Vad vill vi

Våra paroller

Vilka är vi

Hur kontaktar du oss

Demonstrationer

Pressklipp i bild och foton

Pressklipp text

Länkar

Flytta till Gaza

Av Uri Avnery

http://www.transnational.org/features/2004/avnery_Gaza.html

!6 februari 2004

Vill du göra ditt livs affär?

Flytta till Gaza!

Regeringen har vänligt nog ordnat med pansarfordon i det här syftet. Väl där kan du för nästan ingenting skaffa dig den villa du drömt om i hela ditt liv, med två våningar och en grön gräsmatta. Staten är rik.

Du kan bygga växthus och odla blommor och grönsaker. Förr kunde man anställa palestinsk arbetskraft, som arbetade för en struntsumma. De hade inget alternativ då de berövats sitt land. Nu för tiden är detta alltför farligt, så du måste anställa arbetare från Thailand som kräver ändå mindre i lön.

Det finns inga legala problem, som t ex minimilön, årlig semester, ekonomisk ersättning vid avsked och annat sådant krafs. Israelisk lag gäller inte. Den lag som gäller är från tiden före 1967 under den egyptiska ockupationen, och villkoren är egyptiska, även de.

Du kan exportera dina produkter till Europa. Det måste visserligen ske diskret, under falska namn, men de kommer ut på marknaden. Byråkraterna i Bryssel kommer att bli rasande, för detta strider mot handelsavtalet mellan Israel och EU. Låt dem rasa. Vem bryr sig? Huvudsaken är att du lägger beslag på de nya EU-sedlarna.

Naturligtvis finns det ett säkerhetsproblem. Du och de andra 7000 bosättarna på Gaza-remsan lever tillsammans med en miljon palestinier. Ni berövade dem större delen av deras landreserver och hälften av deras vatten. Så de tycker inte om er. Men bry dig inte om det, den israeliska krigsmakten kommer att försvara dig – en hel bataljon för att försvara en bosättning med några få dussin familjer, en hel division för Gaza-remsan.  Många soldater. Många militärhögkvarter. Många pansarvagnar. En massa pengar. Men staten betalar. Om en bosättning ligger alltför nära en arabisk granne och det finns ett problem med detta, bekymra dig inte för det. Armén kommer att spränga alla de närliggande husen och ”rensa” området. Detta innebär att bosättningen kan utvidgas, och sedan kan man upprepa manövern. Huvudsaken är din säkerhet. Och de pengar du tjänar.

Och det här är bara början. Om det verkligen beslutas att bosättningarna ska utrymmas på Gaza-remsan, och om beslutet genomförs (som du vet är beslut och genomförande två olika saker som inte nödvändigtvis är kopplade till varann), då kommer de stora pengarna att rulla in. Staten kommer att betala dig bara för att du ger dig av utan att bråka. Så var det när Menachem Begin monterade ner bosättningarna i Sinai. Bosättarna fick en förmögenhet. Några vägrade flytta och förklarade att de aldrig någonsin skulle ge sig av från sina hem. De fick dubbelt upp och mer därtill. Det slutade med att inte en enda bosättare vägrade ta emot pengarna.

Många av de evakuerade från Sinai tog emot pengarna och bosatte sig i Amerika eller Australien. De klyftiga åkte till den angränsande Gaza-remsan och förväntar sig en kompensation för andra gången.

Men under tiden fyller bosättarna TV-studior, rullar med ögonen och förklarar att de försvarar Askalon, försvarar Ashdod, försvarar Tel-Aviv, och att den konkursmässiga staten därför måste investera ytterligare miljarder i bosättningarna. Därför, när allt kommer omkring, är de ju de Sanna Zionisterna.

Kära bosättare. Kära zionism.

Men menar Ariel Sharon verkligen allvar med sitt ”beslut” att utrymma nästan alla bosättningar i Gaza? ”Nästan”, därför att han vill behålla tre bosättningar belägna nära 1967 års Gröna linje. Detta är en typisk israelisk metod: när vi, efter mycken uppståndelse, utrymmer några områden, behåller vi alltid en liten bit, så att konflikterna kan hållas vid liv. Men till slut ger vi oss av. När vi utrymde hela Sinai, inklusive oljekällorna, staden Yamin och bosättningarna, vägrade vi lämna det lilla vackra Taba. Bråket pågick länge, och sedan gav vi oss av. När vi lämnade Libanon behöll vi en säkerhetszon. När vi lämnade säkerhetszonen, efter ytterligare några hundratal döda, behöll vi the Shebaa Farms, där våra soldater fortfarande dödas. Nu när Sharon lovar utrymma bosättningarna på Gaza-remsan vill han behålla tre bosättningar som souvenirer.

(Det var en person vars alla tänder var angripna. Han lät dra ut alla utom en, bara för att påminna sig om hur mycket den smärtade.)

Och så, för vilken gång i ordningen, gissar alla: Vad tänker han göra? Menar han verkligen allvarligt den här gången? Förtjänar han Shimon Peres alla (verbala) kramar och kyssar? Kommer han sent omsider visa sig vara Israels de Gaulle?

Nå, alla känner till att det är ett svepskäl. De är avsedd att dra uppmärksamheten från mutaffären som han i veckan förhördes om av höga polisofficerare. De ger också en vink till den helt nye statsåklagaren: om han åtalar Sharon saboterar han ett historiskt steg mot fred. De tjänar också som ett meddelande till USA:s president strax före Sharons planerade besök i Vita Huset: Sharon är nu redo att vidta en allvarligt menad åtgärd, och Bush måste ge honom sin välsignelse och några ytterligare miljarder dollar (för att köpa ut bosättarna.)

Men de är inte bara svepskäl. Den här åtgärden passar in på Sharons strategi i stort. Han är beredd att offra ett finger för att rädda hela kroppen. Han är beredd att avstå Gaza med sina miljoner oönskade palestinier och även några få isolerade bosättningar på Västbanken i utbyte mot amerikanskt samtycke till att Israel annekterar större delen av Västbanken.

Det här är ingen ny strategi. David Ben-Gurion ”avstod” 22 % av Palestina för att kunna lägga vantarna på övriga 78 %, i stället för de 55 % som FN tilldelat oss. Menahem Begin avstod hela Sinai för att kunna stifta fred med Egypten och kunna koncentrera sig på ockupationen av Västbanken. Sharon är beredd att ”avstå” hela Gaza-remsan och 45 % av Västbanken för att kunna ansluta 55 % av Västbanken till Israel.

Detta förutsätts bli en ”ensidig åtgärd” – utan samtycke från palestinierna som kommer att bli instängda i enklaver med murar och elektrifierade stängsel. Detta är den plan Sharon kommer att sälja till Bush: Se, jag utrymmer bosättningar både på Gaza-remsan och i hjärtat av Västbanken, trots att det smärtar mig oerhört. Det är ett enormt steg mot fred. Shimon Peres kysser mig (verbalt, verbalt!). Men för att genomföra en sådan djärv operation behöver jag ett officiellt och offentligt stöd av Amerika. Och ni måste lova mig att inte ingripa när jag annekterar större delen av Västbanken.

Naturligtvis kommer detta inte att leda till fred. Inte heller kommer det att leda till säkerhet. Det kommer att leda till att Hamas tar makten i Gaza och i de palestinska enklaverna på Västbanken. Det kommer att leda till många fler attacker i Israel och över hela världen. Det kommer att leda till ett krig utan slut.

Men i Sharons ögon är detta den avgörande etappen för att förverkliga zionismen som han ser det. Staten Israel kommer att omfatta 90 % av allt land mellan Medelhavet och Jordanien. Beträffande resterande 10 % - Gud är stor.

Översättning: Stig Tybrand

Uri Avnery är israelisk journalist och författare, fredaktivist och en av grundarna till Gush Shalom. Han fick det alternativa Nobelpriset (Right Livelihood Award) 2001 och har varit medlem av Knesset i många år.