Kaninavel

Är du sugen på att börja föda upp kaniner?, här får du värdefulla tips och nödvändig kunskap.

För det första ska du bestämma dig samtidigt som du köper din första kanin om det ska vara en kelkanin eller ett avelsdjur. En kaninhona bör sättas i avel före ett års ålder, annars stelnar hennes bäcken och hon får en fettansättning kring livmodern som gör det svårare för henne att bli dräktig. Man kan inte ta en kull ungar av sin hona bara för "skojs skull" och sedan aldrig mer. När man väl startat hennes biologiska "klocka" så vill hon ha minst ett par kullar per sommar för att må riktigt bra. Så man får bestämma sig, antingen kelkanin eller kaninuppfödning "på riktigt". För att kaninuppfödningen ska vara seriös ska du vara medlem i ditt läns kaninavelsförening och enbart avla på renrasiga kaniner med stamtavla. Då kan du också ta ett skäligt pris för de kaninungar du säljer. Tänk på att som kaninuppfödare måste du ha massor av kunskaper. Du måste vara "experten" som köparna kan ringa till och få tips och råd. Det är ett stort ansvar. Om du från början är inställd på att det är kaninuppfödning du vill hålla på med så kan du fortsätta läsa den här sidan.

Innan man börjar köpa in avelsdjur bör man fundera på vilken ras men ska börja med. Börja med en ras, och utöka med fler då du känner att du har tid, plats och kunskaper. Välj en lättavlad ras till att börja med, som till exempel hermelin eller dvärgvädur (enfärgade) som är lättavlade raser som det finns gott om. Fall inte för frestelsen att avla hej vilt med olika färger för att få roliga kullar, då förstör du färgerna i längden! Då är det bättre att bestämma dig för en färg/teckning och satsa på den. Hör dig för bland uppfödare om vem som har bra djur. Man kan även åka till en större utställning och köpa in djur. Det bästa är att få tag i vuxna stambokförda djur, då vet man vad man får. Om du köper ungdjur, var uppmärksam på stamtavlan. Kolla så att föräldradjuren är registrerade och köp inte djur med mer än en lucka i stamtavlan (lucka = oregistrerat djur). Innan kaninerna sätts i avel så ska dom visas på utställning i klass A för att få ett bedömningskort, och sedan stambokföras. 

Två honor och en hane är bra att börja med. Köp helst djur med samma färg, då är chansen störst att du får bra avkommor. Tecknade djur är svårare att avla med. Man kan också köpa en dräktig hona, och sedan behålla hondjur ur hennes kull till avel. 

Men innan du börjar köpa avelsdjur måste du ha burarna färdiga. Bygg alltid burar med fler fack än du kommer att ha avelsdjur, för ungarna måste ha eget fack vid sex veckor. Man kan ha burarna både utomhus och i särskilda kaninstall, och de kan byggas i en, två eller tre våningar. För mindre uppfödningar är det enklare och billigare med utomhusburar. Utomhusburar ska placeras skyddat, gärna i anslutning till uthus eller i U-form, så att de är skyddade mot väder och vind. Här är lantbruksstyrelsens rekommendationer på burstorlek:

Du måste som uppfödare också ha ett uppfödarnummer som du märker kaninerna med i höger öra. Numret köper du för 100:- från Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund.

Då man kommit så långt att man har uppfödarnummer, bedömda och registrerade avelsdjur och burar är det dags att börja para. Man måste först planera hur många kullar man vill ha, och beräkna tidpunkten för parning därefter. En kaninhona går dräktig i 28-33 dagar, sedan tar det åtta veckor innan kaninungarna är leveransklara, så beräkna parningen cirka tre månader  innan du har tänkt avyttra kaninungarna. Jag brukar ta två kullar per år och hona, och då parar jag i mitten av Februari. Sedan parar jag om honan då ungarna är tre veckor, så att hon föder en vecka efter att man skilt henne från den första kullen. Första kullen blir då leveransklar i månadsskiftet Maj-Juni, vilket är en mycket bra tid för att sälja kaninungar. Åtminstone här där jag bor är det en dålig idé att ta höstkullar, de blir svåra att sälja. Men det kan vara olika beroende på var i Sverige du bor.

Då du ska para, så släpp alltid in honan till hanens bur, annars kan hon bli irriterad och attackera hanen. Om parning inte sker inom några minuter, så ta ut honan och prova någon annan dag, för så är hon inte brunstig. Man ser tydligt på hanen om det blev en parning, han kvider då till och faller bakåt från honan. Om honan är brunstig så underlättar hon för hanen genom att lägga sig ned platt på golvet och lyfta på svansen. Då honan är brunstig är hennes könsöppning röd och svullen. I vissa fall kan honan vara så brunstig att hon rider på hanen. Håll då i henne så hanen kommer åt att betäcka henne. Då du har släppt ihop kaninerna, ställ dig då och titta på dem en stund och kontrollera att parning sker. Sedan kan du låta dem gå tillsammans någon timme så de får para sig ytterligare några gånger. Flytta dem sedan till varsin bur. Om honan attackerar hanen så ta genast ut henne! Kom ihåg att skriva upp datumet för parning så du kan beräkna ungefär när ungarna ska födas. Jag brukar räkna på 30 dagar, det kan variera en eller två dagar åt ena eller andra hållet.

Efter några dagar kan du prova att släppa in honan till hanen igen. Om hon ignorerar hanens närmanden så kan man nästan garantera att hon är dräktig. Annars låter hon hanen para henne igen. Ett annat tecken på att honan blivit befruktad är att hon börjar gräva intensivt i halmen efter någon vecka. Om hon börjar bädda och dra av sig hår alldeles för tidigt så har hon med största sannolikhet blivit skendräktig. Då får du vänta ett tag och sedan para om henne. Då det är någon vecka kvar tills honan ska föda brukar man känna ungarna som små knölar i hennes mage. Mot slutet av dräktigheten ska hon ha lite extra kraftfoder.

Då ungarna föds är de nakna och blinda. Honan bäddar in dem i halm och hår som hon drar av från buken. Detta gör hon oftast inte förrän precis då det är dags, oftast på natten. Om du upptäcker att honan har börjat boa så ska du låta henne vara i fred så hon inte blir stressad. Se till att hon har ordentligt med friskt vatten då hon ska föda. Om honan har problem att föda eller blir stressad så kan det hända att hon äter upp eller lemlästar sina ungar. Det är vanligt bland förstföderskor. Om kaninerna är utomhus måste du ordna med en bolåda, men det behövs inte om du har kaninerna i ett kaninstall. Bolådan ska ha trångt ingångshål så att ungarna inte biter sig fast i spenarna och följer med ut. Då kan de lätt frysa ihjäl. Om honan inte har dragit av sig hår så kan du försiktigt dra hår från hennes buk och bädda in ungarna i. Om du hittar ungarna utspridda och nedkylda runt om i buren kan du prova att värma dom i händerna eller innanför tröjan tills du märker att det blir liv i dom, och sedan lägga tillbaka dom i boet. Efter tio dagar har ungarna fått päls, och de börjar öppna ögonen. Efter ett par veckor kan de komma ut och kolla in omvärlden och börja smaka på höet. Bli inte orolig om du aldrig ser att honan diar sina ungar, det är hennes naturliga beteende att inte låtsas om dem! Ta bort honan från buret då du ska titta till ungarna så hon inte blir orolig. Gnid händerna mot hennes päls, eller gnugga en av hennes lortar mellan händerna för att maskera din egen doft. Var alltid varsam med ungarna, de rör sig med häftiga rörelser och det är lätt att tappa dem i golvet.

Vid cirka 6 veckor börjar det vara möjligt att avgöra ungarnas kön. Det är ganska svårt i början, och det är lätt att ta fel. För att se könet måste du trycka lite försiktigt framför könsöppningen så framträder könsorganet. Hanens könsorgan är ett alldeles runt hål, som sticker ut om du trycker framför. Honans könsorgan är en långsmal öppning. Be gärna någon erfaren kaninuppfödare i din närhet om hjälp då du ska könsbestämma dina ungar, det är viktigt att du vet vilket kön de har då du ska sälja och framförallt skriva ut stamtavlor på dina kaninungar. Här kan du se bilder på hur en hane och en hona ser ut.

Jag vill varna för att sälja en hane och en hona tillsammans ur samma kull! Det har hänt flera gånger att jag sålt ett syskonpar till en barnfamilj som lovat dyrt och heligt att aldrig släppa ihop dem, men då barnen leker med kaninerna händer det så lätt. Då en av föräldrarna ringer mig sedan och frågar vad dom ska göra med de jättesöta ulliga kaninungarna som fötts är det inte så roligt för dem att höra från mig att det bara är att avliva dom på grund av för stark inavel!

Innan ungarna säljs så ska de tatueringsmärkas i båda öronen, det måste man göra innan de fyllt tio veckor. I Vänster öra märks de med kullnummer, till exempel 511 (5=sista siffran i året 2005, 1=kull nummer ett, 1=kanin nummer ett i kullen), i höger öra märks de med ditt uppfödarnummer, till exempel E77. Uppfödarnumret köper du från Riksförbundet. Märker gör man med en särskild tång som man kan köpa från kaninavelsföreningens materiallager, där kan du också köpa siffror och bokstäver till tången. Ta alltid någon till hjälp då du märker kaninerna, gärna någon erfaren kaninuppfödare. En måste hålla i kaninen medan den andre märker, så att inte kaninen springer iväg och sliter sönder örat. Börja med att märka hanarna i kullen.

Var noga med att dokumentera dina kullar, med födelsedatum, namn och öronnummer på föräldrarna samt vem som köper kaninen av dig. Om köparen ringer och frågar om något är det enkelt att slå i ditt kullregister så vet du vilken kanin det rör sig om. Du kan lätt fixa enkla formulär i din dator.

Från materiallagret så kan du även beställa stamtavleblock som du kan skriva ut till dina egenuppfödda kaniner. Det finns även program som man kan använda för att skriva ut stamtavlorna på datorn. Observera att man måste vara medlem i kaninavelsföreningen för att få skriva ut stamtavlor!

Har du fler frågor om avel så får du gärna maila mig så svarar jag så gott jag kan. På SKAF:s hemsida finns också bra information, samt ett diskussionsforum där man kan ställa frågor och diskutera kaniner.

En pigg liten madagascartjej på upptäckts-

färd, sommaren -98