Navitas

Signum

mens sana in 
corpore sano

fin-de-siècle

helix

 Om än inte i samma utsträckning, som sina tyska föregångare, hyllade de svenska romantikerna en katolicism i det förflutna, vilket har ett nära samband med romantikens medeltidssvärmeri. Katolicismen står som en försmak av något översinnligt i denna värld. En tydlig kritik mot reformationen går också att spåra. Protestantismens utbrytning ur katolicismen kan uppfattas som en metafor för den människans synd, vilken ledde till brottet med guldåldern. I samma andetag som katolicismens historia glorifieras förkastar dock svenska romantiker det katolska i den tid man själva lever. I synnerhet kritiseras den för dess institutionalisering och uppförande av en stat i staten. Statsorganismen splittras därigenom. Romantikens kritik är i viss mån en eftergift för den protestantiska statsmaktens krav. Medan Atterboms bekännelse till mindre rumsrena religiösa föreställningar alltid ligger djupt inbäddad i hans texter, är hans fördömande av dessa alltid mycket explicit. Atterbom - liksom Stagnelius - söker rättfärdiga sin okonventionella religiösa övertygelse med att hans tro är den sanna uttolkningen av
 kristendomen. Med kristendom i detta sammanhang förstås naturligtvis protestantismen. Atterbom hävdar alltid att hans åsikt är i full överensstämmelse med den nationella. Detta ger intryck av att Atterbom ville blidka sin omvärld. Atterboms moderskult, vilken hänger nära samman med hans hyllningar av den egna modern, ger hans tankar en katolsk anstrykning. Han låter exempelvis naturen symboliseras av jungfru Maria. Många har tolkat Stagnelius som katolskt inspirerad, av skälet att han ofta har en kvinnlig gudom i åtanke. Härvidlag förglömmer man det personliga hos Stagnelius. Uttolkarna ger religionen företräde hos Stagnelius, medan jag uppfattar kvinnligheten som det fundamentala i sammanhanget. Att Stagnelius vänder sig till en gudinna, härrör ur mer personliga skäl. Stagnelius vill vända sig till en kvinna och råkar hon vara gudomlig - katolsk eller ej - ligger det henne förvisso inte till last. Ett minst lika stor aber ligger i att dessa skribenter till stor del tagit fel i sin tolkning av Stagnelius beskrivning av en kvinnlig gudom som katolicism. Detta är som Ulf Johansson framhållit inte katolsk lära, utan protestantisk okunskap. Maria är inte gudomlig i katolsk teologi. Viss inspiration kan Stagnelius kanske ändå ha fått av katolicismens uppskattning av Maria.

Atterbom känner ett behov av att söka rentvå sig mot anklagelser för katolicism. Helt tydligt föredrogs vid denna tid en ljum, men konventionell kristendom, framför en djupt känd kristendom av något mer dubiös art. Schelling anklagades falskeligen för att ha konverterat till katolicismen. Flera tyska romantiken konverterade, medan detta inte var legio i den svenska romantiken. Åtminstone delvis kan detta tillskrivas det faktum att den religiösa repressionen var starkare i Sverige än i Tyskland. Först 1860 blev det tillåtet att konvertera till den katolska läran i Sverige. Även om det fanns klara katolska drag i svensk romantik, spelar dessa mindre roll i det stora hela. Det var en allmän religiös uppryckning fosforisterna åsyftade, i vad man uppfattade som en irreligiös tid efter upplysningens religionskritik. Sedan kunde det handla om panteism, protestantism eller katolicism. Protestantism var dock det kännetecknande för den svenska romantiken. Merparten av den katolskvänliga rörelse, vilken vi kallar romantiken uppstod på protestantisk mark. Detta är symptomatiskt för en romantisk uppfattning att reformationen givit en snabbare sekularisering i protestantiska länder än i katolska länder. Katolicismen kunde symbolisera ett svunnet förflutet, och sammanflyta med romantikens övergripande guldålderslängtan.

in italiano

en español

Page d’accueil

auf Deutsch

Nederlandstalige Homepage

UK version

på bokmål 

Dansksnakk!