En icke alltför omfattande betraktelse från en alldeles ganska vanlig flygdag någonstans i Sverige...

Vinden friskar i ibland, det rycker i min tröja och det rycker i mitt finger, avtryckarfingret. Klick. Surr. Klick. Surr. Prisad vare Carlsson i höjden, det är ju Tössemannen, han flyger lågt och publiken jublar. Den karakteristiska "oj-hur-ska-det-här-sluta"-inandningen hörs för att sedan, efter en stunds tystnad, övergå i skratt. Det kittlar i pöbelns mage, kön till korven vara lång, likväl den andra, den till ändstationen. Det är varmt i solen, hett i lä, kyligt i vinden och spill i mitt knä. Det är flygdag i augusti.

Stationerad vid realtidens dånande stridstjurar, Viggar och Gripar, fastnar mina korpgluggar på ett stycke luftcirkus. Runt, runt, snurrar skilda maskiner från skilda tider. Cub från förr, Extra av idag och Sukhoi från landet där tiden stannade. Hals-, ben- och banbrytande tumlar aviatörerna kring in absurdum. Jag kan riktigt se det framför mig, hur piloten efter landning lyfter huven och bönar efter en, två, Treo. Headbang av högsta klass.

Veteranflygplanen avlöser varandra. En sväng hit, en sväng dit. Ibland låååånga pauser emellan. Det är herr Carlssons Bleriot och Lisa, vackra Stearmans och de andra i gänget, det härliga gänget, Scandinavian Historic Flight. De står för en stor del av grannlåten: det dåtida, det härliga, det klassiska. Men säg den lycka som långfristig vara. Helt hastigt skyms min sikt av ett par ytterst suspekta gestalter i lustiga mössor. Lika hastigt tar jag tre steg fram - men hallå! - de där typerna känner jag igen. Flygarvänner! De obligatoriska behoven artfränder emellan uträttas; tass-skakning med klaffen ute och förutsägbara ordskiften.

Så plötsligt och utan förvarning bryter ett dån stundens silentium. Fager är hon och dödlig var hon, stilfull är hon när hon flyger. Himlafärgad Spitfire skjuter fram genom lufthavet, ett unikum i dagens Sverige, något mer gängse i England. De vet nog inte hur bra de har det egentligen, angelsaxarna, är deras land månne flygarnas himmel? Spanar mot skyn, ser Spit och Mustang, jag ryser lätt. Det är inte var dag detta sker i lilla Svedala. Episoden går så mot sitt slut, bland molnen svävar likt svärmande bin, en drömlik formation av gammalt och äldre. På högerflanken seglar de prövade tu, Vampire och Hunter. De lyckliga själar som var med då det verkligen begav sig drömmer sig bort, jag ser hur deras tankar försvinner i fjärran och ögon sluts till ljudet av musik. Det susar i luften, det brummar och tjuter. Vinden är mild, dagen är vacker. Strålar från solen värmer. Det är flygdag i augusti.