Fredagen den 26 November 1999 föddes du
vårat älskade barn och barnbarn Robin.
Du var den underbaraste lilla solstråle som fanns,
och när du var fyra dagar gammal
hälsade mormor och morfar på,
och då fick dom redan världens underbaraste leende.
Hela du sken som en sol vart du än kom någonstans.
Hemma eller på dagis.
När du blev lite äldre stormade du
allas hjärtan med dina" släng pussar".
Men tyvärr så bytes glädjen i sorg för oss
alla när du Fredagen den 15 Mars 2002
på Uppsala Akademiska Sjukhuset fick somna in
efter sjukdom som gjorde att du inte fick leva längre.
Livet var aldrig rättvist mot dig.
Du blev bara två år och tre månader.
Du är oändligt sörjd och saknad
av dina nära och kära.
Men en dag...då är vi tillsammans igen.
Och fram tills dess så ska vi ta
vara på alla högtidsdagar.
Alla helgona firar vi för dig...
julafton är din.
Sov gott och farväl vår lilla skatt Robin
Mormor och Morfar
Mamma och Pappa
Älskade Robin
3 år av sorg och smärta.
Saknaden är obeskrivlig.
Det finns inga ord som kan
beskriva hur vi känner.
Inga ord som räcker till.
Känslan a att aldrig mer få se dig,
röra vid dig, höra din röst, gör så ont
Vår ängel har lämnat oss och farit vidare,
men du lever alltid kvar i våra hjärtan.
Sov gott våran lilla Robin...
Vi älskar dig.
Ett minne av dig i vårt hjärta vi gömt,
trots år som har gått vi inget glömt.
Din blick, dina ögon så underbart blå,
din röst och din doft för oss evigt bestå.
Sov sött vår lille solstråle.
Vi älskar dig.
Älskade Robin
Varje dag i resten av våra liv,
finns du där som ett soligt minne.
För oss var just du ovärdelig.
Vi saknar dig så oerhört mycket.
Ditt alltid glada leende,
att aldrig mer få ta dig i famn och krama dig igen.
Vi älskar dig.
Mormor & Morfar
Gammelmormor
För långt bort för en
Kram
För långt bort för att se
Dig
Men aldrig för långt bort
för att älska Dig
I våra hjärtan finns du för
alltid.
Vi andas nu de andetag,
du var för sjuk för att kunna andas.
Vi ger varandra alla de kramar,
du inte hann få.
Vi lovar att vi skall försöka skratta de
skratt du aldrig fick skratta .... men
tårarna vår lille älskling de är våra egna
- bara våra egna -
och de gråter vi i saknad efter dig.
"Tankar tillägnat Robin"
av Solgläntans Förskola
Hur mår en mamma ?
Hur mår en pappa ?
Hur mår en liten storebror ?
Vi kan inte veta
Vi kan inte förstå
Men på nått sätt går allt vidare ändå.
"I vår glänta"
av Solgläntans Förskola
Robin är borta, han kommer inte mer.
Han kommer inte med sol till vår glänta mer.
Men vänta... vad är det vi ser.
En glad liten pojke som emot oss ler.
Jo, han finns i vår glänta.
Han kommer med sol.
Om vi bara tittar, tittar lite mer.
"Två små händer"
av Solgläntans Förskola
Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand.
Men två små händer saknas och detta gör ont ibland.
Maten på bordet och händerna i knät.
Men två små händer saknas.
Hur gör vi nu då ? Ingen vet...
Då får vi alla blunda och minnas lite gran
så att vi sedan kan känna Robins lilla varma hand.
Min älskade ängel Robin, mitt älskade barn.
Det har gått 3 år sedan du föddes.
Och ett år utav sorg, smärta och en stor saknad.
När det skulle varit tvärtom, stor lycka och glädje.
Vi som hade väntat och längtat så mycket efter dig.
Du kommer alltid att saknas utav oss,
vår familj kommer alltid att vara en för lite.
Älskar dig min fina lilla ängel.
Så plötsligt slocknade din låga
som har värmt och givit oss allt.
Ett ljus blåste ut och allt blev så isande kallt.
Allt blev tyst och stilla.
Vi minns dina hyss och din omtänksamhet.
Vi minns ditt pladder och din envishet.
Du gav oss så mycket glädje
och nu känner vi en fruktansvärd sorg.
Vi minns och vi saknar.
Vi ville dig så väl och älska dig så stort.
Ingenting kommer någonsin att bli som förut.
Jag har suttit på knä vid din grav och gråtit.
Ensamheten har känts så otrygg.
Hade jag vetat att jag bara skulle få ha dig i två år
så hade jag gjort och sagt så mycket mera.
Men vad du är nu vet jag inte,
fast jag önskar att jag kunde veta.
Men allt jag kan göra nu är att hoppas
att du inte har så ont som jag har i mitt hjärta.
Och att du inte är ledsen som jag är i själen.
Jag har lagt en liten krans på din grav.
Det är ju ett år sedan du lämnade oss.
Lämnade oss i sorg och med alla minnen.
Du var så ung när du lämnade oss.
Och min sista gåva till dig var frihet
från smärtor.
Aldrig kunde jag ana att jag skulle
förlora dig
Aldrig kunde jag ana det stora tomrum
en så liten människa kunde
lämna efter sig.
Som en kedja som saknar en länk
Som himlen utan en sol
Som natten utan en måne
Vi har mist vår bror
och en del av oss själva
Aldrig mer kommer vi att
höra ditt skratt,
höra din röst,
eller känna den kärlek
och trygghet du gav
Men vi kommer aldrig,
aldrig sluta sakna det
Vi kommer aldrig sluta sakna DIG
Storasyster och storebröderna