Närapå jämnårig med Atterbom föddes Erik Johan Stagnelius 1793. Han växte upp i Gärdslösa på Öland. Hemmets bibliotek var väl försett med vitter litteratur, vilken Stagnelius tidigt gjorde sig förtrogen med. Liksom Atterboms var Stagnelius far präst. Han tillbringade en kortare studietid i Uppsala, där han inte verkar ha kommit i kontakt med Atterboms krets. Efter avlagd kansliexamen bosätter sig Stagnelius i Stockholm, där Stagnelius var offentlig tjänsteman på ecklesiastikkontoret. Heller inte den Stockholms-romantiska kretsen kring Lorenzo Hammarsköld var något Stagnelius hade närmare kontakt med. Stagnelius var nämligen en olycklig, något apart figur. Han dog 1823, delvis till följd av långvarig sjukdom och missbruk av opium och alkohol.

Källor
Erik Johan Stagnelius, Samlade skrifter. Redigerade av Fredrik Böök I-II, IV, Stockholm 1957

 Periodica Samlaren 1944

Fredrik Böök, Den romantiska tidsåldern i svensk poesi, Stockholm 1918 

Fredrik Böök, Erik Johan Stagnelius, Stockholm 1919a -- 

"Kommentaren" till Erik Johan Stagnelius, Samlade skrifter. Redigerade av Fredrik Böök V, 1919b 

(Svenska författare utg. Af Svenska vitterhetssamfundet, III) -- Stagnelius än en gång, Stockholm 1942

Sven Cederblad, Studier i Stagnelii romantik, Uppsala 1923. 

-- Erik Johan Stagnelius. De största märkesmännen XVII, Stockholm 1924

Lorenzo Hammarsköld, Erik Johan Stagnelius. Ett kors på hans grav, Stockholm 1823

Holmberg Olle, Sex kapitel om Stagnelius, Stockholm 1941

Roland Lysell, Erik Johan Stagnelius. Det absoluta begäret och själens historia, Romantikens diktning II, Stockholm 1993

Svante Nordin, Romantikens filosofi. Svensk idealism från Höijer till hegelianerna, Lund 1987

Catharina Segerbank, Dödstanken i svensk romantik. Odödlighetstro och uppståndelsetro hos tre svenska diktare: Per Daniel Amadeus Atterbom, Johan Olof Wallin, Erik Johan Stagnelius, Lund 1993

Johan Bernard Simonsson, Erik Johan Stagnelius. Lif och dikt, Lund 1909

Geo Widengren, "Gnostikern Stagnelius", i Samlaren 1944