. Uppdelningen i de sju civilisationerna tar omväxlande utgångspunkt i kultur och geografi. Den ”sydamerikanska civilisationen” avgränsas t ex geografiskt och inte utifrån den katolska tron, medan den ”muslimska civilisationen” helt definieras utifrån islam. Och vissa religioner utesluts helt.

– Judendomen finns, trots en femtusenårig judisk identitet, inte omnämnd bland de sju civilisationerna, konstaterade Ingmar Karlsson.

Uppdelningen tar gemenskaper, som i själva verket inte existerar, för givna, menar Karlsson. Huntington beskriver exempelvis de muslimska staterna som en starkt sammanhållen enhet. Men detta stämmer inte. För 50 år sedan existerade knappt tanken på en islamisk enhet och arabvärlden har i själva verket varit splittrad ända sedan den fjärde kalifen dog 661. Och motsättningarna har inte bara funnits mellan shiiter och sunniter, varken historiskt eller i modern tid. Saudiarabiens wahabiter ser Irans shiiter mer som fiende än som naturlig allierad, Turkiet söker sig mot Europa och medlemskap i EU snarare än mot Riyad och Mecka och det muslimska Irak utkämpade ett mångårigt blodigt krig med sin likaledes muslimska granne Iran.

– Huntington målar en bild av en sorts islamisk international som styr den islamska världen med en klar och uttalad strategi, på samma sätt som Komintern en gång styrde den kommunistiska världen. Men en sådan styrning har visat sig vara en omöjlighet. Det finns ett otal exempel som visar att statliga angelägenheter och prioriteringar tar överhand gentemot de religiös, sa Ingmar Karlsson.

Den egna statens intressen sätts nästan alltid före de mer eller mindre imaginära religiösa eller kulturella gemenskaperna, menar Ingmar Karlsson. Dessutom har Huntingtons modell en eurocentrisk inriktning, den betonar västliga liberala idéer och ser inte bara pluralism och demokrati som karakteristiska för väst, utan påstår dessutom att andra civilisationer är mer eller mindre oemottagliga för dessa värden.

Huntington skriver ingående om våldets kultur inom islam och använder bland annat begreppet ”islams blodiga gränser”, som han myntar med utgångspunkt i det faktum att två tredjedelar, 20 av världens 31 pågående konflikter, har en islamisk kontrahent.

Men dessa siffror kan tolkas på ett helt annat sätt, invände Ingmar Karlsson. Eftersom varje konflikt har minst två parter, dvs sammanlagt 62, innebär detta att de cirka 20 inblandade muslimska staterna i själva verket utgör en minoritet, en tredjedel, av de stater som befinner sig i konflikt. Huntingtons siffror kan således användas även för att bevisa att det är mer vanligt att icke-muslimska stater befinner sig i konflikt än muslimska.

– Genom historien har islam varit betydligt tolerantare mot andra trosriktningar än kristendomen. Under korstågen och kolonialtiden kan man snarast tala om kristendomens blodiga gränser. Och det blir något märkligt att anklaga den muslimska världen för att hysa en form av medfödd våldsamhet när Europa är den plats där två världskrig emanerat de senaste hundra åren, sa Ingmar Karlsson.

De flesta krig i modern tid har i själva verket förts mellan eller inom stater som, enligt Huntington, ingår i samma civilisation. De europeiska världskrigen är exempel på detta, liksom konflikterna mellan Vietnam och Kina, Iran och Irak och mellan hutu och tutsi i Rwanda.

Det som vid första påseende kanske kan betecknas som en civilisationernas kamp handlar vid en närmare analys nästan genomgående om rivalitet om resurser, territorier, strategiska fördelar och politisk prestige, menar Karlsson. Mot Huntingtons tes talar också att de flesta konflikter är tidsbegränsade. Krig slutar när ett begränsat mål eller syfte är uppnått, om krig handlade om en kamp mellan civilisationer skulle de ju varken känna ett slut eller några gränser.

Dagen stora skiljelinje går inte mellan religioner, som islam och kristendom, utan snarare mellan fundamentalister och sekulariserade grupper inom samtliga religioner, såväl kristendom som islam, anser Karlsson. På samma sätt som det finns bokstavstroende fundamentalister inom islam finns det fundamentalistiska grupper inom den kristna sfären med minst lika kompromisslösa politiska agendor. Och dessa grupper hittar ofta gemensamma nämnare. Den kristna högern i USA har till exempel byggt allianser med fundamentalistiska muslimska regimer, likt den saudiarabiska, både på FN-konferenser och i andra internationella forum i sitt motstånd mot aborter och homosexuellas rättigheter.

Den fundamentalistiska kristna högern har växt sig allt starkare i USA. 46 procent av amerikanerna anser sig, i likhet med president Bush, vara pånyttfödda efter en personlig frälsningsupplevelse. 28 procent anser att varje ord i Bibeln måste tas bokstavligt.

Med president Bush har den kristna högern fått en president som står dem nära, både religiöst och ideologiskt. ”Vår politik bygger på moraliska värden. Vår politik är utformad för att gynna mänskligheten” konstaterade redan president Reagan på sin tid. Bush har förstärkt budskapet med att öppet påstå att den högste kraften står på USA:s sida; ”Gud är inte neutral”.

Utifrån denna världsbild anser sig Bush-administrationen ha en moralisk och närmast gudomlig rätt att intervenera i andra länder och störta misshagliga ledare.

– De fundamentalistiska grupperingarna i USA är i själva verket ett farligare hot än de fundamentalistiska grupperna inom islam, säger Ingmar Karlsson.

Huntington begår ytterligare ett grundläggande felslut när han utgår ifrån att kulturer är oföränderliga, menar Karlsson.

Efter andra världskriget trodde få att de tyska ”hunnerna”, som varit medskyldiga till två världskrig, någonsin skulle kunna omfamna demokrati, samma tankegångar fanns om Spanien och Portugal efter åren av fascistiskt styre. Idag är länderna stabila demokratier.

– Tyskland är kanske det främsta exemplet på att folks kultur inte är tidlös och statisk, sa Ingmar Karlsson.

På samma sätt som Europa genomgått en demokratiseringsprocess är detta fullt möjligt också på andra håll i världen. Att de muslimska länderna demokratiseras är betydelsefullt, men det är minst lika viktigt att också Europas stater lyckas skapa lika villkor för sina muslimska minoriteter. En fungerande, inkluderande integrationspolitik utgör Europas kanske största framtida utmaning.

– Om vi misslyckas riskerar vi att få en intolerant gettoislam och ständigt pågående krig i våra gettoiserade förorter. Men detta beror i så fall inte på en islamisk generalplan. Avgörandet ligger i våra egna händer, sa Ingmar Karlsson.

Gellert Tamas