Anna Lindh talar klarspråk om Irak

– Sverige kommer att kritisera ett angrepp mot Irak om det inte har ett tydligt stöd i FN:s säkerhetsråd. Sverige är också kritiskt till att USA och Storbritannien hotar att angripa Irak utan ett stöd från FN. Med dessa åsikter preciserade utrikesminister Anna Lindh den svenska hållningen i Irakfrågan. Uttalandena gjordes vid den debatt som anordnades av Olof Palmes Internationella Centrum, Broderskapsrörelsen och socialdemokraterna i Uppsala den 26 februari.

Vid debatten var Anna Lindh tydligare än hon varit tidigare i sin kritik av USA och Storbritannien. Samtidigt förklarade hon varför hon själv inte velat delta i massprotesterna mot krigshotet. Hon var nämligen inte säker på att hon som utrikesminister kunde stödja alla paroller som fördes fram i demonstrationerna.
   – För mig är det viktigt att både försöka förhindra kriget och att ta avstånd från Saddam Hussein, sade Anna Lindh.
   Anna Lindh gick igenom den svenska politiken och hävdade att Sverige hela tiden har gått i spetsen för en fredlig lösning på Irakkrisen:
   – Olof Palme medlade i konflikten mellan Iran och Irak. Palme var också den första som kritiserade Irak för användningen av kemiska vapen. Sverige var vidare med och tog initiativ till att FN:s vapeninspektörer skulle kontrollera Iraks massförstörelsevapen. Sverige har haft vapeninspektörer på plats när arbetet fungerat som bäst.
   Varför har Sverige agerat just när det gällde Irak? frågade Anna Lindh och svarade själv:
   – Landet inledde krig mot Iran 1980 och mot Kuwait 1990. Irak har använt kemiska vapen mot den egna befolkningen. Med ett sådant agerande blev det nödvändigt att ta initiativ för att säkra freden.
   Anna Lindh menade att det dessvärre finns många missuppfattningar om den svenska uppfattningen i Irakfrågan.
   – Vår linje bygger på tre ben. För det första ska vapeninspektörernas arbete fortsätta. De har ett starkare mandat än tidigare och de har en allt bättre teknisk utrustning för att avslöja massförstörelsevapen. Vapeninspektörernas arbete kräver dock att även Saddam Hussein är villig att samarbeta. För det andra är det endast FN:s säkerhetsråd som kan fatta beslut om våldsanvändning. För det tredje anser Sverige att det för närvarande inte bör ske ett militärt angrepp mot Irak. Sverige sitter inte i säkerhetsrådet och kan inte delta i omröstningarna. Men om vi satt i säkerhetsrådet skulle vi rösta nej till en militär aktion och istället hävda att vapeninspektörerna ska få fortsätta sitt arbete.
   Anna Lindh var emellertid orolig för att den senaste händelseutvecklingen ger fel budskap till Saddam Hussein:
   – I måndags lade USA och Storbritannien fram en resolution som syftar till att möjliggöra ett angrepp mot Irak, även om resolutionen inte ger att rättsligt stöd för ett angrepp ger detta felaktiga signaler till regimen. Agerandet kan skapa uppfattningen att det är meningslöst att efterleva kraven från FNs vapeninspektörer eftersom landet ändå kommer att bli angripet.
   Thomas Hammarberg, generalsekreterare vid Palmecentret tog i sitt inlägg fast på Irakkrisens dilemma:
   – Hur kombinera ett hårt tryck mot regimen i Bagdad och samtidigt undvika att kriget blir automatiskt och självutlösande? Efter de stora demonstrationerna den 15 februari har en del påstått att demonstranterna gick Saddam Husseins ärende. Men bland demonstranterna fanns inget stöd för den irakiska regimen. Internationellt är regimen ytterst isolerad. Vad många av demonstranterna fruktade var istället att påtryckningarna mot Saddam Hussein höll på att förvandlas till ett automatiskt krig.
   En av Thomas Hammarbergs huvudpoänger var att det faktiskt finns alternativ till krig för att få bort diktaturen i Irak:
   – För det första måste vapeninspektörernas arbete fortsätta och förstärkas. För det andra måste vi stödja den irakiska oppositionen. Den har inte alltid varit imponerande, bland annat har de två kurdiska partierna i norra Irak varit splittrade. Men trots allt har demokratin utvecklats där under den senaste tioårsperioden, två politiska val har hållits och idag råder en viss stabilitet. För det tredje vore det möjligt att inleda en internationell rättslig process mot Saddam Hussein. Det finns tillräckligt med bevis för att fälla honom för brott mot folkrätten. Erfarenheterna från Balkan visar att ett åtal kan bidra till att hans ställning undermineras.
   Vid debatten deltog även Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet. Han kritiserade skarpt den snabba urgröpningen av folkrätten.
   – Vad vi ser idag är att två av världens mäktigaste länder hävdar att de är beredda att angripa en annan stat utan stöd från FN:s säkerhetsråd och utan stöd i världssamfundet. Risken är att detta agerande blir normgivande och att folkrätten försvagas. USA och Storbritannien menar att de själva kan agera både polis, domare och åklagare – oavsett vad andra tycker.
   Said Mahmoudi fruktade att vi nu är på väg mot den situation som rådde före 1945.
   – Efter andra världskriget infördes förbudet mot våldsanvändning i FN-stadgan. Bara två undantags gavs. Dels när det gällde självförsvar, dels om säkerhetsrådet gav sitt godkännande efter bedömningen att våld behövs för att avvärja hot mot internationell fred. Nu ser vi en kulmen på urholkningen av folkrätten där stater hävdar att de har rätt att använda våld som de vill. Varför protesterar ingen mot detta? Frågan handlar inte bara om Irak, den har en betydligt större räckvidd. Om folkrätten försvagas på denna punkt lämnar vi öppet för våldsanvändning utan stöd från FN även i andra situationer.
   På kritiken från Said Mahmoudi svarade Anna Lindh att hon fortfarande tror att folkrätten har en mycket stark förankring inom FN. Enligt Lindh försvarar en stor majoritet av FN:s medlemmar den folkrätt som finns formulerad i FN:s stadga.
   Lisa Pelling från socialdemokraterna i Uppsala ställde frågor till Anna Lindh om regeringens linje i Irakfrågan. En central fråga var hur Sverige ska agera om USA och Storbritannien lyckas få igenom ett beslut i säkerhetsrådet om att angripa Irak, förmodligen med flera röster emot sig.
   Anna Lindh svarade att Sverige skulle rösta nej till ett förslag om att nu angripa Irak om vi hade suttit med i säkerhetsrådet:
   – Om säkerhetsrådet utan oss fattar ett sådant beslut kommer vi säga att det är felaktigt men vi kommer att acceptera det. FN är den högsta domstolen för att avgöra denna typ av frågor. Men nu tror jag inte att USA:s och Storbritanniens nya resolutionsförslag kommer att gå igenom. Jag tror inte att det får med sig en majoritet av säkerhetsrådets medlemmar, sade Anna Lindh.

MATS WINGBORG