http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10185203.asp
Publicerat 23 juli 2005 05:30 i Svenska
Dagfbladet
Amnestys man i Absudistan
Det handlar inte om landets säkerhet, när en höggravid
palestinsk kvinna, med svåra värkar, blir stoppad av soldater vid en vägspärr.
Att få den israeliska allmänheten att förstå detta, det är en av Amnon
Vidan många utmaningar. SvD har mött Amnestys chef i Israel, på kort besök i
Stockholm.
Israeliska människorättsaktivister får lägga ned stor energi på
att fylla de mest värdeladdade orden med nytt innehåll - de ord som berör den
israelisk-palestinska konfliktens kärna som terror, säkerhet och självförsvar.
Denna kamp om ordens valörer har Amnon Vidan, generalsekreterare för
den israeliska sektionen av Amnesty International, mycket att säga om. Vi träffas
i svenska Amnestys lokaler invid Danvikstull i Stockholm, en plats som andas
lugn och ordning, mycket långt från det Absurdistan där den
israelisk-palestinska konflikten utkämpas.
Amnon Vidan har en ovanlig bakgrund för en Amnestychef: han är före
detta marinofficer. I Sverige hade det nog varit politiskt omöjligt för en före
detta yrkesmilitär med krigserfarenhet att leda en organisation för mänskliga
rättigheter. Men i Israel är det snarare tvärtom. Amnon Vidans militära
bakgrund gör att hans kritik mot den egna regeringen inte kan viftas bort lika
lätt som om han hade varit en mjukis från start.
Amnon Vidan utgår i sitt arbete från de
rapporter som ges ut av den världsomspännande organisationens
huvudkontor i London.
- Jag stöder deras rapportering till 100 procent, säger han.
Men det gör honom samtidigt till
slagpåse för israeliska nationalister och för en bred del av den allmänhet
som delar Ariel Sharons syn på vilka åtgärder Israel har rätt att vidta
"i självförsvarssyfte". I likhet med andra israeler som tar strid för
palestiniernas rättigheter blir Amnon Vidan utsatt för hätska beskyllningar
om att vara "förrädare".
Han, som huvudsakligen agerar i israeliska medier och mer sällan
dyker upp som MR-aktvist på ockuperat område, slipper dock ifrån de fysiska
hot som exempelvis Arik Ascherman, ledare för Rabbiner för mänskliga rättigheter,
utsätter sig för när han reser till Västbankens sydflank. I och kring Hebron
finns bosättarrörelsens mest extrema gren, de som inte tar order från någon,
inte ens från den israeliska armén och polisen.
- Bosättarna i Hebronområdet är de värsta. Det är farligt för
människorättsaktivister att resa
dit - och ännu farligare för palestinier att leva där,
konstaterar Amnon Vidan.
Men de verbala påhoppen svider också. De kommer ofta från
anonyma avsändare på Internet. Amnestysektionen i Israel jämställs av häcklarna
med de illa beryktade Judenrat, judar som samarbetade med nazisterna under andra
världskriget.
Det är smärtsamt för en Amnestychef som fick stora delar av sin
polskjudiska släkt utplånad under Förintelsen.
Genomsnittsisraelen accepterar inte heller Amnon Vidans sätt att jämställa
civila israeliska offer med civila palestinska offer i konflikten.
Hur, frågar sig upprörda landsmän, har han mage att jämställa
palestinsk terror med den israeliska arméns operationer för att skydda
israeliska medborgares liv mot denna terror? Om palestinska barn omkommer vid sådana
operationer sker det ju, enligt officiellt språkbruk, "oavsiktligt".
- Den beskrivningen är typisk för hur vanliga israeler ser på
konflikten - som om den skulle vara fråga om terror på den ena sidan och självförsvar
på den andra,
säger Amnon Vidan.
- Ett av mina viktigaste uppdrag är att ge begreppet säkerhet ett
annat innehåll. Det är helt centralt i Israel. Visst lever vi med ett säkerhetsproblem
och visst finns det palestinsk terror. Men när den israeliska armén jagar en
misstänkt och bombar ett folkrikt bostadsområde i Gaza mitt i natten, varvid
kanske ett 30-tal personer dör, då kan man inte hävda att det blev
oavsiktliga dödsoffer.
- Båda sidor använder väpnat våld
mot civila och det är så jag vill framställa saken för israeliska
medborgare, men det är inte lätt.
- Utmaningen är att få israelerna att förstå är att det inte
handlar om säkerhet när en höggravid kvinna som fått värkar blir stoppad
vid en vägspärr, och inte heller när tusentals palestinska hus raseras för
att bosättningarna ska kunna växa.
- Men samtidigt får vi inte bortse från att det finns ett
verkligt säkerhetshot mot israelerna. Det är ingen myt. Vad det handlar om är
att säkerhetsbegreppet utnyttjas på sätt som inte handlar om självförsvar.
Det måste vi
lyfta fram.
Denne sociolog och marinofficer i reserven är med i Mod att vägra,
en organisation för israeliska reservister som vägrar tjänstgöra på
ockuperat område.
Efter Osloprocessens misslyckande aktar sig den vingklippta fredsrörelsen
i Israel noga för att vara "allt för optimistisk". Borta är den
folkliga fredsprocess som på 1990-talet gjorde det möjligt för möten mellan
yrkesmänniskor från båda sidor.
Den har ersatts av en ömsesidig misstro, något som förstärks av
barriären, vägspärrarna och andra politiska och militära hinder för civila
från båda sidor att träffas. Denna brist på mellanfolkliga kontakter förmörkar
också Amnon Vidans syn på framtiden. Han ser ingen fred framför sig.
- Konflikten är så komplex, den är inte svartvit. Även på ett
teoretiskt plan har människor allt svårare för att se hur en lösning skulle
se ut. Här finns ju alla de svåra frågorna: vad ska vi göra med
(palestiniernas) rätt till återvändande, fattigdomen i de palestinska områdena,
hatet på båda sidor, de religiösa
fanatikerna?
BITTE
HAMMARGREN
bitte.hammargren@svd.se