Genom att koppla bort den intima sfären
från ekonomiska affärer bar industrialismen frukt. Känsla
reducerades bort för att uppnå effektivitet och rationalism.
En affärsman som Henry Ford hävdade att en sådan tudelning
var nödvändig för att industrialismens hjul skulle snurra.
Nu är modet istället att visa känslor i arbetslivet. Postmodernismen
gynnar det skojfriskt oseriösa. Framtidsaposteln Kevin Kelly hävdade
1998 att en av de tre eviga lagarna för framgångsrik affärsverksamhet
skulle vara att "ha kul". "Sådan är tiden /.../ och ju mindre
allvar desto bättre!" som Strindberg kring det förra sekelskiftet,
i skådespelet Gustav III lät den gamle generalen Pechlin säga
om det föregående sekelskiftets anda. Dr. Spocks och Skå-Gustavs
lustgeneration låter lustprincipen styra även förvärvslivet.
Hämningar har lossat samtidigt med slipsknuten. Utan kravet på
ordentlighet efterfrågas den marknadsbemästrande kreativitet
som hör till den amerikanska västkusten. Lutherska dygder får
ge vika inför kaliforniska. Inte endast för bilmekaniker, utan
även i högstatusyrken hör jeans, T-shirt och baseballkeps
till en informell yrkesuniform. I nya näringar som reklam och informationsteknik
får flumgenerationen plats. Förr upprätthölls distans
mot massan. Nu är idealet att vara folkligt konsumentnära och
träda ut i offentligheten.
Dessa förändringar begränsar sig
givetvis inte till det ekonomiska fältet. Tidsandan sprider sig snabbt.
Förändringen i nya näringar har tre skäl. För
det första råder antihierarkiska stämningar efter 1968.
En ung och auktoritetskritisk generationen vill varken låta sig styras
eller själv styra. Näringslivet måste anpassa sig efter
denna mentalitet. Näringsidkare är flexibla och upptäcker
nya affärsmöjligheter i all förändring omkring dem.
Liksom fria elektroner snöras in i led och förmedlar den elektricitet
som slås på och strömmar in i ett material, bidrar varje
enskild näringsidkare i sin profitabla jakt efter konsumenters efterfrågan
omedvetet till mentalitetsförändringar i samhället.
För det andra, varje näring bär
i sig en inneboende mentalitet. I kölvattnet på nya ekonomisk
verksamhet kommer nya värderingar och attityder. Nya näringar
bär på en ny mentalitet som försvårar för äldre
strukturer och ideologier att klamra sig fast. Exempelvis förmådde
kommunistblocket inte följa in i informationsekonomin.
För det tredje, viss mentalitet följer
på det överflöd som kännetecknar det moderna samhället.
Materiellt överflöd möjliggör konsumtion för annat
än överlevnad. Enligt samhällsvetaren Ronald Inglehardt
blir det materiella mindre intressant och försörjningsvärderingar
mindre frekvent förekommande i överflödssamhället.
Detta banar väg för en form av idealism. Dessa postmateriella
värderingar är fientliga till det moderna affärslivets materialistiska
praktik och banar väg för det efterindustriella näringslivet.
En postmodern människa söker mer expressiva mål än
överlevnad och ackumulation av kapital. I allt fler och ständiga
nyheter kan hon spegla sin personlighet och skilja ut sig med hjälp
av smala produkter. Produktion avpassas allt mer till konsumenters efterfrågan
och livsstil. Narcissistisk konsumism ersätter kvantitativ konsumism.
Konsumenter tillägnar sig mer komplexa köpstrategier. Individualiserade
produkter har kommit att efterfrågas och sedan även miljöansvar
och god etik från företag. Ett mer miljövänligt leverne
väljs av samvetsgranna människor då de får råd
därtill, vilket flertalet i västerländska överflödssamhällen
också har. Företag talar till och med om att ha ett miljöansvar.
Då fler söker upplevelser, inte föremål blir tjänster,
inte materiella produkter näringslivets fokus. Ett typiskt uttryck
för denna upplevelseorientering är turismindustrin. Något
så lättfärdigt kan tyckas svårt att ta på allvar
som ekonomisk faktor, men är samtidens största tjänstenäring.
Marknadens individualism och nivellering
Industrikapitalismens standardisering av produkter
har under senare decennier förvänts till högst individualiserade
produkter. Företag har allt mer vänt sig till konsumenterna och
avpassat sin produktion till dessa. T-fordens tillfredsställande av
massans likriktade önskan om materiell välfärd är ett
minne blott. Ekonomiska aktörer söker smalare segment. Pluralism
är inom näringslivet liksom på andra områden postmodernitetens
kanske avgörande drag. Efter efterkrigstidens masskonsumtion vill
människor utmärka sig kvalitativt.
Företag inriktas allt mer på
att direkt svara på marknadssignalernas retningar och aktieägares
önskemål. En nivellerad och dekonstruerad planlöshet avlöser
hierarkiska strukturer i företag. Hierarkier har liten betydelse inom
dessa organisationer. I tidens antiauktoritära anda är nätverk
som marknader och virtuella företag högsta mode. Samtidsmänniskan
trivs i nätverk. Nätverk med annan grund än affärsmässig
blir viktiga i informell näringsverksamhet. Att kvinnor blir mer framträdande
inom arbetslivet bäddar för att manliga hierarkier och hierarkitänkande
rämnar. Det förra sekelskiftets kooperation, arbetar-, nykterhets-
och idrottsrörelser efterliknas delvis, men till skillnad från
dessa saligen insomnade folkrörelser betonar nätverk inte protokoll
och annan ordning, utan kreativt kaos.
Länge var aktier inte som idag utspridda
bland de breda folklagren. De innehades av en snäv krets. Från
att ha varit en angelägenhet för en elit,
sprids ägandet av finansiella tillgångar till allt större
delar av befolkningen. Fondsparande och reklam är yttringar av detta.
Marknader avlöser företag som ekonomins organiserande grundstruktur.
Impulserna kommer till den helt övervägande delen från
USA.
Allt mindre luthersk syn på
arbete i Sverige
Protestantisk arbetsetik betonade ekonomiskt nyttiga
dygder såsom
flit
och sparsamhet. Puritanen förverkligade sig främst i arbetet.
Flit betraktades som en god egenskap, men har sedan förlorat sin religiösa
och etiska kärna. Plikter betonas allt mindre. Nutidens svenskar har
förlorat förankringen i den lutherska läran om arbetet som
dygdigt.
I Sverige var arbetet och stabilitet i
kallelsen tidigare osedvanligt. Upplevelsen av att ha ett kall, en stor
respekt för arbetet avtar. Individualism präglar vår tid
och omfattar i synnerhet nya näringar. Den socialt kompetenta yrkesmänniskan
av idag är mer sorglös och lättfärdig än den typiske
lutheranen. Viljan till expressivitet, att uttrycka det individen bär
inom sig, strider mot protestantismens undertryckande av det inre. Såväl
utagerande konsumenter som producenter bidrar till att arbetslivet subjektiveras.
Den postmoderna tidens nivellering bidrar
till att de ägande klasserna levnadsvanor förråas. Nutidsmänniskan
är ingen renässansmänniska som ägnar sig åt mecenatsverksamhet
eller anstränger sig för att försköna världen
till medmänniskans fromma. Kapitalister förmår inte avnjuta
sina rikedomar mer än sina anställda med deras ringare inkomster.
I motsats till hur antikens aristokratier och italienska renässanskapitalister
tog rikedomar i anspråk för att bekosta magnifika spektakel,
förvalta dessa människor sina rikedomar i komplicerade portföljstrategier.
Så blir allt fler människor, då privategendomen expanderar
samtidigt som arbetstiden fortsätter att krympa. Privat sparande har
blivit en viktig angelägenhet för många, då staten
inte tycks kunna garantera sina pensionsåtaganden mot medborgarna
och i sin uppgivenhet efter den svenska modellens fall också väljer
att vältra över delar av detta ansvar på medborgarna. Rentiercivilisationen
är född. Påbud om fritid var en gång ett problem
för den troende lutheranen, men blir nu istället ett mål.
Nutidsmänniskan besitter större förmögenheter,
men inte nödvändigtvis högre kulturell skolning än
sina förfäder. Livsnjutare som förmår nyttja sina
tilltagande inkomster konstruktivt växer inte på träd.
Att använda mycket pengar på ett meningsfullt sätt är
svårare än inkomster som endast precis räcker till livets
nödtorft. Många nyrika tjänar alltför mycket för
att kunna bruka sina inkomster på ett meningsfullt sätt.
Inte den första av ekonomiska
revolutioner
Som Marx sade, revolutionerar kapitalet ständigt
samhället. Gamla tekniska och ekonomiska strukturer måste slås
sönder för att det nya skall kunna födas. Industriell, teknisk
utveckling revolutionerar ekonomiska strukturer inifrån. Idag revolutioneras
ekonomin av informationsteknik. Den österrikiske nationalekonomen
Schumpeter utpekade entreprenören som en individ med en speciell funktion
i att förstöra det gamla och skapa nytt. Den entreprenör
som introducerar tekniska revolutioner i ekonomin är antitraditionalist.
Entreprenören vill samtidigt något nytt som ha bort det gamla.
IT
IT
beskrivs som den näring som gestaltar själva framtiden. Vi träder
in i en informations- eller kommunikationsekonomi. Informationsteknikens
utbredning i samhället ger upphov till åtskillig framtidstro.
Namnet på den bok IT-entreprenören Johan Staël von Holstein
skrivit uttrycker denna självmedvetna hybris. "Inget kan stoppa oss
nu; en generation tar över". Optimismen kring informationsteknik får
olika färg beroende på ideologisk eller annan hemvist och kan
härröra såväl ur hoppet att den ska bidra till att
lösa arbetslösheten som det mer visionära, men också
mer sannolika antagandet att informationsteknik skall bidra till att skapa
en ny civilisation som ersätter den industriella civilisationen.
Med Mats Johanssons ord "...den digitala världen
består inte bara av ettor, utan också av ett ansenligt antal
nollor." Alla får plats, även om många är rädda
för att vissa hamnar utanför. Ett medium övergår till
att bli ett massmedium efter en tid av elitism. Interaktivitet är
oftast endast en utopi. Människor efterfrågar en viss grad av
passivitet, även om hon inte gärna tillstår detta faktum.
Så fort han inte befinner sig under försörjningspiskan
väljer mannen på gatan att se på TV-såpa.
Rörlighet
Arbetet på webbyrån, personaluthyraren
och Internetmäklaren är dynamiskt och händelserikt. Anställda
har osedvanligt gott självförtroende, och känner endast
svag lojalitet för den firma de arbetar på. Kunskapsföretaget
är mycket beroende av sin personal. Här skulle få chefer
neka till det samtida näringslivets motto att "Medarbetarna är
vår viktigare tillgång." Man är såsom typiska individualister
obundna vid det bestående och har ögonen öppna inför
nya val. Arbetslivet befolkas av allt fler individualister som gladeligen
byter arbetsgivare likt skjortor, och privatpersoner som blixtsnabbt flyttar
pengar mellan värdepapper eller fonder framför en datorskärm.
Individualism med liberal ideologi utan pliktmoral är tidens anda.
Modern, teknisk utveckling alstrar ett opersonligt
handlag i diverse yrkesutövningar. Mänsklig kontakt ersätts
av telefoner, faxar och datorer. Avpersonifiering hör till det moderna
arbetet. Den distansering tekniken inrättar mellan människor
kan te sig behaglig för den moderna människan.
Symbolanalytiker är det namn Robert
Reich har givit åt den snabbt växande skara, vilkas arbete består
av att hantera och manipulera symboler inte något fysiskt påtagligt.
Symboler ställer sig i människors och det materiellas ställe.
Globaliseringen innebär abstrakta flöden, liksom finansmarknader
och annat nytt är abstrakt.
Inom en rad nya yrkeskategorier på arbetsmarknaden
uppfattas byte av arbetsgivare som ett sätt att få en snabb
löneutveckling. Därigenom kan en anställd tillskansa sig
allt högre lön. Sällsynt flyttvilliga som de anställda
är måste inkomster vara internationellt konkurrenskraftiga.
Denna de anställdas jämförelse med utlandet borgar för
låg solidaritet med det övriga svenska samhället. Globala,
postindustriella eliter bryr sig inte om nationalstaten, då eliterna
varken är beroende av den eller har något att tjäna på
dess verksamhet. Därtill lever många eliter på att bygga
broar och bryta gränser.
1800-talets svenska affärsmän
var patrioter på ett sätt som knappast förekommer i dagens
näringsliv. Att tjäna sitt land och inte endast egenintresset
var under Sveriges industriella genombrott, det nationalistiskt sinnade
1800-talet och tidigt 1900-tal. I en jämförelse med äldre
tiders näringsliv, är dagens aktörer ovilliga att ta samhällsansvar.
Detta är ett symptom på finansvärldens och samhällets
tilltagande individualism.
Mark var förmoderna eliters viktigaste egendom.
Äldre tiders förindustriella eliter var liksom livegna traditionellt
och psykologiskt bundna vid jorden. Då nu istället mer rörliga
tillgångar är framträdande, blir eliter allt mer rörliga
och traditions- och trolösa. Jämfört med en tidigare låg
personalomsättning kan dagens höjning tolkas som en amerikanisering
av svenskt arbetsliv. Det flyter i den nya ekonomin. Organisationer lever
avsevärt kortare tid än tidigare och får allt mer karaktären
av projekt.
I symboler uttrycks de underförstådda
värden och meningssammanhang som organisationer omfattar. Bland symboler
förtjänar kläder ett eget kapitel. Sober klädsel utstrålar
korrekthet, samt ett distanserat bemötande. Även om mörk
kostym förväntades endast på vissa arbetsplatser var åtminstone
kravet att den anställde skulle vara hel och ren, och inte sticka
ut vanligt. Denna jantementalitet får allt svårare att göra
sig gällande. Svarta kläder och asketisk personlighet vittnade
om allvar. Konventionell klädsel ingav förtroende och pålitlighet.
Social kompetens har ersatt yuppielivet
och nu talas det tyst om de stora affärerna. Flexibilitet och spontanitet
har ersatt det vräkiga lyxliv som präglade åttiotalets
yuppieår. Arbetet är mindre avskilt från fritiden och
skall liksom fritiden ge något existentiellt. Den anställde
skall få ut något personligen av arbetet; inte nödvändigtvis
något materiellt och söker hellre självförverkligande
än blir en kugge i ett maskineri. Instrumental betoning till gemensam
nytta och framtidssyfte avlöses av expressiva inslag i människors
livsföring och attityd till livet och utgör en motsats till tidiga
industriidkares asketism. Intresset för den själsliga utvecklingen
har ökat i takt med att de ekonomiska möjligheterna har avtagit.
Den moderne affärsmannen verkar hellre i det tysta än skrävlar
om de stora klippen. Den nya ekonomins makthavare prioriterar trendiga
detaljer och ett flexibelt yrkesliv. Kontor karakteriseras av en ledig
men modemässigt elitistisk atmosfär.
Samtidens ungdomskult ger nya näringar
med unga anställda råg i ryggen. Den unga entusiasm och lekfullhet
som kännetecknar den omedvetna och oreflekterade barndomen hyllas.
Allt som unga kommer med anses rätt, och peka in i framtiden; vilken
kanske inte nödvändigtvis anses bättre än nuet, men
kommer för att ersätta nuet. I en progressiv kultur som vår
anses förutsägelser om framtiden ha företräde framför
historien och även nuet. En ung bransch har inte blivit särskilt
integrerad i samhället och dygder ännu inte hunnit bildas. Mogenhet
uppstår genom en lång nötningsprocess av praktiskt agerande
i en omgivande verklighet. Den som liksom de nya näringarna söker
identifikation i sin ungdomlighet vill ogärna mogna och låta
sig växa in i det omgivande samhället.
Valet att inte bruka sina inkomster, utan inrikta
sig på att förmera var länge näringslivets etos och
i synnerhet vad dess aktörer ville visa utåt. I vår tid
har finansiella aspekter av affärslivet blivit mer centrala och finansmarknader
kommit på allas läppar. Pengar hyllas, utan att hymlas kring.
Näringslivet vänder sig bort från den byråkratiska
organisationens kalkylerande rationalitet som fostrat industrialismen.
Arbetsgivare vidtar allt fler ej strikt lönsamhetsorienterade åtgärder
för sina anställdas välbefinnandes skull. Företag anordnar
nyandligt inspirerade kurser till sina anställdas förkovran,
förlustelse och förvåning.
Att något nytt kommer och ersätter
det gamla är oundvikligt. Däremot kommer inget speciellt med
förutbestämd nödvändighet. Närsynt överbetonas
det nyas nyhet och hastighet. Tron att framtiden kommer att innebära
att allt ändras försvårar historisk insikt. Aktörer
tror sig befinna sig i en omgivning som ändras oerhört snabbt.
Egentligen har denna ökade abstraktion av och rörlighet i arbetet
pågått under decennier.
I äldre tiders företag hyllades
gärna traditionen. Att ständigt förändras sätter
samtidens företag högt på dagordningen. Av naturliga skäl
omger sig främst nya delar av näringslivet med denna självrättfärdigande
retorik. I vår tid av hastighetsdyrkan och traditionsförakt
framställs dynamik som något gott i sig. övertygelse om
teknologisk determinism har ingått en ohelig allians med tron på
att allt blir bättre.
Elposta gärna
kommentarer!