| titelblad | I vår tid är all natur betingad av människans stränga regim. Naturen har berövats sitt andliga värde. Flora och fauna benämnes ofta miljö, ianspråkstagen av människan. Naturen betraktas som en resurs. Som framgår av en aktuell utställning på Nationalmuseum, hyllar nordisk och germansk romantik naturen på ett sätt som avviker från dagens utnyttjande av naturen. För romantiken var naturen snarare besjälad än besmutsad. Det romantiska idealet var en företeelse typisk för Nordeuropa vid början av 1800-talet, och sträckte sig över skilda verksamhetsgrenar. Romantikernas vurm för det ursprungliga och naturliga har rötter långt tillbaka i tiden inom denna kulturkrets. Romantiken är en centralt belägen station i en lång kedja av hyllning av det naturliga i vår del av världen. Uppror mot en pågående modernisering tar sig i dessa länder ofta uttryck som ligger nära romantikens. En medicinare tycks nu vilja operera bort detta organ ur vårt kulturarv. Så skulle vi mer framgångsrikt kunna konkurrera med den nya världen i fråga om medicinskteknologiska framsteg. Praktiskt verkar Professor Sune Rosell i SvD 21 mars tycka det skulle vara om Europa var något mindre belastat av kulturella traditioner. Oturligt nog för vissa framstegstörstande naturvetare, men lyckligtvis för flertalet vanliga människor, är våra värderingar och kulturarv inte lika lätta att plocka ut som blindtarmar. Vad som byggts upp under seklers gång raseras inte lätt av en aldrig så nitisk social ingenjörskonst. Enskilda diktatorer har genom historien förvisso lyckats med omvälvningar av mentaliteter, men spåren förskräcker snarare än inspirerar till nya försök. Rosells appell är karakteristisk för den moderna vetenskapens kulturhat. Belysande är en undersökning, där allmänheten befinns vara mest orolig för högteknologiska faror i livsmedel, såsom genmanipulation och radioaktiv bestrålning. Livsmedelsexperter å sin sida är avsevärt mer oroliga för naturligt existerande faror i mat och matlagning; såsom fett och stekning. Lekmän är oroliga för det onaturliga och experter oroar sig över det naturliga. Åtskillig expertkunskap gör den vetgirige till en främling inför det naturligt mänskliga. Sålunda kan experten uppfinna omänskliga "hjälpmedel" för att göra livet längre och enklare att leva. Den mänskliga civilisationen har konstruerat så avancerad teknik, att det i åtskilliga fall är människofientligt att använda dem. Detta gäller såväl kärnvapen som livsuppehållande, medicinsk apparatur och piller. Man frågar sig vad människor skulle tycka om en oss militärt överlägsen art började bygga om oss för sina syften. Om jag tillhörde en underlägsen art, önskar jag att den mig och oss överlägsna arten skulle uppfatta växt- och djurrikena som heliga. Professor Rosell anser att en sådan hyllning av naturen är ett passerat stadium i mänsklighetens historia. Den oss överlägsna artens vördnad skulle emellertid vara mänsklighetens enda räddning undan det oblida öde, som dagens medicinska teknologi åsamkar individer av andra arter. En annan härskande djurart skulle kunna manipulera människomaterialet så att vi utvecklar bölder på kroppen, vilka djuret kan skörda och ur dessa utvinna något för dem nyttigt protein. Ungefär så beter vi oss i allt fler fall mot djur. Vi bör minnas att Gud eller evolutionen kunde ha placerat en annan art i skapelsens krona. Att naturen inom överskådlig framtid slår tillbaka mot vår hybris med förtryck från en annan art är inte troligt. Likartade påminnelser om vår civilisations dödlighet som miljöförstöring och antibiotikaresistens är däremot påtagliga.. I nordiska och germanska länder har vi anledning att vara stolta över vår tradition av vördnad inför naturen. Vi bör inte falla i farstun för alla nymodigheter från naturvetenskapens ritbord och bioteknikbolagens laboratorier. Att konkurrera på den globala genmarknaden kan inte ges högsta prioritet. Svenskar klarar sig därtill alltför för bra med den "effektivitet i livsmedelsproduktionen", vi idag har. |
| elpost | |